Syftet med studien är att utifrån en kvantitativ enkätstudie skapa kunskap om hur förskolans personal skattar det stöd som ges till flickor respektive pojkar, samt hur pedagoger skattar fördelningen av särskilt stöd i förskolan. Resultatet från enkätstudien analyserades via SPSS som är ett dataprogram för statistiska analyser. Resultatet visade ingen skillnad i stödet som fördelas mellan flickor och pojkar. Utifrån pedagogernas skattningar finns det inget samband mellan barnets kön och det stöd som fördelas. Däremot visar resultatet att barn som är tillbakadragna och blyga inte får samma stöd som utåtagerande barn. I motsats till resultatet från tidigare forskning visar resultatet av vår studie att pedagoger inte anser att fördelningen av stöd skiljer sig mellan flickor och pojkar.

Uppsatsen undersöker lagligheten i att kommuner och landsting på vissa parkeringsplatser enbart godkänner betalning genom en app på mobilen, så kallad telefonparkering. En avgränsning har gjorts till parkeringar vid vårdinrättningar och centralstationer. Lagligheten undersöks utifrån de rättsliga grunderna åldersdiskriminering och brott mot den kommunala likställighetsprincipen. En kortare utblick görs även mot dataskyddsförordningen och vilken påverkan den kan föra med sig på telefonparkeringsförfarandet eftersom telefonparkeringsapparna behandlar personuppgifter. Slutligen görs en jämförelse med de situationer där kommuner och landsting fasat ut eller försökt att fasa ut kontantbetalning ur sina verksamheter.

Inom förskolans värld kategoriseras bland annat barn som har språksvårigheter, utåtagerandebarn eller blyga barn som barn i gråzonen. Gråzonen är en relativt okategoriserad gruppbarnsom uppvisar någon form av avvikande beteende gentemot den övriga barngruppen eller normsamhället. I detta examensarbete undersöks förskolepedagogers erfarenheter och tankar om barn i gråzonen för att få kunskap om förskolans arbete med barn i behov av särskilt stöd.Syftet med uppsatsen är att undersöka förskollärares förutsättningar för att arbeta med barn ibehov av särskilt stöd. I uppsatsen genomförs semistrukturerade intervjuer med sex stycken förskolepedagoger. Respondenterna har mellan 10 års till 41 års erfarenhet av att arbeta inom förskoleverksamhet och intervjuerna genomfördes i södra Sverige. Samtliga respondenterna har ett stort intresse för barn i behov av särskilt stöd. Genom den fenomenologiska teorin belyses förskolepedagogerna upplevelser om barn som har i behov av särskilt stöd i det praktiska livet.  I studiens resultat visas hur förskollärarna kämpar för förbättrade villkor och förutsättningar för att kunna tillgodose varje barns behov av särskilt stöd. Studien visar att grunden för att möjliggöra tillämpning av särskilt stöd till ett barn är genom att arbeta med inkludering, men framför allt, genom att dela upp barnen i mindre grupper. Att arbeta i mindre barngrupper är dock något som respondenterna upplever inte är möjligt alla gånger. Glappet mellan vad som fungerar bra och det praktiska genomförandet återfinns i forskningen. Fyra av sex respondenterna upplever att forskningen kan vara långt ifrån verkligheten. Förskollärarna upplever även att det finns brist på resurser för att kunna arbeta med barn i behov av särskilt stöd, samt att de önskar att få bredare kunskap om barn i behov av särskilt stöd. Sammantaget visar den här uppsatsen att tillämpning av särskilt stöd kan liknas vid en hierarki som gör att barn i gråzonen kan osynliggöras eller hinns inte att tillämpas. / In the world of pre-school education, children are often categorized as those with language difficulties, those who are aggressive, or those who are shy; these children are referred to as being in the greyzone. The greyzone encompasses a relatively unclassified group of children who show some form of deviant behavior compared to the rest of the child group or societal norms. This thesis examined pre-school educators’ experiences and thoughts regarding children in the greyzone to gain knowledge about the pre-school’s work with children in need of special support. The purpose of the thesis is to invistigate pre-school teachers’ conditions for working with children in need of special support. Semi-structured interviews are conducted with six pre-school educators. The respondents have between 10 and 41 years of experience working in pre-school education, and the interviews were conducted in southern Sweden. All respondents have a significant interest in children in need of special support. Through phenomenological theory, the pre-school educators’ experiences of children in need of special support in practical life are highlighted. The study’s results show how pre-school teachers strive for improved conditions and prerequisites to meet each child’s need for special support. The study indicates that the foundation for enabling the application of special support to a child is through working with inclusion, but primarily through dividing the children into smaller groups. However, working in smaller groups is something that the respondents feel is not always possible. The gap between what works well and practical implementation can be found in the research. Four out of six respondents feel that research can be far from reality. The pre-school teachers also feel that there is a lack of resources to work with children in need of special support and that they wish to gain broader knowledge about children in need of special support. Overall, this thesis shows that the implementation of special support can resemble a hierarchy that may render children in the greyzone invisible or not adequately addressed.