Introduktion: Tandvårdsrädsla hos barn och unga ger upphov till behandlingssvårigheter. Flera bakomliggande faktorer förekommer vid uppkomsten av tandvårdsrädsla med behandlingssvårigheter i behandlingen som följd.  Syfte: Att beskriva behandlingssvårigheter bland barn och ungdomar med tandvårdsrädsla samt bakomliggande faktorer till behandlingssvårigheter.  Frågeställningar: Vilka behandlingssvårigheter är vanliga bland barn och ungdomar med tandvårdsrädsla?     Vilka bakomliggande faktorer förekommer vid behandlingssvårigheter?  Metod: En litteraturstudie. 16 artiklar utvaldes efter syfte och frågeställning från två olika databaser.  Resultat: Studien visar på att behandlingssvårigheter som uppkommer vid tandvårdsrädsla utgörs av uteblivande besök hos tandvården med ökad oral ohälsa som följd. Studien visar vidare att fysiska yttringar uppstår i tandvårdssituationen såsom kooperation, där barnet vägrar samarbeta och svårigheter uppstår att genomföra en full behandling. Bakomliggande faktorer till behandlingssvårigheter utgörs av ålder och mognad, könstillhörighet, påverkan av föräldrar, klinisk miljö, tidigare negativa erfarenheter av behandling och erfarenhet av smärtsam behandling.  Konklusion: Slutsatsen ger att behandlingssvårigheter hos barn och unga yttrar sig fysiologiskt och kognitivt och att denna har en multifaktoriell bakgrund som leder till ett sämre nyttjande av tandvården med större oral ohälsa som följd.

<p>Introduktion: Rädslan för tandvård är den vanligaste rädslan i den industrialiserade världen. Ett flertal faktorer påverkar till tandvårdsrädslan, såsom kön, tandvårdsvanor, oral hälsa, ålder, tidigare negativa upplevelser under tandbehandling och psykosociala faktorer. Män och kvinnors relation till smärta skiljer sig åt och förklaras av biologiska och sociala skillnader. Inom forskningen förekommer olika mätinstrument, anpassade för olika syften. Kön används som undersökningsvariabel. Genusforskning innebär att vissa kriterier uppfylls.</p><p>Syfte: Syftet är att beskriva könsskillnader vid tandvårdsrädsla</p><p>Frågeställningar:</p><p>1. Finns det könsskillnader vid tandvårdsrädsla?</p><p>2. Vilka faktorer bidrar till tandvårdsrädsla hos män respektive kvinnor?</p><p>3. Vilka konsekvenser kan tandvårdsrädsla medföra?</p><p>Metod: Systematisk litteraturstudie.</p><p>Resultat: Kvinnor uppvisade högre grad av tandvårdsrädsla än män. Kvinnor hade lättare att berätta om sin rädsla. Ensamstående män upplevde att de inte togs på allvar när de uppgav tandvårdsrädsla. Kvinnor minns en smärtsam behandling i större utsträckning än män. De upplevde också smärta i högre grad. Traumatiska händelser och socioekonomiska faktorer påverkar båda könen negativt i tandvårdssituationen.</p><p>Konklusion: Det biologiska könet har en betydelse för tandvårdsrädslan. Könsskillnader uppvisas i de granskade studierna. Det behövs kunskaper och insikt hos tandvårdspersonal om att könsskillnader medverkar till hur individerna förhåller sig i sin tandvårdsrädsla vilket också påverkar den orala hälsan</p>

Introduktion: Rädslan för tandvård är den vanligaste rädslan i den industrialiserade världen. Ett flertal faktorer påverkar till tandvårdsrädslan, såsom kön, tandvårdsvanor, oral hälsa, ålder, tidigare negativa upplevelser under tandbehandling och psykosociala faktorer. Män och kvinnors relation till smärta skiljer sig åt och förklaras av biologiska och sociala skillnader. Inom forskningen förekommer olika mätinstrument, anpassade för olika syften. Kön används som undersökningsvariabel. Genusforskning innebär att vissa kriterier uppfylls. Syfte: Syftet är att beskriva könsskillnader vid tandvårdsrädsla Frågeställningar: 1. Finns det könsskillnader vid tandvårdsrädsla? 2. Vilka faktorer bidrar till tandvårdsrädsla hos män respektive kvinnor? 3. Vilka konsekvenser kan tandvårdsrädsla medföra? Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: Kvinnor uppvisade högre grad av tandvårdsrädsla än män. Kvinnor hade lättare att berätta om sin rädsla. Ensamstående män upplevde att de inte togs på allvar när de uppgav tandvårdsrädsla. Kvinnor minns en smärtsam behandling i större utsträckning än män. De upplevde också smärta i högre grad. Traumatiska händelser och socioekonomiska faktorer påverkar båda könen negativt i tandvårdssituationen. Konklusion: Det biologiska könet har en betydelse för tandvårdsrädslan. Könsskillnader uppvisas i de granskade studierna. Det behövs kunskaper och insikt hos tandvårdspersonal om att könsskillnader medverkar till hur individerna förhåller sig i sin tandvårdsrädsla vilket också påverkar den orala hälsan

Syftet med studien var att undersöka samband mellan upplevelse av tandvårdsrädsla och smärta hos patienter vid tandhygienistbehandling. Ytterligare ett syfte var att undersöka om det fanns samband mellan kön och ålder i relation till tandvårdsrädsla och smärta. Studien genomfördes med användning av enkäter på patienter som behandlades av tandhygieniststudenter på Högskolan i Kristianstad. I studien ingick 78 respondenter, varav 39 män och lika många kvinnor i åldrarna 21-81 år. Enkäten bestod av två delar. Den första delen bestod av Dental Hygienist Anxiety Scale (DHAS) som användes för att mäta tandvårdsrädsla. Det fanns också två frågor om kön och ålder. Andra delen bestod av Visual Analogue Scale (VAS) som användes för att mäta smärtupplevelsen under fem behandlingsmoment, tandstensborttagning, röntgen, injektion, fickdjupsmätning samt behandling i helhet. Resultatet visade en statistisk signifikant skillnad mellan upplevelsen av smärta och tandvårdsrädsla (p=0,000) samt smärta och tandvårdsrädsla relaterat till ålder (p=0,011) (p=0,002). Ingen statistisk signifikant skillnad sågs gällande smärta och tandvårdsrädsla i samband med kön (p=0,682) (p=0,064). Slutsatsen var att ett samband kunde ses mellan smärta och tandvårdsrädsla. Den yngre åldersgruppen upplevde högre grad av smärta och tandvårdsrädsla än den äldre gruppen. Ingen skillnad kunde ses mellan kvinnors och mäns upplevelser av smärta och tandvårdsrädsla.

Introduktion: Uppskattningsvis lider 4-20% av världens vuxna befolkning av tandvårdsrädsla. Rädsla är individens normala emotionella reaktion inför hot eller fara. Rädslan uppväcker en fysiologisk spänning i kroppen som skapar ett kamp- och flyktbeteende hos individen vilket kallas akut stress. Det finns olika metoder för att förebygga och behandla tandvårdsrädsla. Syfte: Att beskriva bakomliggande orsaker till varför tandvårdsrädsla uppstår hos vuxna samt att undersöka om tandvårdsrädsla kan få konsekvenser för den orala hälsan och i så fall vilka konsekvenserna är. Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: Orsaker: Det har konstaterats att patienter som har upplevt en obehaglig tandvårdssituation uppvisar högre grad av tandvårdsrädsla. Tandvårdsrädsla är multifaktoriell men rädsla för smärta har visat sig vara en central orsak till att tandvårdsrädsla uppstår hos individer. Konsekvenser: Patienter som lider av tandvårdsrädsla besöker tandvården mindre regelbundet och har mindre goda ,vilket påverkar den orala hälsan.

<p>Introduktion: Tandvårdsrädsla är ett problem som inte verkar avta trots modernare behandlingsmetoder. Mellan 4-20% av världens befolkning lider av tandvårdsrädsla. Tandvårdsrädslan har en multifaktoriell bakgrund, vanligast anges smärtsamma minnen från barndomen och traumatiska tandvårdsupplevelser senare i livet. Hur de tandvårdsrädda hanterar sin situation beror på ett antal psykosociala faktorer i samverkan. Syfte: Att beskriva vilka kliniskt prövade metoder som finns för att få patienter med tandvårdsrädsla att acceptera och fullfölja tandvårdsbehandling. Frågeställningar: 1) Vilka olika behandlingsmetoder förekommer för att underlätta behandling av tandvårdsrädda patienter inom tandvården? 2) Hur skiljer sig behandlingsmetoderna för tandvårdsrädda barn respektive vuxna? Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: De granskade artiklarna visar att de flesta barn som fick beteendevetenskaplig terapi klarade att genomgå tandvårdsbehandling. Den vanligaste behandlingsstrategin var "tell-show-do". Även hos vuxna fungerade beteendevetenskapliga metoder bäst. Kognitiv terapi gav bra resultat på sikt. Sedering eller behandling under narkos är vanligt vid tandvårdsrädsla hos barn. Även för vuxna kan sedering användas i exempelvis akuttandvård. Enbart sedering med farmaka ger dock ingen bestående förbättring av tandvårdsrädsla, varken hos barn eller vuxna. Slutsats: De psykologiska metoderna ensamma eller i kombination med sedering ger på sikt den bästa effekten när det gäller att minska tandvårdsrädslan.</p>

<p><p> </p><p> </p></p><p> </p><p> </p><p><p><p> </p><p> </p></p></p><p> </p><p><strong><strong><p>Introduktion:</p></strong><p> </p></strong>Tandvårdsrädsla är en av de vanligaste rädslorna/fobierna i den industrialiserade delen av världen. Problemet är vanligare bland barn i latensåldern, ungdomar och unga vuxna än hos vuxna och tycks inte reduceras trots moderna behandlingsmetoder.Tandvårdsrädslans etiologi är komplex och har visat sig korrelera med faktorer som ålder, kön, besöksvanor inom tandvård, tidigare smärtsamma upplevelser, tandläkarens uppfattning, oral hälsa och psykosociala faktorer. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att beskriva olika behandlingsmetoder av tandvårdsrädsla vid behandling av tandvårdsrädda barn i latensåldern.<strong>Metod: </strong>Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. <strong>Resultat: </strong>Resultatet bygger på 16 kvantitativa artiklar. Dessa visade att det fanns många olika psykologiska och farmakologiska behandlingsmetoder för att behandla tandvårdsrädda barn i latensåldern. Psykologiska behandlingsmetoder kunde effektivt minska rädsla. Den mest använda psykologiska metoden var tell-show-do. Farmakologiska behandlingsmetoder med bensodiazepiner användes ofta för att få barn att samarbeta. Sedering med lustgas samt sedering med allmänanestetika reducerade barns tandvårdsrädsla. <strong>Slutsats: </strong>Det fanns väl fungerande behandlingsmetoder som kunde användas för att hjälpa barn att hantera sin ångest och rädsla och för att minska negativt beteende som kunde störa tandvårdsbehandlingen.</p>

No description available.

<p><strong>Introduktion:</strong> Uppskattningsvis lider 4-20% av världens vuxna befolkning av tandvårdsrädsla. Rädsla är individens normala emotionella reaktion inför hot eller fara. Rädslan uppväcker en fysiologisk spänning i kroppen som skapar ett kamp- och flyktbeteende hos individen vilket kallas akut stress. Det finns olika metoder för att förebygga och behandla tandvårdsrädsla.</p><p><strong>Syfte:</strong> Att beskriva bakomliggande orsaker till varför tandvårdsrädsla uppstår hos vuxna samt att undersöka om tandvårdsrädsla kan få konsekvenser för den orala hälsan och i så fall vilka konsekvenserna är.</p><p><strong>Metod:</strong> Systematisk litteraturstudie.</p><p><strong>Resultat:</strong> <em>Orsaker:</em> Det har konstaterats att patienter som har upplevt en obehaglig tandvårdssituation uppvisar högre grad av tandvårdsrädsla. Tandvårdsrädsla är multifaktoriell men rädsla för smärta har visat sig vara en central orsak till att tandvårdsrädsla uppstår hos individer. <em>Konsekvenser:</em> Patienter som lider av tandvårdsrädsla besöker tandvården mindre regelbundet och har mindre goda ,vilket påverkar den orala hälsan.</p>

Introduktion: Tandvårdsrädsla är ett problem som inte verkar avta trots modernare behandlingsmetoder. Mellan 4-20% av världens befolkning lider av tandvårdsrädsla. Tandvårdsrädslan har en multifaktoriell bakgrund, vanligast anges smärtsamma minnen från barndomen och traumatiska tandvårdsupplevelser senare i livet. Hur de tandvårdsrädda hanterar sin situation beror på ett antal psykosociala faktorer i samverkan. Syfte: Att beskriva vilka kliniskt prövade metoder som finns för att få patienter med tandvårdsrädsla att acceptera och fullfölja tandvårdsbehandling. Frågeställningar: 1) Vilka olika behandlingsmetoder förekommer för att underlätta behandling av tandvårdsrädda patienter inom tandvården? 2) Hur skiljer sig behandlingsmetoderna för tandvårdsrädda barn respektive vuxna? Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: De granskade artiklarna visar att de flesta barn som fick beteendevetenskaplig terapi klarade att genomgå tandvårdsbehandling. Den vanligaste behandlingsstrategin var "tell-show-do". Även hos vuxna fungerade beteendevetenskapliga metoder bäst. Kognitiv terapi gav bra resultat på sikt. Sedering eller behandling under narkos är vanligt vid tandvårdsrädsla hos barn. Även för vuxna kan sedering användas i exempelvis akuttandvård. Enbart sedering med farmaka ger dock ingen bestående förbättring av tandvårdsrädsla, varken hos barn eller vuxna. Slutsats: De psykologiska metoderna ensamma eller i kombination med sedering ger på sikt den bästa effekten när det gäller att minska tandvårdsrädslan.