Ett av skolans uppdrag är att bedriva en interkulturell undervisning som främjar ett mångkulturellt klassrum och samhälle. Trots detta finns omfattande forskning som tyder på att ämnesinnehåll och läromedel har en eurocentrisk utgångspunkt. Vårt syfte är att finna strategier för hur historielärare kan genomföra en identitetsskapande interkulturell undervisning utifrån styrning och tillgängliga läromedel. Genom studien finner vi användbara strategier för att bedriva en undervisning som matchar skolans interkulturella uppdrag. Kvalitativa intervjuer med fyra historielärare i två olika högstadieskolor, i två olika kommuner, användes för att se hur det interkulturella uppdraget kunde genomföras i praktiken. Intervjuerna analyserades med hjälp av Johanssons teorier om interkulturell historisk kompetens och Johanssons modell om interkulturell undervisning med teorier från Dunn, Nordgren, LaSpina och Banks. Resultaten har analyserats utifrån den orienterande kompetensen i historiemedvetandet, kopplat till en genetisk eller genealogisk utgångspunkt för undervisningen. Resultatet visar att lärarna har en vilja att bedriva en interkulturell historieundervisning och studien finner flera möjliga strategier som utifrån de teoretiska ramverken klassas som interkulturella. Studien finner även att lärarna upplever svårigheter för detta, kopplat till deras tillgängliga läromedel, tid och centrala styrningar.

I denna undersökning riktas intresset mot att förstå och belysa sätt att tänka kring utbildningsplanering, undervisningens organisering och utbildningens relevans och betydelse i samtiden och framtiden, och detta under en period från 1957 till 1975. Mer specifikt närmar sig undersökningen den satsning på undervisningsteknologi och utbildningsteknologi som görs inom utbildningssystemet under denna period. I detta närmande används en diskursiv textanalytisk metod, Michel Foucaults arkeologiska angreppssätt, för att söka belysa periodens utbildningsmässiga tänkande, såsom detta tar sig uttryck i relationen mellan utsagor producerade av politiska, fackliga och vetenskapliga aktörer engagerade i utbildning – och mer specifikt i grundskolans utveckling. Jag använder sedan en kritiskt diskursiv teoribildning, med huvudvikten lagd vid Foucaults genealogiska inriktning, för att skapa en förståelse för vad som i denna undersökning berörs som ett u-teknologiskt vetandeobjekt. Här intresserar jag mig för det specifika i ett u-teknologiskt vetande, men även dess plats i en utbildningsdiskursiv praktik där dimensioner som vetenskap, teknik och utveckling är centrala för en förståelse av detta vetande. En mer övergripande linje i denna undersökning är även en diskussion av sättet att tänka kring utbildning igår, idag och imorgon, och detta i perspektivet av det moderna samhällets föränderlighet eller tröghet.

Denna studie undersöker hur Systembolagets roll kan uppfattas genom deras organisationsberättelse. En tematisk textanalys har gjorts av Systembolagets webbpublicerade material för att fastställa vilka diskurser som framträder i materialet för att framställa deras roll. Denna studie bygger på Zygmunt Baumans teori om vårt samtida konsumtionssamhälle samt John Clarkes resonemang om hur offentliga organisationer har behövt anpassa sig till detta konsumtionssamhälle. Den metodologiska ansats som har använts för att studera detta är foucauldeansk genealogisk diskursanalys. Inom denna diskursteoretiska angreppssätt studerar sambandet mellan ett fenomen och den kontext som fenomenet har uppstått inom. För denna studie handlar det då om hur Systembolagets texter kan förstås utifrån det samtida konsumtionssamhället utifrån vilket texterna har producerats. De diskurser som framträder i materialet är myndighetsdiskursen, ansvarsdiskursen samt servicediskursen. Utifrån de resultat som framträder kan Systembolaget uppfattas som en aktör med en mångsidig identitet, där både organisationens myndighetsutövande och ansvarsfulla sida tillsammans med deras kundorientering får dem att framstå som en modern offentlig verksamhet med konsumenten ständigt i fokus. / This study investigates how Systembolaget’s role can be perceived through their corporate storytelling. A thematic text analysis has been implemented on the presentation published on their website to determine the discourses used to describe their role in our contemporary society. This study is based on Zygmunt Bauman’s theory of consumer society and John Clarke’s review of the public sector adaptation to this consumer society that we live in. The method that has been used to study this is Foucault’s genealogical discourse analysis, where you study the relationship between the phenomena and the context in which the material has been produced. The discourses that appear in the material are the administrative authority discourse, the liability discourse and the service discourse. Based on the results of the study Systembolaget can be perceived as a versatile actor that emphasizes their authoritarian and responsible qualities as well as their customer orientation. This is something that makes them appear like a modern public organization with the consumer constantly in focus.

Showing movies to pupils is hardly a new, innovative teaching method. However, knowledge about how film is used and why, as well as what kind of film is used is scarce. In the present licentiate thesis, eight active teachers have been interviewed on their experiences with and approached to using film as a pedagogic tool in high school history lessons. The purpose of the study is to analyze the respective teachers´ use and understanding of history, based on their opinion of film as a didactic alternative. Why do teachers to use film in class? How do they describe the way in which they work with it in concrete teaching situations? What films do they use and what makes them suitable for classroom viewing? The teachers emphasize five primary ways in which they use movies as teaching tools and the advantages in doing so: to present facts; as an example of multiperspectivism; to promote ethics and empathy; to discuss source criticism; and to arouse interest. The teachers see documentary film as an accurate, reliable form of presenting facts while considering drama more complicated and important to address in class. The study shows that the teachers feel they are left to their own devices to discover film´s potential as creators of meaning but that they rarely have the educational background or time to engage colleagues in didactic reasoning on the subject. The type of films they consider as having the most favorable effect in the classroom generally deal with war and other conflicts from a Western perspective. Most see film as an effective secondary source but a few also see it as a useful primary source. Analyzing their statements as a whole, the informants articulate that while film is widely used in high school history classes, it is done so for very different reasons.