No description available.

Studien undersöker användningen av Goyas etsning När förnuftet sover kommer monstren och Fuselis oljemålning Nattmaran som förekommer i slasherfilmen Terror på Elm Street (2010). Konstverken är placerade i en scen där konstverken bland annat får en självrefererande roll eftersom det som sker i konstverken även sker i filmen. Syftet med studien är att undersöka vad konstverken fyller för funktion i filmen och att undersöka om det finns stilistiska och tematiska likheter mellan konstverken och filmen trots att det skiljer ungefär 200 år mellan dem. De båda konstverken analyseras semiotiskt och filmen analyseras främst utifrån studiens teoretiska perspektiv: intermedialitet, transmediering och intertextualitet.   Resultatet visar att slasherfilmer och skräckfilmer är väldigt flitiga med användandet av intertextuella referenser och självrefererande uttryck men att det är svårt att veta exakt vad konstverken har för betydelse. Tidigare forskning visar att tidig skräckfilm inspirerades av gotiska romaner och romantiska konstverk vilka transmedierades till filmmediet när det var tekniskt möjligt. Mellan konstverken och filmen går det att hitta flera stilmässiga och tematiska likheter som är typiska för det som började framhävas under romantiken. Terror på Elm Street (2010) bär på flera postmoderna drag, bland annat eftersom filmen kombinerar uttryck från det förflutna och berör gränsen för vad som ses som fin- respektive populärkultur. / This study examines Goya’s etching The Sleep of Reason Produces Monsters and Fuseli’s The Nightmare and how they are used in the slasher movie A Nightmare on Elm Street (2010). The purpose of this study is to explore the artworks and their role within the movie and examine if it is possible to distinguish stylistic and thematic similarities between the works despite being separated by approximately 200 years. The artworks are analyzed according to a semiotic method, while the movie is analyzed mainly using the study’s theoretical aspects: intermediality, transmediality and intertextuality. The result shows that intertextual references and self-referential expressions are frequently used in slasher movies. However, the specific role which these artworks play in the movie is often hard to decipher. There are several similarities between the artworks and the movie and previous studies shows that early horror movies were influenced by gothic novels and romantic paintings which were transmediated to fit the film medium. The art works used in A Nightmare on Elm Street (2010) have the same motifs as part of the film’s story and are also part of a postmodern trend of mixing between so called high culture and popular culture.

Syftet med denna uppsats är att undersöka och jämföra Djävulens funktion i dagens mest lättillgängliga och populära mediagenrer. I studien redogörs hur bilden av Djävulen uppstått med nedslag i Gamla testamentet fram till upplysningen. Mot denna bakgrund tolkas och analyseras hur och om denna gestalt återfinns i dagens mediasamhälle, med inriktning på filmerna Terror på Elm Street och 2012, tv-serien Lost och romanen Frankenstein av Mary Shelley. Huvudresultatet visar på att en kamp mellan det goda och det onda troligtvis all­tid kommer att förekomma och medan djävulsgestalten i och med upplysningen tappar infly­tande i kristendomen återfinns denne i diverse film, böcker och serier.