Storglaciären is a sub-Arctic polythermal glacier in northern Sweden. Twenty years' monitoring of thecold surface layer found that it has lost one third of its total volume of cold ice with an average thinningrate of 0.80 ± 0.24 m·a-1 for the period of 1989-2009. This thesis presents the continuous investigationof the thermal structure evolution of Storglaciären using thermistor string measurements and a coupledenergy balance-snowpack model. The thickness dynamics of the cold surface layer is derived from boththe thermistor string measurement (2018-2019) and the simulation results (2009-2018).    The subsurface temperature evolution and the associated cold-temperate transition surface (CTS)dynamics are analyzed at both the thermistor scale and glacier scale. Point study involves installing athermistor string and extrapolating the measured subsurface temperature to the pressure melting pointisotherm depth. The simulated CTS depth changes at the study site was also used for comparison. Glacierscale study aims to simulate the spatial and temporal variations of the thickness of the cold surface layer.Meteorological data was collected from multiple automatic weather stations and the solid precipitationwas estimated from the winter mass balance survey. The model was utilized in the study of the coldsurface layer dynamics for the first time.    Both the point scale and glacier scale study suggest an overall thickening trend of the cold surfacelayer. The thermistor derived CTS depth exhibits a thickening rate of ~0.9 m·a-1 compared to the depthderived from ground penetrating radar survey in 2009. The influence of mass balance, melt andaccumulation are also examined by spatial correlation with CTS depth. / Storglaciären är en subarktisk polytermal glaciär i norra Sverige som har ett kallt ytskikt iablationsområdet. Tidigare studier av mäktigheten hos det kalla ytskiktet visar att Storglaciären harförlorat en tredjedel av sin totala volym av kall is med en genomsnittlig uttunningshastighet på 0,80 ±0,24 m · a-1 för perioden 1989-2009. Denna uppsats presenterar den fortsatta utvecklingen av det kallaytskiktet på Storglaciären under perioden 2009 till 2019 med hjälp av istemperaturmätningar och enytenergi balansmodell koppla till en och en termodynamisk modell för snö och is. Istemperaturensutveckling och djupet till övergången mellan kall och tempererad is (CTS) analyseras både på lokalskalavid en punkt och över hela glaciären. Punktstudien utnyttjar temperaturmätningar vid en termistorslingaför att uppskatta temperaturfördelningen i isen och djupet för övergången mellan kall och tempereradis. Resultaten används också för jämförelse med simulerade resultat. Den rumsliga studien använder enkopplad energibalans och en termodynamisk modell för snö och is för att simulera rumsliga ochtidsmässiga variationer av tjockleken på det kalla ytskiktet. Som ingångsdata till modellen användesmeteorologiska data från flera automatiska väder stationer och den nederbörden i fast form uppskattadesfrån massbalans mätningar som görs på glaciären. Det är fösta gången den här typen av modell användsför att studera det kalla ytskiktets dynamik.    Både på lokalskala och glaciärskala tyder på en övergripande förtjockningstrend av det kallaytskiktet. Uppskattningen av CTS djupet vid temperaturmätningar uppvisar en ökningshastighet av ~0,9 m · a-1 av det kalla skiktets tjocklek jämfört med markradar undersökningar i 2009. Påverkan ochrumslig korrelation mellan massbalans, smältning och ackumulation på CTS-djupet undersöks också.

Glacial environments in the Arctic are a much-studied topic as well as a field of research with strong influences regarding the current and future global climate of our planet. This report is focused on the meteorological conditions on Nordenskiöldbreen glacier from 2009-2015 and how they correlate with each other, the glacier surface and the surrounding terrain. With data gathered from an automatic weather station located at the centre of the glacier, a range of meteorological parameters is examined; wind direction and velocity, snow depth, cloud cover, incoming and reflected shortwave radiation, temperature deficit, albedo and drifting snow. Seasonal differences were discovered, especially for wind direction and velocity where winds from the northeast occurred more frequently in the winter, indicating katabatic winds, whereas winds from the west and southwest were more pronounced in the summer. The calculated temperature deficit shows that katabatic winds blow down-glacier under stably stratified conditions and are shown to increase in strength with increasing temperature deficit (atmospheric temperature minus surface temperature). The mean albedo at Nordenskiöldbreen during this period is within the expected limits, 0.8 for snow and 0.3 for ice and the cloud cover was 0.58. Additionally, it could be observed that the occurrence of dry, drifting snow is present in the winter season as snow depth shows pronounced drops during high-wind events in winter. Overall, it is concluded that most of the examined parameters correlate and need each other to function and act as mechanisms within the cryosphere and as such it is crucial for scientists to understand their connected relationships when attempting to study global climate changes.

Varmare klimat är något som kontinuerligt påverkar glaciärer planeten över och har under det senaste århundrandet vidtagit en global ökning av negativa massbalanser. Denna trend kan bidra till variationer i havsnivån och orsaka problem med översvämningar över hela världen. Övervakning och observation av världens glaciärer är därför väldigt viktigt och genom att skapa modeller som tillåter insyn i glaciärernas respons till atmosfärisk fluktuation går det att åstadkomma en djupare förståelse för hur den globala uppvärmningen kommer att utvecklas. I detta projektet återskapas massbalansen för Brewster Glacier, Nya Zeeland, för perioden 2005 – 2015 genom tillämpning av graddagar. Modellen har försetts med data från ett nyligen genomfört nedskalningsprojekt som har producerat atmosfäriska data för perioden 1979 – 2015 vilket tillåter modellen att köras. Resultaten som presenteras kommer att bidra till större inblick i graddags-modellen om huruvida tillvägagångssättet att använda enkel temperatur- och nederbördsdata är tillförlitligt för att porträttera massbalansen för glaciärer. / Warmer climate is something that is continuously affecting glaciers across the planet and has during the last century gained a global increase in negative mass balances. This trend has contributed to sea-level rise and had other impacts on water resources. Monitoring and observing the worlds glaciers is therefore very important and by creating models that allows insight in the glacier response to atmospheric fluctuation, it is possible to obtain deeper knowledge on how the global warming will develop. In this project, the mass balance of Brewster Glacier, New Zealand, is reconstructed for the period 2005 – 2015 using a degree-day approach. The input for the model has been obtained from a recent downscaling project that has produced atmospheric data over the period 1979 – 2015 that allows the model to run at a daily temporal resolution. The results presented are going to contribute to a greater insight in the degree-day model as to whether the approach of using simple air temperature and precipitation data are reliable to portray the mass balance of glaciers.

Climate change in the Arctic and sub-Arctic has induced substantial changes in the inland cryosphere. The warming climate is causing a reduction in glacier size and extent and the average net mass balance for Arctic glaciers have been negative over the past 40 years. Relatively few studies have been conducted concerning the development of the thermal distribution in glaciers during extensive volume changes. There is a possible diversity in how the thermal structure might change with a changing climate. Storglaciären is losing the cold surface layer in the ablation area and progressively becomes more temperate, while Kårsaglaciären is losing the zone of temperate ice in the ablation area and consequently becoming colder. The overall objective of this study has been to improve the understanding of the thermal response of polythermal glaciers to climate change. The results from Pårteglaciären, northern Sweden, indicate a decrease in volume by 18% in the last 15 years with an expected decrease of 35% of its present size during the coming century. As a consequence of the prevailing climate and volume decrease Pårteglaciären is experiencing a thinning of the cold surface layer at an average rate of 1.13 m a-1. The volumetric and cold surface layer changes are in the same magnitude, which may indicate that the CTS adapts relatively rapidly to the present changes. Assuming a climatic effect similar to what has been observed on Storglaciären, it can be concluded that the thinning has influenced the thermal regime. But in contrast to Kårsaglaciären, the thermal distribution on Pårteglaciären has become more temperate as a result of the substantial mass loss. / Klimatförändringar i Arktis och subarktis har orsakat stora förändringar i kryosfären. Ett varmare klimat orsakar en minskning av glaciärers storlek och omfattning och nettomassbalansen för Arktiska glaciärer har varit negativ under de senaste 40 åren. Relativt få studier har genomförts angående utvecklingen av den termiska fördelningen i glaciärer under omfattande volymförändringar. Det finns en möjlig diversitet i hur den termiska strukturen kan ändras med ett förändrat klimat. Storglaciären förlorar det kalla ytskiktet i ablationsområdet och blir successivt mer tempererad, medan Kårsaglaciären förlorar zonen med tempererad is i ablationsområdet och blir därmed kallare. Syftet med den här studien har varit att öka förståelsen för den termiska reaktionen hos polytermala glaciärer till ett förändrat klimat. Resultaten från Pårteglaciären i norra Sverige visar en volymreducering med 18% under de senaste 15 åren med en förväntad minskning på 35% av den nuvarande storleken under det kommande århundradet. Som en följd av det rådande klimatet och den reducerade volymen genomgår det kalla ytskiktet på Pårteglaciären en förtunning med en genomsnittlig hastighet av 1.13 m a-1. Volymförändringarna och förändringarna i kalla ytskiktet är i samma storleksordning, vilket tyder på att CTS anpassas relativt snabbt till de nuvarande förändringarna. Förutsatt en klimatisk effekt liknande den som observerats på Storglaciären, kan slutsatsen dras att förtunningen har påverkat den termiska regimen. Men i motsats till Kårsaglaciären har den termiska fördelningen på Pårteglaciären blivit mer tempererad som ett resultat av den omfattande massförlusten.

No description available.