I historieundervisningen i den svenska grundskolan blir det allt vanligare att lärare använder historisk spelfilm som inslag. Forskning inom området från både USA och Sverige visar dock på att användandet av spelfilm i historieundervisningen står inför en rad didaktiska dilemman. Dessa dilemman har dels att göra med på vilket sätt läraren utformar den spelfilmsbaserade undervisningen, dels vilken slags medvetenhet och förmåga till kritiskt seende och reflektion eleverna uppvisar i sina möten med spelfilm. Samtidigt visar forskning att om lärare besitter kunskaper och insikter både om den historiska spelfilmens didaktiska utmaningar som om dess möjligheter kan en sådan undervisning i allra högsta grad bidra till en hos eleverna utvecklad historielitteracitet. Syftet med föreliggande explorativa fallstudie är att undersöka huruvida och i vilken utsträckning spelfilmsbaserad historieundervisning kan sägas ge upphov till meningsskapande processer där historielitteracitet hos elever utvecklas. Studien har som yttersta teoretiska ramverk det sociokulturella perspektivet som ser på lärande som något som uppstår i en social gemenskap där individen alltid står i relation till det kollektiva och där lärandet är resultatet av individers kognitiva utveckling så som den sker i relation till det som händer i samspelet med andra. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har en observerande fallstudie med explorativa samt intervenerande inslag genomförts och detta i kombination med en semistrukturerad intervju med berörd lärare. Studiens viktigaste resultat är att för att en historieundervisning med spelfilmsinslag ska inneha potentialen att förse elever med möjligheter till såväl meningsskapande som utvecklande av historielitteracitet behöver läraren ge eleverna möjligheter att förutom att möta, utveckla och analysera kunskap, även använda denna kunskap i en mellanmänsklig lärandemiljö där utrymme för klassrumsdiskussioner skapas. / <p>SO</p>

Showing movies to pupils is hardly a new, innovative teaching method. However, knowledge about how film is used and why, as well as what kind of film is used is scarce. In the present licentiate thesis, eight active teachers have been interviewed on their experiences with and approached to using film as a pedagogic tool in high school history lessons. The purpose of the study is to analyze the respective teachers´ use and understanding of history, based on their opinion of film as a didactic alternative. Why do teachers to use film in class? How do they describe the way in which they work with it in concrete teaching situations? What films do they use and what makes them suitable for classroom viewing? The teachers emphasize five primary ways in which they use movies as teaching tools and the advantages in doing so: to present facts; as an example of multiperspectivism; to promote ethics and empathy; to discuss source criticism; and to arouse interest. The teachers see documentary film as an accurate, reliable form of presenting facts while considering drama more complicated and important to address in class. The study shows that the teachers feel they are left to their own devices to discover film´s potential as creators of meaning but that they rarely have the educational background or time to engage colleagues in didactic reasoning on the subject. The type of films they consider as having the most favorable effect in the classroom generally deal with war and other conflicts from a Western perspective. Most see film as an effective secondary source but a few also see it as a useful primary source. Analyzing their statements as a whole, the informants articulate that while film is widely used in high school history classes, it is done so for very different reasons.