Stockholm's fish market is a vibrant market and restaurant located on the waterfront in the Old Town of Stockholm. The structure is divided into two distinct volumes that are designed for their functions. The starting point for the project "Stockholm's fish market" was to develop a market for those who are on the site today. After numerous site analysis, I concluded that today's visitors can be divided into three categories; Rapid, semi-fast and slow. It is to them, "Stockholm's fish market" is designed for. The building is placed closer to the edge of the dock than the previous house. This is to create a more intimate rooms next to the water and to provide a lively place and create the square formation to the old town. By shaping the building in the form of two raktangulära volumes melts "Stockholm's fish market" well into the urban space. The facade is of slate, which creates a rustic feel, like the surrounding buildings. The slates properties also creates a play of light in the facade that can be reminded of fish scales. "Stockholm's fish market" is a place that is for planned and spontaneous visit to one of Stockholm's most important sites.

I hjärtat av staden finner man byggnaden. Här hittar du fisken från söt- och saltvattnet som vi är omgivna av.Här möts Stockholms magar som längtar efter färsk lokalfångad fisk. UTGÅNGSPUNKT 1: BYGGNADSTYPEN SALUHALL Vilka grundläggande krav ställs på saluhallen? Strukturen ska skydda från väder och vind. Den bör bestå av en öppen hall med stor rymd och överblickbarhet. Dimensioner som möjliggör snabba flöden inne i byggnaden. Generös ljusföring och frisk luft som cirkulerar fritt. En sträng och enkel planering som underlättar den stora omsättningen av varor och människor. Saluhallen ska vara saklig i sin arkitektur, jag efterfrågar en stark koppling mellan det arkitektoniska objektet och de processer som pågår inuti byggnaden. UTGÅNGSPUNKT 2: PLATSEN Skeppsbron är en viktig länk mellan Slussen och Norrmalm. Den fantastiska vyn över Stockholms alla öar och holmar från slussen och skeppsbrokajen är en stor kvalitet som utmärker platsen. Diagrammen nedan beskriver hur en stor volym skulle hindra den visuella kontakten och den vida vyn GESTALTNINGSPROBLEM: PARADOXEN Jag tog ställning till att en saluhall kräver en stor rymd. Jag har också identifierat och analyserat att en stor volym på skeppsbrokajen skulle förstöra den visuella kontakten och vyn ut över saltsjön. Den motsättningen låg till grund för mitt gestaltningsbeslut att gräva ner hallen på kajen. ! / In the heart of the city you will find the building.Here you can fish from the fresh and salt water that we are surrounded by.This is where Stockholm bellies, longing for fresh local fish meet. STARTING POINT 1: building type market hall What are the basic requirements of a market hall? The structure should give protection from the weather. It should consist of an open hall with great space and transparency. Dimensions that enables rapid flows inside the building. Generous light transmission and fresh air circulating freely. A strict and simple planning that facilitates the huge number of goods and people. The market hall must be a objective architecture. I am asking for a strong link between the architectural object and the processes going on inside the building. STARTING 2: PLACE Skeppsbrokajen is an important link between Slussen and Norrmalm. The stunning view over Stockholm's islands and islets from Skeppsbrokajen is a great quality that characterizes the place.  CREATION PROBLEM: THE PARADOX I took the position that a covered market requires a large space.I have also identified and analyzed that a large volume at Skeppsbrokajen would destroy the visual contact and the view out over the salt lake. The contradiction was the basis for my design decision to bury the hall on the quayside.

Projektet är ett förslag på en utställningsdesign i Storkyrkans likkällare i Gamla Stan i Stockholm och ska agera som annex till Medeltidsmuseets permanenta utställningar. I likkällaren ska historiska föremål presenteras på ett mer okonventionellt sätt än vad som vanligtvis förekommer på museum idag. Designförslaget består utav en flexibel och uttrycksfull utställningsdesign där många olika typer at utställningar ska kunna visas. Projektet drevs ur en frustration över museivärldens stundvis statiska och konventionella sätt att producera utställningar på och förslaget är ett försök att utmana dessa upplevda konventioner. Likkällaren är också ett stort rum mitt i staden som stått tomt i mer än 150 år. Projektet ämnar därför att öppna upp källaren för allmänheten och integrera den med staden ovanför.  Likkällarens rumsliga kvalitéer och framförallt dess golv har varit en viktig del i projektet. Golvet består av stenar från den rullstensås som en gång gick rakt igen Stockholm och som under århundraden grävts bort. En stor del av projektet har därför kretsat kring likkällarens nuvarande golv då rullstenarna både måste skyddas från besökare på grund av deras kulturhistoriska värde och är opraktiska ur ett tillgänglighets perspektiv. Därför har det befintliga golvet delvis täckts med ett nytt golv som gör det möjligt för besökarna att ta sig fram i utställningen. Rummets övriga inredning består av montrar och väggpartier där de medeltida föremålen placeras för display. Båda dessa går att arrangera om för att passa många olika typer av utställningar.  I Likkällaren kan besökaren ta del av både ett spännande historiskt rum som aldrig tidigare varit öppet för allmänheten men också dess unika golv och de medeltida föremål som visas i utställningen.

Att Skeppsbron är lika gammalt som Stockholm självt införlivar platsen med ett enormt kulturhistoriskt arv olikt många andra ställen. I takt med att Stockholm under 1600-talets stormaktstid blev en huvudstad av Europeisk betydelse, ökade handeln på Skeppsbron. De varor som med båt anlände till Skeppsbronbron lastades och packades på kajen innan de såldes vidare. Behovet av packus ledde till att husen vid Skeppsbroraden så småningom anlades. Extra mycket omsorg lades vid fasaderna då husen byggdes. Att visa Stockholms rikedom och makt var viktigt. I mitten av 1700-talet började man att dela in Skeppsbron i olika sektioner. Den norra delen skulle ta emot norrländska och finska handelsfartyg och den södra delen skulle ta emot de större skeppen med importvaror. Den södra delen - Skeppsbrokajen - kom därför att präglas mer av handelsliv och livlig kommers . Efter att ha fungerat som Stockholms främsta hamnområde för handelsvaror i flera hundra sekel började Skeppsbron i slutet av 1800-talet alltmer förlora sin centrala ställning. Runt sekelskiftet var Skeppsbron fortfarande den plats där människor från alla håll och kanter blandades med handelslivet på kajen. Skärgårdsborna kom till Skeppsbron för att sälja sin fisk och bönderna kom med grönsaker från landet. I och med att varor istället började fraktas med tåg började handelslivet successivt minska på Skeppsbron. Från 50-talet fram tills idag har kajen endast fungerat som färjeterminal. Handeln är idag borta och därmed också den torghandel som en gång försåg skeppsbrokajen med liv. Skeppsbron och dess omgivningar var under flera århundrade Stockholms primära handelsplats-och mötesplats. I takt med tidens förändringar av platsen, har denna identitet försvunnit. Eftersom förutsättningarna för en funktionell och välbesökt handelsplats finns kvar, finns det välgrundade förhoppningar om att Skeppsbron återigen skall bli ett stadsrum fullt av liv. Att genom mitt tillägg av en fiskmarknad ”ge tillbaka” en del av Skeppsbron åt invånarna i Gamla Stan, turisterna och andra Stockholmsbor är den centrala tanken i projektet. Att verkligen ta platsen i anspråk när jag planerar min byggnad har genom hela projektet varit viktigt, vare sig man är besökare till fiskmarknaden eller inte. Min byggnad skall starkt knytas an till platsen och förse den med fler kvalitéer än att bara vara ytterligare en byggnad på kajen. Byggnaden skall bidra till stadsrummet och ge platsen identitet; något den idag saknar. Att programmera platsen har varit viktigt. Här är formen på byggnaden viktig. Genom att jobba med olika skalor och förskjuta delar av byggnadskroppen åt sidorna skapar man små torgytor. Dessa torgytor ramar in platsen och förser den med intimitet och skapar en mer rumslig uppfattning. De små torgytor som bildas närmast intill byggnaden, kopplas ihop med större torgytor både norr och söder om byggnaden. Dessa ytor är av mer spontan karaktär och skall fungera som en marknadsplats utvalda dagar i veckan/månaden både för fiskmarknadens egen verksamhet samt andra utomstående marknadsintressenter. Begreppet “Foodtrucks” är något som under de senaste månaderna växt sig stort i Stockholmsregionen. Dessa snabbkök med mat av särskilt utmärkande karaktär letar hela tiden efter nya platser att uppehålla sig vid. I programmet för min fiskmarknad ingår visionen om att dem, under vissa dagar månaden, har möjlighet att stå på torgen invid fiskmarknaden. Min önskan är att dessa tillsammans utgör en slags matmarknad som skall locka besökare från hela stan, som i sin tur också kan förse fiskmarknaden med besökare. Maten som serveras ur foodtrucksen eller från fiskmarknadens ”snabbmatslucka” kan sedan ätas på torget eller intas nere vid vattenkanten / The fact that Skeppsbron is as old at Stockholm itself, adds a huge cultural and historical value to the site and makes it a unique place in the city´s history. In the seventeenth century, Stockholm grew into a major city in northern Europe and commercial life on Skeppsbron developed into a bustling marketplace. In the mid eighteenth century, Skeppsbron was divided into two different parts. The northern part would from this time facilitate goods from the northern parts of Europe and the southern part receive larger ships with imported goods. The southern part - Skeppsbrokajen - came to be characterized by intense commercial life and bustling commerce. After serving as Stockholm’s main port area for merchandise for several hundreds of years, Skeppsbron in the nineteenth-century slowly began to lose its important position in the city´s commercial life. At the end of the nineteenth century, Skeppsbron was still the place where people from all around the city took part in the commercial life on the quay. Islanders came to Skeppsbron to sell their fish and farmers provided vegetables from the countryside. As goods instead began to be shipped by train, the commercial life on the quay was gradually reduced. From the 1950’s until today, the quay has only served as a ferry terminal. The food markets are now gone, and the market trading that once provided people of Stockholm with foodstuff has stopped. Skeppsbron lost is place as Stockholm’s primary trading center and meeting place and the commercial identity of Skeppsbron has disappeared. As the fundamental conditions for a functional and well attended venue is still present, there are justified hopes that the quay once more can become an urban space full of life. By placing a fish market on Skeppsbrokajen, I hope to return a portion of the quay to the inhabitants of the Old City, the tourists and the people in Stockholm. This ambition forms the central idea of the project. To connect my building firmly to the site has been one of the most important intentions of this project. The building is intended to contribute to the urban space and provide the site with identity; something it currently lacks. The understanding of how the building is intended to interact with and relate to the site is highly important. In this context, both the shape and appearance of the building is of great significance. By working with different scales of the building and by pushing parts of the building to different sides, new venues are created on both sides of the building which provide the place with a sense of intimacy and spatial perception. The free surfaces adjacent to the building are of a more spontaneous character and acts as a marketplace selected days of the week or month, both for the fish market itself as well as for other external market stakeholders. The concept of food trucks is something that in recent months has spread all over Stockholm. The trucks, with food of particularly distinctive character, is constantly looking for new places to market their foods from. The program for my fish market includes the vision that they, on certain days, shall have the opportunity to park in the squares next to the fish market. My hope is that they will create a an attractive food market attracting visitors from all over the town, which in turn can provide the fish market with visitors. Food served from the food trucks or from the fish market’s ”fastfood counter” can the be eaten in the square or be enjoyed by the waters edge. With this project, I hope to provide the old quay with new life!

Mitt projekt bygger på den traditionella saluhallen med ljus ovanifrån. Tunga väggar av tegel och en hög takhöjd skapar en upplevelse som förknippas med en myllrande marknadsplats. Samtidigt bidrar det böjda taket av trä till att lätta upp den strikta formen. I taket ligger dessutom ett lager akustikdämpning som förhindrar att ljudnivån blir för hög, vilket annars är en risk i det stora rummet och de hårda väggytorna. Den centrala gången framhävs genom en ökad rymd. Byggnaden tar upp stor plats längst kajen, men är tänkt som en förlängning av gatan med sina breda entréer. Platsen på Skeppsbron tillåter ett stort tillägg och är tvärtom i behov av en destination. Byggnaden är framför allt planerad i ett plan för att minska takhöjden och inte bryta siktlinjerna från intilliggande hus och kajkanten. Där Tullhus 3 tidigare endast lämnade en smal gång för fotgängare och cyklister finns nu en bred väg under tak.    Marknaden är mestadels introvert för att skapa rummet där allt händer på en gång. Fisk säljs över disk samtidigt som restaurangen med det öppna köket ligger några meter därifrån. Under sommaren, då borden flyttats ut i solen, kan man cykla hela vägen fram till fiskdisken. Mot vägen, i västlig riktning, ligger marknadens egna renseri där de passerande kan följa fiskhanteringen, och på så sett se den gå från nyfångad till tillagad. Från kontorets balkong bevittnas hela spektaklet. / My project is built on the traditional hall with light from above. Heavy brick walls and a raised ceiling create the feeling associated with a crowded marketplace. At the same time, the flowing wooden ceiling loosens the strict boundaries. Furthermore, the ceiling contains a layer of acoustic absorbers with the purpose of restraining the level of noise in the hall. The central walkway is highlighted through an increased volume and raised ceiling. The Ship’s Bridge is in need of a destination, hence the markets big impact on the site. However, the passing pedestrians and cyclists are now reserved a wider passage than before. The Ship’s Bridge Market is an introvert building to promote the meeting place where everything happens at once. Fish is being sold over the counters while the restaurant, with its open kitchen, is just a few steps away. During the summer, when the tables has been moved outside, you can bring your bike all the way in. The fish is being delivered and handled and from the office on the second floor you are able to watch the entire spectacle.

Allemansrätten är ett kandidatarbete som utifrån det givna programmet för fiskmarknad på Skeppsbron i Stockholm, ämnar besvara frågan; hur denna plats på mesta möjliga sätt kan tjäna flest? Förslaget tar till vara och inkorporerar det gamla tullhuset i sitt program. Avsikten har varit att med utgångspunkt i tullhusets i-balkskonstruktion och låglutande sadeltak, inspireras av det gamla, utan att nostalgiskt kopiera. Placeringen av tillägget har styrts av befintliga siktlinjer mellan Järntorget och Skeppsbron, där förhoppningen varit att öka människoflödet till och från Gamla stan genom en ny plats i blickfånget. En restaurang, ett torg, en saluhall, en sushibar och ett fiskrenseri levandegör kajen året runt och över dygnets alla timmar. Samtidigt erbjuds förbipasserande en naken inblick i hanteringen av fisk från nyfångad, till bearbetad råvara över disk och slutligen den förädlade rätten på tallriken. Restaurang Allemansrätten serverar en rätt om dagen utifrån tillgång, ej efterfrågan. Platsen i sig erbjuder sittplatser utomhus för var man, när som helst, samt aspirerar på att belysa det personliga ansvar vi bär som konsumenter och medmänniskor. / The right of public access is a proposition for a fish market at Skeppsbron in Stockholm. The posed question to begin with has been; how to make this into a site that in numerous ways can relate to a wide range of people. Incorporated in this proposition is the old customhouse which is located on the site today. With the intention to be inspired by the old but without plagiarizing, the constructive elements and shapes can be recognised in the new supplement. Located in a way that makes it visible from Järntorget, the idea is to increase the movement of pedestrians between Old town and Skeppsbron. The new site holds a restaurant, a square, a marketplace and a sushi bar in an ambition to make this a place with activity all year around every hour of the day. Pedestrians are also given the opportunity to see for themselves the handling of fish from newly catched, to dinner on a plate. The restaurant serves one dish a day, based upon accessibility, not demand. The square itself offers places to sit down for anyone at anytime and aspires to remind us of the individual responsibility of our own consumption.

Syftet och målet med denna studie var dels att undersöka fenomenet överturism genom att titta närmare på större europeiska städer såsom Barcelona och Venedig. Men även gå på djupet med hur detta fenomen har uppstått och ifall det kan appliceras på vår egen hemstad Stockholm, och specifikt Gamla Stan. Genom att genomföra kvalitativa intervjuer med både näringsidkare och lokalbefolkning hoppas vi få en bättre förståelse för hur avtrycket av turister manifesterar sig i överturism och ifall det finns en generell attityd gentemot detta. Vi bör ha i åtanke att, generellt sett så kommer turister till Gamla stan (som är en huvudattraktion för de miljoner besökare Sverige årligen tar emot) med all säkerhet att spendera tid på ön, på grund av dess centrala läge och möjligheten att gå igenom stan på så pass kort tid. Utöver det ekonomiska avtryck som detta medför har det också en påverkan på lokalbefolkningen, som möts av ett ökande antal besökare för varje år, särskilt under de tre sommarmånaderna. Medan fler ur lokalbefolkningen ser turisterna som orörliga objekt och i vissa fall störningsmoment så erkänner näringsidkare turisternas betydelse för deras verksamhet, och att affärsrörelser på något sätt är beroende av turister då de säkrar deras överlevnad. / The purpose and aim of this study is to through carefully examining the phenomenon of overtourism by looking closely at other major European destinations such as Barcelona, Venice, Dubrovnik and Santorini, go in depth with how this phenomenonhas appeared and perhaps if it can be applied to our home city of Stockholm, and specifically the Old Town, “Gamla Stan”. By conducting qualitative interviews with both business owners and residents we hope to get a better understanding of how the impact of tourists applies itself and if there is a certain attitude towards this. Not only is it clear that this phenomenonhas brought changes to many destinations over the last few years. In Barcelona the attitude towards tourist has reached almost violent levels, with some cases of locals attacking tourists and targeting traveling group with slogans etc, We have to consider that in general, people that visit Gamla Stan, which is a major attraction for the millions of tourists that travel to Stockholm every year, almost certainly will spend at least some time on this island because of its central location and convenient walk-through possibilities. Besides the economic imprint this also affects the local residents, who are faced with a growing number of visitors, especiallyin the three summer months.

A historical study of the urban texture of Gamla Stan shows how public space has been appropriated for private needs. Streets were built over, closed off or turned into private courtyards, some of which have started to disappear, being completely internalized. This process of space appropriation was one-directional until the early 1900s, when the fear of losing structures across town made authorities create a precedent and revert the process by removing specific houses from the urban texture. This approach is based on a set of rules which I changed when making my project: the re-examination of all the hidden, internal, private spaces and their re-introduction to public life.    My set of criteria is rooted in a research of the elements that constitute the borderline in Gamla Stan's public vs private realm: doors, passages and courtyards. Based on that I  limited my  intervention techniques to the removal of three elements: fences, structures, and doors. The last one has two sub-categories "the removed wall" (turned into a new door) and "the removed lock" (opening an existing door). By establishing the parameters of my work, I tested this speculation in a specific case scenario - a cluster of four blocks on the west side of Gamla Stan. Using the rule I that a door must be the beginning of a corridor path that leads to an open court, and having the historical knowledge of the  location of past public spaces, I surgically removed later additions of lesser architectural or historical quality. The result of this is a new interconnected, accessible network. Until now one was restricted to walking along the streets and alleys, and around buildings in Gamla Stan. With this intervention people can walk through the buildings and into the reclaimed spaces, thus shifting one’s perception of the urban texture. The new alternative, total system of navigation turns solid into permeable/perforated. Alley City has become Corridor City.

Söderströmsbron is the bridge that leads the subway between Slussen and Gamla Stan in Stockholm, the capital of Sweden. It is one of the busiest routes in the entire SL traffic system. According to surveys, the ground behind one of the retaining walls in Gamla Stan has shown settlements and movements that have required Trafikförvaltning to annually fill up with 1m3 of macadam.To avoid disturbing the traffic in the area, an interference-free reinforcement method has been requested. A proposal to stabilize the soil is by injecting geopolymer, which is a two- component solution that protects against erosion and equalize ground levels. Geopolymer consist of two liquid substances, that expand in the combination with each other, forming an impervious barrier to water.This report addresses a finite element analysis in the Plaxis 2D program for the affected soil behind the support with geopolymer to determine if the reinforcement method can be applied as a long-term solution.The results from FE analyzes show that the injection of geopolymer is a more long-term solution for reduced settlements in the soil, but also for the movements of the structures. / Söderströmsbron leder tunnelbanan mellan Slussen och Gamla Stan i Stockholm. Det är en av de mest trafikerade sträckorna i hela SL:s trafiksystem. Jorden bakom landfästet i Gamla Stan har enligt undersökningar påvisat sättningar och rörelser vilket medfört att Trafikförvaltningen årligen behövt fylla på med 1m3 makadamballast.För att undvika att förhindra trafiken i området har en störningsfri förstärkningsmetod efterfrågats. Ett förslag för att stabilisera marken är injektering av geopolymer, en tvåkomponent-lösning som skyddar mot erosion och utjämnar marknivåer. Geopolymer består av två flytande ämnen som i kontakt med varandra expanderar och bildar en ogenomtränglig barriär mot vatten.Denna rapport behandlar en finita element-analys i programmet Plaxis 2D beträffande den drabbade jorden bakom stödet samt en förstärkning med geopolymer för att avgöra om förstärkningsmetoden kan tillämpas som en långsiktig lösning.Resultatet från FE-analysen visar att injektering av geopolymer är en mer långsiktig lösning för minskade sättningar i jorden, men även för konstruktionernas rörelser.

This project is speculation in search of possibilities and rethinking the potential of Gamla Stan. Society is continually changing, as are the cities that we live in. The old town is mainly a residential area, but also a “living, pedestrian-friendly museum”. This is a place out of time and frozen in its form, a certain sensitivity is required when thinking about such a fragile context. However, the urban structure is not a fixed entity, but a dynamic and evolving one. By gentle carving in the existing city fabric, the aim is to re-introduce a workshop space in a contemporary manner. The idea is tested on the block of Cassiopea, where its building components get interconnected to make a continuous interior. The new space is about forgetting about the hyper-productivity mindset, with an intention to promote aesthetic pleasure and a slow pace of life. This collective and multifunctional space is a representation of artistic expression, a city atelier for making craft using technology. A space for artists, makers, and education, visible to the public.