<p>Det allt mer globala företagandet har bidragit till skapandet av IFRS 7, vilket är en gemensam standard för upplysningar rörande risker för finansiella instrument. För noterade bolag med räkenskapsår som börjar 1 januari 2007 är den nya standarden obligatorisk. Detta innebär att även ickefinansiella företag måste tillämpa den.</p><p>Studien inriktar sig på att analysera hur svenska industriföretag har tillämpat de nya kraven på redovisning som IFRS 7 ställer på upplysningarna för kredit-, likviditets- samt marknadsrisk. Data har inhämtats från 2007 års årsredovisningar och författarna avser att utgå från hur de kvalitativa egenskaperna relevans, begriplighet, tillförlitlighet och jämförbarhet påverkas av införandet.</p><p>Författarna kommer i slutsatserna fram till att de studerade industriföretagen lever upp till de högre kraven på upplysningar som behandlar deras finansiella instrument, men att skillnader i omfattning och upplägg förekommer. De kvalitativa egenskaperna påverkas övervägande positivt. Ett mer specificerat regelverk eller en utstakad praxis skulle leda till ännu bättre kvalité för användarna.</p>

Det allt mer globala företagandet har bidragit till skapandet av IFRS 7, vilket är en gemensam standard för upplysningar rörande risker för finansiella instrument. För noterade bolag med räkenskapsår som börjar 1 januari 2007 är den nya standarden obligatorisk. Detta innebär att även ickefinansiella företag måste tillämpa den. Studien inriktar sig på att analysera hur svenska industriföretag har tillämpat de nya kraven på redovisning som IFRS 7 ställer på upplysningarna för kredit-, likviditets- samt marknadsrisk. Data har inhämtats från 2007 års årsredovisningar och författarna avser att utgå från hur de kvalitativa egenskaperna relevans, begriplighet, tillförlitlighet och jämförbarhet påverkas av införandet. Författarna kommer i slutsatserna fram till att de studerade industriföretagen lever upp till de högre kraven på upplysningar som behandlar deras finansiella instrument, men att skillnader i omfattning och upplägg förekommer. De kvalitativa egenskaperna påverkas övervägande positivt. Ett mer specificerat regelverk eller en utstakad praxis skulle leda till ännu bättre kvalité för användarna.

<p>Efter införandet av de internationella redovisningsstandarderna år 2005 vars syfte är att tillfredställa behovet av jämförbarhet och harmonisering bland företag, har många förändringar skett. Förändringarna innebär att den nya redovisningspraxisen har blivit obligatorisk för de svenska företagen att följa. I och med att företag bedriver utlandshandel bidrar detta till valutarisk, något som företag måste handskas med. Ett behov av att hantera dessa risker står i fokus bland företagens verksamheter och är även något som uppmärksammas bland företag, de finansiella rapporternas användare samt investerare. För att kunna minimera/eliminera valutakursrisker är finansiella instrument de främsta redskapen. De standarder som berör detta ämnesområde är IAS 39 och IFRS 7. IAS 39 beskriver hur riskerna hanteras, medan IFRS 7 redogör för de upplysningar företag skall lämna i sina finansiella rapporter. Eftersom företag har olika policys vid riskhanteringsredovisning, bidrar detta till en problematik gällande upplysningskraven.</p><p>I och med att företagens olika sätt kring upplysningskraven skiljer sig åt vid riskhanteringsredovisning, har det varit av största intresse att erhålla information om huruvida företagen följer dessa upplysningskrav, och i vilken omfattning dess redovisning skiljer sig från standarden IFRS 7. Syftet har således varit att undersöka i vilken utsträckning företagen väljer att redovisa upplysningskraven som finns reglerade i standarden gällande säkringsredovisning av valutarisker och känslighetsanalys.</p><p>Metodiken inom denna studie har varit den kvantitativa, där granskning av företags årsredovisningar från Large Cap listan på OMX Stockholmsbörsen har utförts. Sekundära källor utgörs av respektive företags årsredovisningar, diverse vetenskapliga artiklar samt studentlitteratur. Tillvägagångssättet har varit en jämförelse mellan utvalda punkter i respektive standarder, med dess tillämpning i årsredovisningarna.</p><p>Teoridelen stöds av tidigare forskning inom ämnesområdet upplysningar, samt lagar och regelverk kring upplysningar av säkringsredovisning och känslighetsanalys.</p><p>Det visade sig att företag inte följer standarder fullt ut, på så sätt att vissa föredrar att delvis rätta sig efter dem förordnade standarderna, medan andra väljer att tillämpa dessa till en högre grad. Avslutningsvis kan författarna även konstatera att upplysningar om säkringsredovisning följs i större utsträckning än de om känslighetsanalys.</p>

Efter införandet av de internationella redovisningsstandarderna år 2005 vars syfte är att tillfredställa behovet av jämförbarhet och harmonisering bland företag, har många förändringar skett. Förändringarna innebär att den nya redovisningspraxisen har blivit obligatorisk för de svenska företagen att följa. I och med att företag bedriver utlandshandel bidrar detta till valutarisk, något som företag måste handskas med. Ett behov av att hantera dessa risker står i fokus bland företagens verksamheter och är även något som uppmärksammas bland företag, de finansiella rapporternas användare samt investerare. För att kunna minimera/eliminera valutakursrisker är finansiella instrument de främsta redskapen. De standarder som berör detta ämnesområde är IAS 39 och IFRS 7. IAS 39 beskriver hur riskerna hanteras, medan IFRS 7 redogör för de upplysningar företag skall lämna i sina finansiella rapporter. Eftersom företag har olika policys vid riskhanteringsredovisning, bidrar detta till en problematik gällande upplysningskraven. I och med att företagens olika sätt kring upplysningskraven skiljer sig åt vid riskhanteringsredovisning, har det varit av största intresse att erhålla information om huruvida företagen följer dessa upplysningskrav, och i vilken omfattning dess redovisning skiljer sig från standarden IFRS 7. Syftet har således varit att undersöka i vilken utsträckning företagen väljer att redovisa upplysningskraven som finns reglerade i standarden gällande säkringsredovisning av valutarisker och känslighetsanalys. Metodiken inom denna studie har varit den kvantitativa, där granskning av företags årsredovisningar från Large Cap listan på OMX Stockholmsbörsen har utförts. Sekundära källor utgörs av respektive företags årsredovisningar, diverse vetenskapliga artiklar samt studentlitteratur. Tillvägagångssättet har varit en jämförelse mellan utvalda punkter i respektive standarder, med dess tillämpning i årsredovisningarna. Teoridelen stöds av tidigare forskning inom ämnesområdet upplysningar, samt lagar och regelverk kring upplysningar av säkringsredovisning och känslighetsanalys. Det visade sig att företag inte följer standarder fullt ut, på så sätt att vissa föredrar att delvis rätta sig efter dem förordnade standarderna, medan andra väljer att tillämpa dessa till en högre grad. Avslutningsvis kan författarna även konstatera att upplysningar om säkringsredovisning följs i större utsträckning än de om känslighetsanalys.

I takt med ökad globalisering och ökat ekonomiskt utbyte mellan länder världen över blir det allt viktigare att kunna jämföra information i företagens finansiella rapporter. I Europa har ett led mot ökad jämförbarhet varit krav på börsnoterade företag att följa IFRS, vars målsättning är att skapa en redovisning som är jämförbar och harmoniserad på global nivå. 2007 infördes IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, som utvecklades då krav på riskupplysningar inte var tillräckliga i tidigare regelverk. Vid införandet fick regelverket större effekt på banksektorn än andra branscher, då bankernas totala tillgångar och skulder i genomsnitt 90 % utgörs av finansiella instrument. Banker har en central roll i samhället och en koppling till alla individer på ett eller annat sätt. Vår studie syftar till att undersöka hur banker på den svenska bankmarknaden lämnar riskupplysningar enligt kraven från IFRS 7, samt hur svenska banker riskupplyser i jämförelse med de utländska bankerna. Vidare syftar studien till att undersöka om det går att jämföra riskupplysningar och om de har harmoniserat i enlighet med IFRS målsättning. Slutligen, syftar studien till att förstå vad som kan påverka riskupplysningarna som bankerna lämnar. Studien är en kvalitativ undersökning med ett mindre urval banker från den svenska bankmarknaden, baserad på åren 2007 och 2012. Studien går på djupet och undersöker variabler framtagna med hjälp av IFRS 7, med fokus på de vanligt förekommande riskerna kredit-, likviditets- och marknadsrisk. Vi har mätt riskupplysningarna och jämförbarheten genom att räkna antal sidor, antal ord, diagram/tabeller och studera presentationstekniken i bankernas årsredovisningar. Studiens resultat och slutsatser visar på att mängden riskupplysningar generellt ökat från 2007 då IFRS 7 infördes till 2012. IFRS närmar sig målsättningen med jämförbarhet i riskupplysningar, men är än idag inte perfekt. 2007 gick det att jämföra bankernas riskupplysningar vid 21 av totalt 49 tillfällen, vilket blev bättre 2012 då det gick vid 31 tillfällen. Det som kan påverka riskupplysningar är viljan från ledningen att lämna riskupplysningar och påtryckningar från bankernas omgivning. En händelse som kan påverkat utvecklingen av riskupplysningarna är den senaste finanskrisen där banksektorn hade en central roll. / With increased globalization and increased economic exchange between countries around the world, it becomes increasingly important to be able to compare information in corporate financial statements. In Europe, a step towards increased comparability has been the requirement for listed companies to follow IFRS. IFRS objective is to become an accounting standard that is comparable and harmonized at a global level. 2007, IFRS 7 Financial Instruments: Disclosures was introduced, because the requirements for risk disclosures in previous regulations were not adequate. When IFRS 7 was introduced it got greater impact on the banking industry than other industries, because the banks' total assets and liabilities on average consist of 90% financial instruments. Banks has a central role in the community and has a connection to all individuals in one way or another. Our study aims to examine how banks in the Swedish banking market risk disclosures as required by IFRS 7, and how Swedish banks risk disclosures in comparison with the foreign banks. Furthermore, the study aims to examine whether it is possible to compare the risk disclosures and if they have harmonized in accordance with IFRS objective. Finally, the study aims to understand what can affect the risk disclosures by banks. The study is a qualitative study with a smaller sample banks from the Swedish banking market, based on the years 2007 and 2012. Study examines using variables produced from IFRS 7, with a focus on the most common risks of credit, liquidity and market risk. We have measured the risk disclosures and comparability by counting the number of pages, number of words, graphs / tables and study presentation methods in the banks' annual reports. The study's results and conclusions show that the amount of risk disclosures generally increased from 2007 to 2012. IFRS is getting close to the objective of comparability of risk disclosures, but is still not perfect. In 2007 it was possible to compare banks' risk disclosures at 21 of a total of 49 occasions, which increased to 31 occasions in 2012. What may have affected risk discolsures is the willingness of management to provide risk disclosures and pressure from the banks surroundings. The recent financial crisis, where the banking sector had a central role, may have influenced the development of risk disclosures.

Background and problem: Accounting shall give a true and a fair view of a company, where an annual report´s compliance with IFRS 7 and risk disclosure ratio is highly valued by stakeholders. Risks are always a relevant topic, as they arise unexpectedly and society´s expectations of businesses change. The information that companies provide regarding risk, both current and potential, is highly relevant to their stakeholders. Thus, risk disclosures are arguably one of the most important elements in the analysis of annual reports. This implies that companies’ risk disclosures are actualized and problematized, where compliance with Covid-19 related risks, interest rate risk and geopolitical instability increases the complexity of risk disclosures. As a result of the preceding, there is a valid reason to examine the extent to which companies listed on Nasdaq OMX Stockholm are complying with the IFRS framework and the IFRS 7 standard regarding to risk disclosures. Purpose: The purpose of this study is to examine the extent to which companies listed on Nasdaq OMX Stockholm provide information about risks in their annual reports. The study also aims to examine which factors affect the level of risk disclosure in companies’ annual reports. Research issue: To which extent do companies listed on Nasdaq OMX Stockholm provide risk disclosures in their annual reports and what are the factors that affect this choice? Method: The study adopts a quantitative research strategy in order to achieve the objectives set by there search issue. The research material consists of each company’s annual report from 2022, which implies that these are the source of information and that a content analysis is performed to quantify the content. The study has excluded the financial sector, as they are subject to special rules. The factors that are examined in the statistic models used to explain the effects on the amount of risk disclosures are: companysize, industry, audit firm, the size of the board of directors, the date of publication of the annual report and the number of pages in the annual report. The final sample size is 64 companies. Results and conclusions: The results of the study accept the hypothesis that firm size is an explanatory factor in the extent to which companies provide risk disclosures in their annual reports in relation to IFRS7. The remaining hypotheses are rejected, as the results could not prove any significance for the sevariables in relation to the extent of risk disclosures.

Titel: Lobbying på IFRS 7: En kvantitativ studie på 89 intressenter med avseende på argumentation. Nivå: Examensarbete på grundnivå (kandidatexamen) i ämnet företagsekonomi.  Författare: Alexander Johansson och Amin Al-Sabti.  Handledare: Jan Svanberg. Examinator: Mats Landström. Datum: 2022-05-25. Syfte: Syftet med detta arbete är att undersöka om det finns ett samband mellan företag och antalet argument samt företagens användning av konsumtionsargument i kommentarsbreven. Detta i jämförelse med icke-företag och med avgränsning till implementeringen av IFRS 7.  Metod: Studien baseras på en deduktiv ansats med en applicering av en innehållsanalys. Studien har en kvantitativ strategi där 89 stycken avsändare av kommentarsbrev ligger till grund för studiens analyserade sekundärdata. Sekundärdata har bearbetats och analyserats i statistikprogrammet SPSS. Resultat och slutsats: Studiens resultat påvisar att det inte finns något samband mellan företag och antal argument i kommentarsbreven, vilket är i linje med tidigare forskning. Vi finner även att det saknas signifikant samband mellan företag och användningen av konsumtionsargument. Dessutom presenteras beskrivande data i den mån kommentarsbreven analyserats och kodats. Examensarbetets bidrag: Studien bidrar till företagsekonomiska forskningen via ämnesområdet lobbying då studien påvisar att det inte finns ett signifikant samband mellan företag och antal argument samt företag och konsumtionsargument i jämförelse med icke-företag inom kontexten IFRS 7. Studien bidrar även i kombination med tidigare forskning till ökad kunskap avseende argumentationen hos företag och icke-företag. Förslag till vidare forskning: Ett förslag till vidare forskning kan vara att utföra en liknande studie med avseende på metodiken men att analysera andra aspekter i kommentarsbreven och möjligtvis analysera andra standardsättningsprocesser. Nyckelord: Lobbying, IFRS 7, IFRS, IASB, argumentation, redovisningsstandarder. / Title: Lobbying on IFRS 7: A quantitative study of 89 stakeholders in terms of argumentation. Level: Degree project at the undergraduate level (Bachelor's degree) in the subject Business Administration.  Authors: Alexander Johansson och Amin Al-Sabti. Supervisor: Jan Svanberg. Examiner: Mats Landström. Date: 2022-05-25. Purpose: The purpose of this work is to investigate whether there is a connection between companies and the number of arguments and the companies' use of consumption arguments in the comment letters. This is in comparison with non-companies and with delimitation to the implementation of IFRS 7. Method:The study is based on a deductive approach with an application of a content analysis. The study has a quantitative strategy where 89 senders of comment letters form the basis for the study's analyzed secondary data. The secondary data has been processed and analyzed in the statistical program SPSS. Results and conclusion: The results of the study show that there is no connection between companies and the number of arguments in the comment letters, which is in line with previous research. We also find that there is no significant connection between companies and the use of consumption arguments. In addition, descriptive data are presented to the extent that the comment letters have been analyzed and coded. Contribution of the study: The study contributes to business economics research via the subject area lobbying as the study shows that there is no significant relationship between companies and number of arguments as well as companies and consumption arguments in comparison with non-companies in the context IFRS 7. The study also contributes in combination with previous research to increased knowledge regarding the argumentation of companies and non-companies. Suggestions for further research: A proposal for further research may be to carry out a similar study regarding the current methodology but to analyze other aspects in the comment letters and possibly analyze other standard setting processes.  Keywords: Lobbying, IFRS 7, IFRS, IASB, argumentation, accounting standards.

Risk kan beskrivas som ”sannolikheten att drabbas av skada eller förlust” eller som ”sannolikheten att en händelse ska inträffa”. Begreppet risk saknar emellertid en allmänt accepterad definition. Företagen nämner vilka risker de har i sina årsredovisningar och halvårsrapporter. Problemet är att det finns stora skillnader mellan vilken inställning företagen har till hur utförligt de ska rapportera om sina risker. Det kan finnas både fördelar och nackdelar med att informera om risker. Den finansiella rapporten är ett sätt för intressenterna att få tillgång till värdefull information om företaget för att de sedan ska kunna fatta välgrundade beslut. Genom ett globalt intresse för de finansiella rapporterna har behovet av ett gemensamt regelverk ökat. Från och med 2005 ska alla börsnoterade företag i EU tillämpa IFRS i sin koncernredovisning för att det ska bli lättare för intressenterna att kunna jämföra olika alternativ. Det här innebär bland annat att företagen måste tillämpa de regler som finns i IAS 34 och IFRS 7 om risker och riskhantering.Studiens syfte är att undersöka hur företag som är börsnoterade på NASDAQ OMX Stockholm informerar om risker och riskhantering i årsredovisningar i jämförelse med halvårsrapporter. Dessutom syftar studien till att ta reda på om det finns något samband mellan hur företagen lämnar riskupplysningar och företagens storlek, branschtillhörighet och skuldsättningsgrad. Studien baseras på 90 årsredovisningar och 90 halvårsrapporter från 2012. Urvalet bestod från början av 203 företag listade på NASDAQ OMX Stockholm. Studien omfattar inte finansiella företag samt företag med brutet räkenskapsår.Studien visar att företagen informerar om betydligt fler strategiska, operativa och finansiella risker i årsredovisningarna än i halvårsrapporterna. Det kan bero på att IAS 34 ställer låga krav på hur mycket risker företagen måste upplysa om i halvårsrapporterna. Även riskhanteringen är lägre i halvårsrapporter än i årsredovisningar. Skillnaderna kan förklaras genom att företagen prioriterar relevans framför tillförlitlighet i halvårsrapporterna. Dessutom kan det grunda sig i att företagen anser att nyttan inte överstiger kostnaden att ge ut informationen till intressenterna. För övrigt kan det bero på att riskupplysningarna i halvårsrapporterna helt enkelt speglar intressenternas efterfrågan av information. Det skulle kunna betyda att intressenterna enbart använder halvårsrapporter för att få aktuell information och därmed nöjer sig med att gå tillbaka till årsredovisningarna för att få mer informationen om företagets risker.Studien visar att det finns ett positivt samband mellan företagets storlek och antalet riskupplysningar för 17 av 31 risker i årsredovisningarna och för 14 av 31 risker i halvårsrapporterna. När företagens branschtillhörighet utreddes som förklaring till varför företag informerar olika mycket om risker kunde undersökningen visa att det finns skillnader mellan företagens riskrapportering i olika branscher. Det varierade hur stora dessa skillnader var. Studien kunde inte visa att företagens skuldsättningsgrad skulle ha någon betydelse för hur företag informerar om risker i årsredovisningar och halvårsrapporter. / Program: Civilekonomprogrammet

SyfteSyftet med studien är att mäta hur mycket upplysningar banker listade på Nasdaq OMX Stockholm lämnar om riskfaktorer i sin årsredovisning enligt IFRS 7 riktlinjer och anvisningar. Avsikten är att få en uppfattning om svenska bankers regelefterlevnad. Studien avser även att undersöka om riskupplysningen har förändrats över tid. (År 2010, 2017 och 2023) MetodStudien antar en kvantitativ forskningsstrategi för att svara på studiens syfte. Innehållsanalysen ger studien inslag av kvalitativ forskning på grund av den subjektivitet som uppstår när varje årsredovisning ska gås igenom, analyseras och poängsättas med 1 eller 0. Forskningsunderlaget bygger på 12 bankers årsredovisningar. Resultat och slutsatserDenna studies resultat visar på att det finns brister i riskupplysningarna som svenska banker redovisar. År 2010 var medelvärdet för regelefterlevnad bland alla undersökta banker 49 procent, år 2017- 57 procent och år 2023 - 66 procent. Flest punkter uppfyllda med riskupplysningar lämnar de större bankerna men även hos dessa menar vi att förbättringspotential finns. Generellt är det högst regelefterlevnad för kreditrisk och likviditetsrisk medan punkterna som handlar om marknadsrisker har varit lägst regelefterlevnad inom. Examensarbetets bidragStudien ger kunskap till olika intressenter som vill kunna ta genomtänkta beslut där information om risk är relevant. De kan genom denna studie erhålla ökad förståelse och kunskap om IFRS 7. Denna studie är så vitt vi vet den enda studien som studerar svenska banker noterade på Nasdaq OMX i Sverige och är därför en viktig byggsten i det vetenskapliga fältet. Förslag till fortsatt forskningFör framtida forskare föreslår vi djupare analyser i ett bredare underlag, fler företag, fler punkter och fler årtal är exempel på hur vidare forskning skulle kunna läggas upp. Fortsatt forskning bör söka efter mer tydligt definierade mått på riskupplysningar som ger jämförbara resultat. / AimThe purpose of the study is to measure how much information banks listed on Nasdaq OMX Stockholm provide about risk factors in their annual report according to IFRS 7 guidelines and instructions. The purpose is to get an idea of Swedish banks' compliance. The study also intends to investigate whether risk disclosure has changed over time (in 2010, 2017 and 2023). MethodThe study adopts a quantitative research strategy to answer the study's purpose. The content analysis gives the study elements of qualitative research due to the subjectivity involved in reviewing, analyzing and scoring each annual report with 1 or 0. The research data is based on the annual reports of 12 banks. Results and conclusionsThe results of this study show that there are shortcomings in the risk disclosures reported by Swedish banks. In 2010, the average compliance rate among all banks surveyed was 49 per cent, in 2017 - 57 per cent and in 2023 - 66 per cent. The largest banks report the highest levels of compliance with risk disclosures, but we also believe that there is potential for improvement among these banks. In general, compliance is highest for credit risk and liquidity risk, while the items dealing with market risks have been the least complied with. Contribution of the thesisThe study provides knowledge to various stakeholders who want to make informed decisions where information about risk is relevant. They can through this study gain increased understanding and knowledge of IFRS 7. This study is to our knowledge the only study that studies Swedish banks listed on Nasdaq OMX in Sweden and is therefore an important building block in the scientific field. Suggestions for further researchFor future researchers, we suggest deeper analyses on a broader material; more companies, more items and more years are examples of how further research could be organized. Further research should look for more clearly defined measures of risk disclosure that can provide comparable results.

Published Article / The financial crisis of the 21st century arising from the credit and sub-prime crisis has resulted in the accounting for financial instruments being placed under intense scrutiny. In reaction to this, the International Accounting Standards Board commenced a comprehensive review of financial instruments and the related accounting standards. This article analyses the disclosure of financial instruments by performing a literature review of the principles underlying financial instruments disclosure, followed by an empirical study of the current practices of the disclosure of financial instruments by selected companies on the JSE Limited. This article indicates that in certain aspects of the disclosure practices related to financial instruments, the "through the eyes of management" approach is not followed in the companies selected - a principle established in International Financial Reporting Standard 7 (IFRS 7).