<p>Sammanfattning:</p><p>Personer med utvecklingsstörning och autism har ofta behov av begåvningsstöd för att få en mer strukturerad vardag. Utvecklingen av begåvningsstödjande tekniska hjälpmedel har ökat mycket de senaste åren, men kunskaperna inom området är begränsade. Tekniska hjälpmedel är ett stort ämne, vi har valt att titta närmare på Handin. Handin är en handdator som fungerar som ett tids- och planeringshjälpmedel och som riktar sig till personer med kognitiva funktionshinder som utvecklingsstörning och autism. Handin har en anpassningsbar kalender som ger struktur över dagen. Där kan man lägga in aktiviteter som tydliggörs med hjälp av bilder, dessa kan kombineras med text och syntetiskt tal. Handin signalerar då det är dags för en ny aktivitet och visar också med kvartsursprincipen hur lång tid det är kvar till nästa aktivitet.</p><p>Syftet med denna studie är att undersöka om elever i träningsskolan får en mer självständig vardag genom detta begåvningsstödjande tekniska hjälpmedel.</p><p>Vi ville undersöka pedagogernas uppfattning av handdator, när det gäller elever med utvecklingsstörning och autism i träningsskolan.</p><p>* Hur används handdatorn som ett pedagogiskt verktyg i träningsskolan?</p><p>* Vilka för- respektive nackdelar kan en handdator innebära?</p><p>* Anser pedagogerna att eleverna blir mer självständiga med hjälp av handdatorn?</p><p>* Hur kommer man att kunna använda handdatorer i framtiden?</p><p>För att undersöka pedagogernas uppfattning om handdatorn som ett pedagogiskt verktyg i träningsskolan genomförde vi intervjuer i dialogform med öppna och kvalitativa frågor. Urvalspersonerna valdes på grund av att de är pedagoger med erfarenhet av att arbeta med handdator i träningsskolan. Resultatet visade att elever med utvecklingsstörning och autism i träningsskolan får en tydligare struktur med hjälp av handdatorn. Eleven har sitt individuella arbetsschema inlagt i handdatorn. Handdatorn ger en ökad självständighet på grund av att den signalerar för varje ny aktivitet och påminner på så vis eleven. Prickstapeln i handdatorn synliggör tidens gång och ger förutsättningar till att utveckla en tidsuppfattning. Samtliga pedagoger rekommenderar handdatorn som ett pedagogiskt verktyg i träningsskolan, för elever med utvecklingsstörning och autism. Pedagogerna anser att skolan är en bra miljö att introducera detta begåvningsstödjande tekniska hjälpmedel eftersom det redan finns en struktur i skolan med fasta tider för olika aktiviteter. I diskussion tar vi även upp för och nackdelar med handdatorn.</p>

Sammanfattning: Personer med utvecklingsstörning och autism har ofta behov av begåvningsstöd för att få en mer strukturerad vardag. Utvecklingen av begåvningsstödjande tekniska hjälpmedel har ökat mycket de senaste åren, men kunskaperna inom området är begränsade. Tekniska hjälpmedel är ett stort ämne, vi har valt att titta närmare på Handin. Handin är en handdator som fungerar som ett tids- och planeringshjälpmedel och som riktar sig till personer med kognitiva funktionshinder som utvecklingsstörning och autism. Handin har en anpassningsbar kalender som ger struktur över dagen. Där kan man lägga in aktiviteter som tydliggörs med hjälp av bilder, dessa kan kombineras med text och syntetiskt tal. Handin signalerar då det är dags för en ny aktivitet och visar också med kvartsursprincipen hur lång tid det är kvar till nästa aktivitet. Syftet med denna studie är att undersöka om elever i träningsskolan får en mer självständig vardag genom detta begåvningsstödjande tekniska hjälpmedel. Vi ville undersöka pedagogernas uppfattning av handdator, när det gäller elever med utvecklingsstörning och autism i träningsskolan. * Hur används handdatorn som ett pedagogiskt verktyg i träningsskolan? * Vilka för- respektive nackdelar kan en handdator innebära? * Anser pedagogerna att eleverna blir mer självständiga med hjälp av handdatorn? * Hur kommer man att kunna använda handdatorer i framtiden? För att undersöka pedagogernas uppfattning om handdatorn som ett pedagogiskt verktyg i träningsskolan genomförde vi intervjuer i dialogform med öppna och kvalitativa frågor. Urvalspersonerna valdes på grund av att de är pedagoger med erfarenhet av att arbeta med handdator i träningsskolan. Resultatet visade att elever med utvecklingsstörning och autism i träningsskolan får en tydligare struktur med hjälp av handdatorn. Eleven har sitt individuella arbetsschema inlagt i handdatorn. Handdatorn ger en ökad självständighet på grund av att den signalerar för varje ny aktivitet och påminner på så vis eleven. Prickstapeln i handdatorn synliggör tidens gång och ger förutsättningar till att utveckla en tidsuppfattning. Samtliga pedagoger rekommenderar handdatorn som ett pedagogiskt verktyg i träningsskolan, för elever med utvecklingsstörning och autism. Pedagogerna anser att skolan är en bra miljö att introducera detta begåvningsstödjande tekniska hjälpmedel eftersom det redan finns en struktur i skolan med fasta tider för olika aktiviteter. I diskussion tar vi även upp för och nackdelar med handdatorn.

<p>Syftet med uppsatsen är att bidra till att öka kunskapen om hur tekniska hjälpmedel kan användas för att underlätta vardagen för vuxna människor med ADHD.  För att åstadkomma detta görs en genomgång av vilka problem som kan föreligga vid ADHD och vilka strukturer och aktörer som finns i samhället för att erbjuda hjälp och stöd som vuxna med ADHD kan ha behov av. Därefter betraktas vilka strategier och metoder som kan vara användbara för att kompensera för de problem ADHD kan innebära och hur teknik, såväl specialtillverkade hjälpmedel som vanliga produkter, kan användas för att kompensera. En översikt görs av hur teknik kan utformas för att bli användbar, såväl generellt som mer specifikt rörande utformning av hjälpmedel. Detta åskådliggörs genom exempel från några svenska hjälpmedelsprojekt följt av en probleminventering där ett antal studiebesök och intervjuer har tjänat som en bakgrund för förståelse av den stora mängd strukturer, aktörer och hjälpmedel som är möjliga men emellanåt svårtillgängliga vägar till hjälp för vuxna med ADHD.</p><p> </p><p>De som i slutänden kan avgöra vilken nytta ett hjälpmedel innebär är brukarna själva. Deras upplevelser och erfarenheter är en ovärderlig källa till kunskap. Under arbetets gång har frågeställningen preciserats till att lyda: <em>"Hur kan vanliga mobiltelefoner användas som hjälpmedel för att underlätta vardagen för vuxna med ADHD?"</em>.<em> </em>För att besvara denna fråga har semistrukturerade riktade intervjuer genomförts med fyra kvinnor med ADHD som använder mobiltelefonen som hjälpmedel i sin vardag. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats för att identifiera hur mobiltelefoner används, vad som fungerar bra och mindre bra och vad kan göra att mobiltelefonen upplevs som ett fungerande hjälpmedel.</p><p> </p><p>Resultaten från bearbetning och analys av intervjuerna sammanställs i kapitlet sammanfattande analys i avsnitt med användbara funktioner, användbara egenskaper och perspektiv på stödbehov och hjälparroll. I diskussionskapitlet föreslås sedan vidare användning av resultaten i avsnitten teoretiska implikationer och praktiska implikationer. Min förhoppning är att dessa avsnitt tillsammans med de listor och tumregler som presenterats i den teoretiska referensramen skall kunna vara användbara för att identifiera behov och möjliga lösningar som kan vara värdefulla att pröva i det enskilda fallet.</p><p> </p><p>En person kan behöva stöd för att ta till vara de möjligheter mobiltelefonen erbjuder som hjälpmedel. Hjälpen kan behövas i något eller alla steg från problemidentifiering och införskaffande till införande, fortlöpande uppföljning och utvärdering av hjälpmedelsanvändningen. Stödet kan behöva vara av så väl strukturell och habiliterande art som av teknisk natur för att hjälpmedelsanvändningen skall bli så framgångsrik som är möjligt. Siktet bör vara mot vad som kan innebära kvalitet, mervärde och avlastning för individen i dennes liv, inte vad som är ADHD-symptom och hur dessa skall kompenseras.</p><p> </p><p>Vuxna med ADHD är en mycket heterogen grupp och de resultat som presenteras i uppsatsen är att betrakta som en utgångspunkt för vidare funderingar och prövning snarare än som färdiga lösningar som passar alla med ADHD.</p><p> </p>

<p>Hälso- och sjukvård är en stor organisation med ett växande informationsflöde. Det läggs mycket tid i dag på informationssökning och dokumentering vilket gjort att tankar kring användning av datorstöd blir allt vanligare. Vikten av tillgång till relevant information betonas i litteraturen och att en handdator som stöd skulle kunna förbättra tillgången. Syftet med detta arbete är att ge beskrivningar av vilken nytta, potentiella nackdelar, begränsningar eller risker tillgång till information via handdatorer kan innebära då de används vid det vårdande och diagnostiserande arbetet inom hälso- och sjukvård. Arbetet har avgränsats till arbetsgruppen läkare då de anses ha en nyckelroll inom vården och då även vad gäller IT-användning. Litteraturstudier, intervjuer och ett skapat framtidsscenario har legat till grund för att uppnå detta arbetes resultat. Resultatet tyder på att handdatorn ger förbättrad tillgång till relevant information vilket är av störst värde nattetid vid akuta situationer. Den begränsning som påvisats är främst datorns kapacitet som inte är tillräcklig i förhållande till mängden information som är önskvärd att kunna hantera.</p>

This bachelor thesis portray a project where the main task were to develop a computer based system prototype for handling of absence report at the upper secondary school af Chapman in Karlskrona. The project has been conducted in cooperation with students from the university programs software engineering and information economy at Blekinge Institute of Technology. Our task as MDA-students have been to survey the process of absence report of today through field studies and give a proposal of a graphical user interface which later were developed by the software engineers. The thesis also handles the cooperation with other students from other university programs. / Denna kandidatuppsats beskriver arbetet i ett projekt där målet var att ta fram en datorbaserad systemprototyp för hantering av frånvarorapportering på gymnasieskolan af Chapman i Karlskrona. Projektet har utförts i samarbete med studenter från högskoleprogrammen programvaruteknik och informationsekonomi på Blekinge Tekniska Högskola. Vår uppgift som MDA-studenter har varit att kartlägga dagens arbetsprocess kring frånvarorapporteringen genom fältstudier på skolan samt ge ett förslag på det grafiska gränssnitt som sedan utvecklades av programvaruteknikerna. Uppsatsen behandlar även hur det är att samarbeta med studenter från andra högskoleprogram.

Projektets syfte var att undersöka om en handdator kan stödja distriktssköterskans arbete. I rapporten beskrivs hur vi tillsammans med distriktssköterskor har iakttagit i vilka situationer handdatorn kan vara ett hjälpmedel. Om patientjournalen är tillgänglig via handdatorn vid hembesök skulle det styrka de av oss utvalda nyckelorden som representerar distriktssköterskans yrkeskunnande; &quot;seende&quot;, lyhördhet, kommunikation, flexibilitet, prioritering, beslutsfattande, dokumentation, framförhållning samt utveckla ett minne och självständighet. I rapporten skriver vi också om hur distriktssköterskorna tillsammans med oss har påverkat utvecklingen av det grafiska gränssnittet i designprocessen. Vi visar med mock-upbilder hur denna process har framskridit och vi pekar på hur viktig användarmedverkan är. Vår studie visar att man med metoder som etnografiska studier, workshops, mock-uparbete och participatory/deltagar design kan få en inblick i ett så traditionellt yrke som distriktssköterskans och se var, när och hu r handdatorn kan användas i den dagliga verksamheten.

Syftet med uppsatsen är att bidra till att öka kunskapen om hur tekniska hjälpmedel kan användas för att underlätta vardagen för vuxna människor med ADHD.  För att åstadkomma detta görs en genomgång av vilka problem som kan föreligga vid ADHD och vilka strukturer och aktörer som finns i samhället för att erbjuda hjälp och stöd som vuxna med ADHD kan ha behov av. Därefter betraktas vilka strategier och metoder som kan vara användbara för att kompensera för de problem ADHD kan innebära och hur teknik, såväl specialtillverkade hjälpmedel som vanliga produkter, kan användas för att kompensera. En översikt görs av hur teknik kan utformas för att bli användbar, såväl generellt som mer specifikt rörande utformning av hjälpmedel. Detta åskådliggörs genom exempel från några svenska hjälpmedelsprojekt följt av en probleminventering där ett antal studiebesök och intervjuer har tjänat som en bakgrund för förståelse av den stora mängd strukturer, aktörer och hjälpmedel som är möjliga men emellanåt svårtillgängliga vägar till hjälp för vuxna med ADHD.   De som i slutänden kan avgöra vilken nytta ett hjälpmedel innebär är brukarna själva. Deras upplevelser och erfarenheter är en ovärderlig källa till kunskap. Under arbetets gång har frågeställningen preciserats till att lyda: "Hur kan vanliga mobiltelefoner användas som hjälpmedel för att underlätta vardagen för vuxna med ADHD?". För att besvara denna fråga har semistrukturerade riktade intervjuer genomförts med fyra kvinnor med ADHD som använder mobiltelefonen som hjälpmedel i sin vardag. Intervjuerna har transkriberats och kategoriserats för att identifiera hur mobiltelefoner används, vad som fungerar bra och mindre bra och vad kan göra att mobiltelefonen upplevs som ett fungerande hjälpmedel.   Resultaten från bearbetning och analys av intervjuerna sammanställs i kapitlet sammanfattande analys i avsnitt med användbara funktioner, användbara egenskaper och perspektiv på stödbehov och hjälparroll. I diskussionskapitlet föreslås sedan vidare användning av resultaten i avsnitten teoretiska implikationer och praktiska implikationer. Min förhoppning är att dessa avsnitt tillsammans med de listor och tumregler som presenterats i den teoretiska referensramen skall kunna vara användbara för att identifiera behov och möjliga lösningar som kan vara värdefulla att pröva i det enskilda fallet.   En person kan behöva stöd för att ta till vara de möjligheter mobiltelefonen erbjuder som hjälpmedel. Hjälpen kan behövas i något eller alla steg från problemidentifiering och införskaffande till införande, fortlöpande uppföljning och utvärdering av hjälpmedelsanvändningen. Stödet kan behöva vara av så väl strukturell och habiliterande art som av teknisk natur för att hjälpmedelsanvändningen skall bli så framgångsrik som är möjligt. Siktet bör vara mot vad som kan innebära kvalitet, mervärde och avlastning för individen i dennes liv, inte vad som är ADHD-symptom och hur dessa skall kompenseras.   Vuxna med ADHD är en mycket heterogen grupp och de resultat som presenteras i uppsatsen är att betrakta som en utgångspunkt för vidare funderingar och prövning snarare än som färdiga lösningar som passar alla med ADHD.

Hälso- och sjukvård är en stor organisation med ett växande informationsflöde. Det läggs mycket tid i dag på informationssökning och dokumentering vilket gjort att tankar kring användning av datorstöd blir allt vanligare. Vikten av tillgång till relevant information betonas i litteraturen och att en handdator som stöd skulle kunna förbättra tillgången. Syftet med detta arbete är att ge beskrivningar av vilken nytta, potentiella nackdelar, begränsningar eller risker tillgång till information via handdatorer kan innebära då de används vid det vårdande och diagnostiserande arbetet inom hälso- och sjukvård. Arbetet har avgränsats till arbetsgruppen läkare då de anses ha en nyckelroll inom vården och då även vad gäller IT-användning. Litteraturstudier, intervjuer och ett skapat framtidsscenario har legat till grund för att uppnå detta arbetes resultat. Resultatet tyder på att handdatorn ger förbättrad tillgång till relevant information vilket är av störst värde nattetid vid akuta situationer. Den begränsning som påvisats är främst datorns kapacitet som inte är tillräcklig i förhållande till mängden information som är önskvärd att kunna hantera.