Hate crime is an umbrella concept where the motive is to violate an individual or group based on their ethnicity, skin color, religious beliefs, sexual orientation, or gender identity or expression. This study examined police reports from the year 2018, marked as hate crimes. The sample consisted of 8 cases of violent crimes containing, a completed interrogation, an identifiable hate motive and where the offense was made by either a majority offender on minority victim or a minority offender on minority victim. The study aimed to examine whether the police use stereotypes to enable quick and easy identification of an underlying motive. Athematic analysis was used to examine if stereotypes were being utilized and if any differences occurred between the handling of cases of majority-on-minority versus minority-on-minority. Two theoretical frameworks were used to understand the mechanism behind the use of stereotypes, and which victims who are assigned most sympathy from society and can thereby be defined as ideal victims of hate crime. The results indicated that the hate motive was expressed more explicitly in cases where the offender belonged to a majority group. These cases also contained more stereotypical traits, which could make it easier for law enforcement to recognize the hate motive. In the dominant part of the examined cases, both stereotypical and non-stereotypical traits were visible, indicating that law enforcement partly forgoes these stereotypes when identifying the hate motive. More training would be beneficial to stress the importance of a more detailed description of the hate motive in the report's criminal text - and how it determines the success of the investigation. / Hatbrott är ett paraplybegrepp och innebär brott där motivet är att kränka en individ eller grupp på grund av deras etniska ursprung, hudfärg, trosbekännelse, sexuella läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Studien undersökte brottsrapporter från polisens register år 2018 som blivit markerade som hatbrott. Urvalet bestod av 8 misshandelsfall som innehöll förhör, ett identifierbart hatmotiv och där förbrytelsen var utförd av antingen en majoritetsförövare på ett minoritetsoffer eller en minoritetsförövare på ett minoritetsoffer. Syftet med studien var att undersöka om polisen använder stereotyper för att snabbt och lätt komma fram till rätt underliggande motiv. En tematisk analys användes för att undersöka om stereotyper användes, samt om det förekom skillnader mellan hanteringen av fall från majoritet-på-minoritetsgruppen och minoritet-på-minoritets gruppen. Två teoretiska ramverk användes för att förstå mekanismen bakom användningen av stereotyper samt vilka offer som kan anses definieras som ideala hatbrottsoffer. Resultaten indikerade att hatmotivet blev presenterat mer explicit i de rapporter där förövaren tillhörde en majoritetsgrupp. Dessa fall innehöll även fler stereotypiska drag, vilket kan innebära att polisen har lättare för att känna igen hatmotiven. I majoriteten av de undersökta fallen framkom det att de flesta innehöll både stereotypiska och icke stereotypiska drag, vilket visar att polisen faktiskt frångår stereotyperna till viss del i processen att identifiera motivet. Därtill skulle mer utbildning vara mer fördelaktigt för att betona vikten av en mer detaljerad beskrivning av hatmotivet i brottsrapportens fritext - och hur detta avgör undersökningsprocessens framgång.

The increased digitalisation has resulted in a large portion of the population being connected in a digital environment and engaging with each other on digital platforms. A certain type of problem that has been addressed involves women being targeted by online abuse, because they are seen as group members that represent their gender and characteristics related to gender. Women compared to men are more likely to be subjected to sexualised threats of violence. A committee of inquiry has recently been appointed to investigate whether offences with the motive for the act being to insult somebody on grounds of his or her gender should lead to an increased penalty value by the rule in Ch. 29, sec. 2, p. 7 of the Swedish Criminal Code (Sw. brottsbalken [1962:700]). Simultaneously the Committee will investigate if there is an actual need to include gender as a protected ground in the mentioned provision, since there is a possibility to increase the penalty value under the legislation in force due to such motive.  This essay strives to investigate how gender as a motive of crime is considered when applying the law, wherefore the current legislation will be addressed. The Committee seems to have its starting point in the rule on aggravating circumstances related to hate crime, which in its nature constitutes a part of the general hate crime legislation. Therefore, gender as a protected ground in the hate crime legislation is examined. A comparative law analysis is made to Finnish law which will include gender as a ground in a similar rule. A proposal for a directive from the European Union regarding gender-based acts is referred to, because of its impact on Swedish legislation once adopted by the European Parliament. Relevant legal literature is also of interest when answering if gender-based acts should be considered as hate crime. The protection for transgender people under hate crime legislation is briefly addressed to gain valuable insights to compare this group’s protection with cisgender persons’ current or future protection. A case study is performed with two judgments from the Courts of Appeal to discover similarities and differences between these judgements regarding the evaluation of the defendant’s motive to the crime. To not limit the sources of material a combined legal dogmatic and analytical method is applied. This method allows for the use of criminological literature and governmental manuals to answer the questions at issue. Throughout the analysis it is made clear that gender as a motive to an act, is not implemented by the courts. Furthermore, the advantages and disadvantages of a tougher legal approach, regarding gender-based acts and gender as a protected ground in the rule on aggravating circumstances related to hate crime, are discussed.  In conclusion women are far more exposed to gender-based acts in a digital environment and there are good reasons to let such motive increase the penalty value. Women as a group should be included in the rule on aggravating circumstances due to their exposure to gender-based acts. Simultaneously it is important that the Committee considers acts outside of the digital sphere, due to the general applicability of the rule. The Committee is encouraged to determine whether gender ought to be a protected ground in all hate crime legislation. / Den ökade digitaliseringen har medfört att befolkningen i stort vistas i digital miljö och interagerar med varandra på digitala plattformar. En viss problematik som har uppmärksammats är företeelsen att kvinnor blir föremål för systematiska kränkningar i digital miljö, eftersom de ses som gruppmedlemmar som representerar sitt kön och egenskaper hänförliga till könet. Kvinnor jämfört med män synes också motta bl.a. sexualiserade hot om våld i större utsträckning. En kommitté har nyligen tillsatts för att utreda om gärningar med motiv att kränka någon till följd av hans eller hennes kön ska verka straffvärdehöljande med stöd av 29 kap. 2 § 7 p. brottsbalken (1962:700). Samtidigt ska kommittén utreda om det finns ett behov att inkludera kön i straffskärpningsregeln, eftersom det enligt gällande rätt går att tillmäta ett sådant könsrelaterat motiv i straffskärpande riktning.  Uppsatsen syftar till att utreda hur kön som motiv till en gärning beaktas av rättstillämparen i dag, varför en redogörelse av gällande rätt görs. Utredningen synes utgå från straffskärpningsregeln, som till sin karaktär utgör en del av hatbrottslagstiftningen. Av denna anledning redogörs och utreds därför om kön kan utgöra en skyddad grupp inom ramen för hatbrottslagstiftningen. En rättsjämförelse görs till finsk lagstiftning som i en motsvarande hatbrottspräglad straffskärpningsregel kommer att inkludera grunden ”kön”. Även ett förslag till direktiv från Europeiska unionen utreds i fråga om könsrelaterade kränkningar eftersom detta, om det antas av Europaparlamentet, kommer att behöva harmoniseras i inhemsk strafflagstiftning. Det redogörs även för relevant juridisk litteratur för att belysa frågan om könsrelaterade gärningar kan utgöra hatbrott. Transpersoners straffrättsliga skydd i hatbrottslagstiftningen behandlas i korthet, för att kunna ge värdefulla insikter vad gäller gruppens skydd ställt mot cispersoners nuvarande eller framtida skydd. En rättsfallsstudie av två hovrättsavgöranden utförs därför för att kunna se likheter och skillnader avseende domstolarnas bedömning i fråga om motiv till gärningarna. En kombinerad rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod används för att inte begränsa materialomfånget, utan inkluderar även viss kriminologisk litteratur och myndighetsmanualer på området för att kunna besvara frågeställningarna. I analysen konstateras att kön som motiv till en gärning inte tillmäts betydelse av domstolarna. Vidare diskuteras fördelar och nackdelar med en skärpt syn på könsrelaterade gärningar, och om grunden ”kön” ska ingå i straffskärpningsregeln som tar sikte på hatbrottsmotiv.  Slutsatsen är att kvinnor är särskilt utsatta för könsrelaterade gärningar främst i digital miljö och det finns skäl för att motivet inverkar höjande på straffvärdet. Till följd av utsattheten för könsrelaterade gärningar bör kvinnor som grupp upptas i straffskärpningsregeln, eftersom vissa företrädare utsätts för sådana gärningar till följd av sitt kön. Samtidigt är det av vikt att den svenska utredningen beaktar angrepp utanför den digitala miljön, eftersom regelns tillämpning är generell. Kommittén uppmanas även att utröna om ”kön” ska ingå i all hatbrottslagstiftning.

Denna studie utforskar orsakerna till hatbrott, särskilt bland unga i Malmö, med hjälp av ett kvalitativt tillvägagångssätt. Tre unga individer med personlig koppling till hatbrott deltar i diskussioner om motivation, syn på offer och strategier för att bekämpa hatbrott. Strainteorin används som en av teoretisk ram för att förklara hur missnöje kan leda till avvikandebeteende, inklusive hatbrott. Resultaten pekar på negativa beteendemönster, nationalistiska tendenser och intolerans mot religioner eller etniciteter med religiös koppling som bidragande faktorer till hatbrott. Betydelsen av denna studie framhävs genom den begränsade mängden forskning i svenskt sammanhang där förövare intervjuats. / This study explores the causes of hate crimes, especially among young people in Malmö,using a qualitative approach. Three young individuals with a personal connection to hatecrime participate in discussions about motivation, views of victims and strategies to combathate crime. Strain theory is used as a theoretical framework to explain how dissatisfaction can lead to deviant behavior, including hate crimes. The results point to negative behavior patterns, nationalist tendencies and intolerance towards religions or ethnicities with areligious connection as contributing factors to hate crimes. The importance of this study is highlighted by the limited amount of research in a Swedish context where perpetrators havebeen interviewed.