<p>Vi har i vår studie analyserat sju personliga intervjuer med kvinnor anställda på företaget Eventia. Syftet med studien har varit att vi i intervjupersonernas narrativa berättelser sökt efter betydelser och därigenom önskat synliggöra om det finns en bristande överrensstämmelse mellan organisationen Eventias avsikt och strävan efter att vara jämställd, och dess tillämpning i praktiken. Vår teoretiska utgångspunkt är feministisk och vi utgår ifrån Joan W. Scotts förståelse av genus. Vi har som teoretisk metod i huvudsak använt oss av de fyra teman som Anna Wahl, Charlotte Holgersson, Pia Höök och Sophie Linghag formulerat i sin forskning: Struktur, Ledarskap, Symbolism och Förändring. Syftet har ringats in med våra frågeställningar: Hur kan könsstrukturen beskrivas på Eventia, och hur kommer diskriminering till uttryck? Hur överensstämmer föreställningar om kön med den sociala praktiken på Eventia? Vilka jämställhetsmetoder kan identifieras och hur relaterar dessa till jämställdhetsdiskurser?Till sist förde vi också ett resonemang om vilka följder och effekter som ovanstående bidrar till. Våra slutsatser är: Vi tycker oss kunna påvisa att det råder en diskrepans mellan Eventias strävan att vara jämställd och dess tillämpning i praktiken. Vi kunde också skönja diskriminerande strukturer av både direkt och indirekt slag. Vi menar också att föreställningar om kön på olika sätt får betydelse i praktiken, bl.a. i samband med egenskaper som en bra chef antas ha, och där dessa är könsmärkta utifrån en manlig norm. Men även att de som intervjupersonerna kopplar ihop med kvinnliga egenskaper, inte värdesätts utan tvärt om ses som hindrande för löne- och utvecklingsmöjligheter. Vad beträffar den diskursiva jämställdheten så menar vi att företagets strävan ligger i linje med den av samhället föreskrivna, men att det råder en diskrepans mellan ideologi och praktik.</p>

<p>Bakgrund: Kunskap i teknik är en fråga om demokrati. I vårt samhälle behöver vi ett stort tekniskt kunnande för att kunna delta. Det är viktigt att människor har kunskap för att kunna vara med och fatta beslut om hur teknologin ska utvecklas (Skogh 2001). I arbete med barngrupper i teknik har man funnit att flickor och pojkar som går i skolan har olika arbetsstrategier. Flickor funderar på hur de ska göra, diskuterar och frågar varandra innan de sätter igång med experimentet medan pojkar först brukar granska materialet och konkurrera med varandra om att testa sin lösning på problemet. I blandade grupper brukar pojkarna vara de som först tar initiativet och försöker många gånger med experimentet. När de har kommit fram till en lösning reflekterar flickorna fortfarande över hur problemet ska lösas. I dessa grupper hinner inte flickorna med och ger så småningom upp för att de kommer fram till det antagandet att de inte kan (Ahlrik i Skolverket red. 1999). Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka vilka arbetsstrategier flickor och pojkar i förskolan använder i arbetet med en teknisk uppgift och hur flickor respektive pojkar samarbetar. Metod: Jag har använt mig av kvalitativ metod. Jag observerade 24 barn på tre olika förskolor, 12 pojkar och 12 flickor, som var fyllda sex år 2006. De var indelade i pojk- och flickgrupper med tre barn i varje grupp. Resultat:Resultatet av vår studie visar att alla pedagoger i undersökningen anser att datorn är ett bra verktyg i undervisningen och att det bidrar till ett lustfyllt lärande. Vidare visar resultatet att de pedagoger som arbetar efter Tragetons metod använder datorn i undervisningen i större utsträckning för uppgifter som har ett för eleverna, synligt mål. De är kritiska till så kallade pedagogiska program. De pedagogerna som inte arbetar efter någon specifik metod använder datorn förutom i skriv- och läsinlärning också i matematik, men användandet är inte lika genomtänkt som när man arbetar efter en metod. Datorn används många gånger som en belöning.</p>

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Abstract</p><p>The aim of my study has been to investigate which expectations students at The Hotel and Restaurant Programme have for their futue working life and labour market. I want to investigate if these expectations are important factors that female dominance is large within the meal service sector. I have chosen to do qualitative interviews to discover these expectations.</p><p>Some explanations that the respondent give for the gender differences within the restaurant and meal service sectors are the old tradition of male and female work. Furthermore the possibility of becoming well known within the market and the possibility for personal development in this market are described as important factors.</p><p>The answers to my questions show that all respondents are positive to future work markets; also they all want to work within the restaurant sector and not in the meal service sector. The reasons for their choice cannot give a complete explanation to why female dominance is so big within the meal service sector.</p><p>Keywords: Gender, status and celebrity-hood.</p>

<p>Introduktion: Rädslan för tandvård är den vanligaste rädslan i den industrialiserade världen. Ett flertal faktorer påverkar till tandvårdsrädslan, såsom kön, tandvårdsvanor, oral hälsa, ålder, tidigare negativa upplevelser under tandbehandling och psykosociala faktorer. Män och kvinnors relation till smärta skiljer sig åt och förklaras av biologiska och sociala skillnader. Inom forskningen förekommer olika mätinstrument, anpassade för olika syften. Kön används som undersökningsvariabel. Genusforskning innebär att vissa kriterier uppfylls.</p><p>Syfte: Syftet är att beskriva könsskillnader vid tandvårdsrädsla</p><p>Frågeställningar:</p><p>1. Finns det könsskillnader vid tandvårdsrädsla?</p><p>2. Vilka faktorer bidrar till tandvårdsrädsla hos män respektive kvinnor?</p><p>3. Vilka konsekvenser kan tandvårdsrädsla medföra?</p><p>Metod: Systematisk litteraturstudie.</p><p>Resultat: Kvinnor uppvisade högre grad av tandvårdsrädsla än män. Kvinnor hade lättare att berätta om sin rädsla. Ensamstående män upplevde att de inte togs på allvar när de uppgav tandvårdsrädsla. Kvinnor minns en smärtsam behandling i större utsträckning än män. De upplevde också smärta i högre grad. Traumatiska händelser och socioekonomiska faktorer påverkar båda könen negativt i tandvårdssituationen.</p><p>Konklusion: Det biologiska könet har en betydelse för tandvårdsrädslan. Könsskillnader uppvisas i de granskade studierna. Det behövs kunskaper och insikt hos tandvårdspersonal om att könsskillnader medverkar till hur individerna förhåller sig i sin tandvårdsrädsla vilket också påverkar den orala hälsan</p>