<p>Den finanskris som under 2008 drog in över Europa skadade omvärldens förtroende för banker och deras hantering och redovisning av kreditrisker. Transparensen i redovisningen ifrågasattes och krav på ökade upplysningar ställdes. I denna uppsats utreds om bankerna har tagit till sig av kritiken genom en undersökning av huruvida omfattningen av kreditriskupplys­ningar enligt IFRS 7 i 26 europeiska storbankers årsredovisningar har förändrats under 2008 jäm­fört med 2007. Det undersöks också om det finns några skillnader i omfattning av lämnade kreditriskupplysningar mellan studiens 10 undersökta banknationaliteter år 2007 och 2008.</p><p> </p><p>Studien har en kvantitativ ansats där 2007 och 2008 års årsredovisningar för de största europeiska bankerna studeras. Utifrån studien dras slutsatsen att kreditriskupplysningarna i europeiska storbankers årsredovisningar har ökat i omfattning mellan år 2007 och 2008. Det fastslås också att det finns en skillnad i omfattning av lämnade kreditriskupplysningar mellan studiens undersökta banknationaliteter år 2007 och 2008, men att skillnaden är mindre år 2008. Det indikerar, enligt uppsatsförfattarna, att europeiska storbankers kreditriskredovisning har blivit mer transparent och harmoniserad.</p>

<p>Studien syftar till att undersöka om den internationella harmoniseringen av redovisningsregler och dotterföretagens praktiska utövande av redovisning skapar möjligheter till en harmoniseringsprocess på dotterföretagsnivå. Studien avser att göra en mer djupgående undersökning av dotterföretag i två svenska koncerner verksamma inom två olika branscher för att förklara varför eller varför inte möjligheter finns. Uppsatsens empiridel bygger på en intervjustudie med redovisningsekonomer för två koncerner samt ekonomiansvariga på utvalda dotterföretag. Även en intervju med en utomstående revisor har utförts för att få en ytterligare infallsvinkel. Frågor har ställts kring upprättandet av koncernredovisningen och dotterföretagens legala redovisning. Studien visar att det kan finns möjligheter till en harmoniseringsprocess i de studerade svenska dotterföretagen i en av de studerade koncernerna. Dessa möjligheter grundar sig på utrymme för anpassningar till IFRS i de svenska redovisningsreglerna samt en ökad förståelse och kompetens inom IFRS i och med rapporteringsstrategin. Bland vissa av de studerade dotterföretagen upplevs det svenska skattesystemet dock som en begränsning till harmonisering på grund av den historiskt starka kopplingen till redovisning.</p>

Studien syftar till att undersöka om den internationella harmoniseringen av redovisningsregler och dotterföretagens praktiska utövande av redovisning skapar möjligheter till en harmoniseringsprocess på dotterföretagsnivå. Studien avser att göra en mer djupgående undersökning av dotterföretag i två svenska koncerner verksamma inom två olika branscher för att förklara varför eller varför inte möjligheter finns. Uppsatsens empiridel bygger på en intervjustudie med redovisningsekonomer för två koncerner samt ekonomiansvariga på utvalda dotterföretag. Även en intervju med en utomstående revisor har utförts för att få en ytterligare infallsvinkel. Frågor har ställts kring upprättandet av koncernredovisningen och dotterföretagens legala redovisning. Studien visar att det kan finns möjligheter till en harmoniseringsprocess i de studerade svenska dotterföretagen i en av de studerade koncernerna. Dessa möjligheter grundar sig på utrymme för anpassningar till IFRS i de svenska redovisningsreglerna samt en ökad förståelse och kompetens inom IFRS i och med rapporteringsstrategin. Bland vissa av de studerade dotterföretagen upplevs det svenska skattesystemet dock som en begränsning till harmonisering på grund av den historiskt starka kopplingen till redovisning.

Vi undersöker huruvida redovisningsharmoniseringen inom EU har ökat jämförbarheten av företags finansiella information. Detta har gjorts genom en replikastudie på en undersökning genomförd av Joos och Lang publicerad 1994 där de fann att någon konvergens mellan Frankrike, Storbritannien och Tyskland ej kunde konstateras. Länderna som undersöks är Frankrike, Storbritannien, Sverige och Tyskland under perioden 1995 - 2005. Genom att ta reda på hur ROE, E/P- och B/M-kvoterna utvecklat sig kan vi dra slutsatsen att viss konvergens har skett mellan länderna. En pris- och en avkastningsregression har även utförts men resultaten av dessa kan ej bevisa att konvergens mellan länderna har skett under vår undersökningsperiod.

Den finanskris som under 2008 drog in över Europa skadade omvärldens förtroende för banker och deras hantering och redovisning av kreditrisker. Transparensen i redovisningen ifrågasattes och krav på ökade upplysningar ställdes. I denna uppsats utreds om bankerna har tagit till sig av kritiken genom en undersökning av huruvida omfattningen av kreditriskupplys­ningar enligt IFRS 7 i 26 europeiska storbankers årsredovisningar har förändrats under 2008 jäm­fört med 2007. Det undersöks också om det finns några skillnader i omfattning av lämnade kreditriskupplysningar mellan studiens 10 undersökta banknationaliteter år 2007 och 2008.   Studien har en kvantitativ ansats där 2007 och 2008 års årsredovisningar för de största europeiska bankerna studeras. Utifrån studien dras slutsatsen att kreditriskupplysningarna i europeiska storbankers årsredovisningar har ökat i omfattning mellan år 2007 och 2008. Det fastslås också att det finns en skillnad i omfattning av lämnade kreditriskupplysningar mellan studiens undersökta banknationaliteter år 2007 och 2008, men att skillnaden är mindre år 2008. Det indikerar, enligt uppsatsförfattarna, att europeiska storbankers kreditriskredovisning har blivit mer transparent och harmoniserad.

I och med införandet av International Accounting Standards Boards (IASB)redovisningsregler - International Financial Reporting Standards (IFRS) och International Accounting Standards (IAS), för att främja för en harmonisering av redovisningen har medlemsstaterna i Europa börjat närma sig en alltmer likriktad redovisning. I arbetet mot en mer global och jämförande marknad har de olika medlemsstaterna tvingats ändra på kulturellt trygga och betingade ramverk. I det förändringsarbete som sker har det blivit nödvändigt med lagändringar för att se till att en snabb samt regelrätt redovisning sker. En av lagändringarna finns i den nya aktiebolagslagen och avser den slopade koncernspärren som innefattar regler för vinstutdelning. Vi ämnade i uppsatsen undersöka vilka konsekvenser den slopade koncernspärren kan leda till för svenska aktiebolag. Syftet var således att åskådliggöra näringslivets förväntningar på lagändringens för- och nackdelar jämfört med innan. För att besvara syftet genomfördes intervjuer med representanter från svenskt näringsliv -två revisorer, företrädare för fyra stora börsnoterade aktiebolag samt en bank. Valet av respondenter medförde att vi fick olika synvinklar på vad den slopade koncernspärren kan komma att innebära för svenskt näringsliv i framtiden. I arbetet har vi använt oss utav institutionell teori, intressentteorin, information om harmoniseringsarbetet samt förarbeten till aktiebolagslagen som kopplats till empirin. Resultatet visade sig vara delvis oroväckande. Harmoniseringsarbetet togs emot med öppna armar, men leder dock inte alltid till det bästa resultatet. Koncernspärrens borttagande kan i större utsträckning leda till subjektiva bedömningar, med risk för alltför ”kreativ redovisning” och i värsta fall illegitim redovisning. Framöver tror representanter från näringslivet att vi kommer att få se en allt större skillnad mellan de svenska aktiebolagens redogörelser av vinstutdelningen, vilket således skulle innebära den raka motsatsen till harmoniseringsarbetets syfte.

För att harmonisera handeln, skapa en långsiktig utveckling samt öka sysselsättningen för små och medelstora företag, presenterade Europeiska kommissionen den 25 juni 2008 ett förslag till ny förordning (SPE-förordningen), angående en ny europeisk privat associationsform. Förslaget möjliggör grundande av ett privat europabolag (SPE-bolag). I praktiken skulle föreslagen bolagsform betyda att entreprenörer erbjuds en möjlighet att etablera samma bolagsform inom hela EU och dessutom underlätta för gränsöverskridande verksamhet. Redan 2004 öppnades möjligheten att bedriva en europeisk bolagsform, europabolaget (även kallat SE-bolag), som till skillnad från SPE-bolaget i första hand är utformat för publika bolag. Fyra år efter förordningens ikraftträdande, har knappt 60 europabolag registrerats inom hela EU och bolagsformens misslyckande kan konstateras. Uppsatsens syfte är att utreda vilket genomslag föreslagen förordning förväntas erhålla bland små och medelstora företag i Sverige. Genomslagskraften skall bedömas utifrån två olika perspektiv, dels dess effekt på näringslivet och dels dess rättspolitiska påverkan. Den grundläggande förutsättningen för att förordningen skall få genomslag är att det föreligger ett behov av förändring av bolagsrätten för små och medelstora företag. Om ifrågavarande företag inte har ett behov, vilket enligt författarna är en stor anledning till europabolagets fiasko, kommer även denna förordning att gå en misslyckad framtid till mötes. Författarnas åsikt är att svenska små och medelstora företag har ett behov av förändring. Behovet identifieras vara ett lämpligare och mer anpassat regelverk för aktuella företag i Sverige. ABL är inte anpassat för mindre företag och tillämpningen resulterar i hinder och administrativa kostnader av olika slag. Nationella utredningar om att regelverket måste förenklas är bra men föreslagna metoder löser inte problemen. Lagstiftaren har stirrat sig blind på trenderna i Europa istället för att i första hand koncentrera sig på vad företagssfären i Sverige är i behov av. Enligt författarna möter föreslagen förordning det identifierade behovet av förändring, i alla fall teoretiskt sett. Med referens till tidigare erfarenheter av överstatliga initiativ skiljer sig dock teorin många gånger från praktiken. Dock har författarna kommit fram till att förordningen kan bli ett konkurrenskraftigt alternativ till andra bolagsformer i Sverige. Därutöver förväntas även en viss rättspolitisk påverkan på ABL.

Sedan lång tid tillbaka har mycket diskussioner och debatter framförts kring det starka sambandet mellan redovisning och beskattning och det råder frågor kring om sambandet skall finnas kvar i Sverige eller inte. Det finns mycket fördelar med en frikoppling, men även nackdelar som kan sätta Sveriges redovisningstradition i en förändring. Syftet med uppsatsen är att framföra de olika förändringar Sveriges redovisningstradition skulle kunna utsättas för i samband med en frikoppling och även lista de olika för- och nackdelar med sambandet utefter revisorer och Skatteverket. För att uppfylla syftet har en empirisk undersökning med tre kunniga respondenter utförts. Meningen är att ta reda på hur frikopplingen skulle kunna förändra arbetssättet hos de utvalda respondenterna. Undersökningen som genomförts har visat att det råder mycket separata åsikter och diskussioner kring förslaget om en frikoppling. Det har visat sig att det skulle uppstå fler nackdelar än fördelar för både revisorer och Skatteverket i början av en frikoppling. Vid en sådan omställning skulle det ske mycket förändringar och uppstå mycket osäkerheter. Undersökningen har även visat att dessa problem efter några år skulle försvinna och att fördelarna kan komma att väga mer än nackdelarna. Det är möjligt att en frikoppling kan komma att bli aktuell i framtiden, och mycket utrymme har lämnats för ytterligare forskning samt diskussioner för ändringar av den Svenska redovisningstraditionen. / Since a long time back there has been much discussions and debates raised about the strong relationship between accounting and taxation and there are questions about the relationship and if it should remain in Sweden. There are a lot of advantages with a decoupling, but also disadvantages that can put the Swedish accounting tradition in a change. The purpose of this paper is to present the different changes in the Swedish accounting tradition might be exposed to in relation to a decoupling and also list the different advantages and disadvantages with the link according to auditors and the Swedish Tax Agency. An empirical study with three knowledgeable respondents has been performed to fulfill the purpose. The meaning of this study is to find out how the decoupling might change the practice of the selected respondents. The study has shown that there are very distinct opinions and discussions on the proposal for a decoupling. It has been shown that there would be more disadvantages than advantages for both auditors and the Swedish taxation agency at the beginning of the decoupling. At such a transposition, there would be a lot of changes and uncertainties. The study has also shown that these problems would disappear after a few years and the advantages might weigh more than the disadvantages. It is possible that the decoupling may happen in the future, and much space is left for further research and discussion about the changes of the Swedish accounting tradition.

<p>För att harmonisera handeln, skapa en långsiktig utveckling samt öka sysselsättningen för små och medelstora företag, presenterade Europeiska kommissionen den 25 juni 2008 ett förslag till ny förordning (SPE-förordningen), angående en ny europeisk privat associationsform. Förslaget möjliggör grundande av ett privat europabolag (SPE-bolag). I praktiken skulle föreslagen bolagsform betyda att entreprenörer erbjuds en möjlighet att etablera samma bolagsform inom hela EU och dessutom underlätta för gränsöverskridande verksamhet.</p><p>Redan 2004 öppnades möjligheten att bedriva en europeisk bolagsform, europabolaget (även kallat SE-bolag), som till skillnad från SPE-bolaget i första hand är utformat för publika bolag. Fyra år efter förordningens ikraftträdande, har knappt 60 europabolag registrerats inom hela EU och bolagsformens misslyckande kan konstateras.</p><p>Uppsatsens syfte är att utreda vilket genomslag föreslagen förordning förväntas erhålla bland små och medelstora företag i Sverige. Genomslagskraften skall bedömas utifrån två olika perspektiv, dels dess effekt på näringslivet och dels dess rättspolitiska påverkan.</p><p>Den grundläggande förutsättningen för att förordningen skall få genomslag är att det föreligger ett behov av förändring av bolagsrätten för små och medelstora företag. Om ifrågavarande företag inte har ett behov, vilket enligt författarna är en stor anledning till europabolagets fiasko, kommer även denna förordning att gå en misslyckad framtid till mötes.</p><p>Författarnas åsikt är att svenska små och medelstora företag har ett behov av förändring. Behovet identifieras vara ett lämpligare och mer anpassat regelverk för aktuella företag i Sverige. ABL är inte anpassat för mindre företag och tillämpningen resulterar i hinder och administrativa kostnader av olika slag. Nationella utredningar om att regelverket måste förenklas är bra men föreslagna metoder löser inte problemen. Lagstiftaren har stirrat sig blind på trenderna i Europa istället för att i första hand koncentrera sig på vad företagssfären i Sverige är i behov av.</p><p>Enligt författarna möter föreslagen förordning det identifierade behovet av förändring, i alla fall teoretiskt sett. Med referens till tidigare erfarenheter av överstatliga initiativ skiljer sig dock teorin många gånger från praktiken. Dock har författarna kommit fram till att förordningen kan bli ett konkurrenskraftigt alternativ till andra bolagsformer i Sverige. Därutöver förväntas även en viss rättspolitisk påverkan på ABL.</p>

I takt med ökad globalisering och ökat ekonomiskt utbyte mellan länder världen över blir det allt viktigare att kunna jämföra information i företagens finansiella rapporter. I Europa har ett led mot ökad jämförbarhet varit krav på börsnoterade företag att följa IFRS, vars målsättning är att skapa en redovisning som är jämförbar och harmoniserad på global nivå. 2007 infördes IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, som utvecklades då krav på riskupplysningar inte var tillräckliga i tidigare regelverk. Vid införandet fick regelverket större effekt på banksektorn än andra branscher, då bankernas totala tillgångar och skulder i genomsnitt 90 % utgörs av finansiella instrument. Banker har en central roll i samhället och en koppling till alla individer på ett eller annat sätt. Vår studie syftar till att undersöka hur banker på den svenska bankmarknaden lämnar riskupplysningar enligt kraven från IFRS 7, samt hur svenska banker riskupplyser i jämförelse med de utländska bankerna. Vidare syftar studien till att undersöka om det går att jämföra riskupplysningar och om de har harmoniserat i enlighet med IFRS målsättning. Slutligen, syftar studien till att förstå vad som kan påverka riskupplysningarna som bankerna lämnar. Studien är en kvalitativ undersökning med ett mindre urval banker från den svenska bankmarknaden, baserad på åren 2007 och 2012. Studien går på djupet och undersöker variabler framtagna med hjälp av IFRS 7, med fokus på de vanligt förekommande riskerna kredit-, likviditets- och marknadsrisk. Vi har mätt riskupplysningarna och jämförbarheten genom att räkna antal sidor, antal ord, diagram/tabeller och studera presentationstekniken i bankernas årsredovisningar. Studiens resultat och slutsatser visar på att mängden riskupplysningar generellt ökat från 2007 då IFRS 7 infördes till 2012. IFRS närmar sig målsättningen med jämförbarhet i riskupplysningar, men är än idag inte perfekt. 2007 gick det att jämföra bankernas riskupplysningar vid 21 av totalt 49 tillfällen, vilket blev bättre 2012 då det gick vid 31 tillfällen. Det som kan påverka riskupplysningar är viljan från ledningen att lämna riskupplysningar och påtryckningar från bankernas omgivning. En händelse som kan påverkat utvecklingen av riskupplysningarna är den senaste finanskrisen där banksektorn hade en central roll. / With increased globalization and increased economic exchange between countries around the world, it becomes increasingly important to be able to compare information in corporate financial statements. In Europe, a step towards increased comparability has been the requirement for listed companies to follow IFRS. IFRS objective is to become an accounting standard that is comparable and harmonized at a global level. 2007, IFRS 7 Financial Instruments: Disclosures was introduced, because the requirements for risk disclosures in previous regulations were not adequate. When IFRS 7 was introduced it got greater impact on the banking industry than other industries, because the banks' total assets and liabilities on average consist of 90% financial instruments. Banks has a central role in the community and has a connection to all individuals in one way or another. Our study aims to examine how banks in the Swedish banking market risk disclosures as required by IFRS 7, and how Swedish banks risk disclosures in comparison with the foreign banks. Furthermore, the study aims to examine whether it is possible to compare the risk disclosures and if they have harmonized in accordance with IFRS objective. Finally, the study aims to understand what can affect the risk disclosures by banks. The study is a qualitative study with a smaller sample banks from the Swedish banking market, based on the years 2007 and 2012. Study examines using variables produced from IFRS 7, with a focus on the most common risks of credit, liquidity and market risk. We have measured the risk disclosures and comparability by counting the number of pages, number of words, graphs / tables and study presentation methods in the banks' annual reports. The study's results and conclusions show that the amount of risk disclosures generally increased from 2007 to 2012. IFRS is getting close to the objective of comparability of risk disclosures, but is still not perfect. In 2007 it was possible to compare banks' risk disclosures at 21 of a total of 49 occasions, which increased to 31 occasions in 2012. What may have affected risk discolsures is the willingness of management to provide risk disclosures and pressure from the banks surroundings. The recent financial crisis, where the banking sector had a central role, may have influenced the development of risk disclosures.