<p>Göran Tunström (1937 – 2000) är en av våra viktigaste svenska författare av idag och som kanske främst förknippas med sin uppväxtort Sunne. Den värmländska hemorten har blivit litterär miljö i många av Tunströms romaner. <em>Ökenbrevet</em> från 1978 är den roman som min studie handlar om och den utgör i detta avseende ett undantag. Berättaren i <em>Ökenbrevet</em> är Jesus själv och han befinner sig, under fyrtio dygn, i den Mesopotamiska öknen utanför Jerusalem där han umgås med sig själv och stjärnorna. Detta blir utgångspunkten för ett retrospektivt berättande. Men vem berättar Jesus för? Det uppenbaras aldrig någon mottagare till detta brev och sålunda läser vi in oss själva som mottagare av <em>Ökenbrevet</em>.</p><p>Något som alltid fascinerat Tunström är tillblivelsens mysterium, hur vi blir sådana vi är och hur olika händelser och möten i livet formar oss. Sunneromanerna och <em>Juloratoriet</em> är de romaner som Tunström är mest känd för. Den senare är ett ypperligt exempel på och uttryck för de existentiella frågor som fascinerat författaren. Om utgångspunkten för den mänskliga skapelseprocessen, i <em>Juloratoriet</em>, är musiken så är den i <em>Ökenbrevet</em> berättandet i en religiös ram. <em>Ökenbrevet</em> är en berättelse om just sökandet efter identitet och min studie kommer givetvis kretsa kring den frågan. Hur växer identiteten fram via berättandet? Vad som är användbart i mina resonemang är vetenskapen om berättandet, narratologin, och tillsammans med Paul Ricoeur och Peter Brooks plockar jag fram element som kan styrka mina påståenden, vilka i sin tur vägs emot de forskare som har studerat Göran Tunström och som jag valt att lyfta fram för min studie. Anders Tyrberg är den forskare som min studie kommer allra närmast.</p>

Denna uppsats är en intertextuellt inriktad undersökning av Göran Tunströms roman Juloratoriet från 1983. Mitt syfte är att undersöka vilken funktion myten om Odysseus har för tematiken och strukturen i Tunströms roman. Min teoretiska utgångspunkt blir därför att utgå ifrån hur författaren använder sig av myten som intertextualitet, d.v.s. hur Tunström låter sin roman samspela med Homeros hjälteepos Odysséen. Relevant för denna analys har därför en komparativ metod varit då det handlar om att finna illustrativa samspel mellan dessa texter. Tidigare forskning om Göran Tunström och hans verk Juloratoriet har belyst religiösa och mytologiska infallsvinklar, romanens berättarteknik samt likheter med Lars Ahlins och Selma Lagerlöfs skrivande. Min analys belyser mytens funktion i form av karaktärsdrag, tematik samt struktur. Analysen visar att en sammansmältning av flera karaktärer i Juloratoriet skapar illustrativa samband till Odysséen i form av karaktärsdrag till Odysseus, Penelope och Telemachos. Romanens teman i form av sorg och lycka framställs genom dikotomierna ljus-mörker och verklighet - dröm. Dessa samspel visar att Tunström sannolikt har haft för avsikt att använda sig av denna myt för att ge romanens karaktärer och handling en flerdimensionell funktion. Läsarens föreställningar om de mytologiska karaktärerna får därför en avgörande roll för tolkningen av romanen. Strukturella samband visas främst genom direkta citat och anspelningar, dock kan även spår av myten finnas genom romanen händelseförlopp samt att den innehåller både inre och yttre resor. Genom drömmarnas värld låter Tunström även spännande äventyr och möten med de döda komma till uttryck. Myten får en övergripande funktion att skapa en mening som gör livet betydelsefullt och genom att karaktärerna finner en mening med sina liv behöver de inte längre eftersträva det ouppnåeliga, utan de kan leva livet som det är.

Göran Tunström (1937 – 2000) är en av våra viktigaste svenska författare av idag och som kanske främst förknippas med sin uppväxtort Sunne. Den värmländska hemorten har blivit litterär miljö i många av Tunströms romaner. Ökenbrevet från 1978 är den roman som min studie handlar om och den utgör i detta avseende ett undantag. Berättaren i Ökenbrevet är Jesus själv och han befinner sig, under fyrtio dygn, i den Mesopotamiska öknen utanför Jerusalem där han umgås med sig själv och stjärnorna. Detta blir utgångspunkten för ett retrospektivt berättande. Men vem berättar Jesus för? Det uppenbaras aldrig någon mottagare till detta brev och sålunda läser vi in oss själva som mottagare av Ökenbrevet. Något som alltid fascinerat Tunström är tillblivelsens mysterium, hur vi blir sådana vi är och hur olika händelser och möten i livet formar oss. Sunneromanerna och Juloratoriet är de romaner som Tunström är mest känd för. Den senare är ett ypperligt exempel på och uttryck för de existentiella frågor som fascinerat författaren. Om utgångspunkten för den mänskliga skapelseprocessen, i Juloratoriet, är musiken så är den i Ökenbrevet berättandet i en religiös ram. Ökenbrevet är en berättelse om just sökandet efter identitet och min studie kommer givetvis kretsa kring den frågan. Hur växer identiteten fram via berättandet? Vad som är användbart i mina resonemang är vetenskapen om berättandet, narratologin, och tillsammans med Paul Ricoeur och Peter Brooks plockar jag fram element som kan styrka mina påståenden, vilka i sin tur vägs emot de forskare som har studerat Göran Tunström och som jag valt att lyfta fram för min studie. Anders Tyrberg är den forskare som min studie kommer allra närmast.

(česky) Tato diplomová práce se zabývá otázku, jakou roli hraje hudba ve třech vybraných skandinávských hudebních románech Ztracení muzikanti Wiliama Heinesena, Cesty hada na skále Torgnyho Lindgrena a Vánoční oratorium Görana Tunströma. Analýza komplexních intermediálních vztahů mezi jednotlivými literárními díly a hudbou postupuje v souladu se zásadami Feyerabendova metodologického anarchismu induktivně a heuristicky. U všech tří románů nachází strukturální i obsahové literárně-hudební souvislosti, které vykazují různou míru komplexity a vzájemné provázanosti. Struktura Heinesenova románu úzce kopíruje sonátovou formu, struktura Tunströmova románu o něco volněji následuje strukturu Bachova Vánočního oratoria a struktura Lindgrenova románu vytváří prostřednictvím délky kapitol rychlé a pravidelné tempo, které ovšem v klíčovém bodě příběhu kolabuje. Romány obsahují také řadu tematických souvislostí, kdy hudba figuruje jako zdroj radosti nebo naopak předehra ponížení, atribut života nebo naopak prostředek úniku do fantazie, genderová charakteristika spojená buď s mužskými nebo s ženskými postavami, nebo jako základ dalších, složitějších dichotomií. Abstract (in English): The thesis poses a question about the role of music in three selected Scandinavian music novels: Wiliam Heinesen's Lost Musicans,...

The writings of Göran Tunström (1937 – 2000) are closely linked with his birthplace, Sunne in Värmland. His four ’Sunne Novels’, De heliga geograferna (1973; ’The Holy Geographers’), Guddöttrarna (1976; ’The Goddaughters’), Juloratoriet (1983; The Christmas Oratorio, 1995) and Tjuven (1986; ’The Thief’) form the subject of this thesis. The focus is on the novels as an entity, an &apos;epic universe&apos;, a micro-/macrocosmos, examined from five different aspects: space, time, literary models, poetics and ethics. The first part of the thesis concentrates on Sunne, and both the inward and outward significance of place. Topographical descriptions and place-names use physical surroundings as their starting point, but here the analysis is structured phenomenologically, on what Gaston Bachelard calls ’topoanalysis’: i.e. Sunne is seen both subjectively and objectively. In the second part the significance of the time dimension in its epic configuration is examined. The hypothesis is that there is a typological structure in the Sunne novels corresponding to the Genesis and Apocalypse of the Bible. The third part looks at the significance of the work of two writers, Selma Lagerlöf and Lars Ahlin, whose production can be seen as literary models. The fourth part considers the poetics of the Sunne novels. The main issue is narratological and discusses the kind of prose used, the various literary patterns, genres, motifs and rhetorical figures that appear, and the sorts of meaning created thereby. An expression often used throughout the Sunne novels is &apos;turning round&apos;: a trope implying transgression, recognition, identification and perception, awareness, and knowledge. In these novels different literary and mythical traditions are interwoven using various narratological devices. The relation to tradition may be described as parody. The fifth and last part of the thesis looks at the narrator and the ethical discourse in the Sunne novels. It considers both the relation between the narrator and his creativity in terms of self-examination and identity, and the ethical question as to how one ought to live. Elements of the philosophy of existence can characteristically be related to the work of Lars Ahlin and Søren Kierkegaard. The ethical analysis is based, as with Martha Nussbaum, on the fundamental question as to how one becomes, and remains, a true and living person. By investigating the relation between subject and object in creative, artistic practice, contact with reality is obtained as well as truth and individuality. The confessional element in the narrative context points towards this and also contributes to the therapeutic character of the novels. The relation between imagination and reality resolves itself into an acceptance of &apos;both - and&apos;. &apos;Humour&apos; as an attitude to life means the ability to accommodate a &apos;both-and&apos; stance without losing perception and consciousness and also leads to self-fulfilment and fellowship. / Akademisk avhandling för avläggande av filosofie doktorsexamen fredagen den 21 november år 2003 kl. 13.15 i Lilla hörsalen, Humanisten, Göteborgs universitet, Renströmsgatan 6, Göteborg.

Ecocriticism is a field that examines the relationship between literature and the physical environment. As an emerging discipline, it is crucial to expand its contribution to reinforce the existing literature. A writer's creation of a literary world reflects their life and relationship to the outside world. In this context, the thesis provides an alternative perspective to prior studies that emphasize nature as a character within the narrative of literary works. The central research question guiding this investigation is: "What representations of nature do we find in The Christmas Oratorio and in Lake of Heaven? What is the human perception of and connection to nature in these books?" Employing qualitative content analysis, the study interprets and analyses excerpts from the chosen novels. The findings reveal that nature plays a significant role in the narrative of both works, exhibiting agency and profound interconnection with other characters. In The Christmas Oratorio, nature assumes the role of a character, intricately entwined with human experiences and emotions. Conversely, in Lake of Heaven, nature is imbued with a more spiritual essence, symbolizing the soul and closely linked to human perceptions and experiences. This thesis endeavours to address research gaps by exploring the intricate interplay between humans and nature, as depicted in the selected literary works. Readers can better comprehend the writers' consciousness in the relationship to nature by understanding how they depict this interaction.