No description available.

Att lärare använder bollar i undervisningssammanhang är något som gjorts under en lång tid. Bollanvändandet har lett till att bollaktiviteter är den mest förekommande aktiviteten i ämnet idrott och hälsa i grundskolan. Studier visar på att det är problematiskt hur ofta bollaktiviteter används i undervisningssammanhang, men även annan problematik relaterat till kön, tävling och utanförskap. Det saknas dock kunskap kring gymnasieelevers syn på bollaktiviteter, samt dess användande i ämnet idrott och hälsa. Den här studien syftar därför till att undersöka gymnasieelevers inställning till bollaktiviteter, samt ifall deras svar kan påverkas av olika bakgrundsfaktorer. Utifrån syftet valdes en kvantitativ ansats med hjälp av en enkät att undersöka gymnasieelevers inställning till bollsporter och bollekar samt dess användande i undervisningen i ämnet idrott och hälsa. 184 av 217 gymnasieelever ifrån åtta olika klasser och tre olika skolor gav sitt samtycke att delta i enkätundersökningen. Resultatet visar att majoriteten av gymnasieeleverna tycker både om bollsport och bollek, samt tycker att aktivitetsformerna är ett bra innehåll i undervisningen i ämnet idrott och hälsa i gymnasiet. Trots detta förknippar merparten bollaktiviteter med att tävla. En anledning kan vara för att eleverna antingen anser sig bra på bollsport/bollek eller för att de upplever att de blir motiverade av de olika aktivitetsformerna. Eleverna vill även att bollaktiviteter inte ska vara könsuppdelade då flertalet ansåg att pojkar och flickor är lika bra på bollaktiviteter. Slutsatsen i studien är att det går utifrån gymnasieelevernas inställning till både bollsporter och bollekar tolka det som att de vill ha mer boll i undervisningen i ämnet idrott och hälsa. Frågan som kvarstår är dock vilken typ av boll de vill ha mer av i så fall?

Abstract Aim The aim of this study was to describe levels and patterns of three-year-old children´s physical activity. Furthermore, to investigate if there were any weight status-, gender- and parental SES differences in three-year-old children’s physical activity levels, using objective and subjective measurements from Early Stockholm Obesity Prevention Project (Early STOPP). Methods Data from 93 children, three years of age, included in the Early STOPP study was used. Children wore an actigraph GT3X+ accelerometer for at least four consecutive days including one weekend day. Average activity in counts per minute (CPM), time spent in sedentary, light PA and moderate to vigorous physical activity (MVPA) was assessed (5 s epoch) and used to examine differences between gender, weight status (ISOBMI according to Cole et al) and socioeconomic status (SES). For this reason an index measuring SES was created using subjective data; parental reported information on living conditions and background characteristics, from the Early STOPP study. Differences between weekdays and weekend days was also examined.    Results The result showed neither any differences in PA between gender nor weight status and no differences between SES-groups. There was a difference in PA levels between weekdays and weekend days and a difference in PA between housing types. The children spent more time being active on weekdays and children living in apartments were more active than children living in villas. Children spent approximately 67% of their time being sedentary and an average of 12,5 minutes in MVPA. Conclusion The study concludes that PA-levels in children three years of age are low. There was a difference between housings, suggesting that parents/guardians play an important role in young children’s PA. However more research is needed to fully understand the PA-behavior of young children and their parents. The absence of PA differences between genders implies that gender differences later in childhood is an effect of social structures rather than innate differences. Objectively measured PA on children at this age is rare and therefore this study contributes to the knowledge regarding young children’s PA-behavior. Furthermore there is also a need to establish agreed upon definitions for SES and of thresholds to use when examining PA with accelerometer. / Sammanfattning Syfte Syftet med denna studie var att beskriva tre år gamla barns fysiska aktivitetsmönster och nivåer. Samt att undersöka om det fanns några skillnader i fysisk aktivitet (FA) beroende på viktstatus, kön och socioekonomisk tillhörighet genom objektiva och subjektiva mått från Early Stockholm Obesity Prevention Project (Early STOPP). Metod Data från 93 treåriga barn inkluderade I Early STOPP studien användes. Barnen använde en Actigraph GT3X+ rörelsemätare under minst fyra sammanhängande dagar med minst en helgdag. Genomsnittlig FA i slag per minut (CPM), tid i stillasittande, lätt aktivitet samt måttlig till kraftig fysisk aktivitet (MVPA) bedömdes (5 s intervaller) och användes för att undersöka om det fanns skillnader mellan kön, viktstatus (ISOBMI enligt Cole et al) samt socioekonomisk status (SES). Av denna anledning skapades ett index för SES med hjälp av subjektiva data; föräldrarapporterad information kring bakgrund och levnadsförhållanden från Early STOPP-studien. Även skillnader i FA mellan vardagar och helger undersöktes. Resultat Resultaten visade inga skillnader i FA mellan könen, viktstatus eller socioekonomisk tillhörighet. Det fanns däremot en skillnad mellan veckodagar och helger samt mellan boendeformer. Barnen var mer aktiva under veckodagarna och barnen boende i lägenhet var mer aktiva än barnen boende i villa. Ca 67 % av tiden spenderades i stillasittande och ungefär 12,5 min per dag spenderades i MVPA. Slutsats Studien drar slutsatsen att aktivitetsnivån hos tre år gamla barn är låg. Det fanns en skillnad i FA mellan boendeformer vilket indikerar att föräldrar/vårdnadshavare spelar en viktig roll för små barns aktivitet. Dock behövs mer forskning för att till fullo förstå barn och föräldrars aktivitetsmönster och hur dessa samvarierar. Avsaknaden av skillnader i FA mellan könen indikerar att könsskillnader senare i barndomen är en effekt av sociala strukturer snarare än medfödda skillnader. Objektivt uppmätt fysisk aktivitet hos barn i den här åldern är ovanligt och därför bidrar denna studie med kunskap kring små barns FA. Avslutningsvis drar denna studie slutsatsen att det finns ett behov av internationella bestämmelser kring definitioner av SES och av tröskelvärden att använda när FA mäts med accelerometri.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar   Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid.   Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet? Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever? Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?   Metod Studien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter.   Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan. Typvärdet för gymnasieeleverna var 0 dagar medan typvärdet för högstadieeleverna var 5 dagar. 64 % av gymnasie- och 75 % av högstadieeleverna svarade att de får tillgång till 90 minuters måttlig fysisk aktivitet vilket tyder på att dessa elever erbjuds tillräcklig måttlig fysisk aktivitet för att uppnå rekommendationerna om måttlig fysisk aktivitet. 69 % av gymnasie- och 56 % av högstadieeleverna svarade att de får tillgång till 90 minuter eller mer mycket ansträngande fysisk aktivitet vilket tyder på att dessa elever uppnår rekommendationerna om mycket ansträngande fysisk aktivitet. Majoriteten av eleverna har svarat att de väljer att delta i både måttliga och mycket ansträngande fysiska aktiviteter, slutsatsen dras utifrån den vetskapen att eleverna inte verkar ha brist på motivation. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur gymnasie- och högstadieeleverna har svarat angående om de är fysiskt aktiva under raster. 71 % av gymnasie- och 30 % av högstadieeleverna utövar aldrig fysisk aktivitet på raster, detta tyder på att aktivitetsnivån sjunker desto äldre eleverna blir. Det var ingen signifikant skillnad i fördelningen mellan hur gymnasie- och högstadieeleverna har svarat kring uppmuntran och kunskapsgivande från skolan. Majoriteten av både gymnasie- och högstadieeleverna anser att de uppmuntras och får tillräckligt mycket kunskap om fysisk aktivitet från lärare.   Slutsats Avslutningsvis går det att konstatera att alla elever inte uppnår rekommendationerna för fysisk aktivet under skoltid. Utbud och vanor vad gäller fysisk aktivitet skiljer sig mellan gymnasieelever och högstadieelever främst när det kommer till transport till eller från skolan samt den fysiska aktivitetsnivån under rasttid. / <p>Fristående kurs Idrott III VT 2014.</p>