Hedgehog-signalling in malignant gliomas The Hedgehog signalling pathway is important for the development of the central nervous system. On the other hand, aberrant induction is observed in different tumors. Immunofluorescence and real-time qRT-PCR confirmed that in some gliomas, specifically in Glioblastoma multiforme (GBM), Gli1, a transcription factor activated by signalling, is present. In general, the hedgehog pathway is initiated by binding of extracellular ligands to the transmembrane receptor Patched and leads finally to the activation of the transcription factors Gli1, Gli2, Gli3 and Gli4. Whereas Gli1 acts as an activator, Gli2 appears to be an activator but retains some repressor activities and Gli3 and Gli4 are believed to act only as inhibitors. Therefore, the determination of hedgehog activity at the level of transcription requires additional experiments measuring gene activation. For that reason, cells isolated from 13 tumors of patients with glioblastoma (WHO Grade IV) and cells from two different glioma cell lines were transfected with reporter genes. These reporter genes carried the luciferase gene from Gaussia princeps under the control of two promoters (pT109 and pT81) conjugated to Gli binding sites. The activity of the reporter genes was compared to a control plasmid with mutant Gli-binding sites. In addition reporter gene activity was analysed in the absence and presence of the hedgehog signalling inhibitor cyclopamine and the effect of cyclopamine on cellular metabolism was studied. The analysis revealed that the two cell lines and cells from 6 glioblastomas exhibited enhanced reporter gene activity compared to the activity mutant control. This points towards an enhanced expression of Gli1. In three cultures a repression was detected suggesting that Gli3 may be active in these cells. Four cultures did neither show activation nor repression. This could provide evidence that Gli1 and Gli3 effects cancel each other out or that there is no effect at all. Enhanced luciferase activity in cells from the line T98G and in cells from four primary cultures was not influenced by the hedgehog inhibitor cyclopamine, whereas one cell line significantly responded to its presence with a decreased activity. Interestingly, ATP level was suppressed by cyclopamine in cells from the line T98G and also in cells from one primary culture that responded to the inhibitor. This may point towards an effect of cyclopamine independent of smo. Since cyclopamine is a potential new substance for the treatment of tumors, the observed effect of this inhibitor even in cells without an indication of hedgehog signalling activity should be investigated in further experiments in more detail. / Der Hedgehog (Hh) -Signalweg spielt während der Embryonalentwicklung eine wichtige Rolle, so auch bei der Entstehung des zentralen Nervensystems (Varjosalo & Taipale 2008). Andererseits führt seine unregulierte Aktivität zur Ausbildung verschiedenster Tumore (Bailey et al. 2009; Fiaschi et al. 2009; Shaw et al. 2009; Velcheti & Govindan 2007). Vorausgegangene Studien wiesen durch Immunfluoreszenz und real-time qRT-PCR nach, dass auch in Gliomen, speziell in Glioblastoma multiforme, dem agressivsten Hirntumor des Menschen, Effektoren des Signalweges (Gli1) überexprimiert werden (Wang et al. 2010). Die Aktivierung des Signalweges geschieht über Bindung des Hh-Liganden an den Rezeptor Ptch und endet mit der Aktiverung der Transkriptionsfaktoren der Gli Familie (Kinzler & Vogelstein 1990; Stone et al. 1996). Die aktuell bekannten Vertreter dieser Familie sind der Aktivator der Transkription Gli1, Gli2, der als Aktivator und Repressor agieren kann sowie Gli3 und Gli4, die die Transkription inhibieren (Marine et al. 1997; Ruppert et al. 1988). Ziel dieser Arbeit war es, herauszufinden, inwieweit die Transkriptionsfaktoren der Gli-Familie in Zellen von Glioblastoma multiforme aktiv sind. Dafür wurden Zellen aus Tumormaterial isoliert und daraus Primärkulturen hergestellt. In diese 13 Primärkulturen, wie auch in zwei Gliom-Zelllinien, wurden mittels transienter Transfektion Reporterplasmide eingebracht. Diese enthielten ein Gen der Gaussia-Luciferase, das unter der Kontrolle zweier verschiedener Promotoren (pT109 und pT81) mit Bindungsmotiven für die Transkriptionsfaktoren der Gli-Familie stand. Weiterhin wurde der Einfluss des Inhibitors des Hh-Signalweges Cyclopamin auf die Gli-Aktivität und die Metabolische Aktivität der Zellen untersucht. Die Beobachtungen ergaben, dass die zwei Zelllinien und sechs der primären Kulturen eine erhöhte Luciferaseaktivität und damit gesteigerte Aktivität von Gli1 zeigten. Weiterhin wiesen vier Kulturen eine verminderte Luciferaseaktivität auf. Dies ließ darauf schließen, dass in diesen Zellen Gli3 aktiv war. In den restlichen vier Kulturen zeigte sich keine Veränderung der Luciferaseaktiviät, was für einen Aufhebungseffekt von Gli1 und Gli3 oder gar keinen Effekt spricht. Weiterhin konnte gezeigt werden, dass die Luciferaseaktivität und damit die Aktivität von Gli1 in Zellen der Zelllinie T98G und von vier Primärkulturen nicht durch Cyclopamin beeinflusst wird. Lediglich eine Probe der Primärkulturen reagierte mit einer Abnahme der Luciferaseaktivität. Außerdem konnte Cyclopamin die ATP-Produktion sowohl in Zellen von T98G als auch in Zellen der Zelllinie, deren Gli-Aktivität durch Cyclopamin vermindert wurde, senken. Dies sprach für eine Smo unabhängige Wirkung des Cyclopamins. Da Cyclopamin ein potenzielles Pharmakon für die Antitumortherapie ist, bedarf dieser Umstand näherer Untersuchungen.

Låggradiga gliom (LGG) är långsamt växande, maligna hjärntumörer som ofta infiltrerar områden hjärnan som står för olika viktiga funktioner, exempelvis tal och språk. Vid vakenkirurgi av LGG kan patientens funktioner testas fortlöpande, vilket ger förutsättning för bevarande av funktion samt en mer aggressiv resektion. Graden av resektion är en viktig prognostisk faktor för överlevnad. Vid språktestning under vakenkirurgi används vanligen visuell objektsbenämning. Det finns dock patienter som får en bestående postoperativ språkstörning, varför frågor väckts om visuell objektsbenämning är ett tillräckligt sensitivt test för intraoperativ kartläggning av språkliga funktioner. Syftet med denna studie var att vidareutveckla dagens intraoperativa testförfarande, baserat på kunskaper inom logopedi, psykolingvistik, neurologi och neurokirurgi. Litteraturgenomgången och erfarenhet från praktiska observationer resulterade i ett intraoperativt språktestförfarande som innebär att patienten ska producera en mening med SVO-struktur (subjekt-verb-objekt) utifrån en bild. Till skillnad från visuell objektsbenämning, som bara eliciterar den fonologiska och lexikala nivån av språket, testar SVO-konstruktion även den syntaktiska nivån samt benämning av verb, vilket bland annat har visats ge en mer utbredd kortikal aktivering än benämning av substantiv. Meningar med SVO-struktur utformades och illustrerades med ritade bilder, vilka sedan pilottestades intraoperativt. Baserat på teoretisk kunskap bör elicitering av SVO-konstruktion vara ett mer sensitivt intraoperativt testförfarande, men metoden behöver valideras och vårt test standardiseras. Eftersom elicitering av SVO-konstruktion ställer högre krav på språklig kompetens hos testledaren bör en logoped genomföra den intraoperativa språktestningen.

Low-grade gliomas are brain tumours that grow slowly and infiltrate brain tissue. The tumours often infiltrate tissue that is responsible for important functions such as language and motor skills. Resection of tumours in eloquent areas is done during awake surgery, which means that the patient is awake and undergoing testing during the operation. Depending on the area being subjected to surgery and what functions are expected to be affected, different tests are used, which allows a more extensive resection. In language testing during awake surgery, the patient's linguistic abilities can be tested and accordingly be preserved to a greater extent. At Akademiska sjukhuset in Uppsala the language tests currently in use are tests for example visual object naming, sentence production and reading aloud. There has been a growing demand for a greater variety of tests to allow a closer linguistic assessment during surgery. The aim of this thesis is to create a word repetition test based on the Dutch test battery DuLIP, and to conduct a pilot test to evaluate the quality of the test. This resulted in a Swedish word repetition test. A pilot test, conducted on 15 participants, established which words to be included in the test. This test will be used at Akademiska sjukhuset in Uppsala, but can also be used throughout Sweden if desired. / Lågmaligna gliom är hjärntumörer som växer långsamt och ofta infiltrerar områden i hjärnan som ansvarar för viktiga funktioner som exempelvis språk och motorik. Resektion av tumörer i elokventa områden kan göras med vakenkirurgi, vilket innebär att patienten är vaken och genomgår testning av relevanta funktioner under operationen. Beroende på vilket område som är aktuellt för operation och vilken funktion som förväntas kunna vara påverkad används olika test, vilket möjliggör en mer omfattande resektion. Vid språktestning under vakenkirurgi kan patientens språkliga förmågor testas för att i större utsträckning kunna bevara den aktuella funktionen. På Akademiska sjukhuset i Uppsala används idag språktest som testar bland annat bildbenämning, meningskonstruktion och högläsning. Det finns en efterfrågan på ett större urval av test för att möjliggöra en noggrannare språklig bedömning under det operativa ingreppet. Syftet med detta examensarbete var att skapa ett ordrepetitionstest med utgångspunkt från det nederländska testbatteriet DuLIP, samt att genomföra en pilottestning för att bedöma testets kvalitet. Examensarbetet resulterade i ett svenskt ordrepetitionstest. En pilottestning, som genomfördes på 15 deltagare, fastställde vilka ord som skulle ingå i testet. Detta test planeras att användas på Akademiska sjukhuset i Uppsala men kan även användas i hela Sverige.

Alaraj, M & Andréasson, E. Information och stöd till vuxna med gliom och deras anhöriga. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fa-kulteten för Hälsa och Samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2012.Gliom är en allvarlig tumörsjukdom där möjligheten till tillfrisknande är be-gränsad. Sjukdomen har en djup inverkan både på patient och anhöriga i var-dagen. Information och stöd är omvårdnadsåtgärder som kan påverka patient och närstående att hantera sin situation och öka deras välbefinnande. Syftet med den här systematiska litteraturstudien var att beskriva de behov av information och stöd som patienter med gliom och deras anhöriga upplever. Metoden var en sys-tematisk litteraturstudie där medicinska och omvårdnadsdatabaser genomsöktes. Resultatet bygger på tretton bearbetade kvalitativa studier. Två huvudkategorier och sju subkategorier framkom efter analysen. Resultatet visade att information och stöd var viktigt för både patienter och anhöriga under hela sjukdomsförloppet. Behoven skiljde sig åt under sjukdomsprogressen och både patienter och anhöriga uttryckte ett behov av individuell anpassning av dessa åtgärder. Information och stödåtgärder vid insjuknande, diagnos och kirurgi var betydelsefullt. Stöd att han-tera rollförändringar och existentiella frågor upplevdes också som viktigt. Slutsat-ser: Rätt information och rätt stödåtgärder bidrar till att patient och anhöriga får möjlighet att bibehålla hoppet och finna mening i den emotionellt stressande situ-ationen. Nyckelord: Anhörig, Gliom, Information, Patient, Stöd, Travelbee / Alaraj, M & Andréasson, E. Information and support for adults with Glioma and their relatives. Degree Project, 15 credits. Malmo University: Faculty of Health and Society, School of Health Sciences, 2012.Glioma is a serious malignancy where the possibility of recovery is limited. The disease has a profound impact on both the patient and family in everyday life. Information and support are nursing interventions that may affect the patient and families cope with their situation and improve their wellbeing. The aim of this systematic literature review was to describe the needs for information and support that patients with glioma and their caregivers are experiencing. The method was a systematic literature review in which medical and nursing databases were searched. The results were based on thirteen processed qualitative studies. Two major categories and seven sub-themes emerged after the analysis. The results showed that information and support measures were demanded by both patients and families throughout the course of the disease. The needs differed during the disease trajectory and both patients and families expressed a need for individual adaptation of these measures. Information and support operations at the onset and at diagnosis and surgery were valuable. Support to cope with existential issues and role of changes were also seen as important. Conclusions: The right information and the right support interventions contribute to patient and relatives are able to maintain hope and find meaning in the emotionally stressful situation.Keywords: Family, Glioma, Information, Patient, Support, Travelbee

Low-grade gliomas tend to gradually infiltrate brain areas essential for functions such as speech and language, and during surgery these areas risk being damaged. Thus, patients with low-grade gliomas should undergo awake surgery while performing tasks that evaluate the language functions associated with these areas. In order to be suitable for intraoperative use, the language tasks must have an appropriate and even level of difficulty. Furthermore, it is important that the test examines the abilities intended, and therefore a wide range of intraoperative language taks is required. At The Uppsala University Hospital there is a current demand for a reading test that evaluates reading comprehension and semantic processing. The aim of this essay was to produce a Swedish equivalent to the semantic sentence completion test with closed context from the Dutch test battery DuLIP, which examines these abilites. Twenty four out of the 25 tasks from DuLIP were translated and adapted to Swedish, followed by a pilot trial to assess the quality of the produced test. As a result of the test not meeting the criteria set by the authors a revision of the tasks was made, and 11 additional tasks were created. Ultimately, a second pilot trial was conducted resulting in an intraoperative language test consisting of 26 tasks, that examines reading and semantic sentence completion ability.  Lågmaligna gliom infiltrerar ofta successivt hjärnområden som ansvarar för bl.a. språkförmåga och motorik och vid kirurgi riskerar dessa områden att skadas. Patienter med lågmaligna gliom bör därför opereras i vaket tillstånd, samtidigt som de utför testuppgifter som bedömer de funktioner som förknippas med områdena. För att kunna användas intraoperativt bör testuppgifterna ha en lämplig och jämn svårighetsgrad. Det är också viktigt att testet som används bedömer den förmåga som avses, och därför behövs ett stort utbud av intraoperativa språktester. På Akademiska sjukhuset i Uppsala efterfrågas ett högläsningstest som bedömer läsförståelse och semantisk bearbetning, vilket i nuläget inte finns på svenska. Syftet med denna uppsats var att framställa en motsvarighet till det semantiska meningskompletteringstestet med sluten kontext i det holländska testbatteriet DuLIP, vilket bedömer dessa förmågor. Tjugofyra av de 25 uppgifterna från DuLIP översattes och anpassades till svenska och sedan genomfördes en pilottestning för att undersöka det framtagna testets kvalité. På grund av att testet inte uppnådde författarnas kriterier gjordes en omarbetning av uppgifterna, och dessutom skapades 11 nya uppgifter. Slutligen genomfördes ytterligare en pilottestning, vilket resulterade i ett intraoperativt språktest med 26 uppgifter, som bedömer förmåga av högläsning och semantisk meningskomplettering.

Gene therapy has received much attention the last decade as a method to correct a number of disorders arising from a defective gene. Gene therapy can be defined as the introduction of a functional genetic element into a cell for a therapeutic purpose. This is a very broad term and gene therapy can be applied to a wide range of diseases from genetic diseases such as cystic fibrosis to infectious diseases or even acquired genetic diseases such as cancers. Adenoviruses (Ad) are the second most common vector for gene therapy in clinical trials today, and these vectors are mostly based on serotype 2 or 5 (Ad2 and Ad5). It has been shown that Ad2 and Ad5 use a receptor that is often downregulated in malignant cells and they also suffer from shortcomings because of the high levels of pre-existing immunity against these serotypes in the society. Hence, new and improved vectors serving as alternatives to these serotypes need to be developed to make gene therapy a successful treatment option. The work presented herein is devoted to analyse what alternative adenovirus vectors could be used for treatment of glioma brain tumours. A number of different adenovirus serotypes were screened for their ability to infect human glioma tumour cells in vitro. Established cell lines as well as low-passage glioma cells from different donors were used. Adenovirus serotype 11p (Ad11p) proved to be a promising vector candidate because of its capacity to efficiently infect the glioma cells and its low prevalence in the society. The complete genome of this serotype was sequenced to further develop this as an alternative adenovirus vector. Furthermore, a number of cell lines were produced to generate E1 deleted Ad11p vectors. Other promising vector candidates were Ad16 and a chimpanzee adenovirus called CV23. Ad16 was the most efficient human serotype to infect human low-passage glioma cells and the prevalence for this serotype is also very low. The overall most efficient virus was surprisingly the non-human CV23 virus. This adenovirus has no prevalence in humans, but efficiently infects human cells in vitro. The first analysis was made on established glioma cell lines and was followed up by using low passage glioma cells from a number of different patients. The glioma cells were analysed when subjected to <20 passages (low passage) and then again at >40 passages (high passage). The cells at a higher passage number were significantly more permissive to Ad5 than the cells analysed at a low passage number. This could in part explain why some of the promising in vitro data for Ad5 have shown a limited success in vivo. In contrast, CV23 infected the low and high passage gliomas equally. This indicates that CV23 uses an internalisation mechanism subjected to less variation than the mechanism used by Ad5. We further characterised the receptor interaction of CV23 and found that none of the previously known primary receptors for adenoviruses were of importance for binding. We found that bovine serum albumin present in the growth medium was responsible for the high binding capacity to cells. Binding is a criterion for the first step of the infection, but not necessarily a good correlate to the infection capacity. CV23 infected human cells efficiently also in the absence of bovine serum albumin.

Bakgrund: Primär malign hjärntumör medför en tung symtombörda som yttrar sig i en stor variation av fysiska, kognitiva och neurologiska symtom som berör patientens funktionsförmåga och psykiska välmående. Utöver den emotionella och existentiella påfrestningen av att leva med en cancersjukdom ingår hos hjärntumörsjuka patienter även en sviktande kognitiv komponent. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa psykologiska påfrestningar för vuxna patienter med primär malign hjärntumör. Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturöversikt där tiovetenskapliga kvalitetsgranskades och analyserades för att sedan delas in i tre stycken övergripande teman. Resultat: Det första temat, Osäkerheten i prognosen, belyser den ovisshet som uppstod till följd en oförutsägbar framtid och behovet av mer information gällandes behandlingsmöjligheter och vilka symtom som kan väntas drabba dem. Temat Psykosociala konsekvenser beskriver hur patienter kände att de förlora sig själva i sjukdomen på grund av minnespåverkan, personlighetsförändringaroch en oförmåga att upprätthålla den livsstil som de tidigare haft. Gemensamt bland de sjuka var en rädsla för att vara en börda för dem i patientens närhet och en oro om att förlora sin självständighet. Den existentiella konfrontationen talar om de oundvikliga tankarna om döden och om hoppets betydelse. / Background: Primary malignant brain tumor carries a heavy symptom burden that presents itself in a big variation of physical, cognitive and neurological symptoms that affects the patients functioning and psychological wellbeing. Along with the emotional and existential stress of living with cancer, patients diagnosed with brain cancer also suffer from cognitive dysfunction. Purpose: The aim of this study was to illustrate the psychological strain of adult patients living with primary malignant brain tumor. Method: The study was executed as a general literature review based on ten scientific articles. The articles were quality-tested and analyzed to later be sorted into three main themes. Results: The first theme, The uncertainty in the prognosis, illuminate the uncertainty that occurred due to an unpredictable future and the need of information concerning treatment options and what symptoms to expect. The theme The psychosocial consequences, describes how the patients felt as though they had lost themselves to the disease due to memory loss, personality disorders and the inability to maintain the lifestyle they previously had. The patients shared a fear of being a burden to the people around them and a concern of losing their independency. The existential confrontation speaks about the inevitable thoughts of death and the importance of hope.

Hedgehog-signalling in malignant gliomas The Hedgehog signalling pathway is important for the development of the central nervous system. On the other hand, aberrant induction is observed in different tumors. Immunofluorescence and real-time qRT-PCR confirmed that in some gliomas, specifically in Glioblastoma multiforme (GBM), Gli1, a transcription factor activated by signalling, is present. In general, the hedgehog pathway is initiated by binding of extracellular ligands to the transmembrane receptor Patched and leads finally to the activation of the transcription factors Gli1, Gli2, Gli3 and Gli4. Whereas Gli1 acts as an activator, Gli2 appears to be an activator but retains some repressor activities and Gli3 and Gli4 are believed to act only as inhibitors. Therefore, the determination of hedgehog activity at the level of transcription requires additional experiments measuring gene activation. For that reason, cells isolated from 13 tumors of patients with glioblastoma (WHO Grade IV) and cells from two different glioma cell lines were transfected with reporter genes. These reporter genes carried the luciferase gene from Gaussia princeps under the control of two promoters (pT109 and pT81) conjugated to Gli binding sites. The activity of the reporter genes was compared to a control plasmid with mutant Gli-binding sites. In addition reporter gene activity was analysed in the absence and presence of the hedgehog signalling inhibitor cyclopamine and the effect of cyclopamine on cellular metabolism was studied. The analysis revealed that the two cell lines and cells from 6 glioblastomas exhibited enhanced reporter gene activity compared to the activity mutant control. This points towards an enhanced expression of Gli1. In three cultures a repression was detected suggesting that Gli3 may be active in these cells. Four cultures did neither show activation nor repression. This could provide evidence that Gli1 and Gli3 effects cancel each other out or that there is no effect at all. Enhanced luciferase activity in cells from the line T98G and in cells from four primary cultures was not influenced by the hedgehog inhibitor cyclopamine, whereas one cell line significantly responded to its presence with a decreased activity. Interestingly, ATP level was suppressed by cyclopamine in cells from the line T98G and also in cells from one primary culture that responded to the inhibitor. This may point towards an effect of cyclopamine independent of smo. Since cyclopamine is a potential new substance for the treatment of tumors, the observed effect of this inhibitor even in cells without an indication of hedgehog signalling activity should be investigated in further experiments in more detail. / Der Hedgehog (Hh) -Signalweg spielt während der Embryonalentwicklung eine wichtige Rolle, so auch bei der Entstehung des zentralen Nervensystems (Varjosalo & Taipale 2008). Andererseits führt seine unregulierte Aktivität zur Ausbildung verschiedenster Tumore (Bailey et al. 2009; Fiaschi et al. 2009; Shaw et al. 2009; Velcheti & Govindan 2007). Vorausgegangene Studien wiesen durch Immunfluoreszenz und real-time qRT-PCR nach, dass auch in Gliomen, speziell in Glioblastoma multiforme, dem agressivsten Hirntumor des Menschen, Effektoren des Signalweges (Gli1) überexprimiert werden (Wang et al. 2010). Die Aktivierung des Signalweges geschieht über Bindung des Hh-Liganden an den Rezeptor Ptch und endet mit der Aktiverung der Transkriptionsfaktoren der Gli Familie (Kinzler & Vogelstein 1990; Stone et al. 1996). Die aktuell bekannten Vertreter dieser Familie sind der Aktivator der Transkription Gli1, Gli2, der als Aktivator und Repressor agieren kann sowie Gli3 und Gli4, die die Transkription inhibieren (Marine et al. 1997; Ruppert et al. 1988). Ziel dieser Arbeit war es, herauszufinden, inwieweit die Transkriptionsfaktoren der Gli-Familie in Zellen von Glioblastoma multiforme aktiv sind. Dafür wurden Zellen aus Tumormaterial isoliert und daraus Primärkulturen hergestellt. In diese 13 Primärkulturen, wie auch in zwei Gliom-Zelllinien, wurden mittels transienter Transfektion Reporterplasmide eingebracht. Diese enthielten ein Gen der Gaussia-Luciferase, das unter der Kontrolle zweier verschiedener Promotoren (pT109 und pT81) mit Bindungsmotiven für die Transkriptionsfaktoren der Gli-Familie stand. Weiterhin wurde der Einfluss des Inhibitors des Hh-Signalweges Cyclopamin auf die Gli-Aktivität und die Metabolische Aktivität der Zellen untersucht. Die Beobachtungen ergaben, dass die zwei Zelllinien und sechs der primären Kulturen eine erhöhte Luciferaseaktivität und damit gesteigerte Aktivität von Gli1 zeigten. Weiterhin wiesen vier Kulturen eine verminderte Luciferaseaktivität auf. Dies ließ darauf schließen, dass in diesen Zellen Gli3 aktiv war. In den restlichen vier Kulturen zeigte sich keine Veränderung der Luciferaseaktiviät, was für einen Aufhebungseffekt von Gli1 und Gli3 oder gar keinen Effekt spricht. Weiterhin konnte gezeigt werden, dass die Luciferaseaktivität und damit die Aktivität von Gli1 in Zellen der Zelllinie T98G und von vier Primärkulturen nicht durch Cyclopamin beeinflusst wird. Lediglich eine Probe der Primärkulturen reagierte mit einer Abnahme der Luciferaseaktivität. Außerdem konnte Cyclopamin die ATP-Produktion sowohl in Zellen von T98G als auch in Zellen der Zelllinie, deren Gli-Aktivität durch Cyclopamin vermindert wurde, senken. Dies sprach für eine Smo unabhängige Wirkung des Cyclopamins. Da Cyclopamin ein potenzielles Pharmakon für die Antitumortherapie ist, bedarf dieser Umstand näherer Untersuchungen.

Flour-etyl-L-tyrosin positronemissionstomografi (FET-PET) undersökning är en undersökningsmetod som har hög sensitivitet och specificitet vid diagnostisering av bland annat tumör och tumörrecidiv. För att bestämma FET-upptaget i tumören kan tumör till bakgrundsförhållande (TBR) beräknas. TBR är förhållandet mellan upptag i tumör och upptaget i grå och vit substans. Syftet med studien var att kartlägga hur olika rekonstruktioner påverkar värdet av TBR vid FET-PET undersökningar genom att studera TBR vid olika tidsintervall och sex olika rekonstruktioner. Vid genomförande av studien inkluderades 15 patienter med FET-upptag som genomgått FET-PET undersökning i Klinisk Neurofysiologi på Skånes Universitetssjukhus (SUS) i Lund. Hela undersökningstiden 30 minuter, sista 20 minuter samt sista 15 minuter testades för att se om dagens bildtagningsprotokoll går att optimera. Rekonstruktionsmetoderna QClear (QC) och Ordered Subset Expectation Maximization (OSEM) användes i studien. Vid beräkning av TBR-värden användes standardiserade upptagsvärden (SUV). För att beräkna TBR ritades region av intresse (ROI), ROIthreshold samt ROIsfär, över tumörområdet samt i frisk grå och vit substans i den kontralaterala hemisfären, för att bestämma FET-upptaget i förhållande till varandra. TBR beräknades utifrån maximala (SUVmax) och medelvärdet (SUVmedel) i ROI och benämns som TBRmax och TBRmedel. Resultatet av studien visade att ett lägre -värde för QC erhåller högre TBR-värden. TBR-värdena för rekonstruktionsmetoden OSEM låg mellan TBR-värdena för QC-rekonstruktionerna. Medelvärdet av den procentuella skillnaden, av alla patienter, mellan TBR-värden och de olika tiderna, för respektive rekonstruktionsmetod låg mellan 5-10 %. Detta indikerar att mängden injicerad aktivitet till patienten alternativt undersökningstiden kan minskas. Den maximala procentuella skillnaden av TBRmax och TBRmedel för ROIthreshold respektive ROIsfär mellan de olika rekonstruktionerna för alla tre tiderna och alla 15 patienterna, låg mellan 25-40 %. Medelvärdet av den procentuella skillnaden av TBRmax och TBRmedel för ROIthreshold respektive ROIsfär mellan de olika rekonstruktionerna för alla tre tiderna och alla 15 patienterna, låg mellan 15-25 %. Slutsatsen för denna studie är att den kvantitativa bedömningen av TBR-värdet varierar beroende på använd rekonstruktionsmetod. / Flourethyl-L-tyrosine positron emission tomography (FET-PET) examination is an examination method that has high sensitivity and specificity in diagnosing tumors and tumor recurrence. Tumor-to-background-ratio (TBR) could be calculated to determine FET-uptake in the tumor. TBR is the ratio between uptake in tumor and uptake in gray and white matter. The purpose of the study was to identify how different reconstructions affect the value of TBR in FET-PET examinations by studying the TBR-value at different time intervals and six different reconstructions algorithms. In the study, 15 patients were included, all with FET-uptake and all had performed a FET-PET examination at the department of Clinical Neurophysiology at Skåne University Hospital (SUS) in Lund. The entire examination time 30 minutes, the last 20 minutes and the last 15 minutes were tested to evaluate if the imaging protocol used today can be optimized. The reconstruction methods used in the study were QClear (QC) and Ordered Subset Expectation Maximization (OSEM). Standardized uptake values (SUV) were used during the calculation of TBR-values. To calculate TBR, the region of interest (ROI), ROIthreshold and ROIsphere were drawn. ROIthreshold and ROIsphere were drawn over the tumor area and in grey- and white matter in the contralateral hemisphere, to determine FET-uptake in relation to each other. The TBR-value was calculated based on maximum- (SUVmax) and mean values (SUVmedel) in ROI and is referred as TBRmax and TBRmean. The results of the study showed that a lower -value for QC obtains higher TBR-values. The TBR-values for the OSEM reconstruction method were between the TBR-values of the QC reconstruction methods. The mean value of the percentage difference, of all patients, between TBR-values and the different times, for each reconstruction method were between 5-10 %. These results indicate that the amount of injected activity to the patient or the examination time can be reduced. The maximum difference in percentage of TBRmax and TBRmean for ROIthreshold respective ROIsphere between the reconstructions for the tree times and all the 15 patients, were between 25-40 %. The mean percentage difference of TBRmax and TBRmean for ROIthreshold respective ROIsphere between the reconstructions for the tree times and all the 15 patients, were between 15-25 %. The conclusion of this study is that the TBR-value will vary with different reconstruction methods.

Die WHO-Klassifikation der Hirntumoren von 2016 ebnete den Weg für molekulare Marker und Therapie-Angriffspunkte. Der Transkriptionsfaktor ATF5 könnte ein solcher sein. Er unterdrückt die Differenzierung von neuronalen Vorläuferzellen und wird in Glioblastomen (GBM) überexprimiert. Daten zur ATF5-Expression in WHO Grad II Gliomen (LGG) und GBM-Rezidiven sind nur spärlich vorhanden. Daher untersuchten wir 79 GBM, 40 LGG und 10 Normalhirnproben auf ihre ATF5-mRNA- und Proteinexpression mit quantitativer Echtzeit-PCR bzw. Immunhistochemie und verglichen sie mit multiplen, retrospektiv erhobenen klinischen Charakteristika der Patienten. ATF5 war in LGG und GBM verglichen zum Normalhirn sowohl auf mRNA-, als auch Proteinebene überexprimiert. Obwohl die ATF5-mRNA-Expression im GBM eine erhebliche Fluktuationsrate zeigte, gab es keine signifikanten Expressionsunterschiede zwischen GBM-Gruppen unterschiedlicher biologischer Wachstumsmuster. ATF5-mRNA korrelierte mit dem Alter der Patienten und invers mit der Ki67-Färbung. Kaplan Meier- und Cox-Regressionsanalysen zeigten eine signifikante Korrelation der ATF5-mRNA-Expression mit dem Überleben nach 12 Monaten sowie dem progressionsfreien Überleben. Die Methylierung des Promotors der O6-Methylguanin-DNA-Methyltransferase (MGMT) ist ein etablierter Marker in der Therapie des GBMs. Sie ist mit dem therapeutischen Ansprechen auf Temozolomid und dem Überleben assoziiert. Uns fielen inzidentell Veränderungen der MGMT-Promotormethylierung auf, woraufhin wir den aktuellen Wissensstand mittels einer ausführlichen Literatur-Metaanalyse zusammenfassten. Dabei fanden wir Veränderungen der MGMT-Promotormethylierung bei 115 der 476 Patienten. Wir schlussfolgern, dass die ATF5-mRNA-Expression als prognostischer Faktor für das Überleben der Patienten dienen könnte. Da seine in vitro-Inhibition zu einem selektiven Zelltod von Gliomzellen führte und wir eine Überexpression in glialen Tumoren nachweisen konnten, zeigt ATF5 Potential als ubiquitäres Therapieziel in Gliomen. Zum aktuellen Zeitpunkt ergibt sich keine klare Indikation, den klinischen Standard der MGMT-Teststrategie zu verändern. Trotzdem könnte eine erneute Testung der MGMT-Promotormethylierung für zukünftige Therapieentscheidungen sinnvoll sein und wir regen an, dass dieses Thema in klinischen Studien weiter untersucht wird. / The 2016 WHO classification for brain tumors signaled a major paradigm shift and paves the way for molecular markers and molecular targets. One such target could be the transcription factor ATF5. It suppresses differentiation of neuroprogenitor cells and is overexpressed in glioblastoma (GBM). Data on ATF5 expression in glioma of WHO grade II (LGG) are scarce and lacking on recurrent GBM. Therefore, we examined 79 GBM, 40 LGG and 10 normal brain (NB) specimens for their ATF5-mRNA and protein expression by quantitative real-time PCR and immunohistochemistry, respectively, and compared it to multiple retrospectively obtained clinical characteristics of the patients. ATF5-mRNA was overexpressed in LGG and GBM compared to NB on mRNA and protein level. Although ATF5-mRNA expression in GBM showed a considerable fluctuation range, GBM groups of varying biological behavior were not significantly different. ATF5-mRNA correlated with the patients' age and inversely with Ki67-staining. Kaplan-Meier analysis and Cox regression indicated that ATF5-mRNA expression was significantly associated with survival after 12 months and progression-free survival. Methylation of the O6-Methylguanin DNA methyltransferase (MGMT) promoter is a well-established strong prognostic factor in the therapy of GBM. It is associated with an improved response to chemotherapy with temozolomide and longer overall survival. We made the incidental finding of patients with changing MGMT promoter methylation during the clinical course, which prompted us to further investigate this topic. Indeed, a meta-analysis of the literature revealed changes in MGMT promoter methylation in 115 of 476 patients. To conclude, ATF5-mRNA expression could be identified as an additional, though not independent factor correlating with patients‘ survival. Since its inhibition might lead to the selective death of glioma cells, it might serve as a potential ubiquitous therapeutic target in astrocytic tumors. Clinical implications of the observed changes in MGMT promoter methylation are still ambiguous and do not yet support a change in clinical practice. However, retesting MGMT methylation might be useful for future treatment decisions and we encourage clinical studies to address this topic.