The aim of this study was to investigate the comparative effects of mindful meditation and cyclic hyperventilation with retention upon interoceptive ability and heart rate variability (HRV). Further studies comparing meditation and breathwork contribute to a greater understanding of their potential benefits and have the potential to enhance overall well-being in the general population. A pre-post randomized controlled trial design was employed. Interoceptive accuracy was assessed through heartbeat detection task. Interoceptive sensibility was measured through confidence judgments, and interoceptive awareness by the correlation between accuracy and sensibility. Participants were randomly assigned to perform mindful meditation or cyclic hyperventilation with retention once per day for 21 consecutive days. No differences in interoceptive capacity and HRV was observed between the groups, but a tendency towards improved accuracy and increased confidence for both groups. However, the mindful meditation group exhibited a stronger positive association between HRV and interoceptive accuracy after the intervention, while the opposite was true for the cyclic hyperventilation group. Additionally, interoceptive awareness remained stable throughout the study. Mindful meditation demonstrated an enhancement in parasympathetic activity, as evidenced by higher RMSSD values. In contrast, cyclic hyperventilation with retention resulted in a substantial reduction in parasympathetic activity. This study highlights the complexity of interoception and emphasizes the need for further investigation in the context of mindfulness-based and breathwork interventions. / Syftet med denna studie var att undersöka de jämförande effekterna av medveten meditation och cyklisk hyperventilation med bibehållande på interoceptiv förmåga och hjärtfrekvensvariabilitet (HRV). Fler studier som jämför meditation och andningsövningar leder till en ökad förståelse av dess potentiella fördelar och står att gynna det övergripande välbefinnandet i den breda befolkningen. En pre-post randomiserad försöksdesign användes. Interoceptiv noggrannhet bedömdes genom en uppgift för att känna hjärtslag. Interoceptiv känslighet mättes genom konfidenskattningar och interoceptiv medvetenhet genom korrelationen mellan noggrannhet och känslighet. Deltagarna tilldelades slumpmässigt medveten meditation eller cyklisk hyperventilation en gång om dagen i 21 dagar. Inga skillnader i interoceptiv förmåga och HRV observerades mellan grupperna, men det fanns en tendens till förbättrad noggrannhet och ökad sensibilitet för båda grupperna. Likväl visade medveten meditation en starkare positiv association mellan HRV och interoceptiv noggrannhet efter interventionen, medan det motsatta var sant för cyklisk hyperventilation. Dessutom förblev interoceptiv medvetenhet stabil under hela studien. Medveten meditation visade en förbättring av parasympatisk aktivitet, vilket bevisades av högre RMSSD-värden. Å andra sidan resulterade cyklisk hyperventilation med bibehållande en betydande minskning av parasympatisk aktivitet. Denna studie belyser interoceptionens komplexitet och betonar behovet av ytterligare undersökning inom ramen för interventioner baserade på mindfulness och andningsarbete.

Bakgrund: Dykreflexen är en reflex som aktiveras när däggdjur håller andan och när receptorer i ansiktet utsätts för kyla. Det är en evolutionär adaption som har utvecklats för att spara på syre i situationer då ny syretillförsel inte finns att tillgå. Den syresparande funktionen aktiveras även vid endast kylstimulering av ansiktet. Denna studie har undersökt vilken effekt dykreflexen har på återhämtningen efter aerob submaximal fysisk aktivitet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om dykreflexen påverkar återhämtningen efter aerob submaximal fysisk aktivitet med avseende på puls och självskattad ansträngning.  Metod: Studiedesignen var en randomiserad cross-over design. Studiedeltagarna var sina egna kontroller. Interventionen var applicering av kyla mot ansiktet (5–10 ºC) mot pannan och ögonen efter avslutad submaximal aerob fysisk aktivitet. Ett kontrolltest utfördes med hudtempererat vatten (27–33 ºC). Insamlade data var pulsåterhämtning och skattad ansträngning 60sek och 180sek efter avslutad submaximal aerob fysisk aktivitet. Resultat: Mediandifferensen mellan HRR60s med och utan kyla visade 0,5 pulsslag större återhämtning med interventionen. Mediandifferensen för HRR180s med och utan kyla visade 2 pulsslag större återhämtning med interventionen. Resultatet av självskattningen enligt Borgs RPE60s samt Borgs RPE180s visar 0,5 skalsteg större mediandifferens med interventionen. Signifikansnivå var satt till P = 0,05. Resultatet från de olika testerna visade P = 0,286 för HRR60s, P = 0,212 för HRR180s, P = 0,374 för Borgs RPE60s samt P = 1,000 för Borgs RPE180s. Konklusion: Resultaten visade inte någon statistiskt signifikant skillnad sett till pulsåterhämtning och självskattad ansträngning mellan interventionen med kyla i ansiktet och kontrolltestet med hudtempererat vatten i ansiktet. / Background: The diving reflex is a response triggered when mammals hold their breath and receptors in the face are exposed to cold. It's an evolutionary adaptation developed to conserve oxygen in situations where fresh oxygen isn't readily available. The oxygen-conserving function activates even with just facial cold stimulation. This study explored the impact of the diving reflex on recovery after aerobic submaximal physical activity. Objective: The purpose of the study was to investigate if the diving reflex affects recovery following aerobic submaximal physical activity in terms of heart rate and perceived exertion. Method: The study design was a randomized crossover design. Participants acted as their own controls. The intervention was cold stimulus (5–10°C) to the forehead and eyes after completing submaximal aerobic physical activity. The same procedure was conducted in the control test, but with skin-tempered water (27–33°C). Collected data included pulse recovery and perceived exertion at 60 seconds and 180 seconds after completing submaximal aerobic physical activity. Results: The median difference between HRR60s with and without cold showed a 0.5 bpm greater recovery with the intervention. The median difference for HRR180s with and without cold showed a 2 bpm greater recovery with the intervention. The self-assessed results using Borgs RPE60s and Borgs RPE180s displayed a 0.5 scale higher median difference with the intervention. The significance level was set at P = 0.05. The test results showed P = 0.286 for HRR60s, P = 0.212 for HRR180s, P = 0.374 for Borgs RPE60s, and P = 1.000 for Borgs RPE180s. Conclusion: The results do not show any statistically significant difference in terms of pulse recovery and self-perceived exertion between the intervention using facial cold application and the control test with application of skin-temperature water on the face.

Bakgrund: Träning i naturliga miljöer har hälsofrämjande effekter och ökar välbefinnandet i jämförelse med träning som sker i inomhusmiljöer. Individer som utför träning i utomhusmiljöer visar sig ha högre hastighet, hjärtfrekvens och blodlaktatkoncentration, i jämförelse med individer som tränar inomhus vilket påverkar den fysiska prestationen.Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka mätbara skillnader i fysisk prestation inomhus och utomhus genom ett maxpulstest.Metod: Studien genomfördes med en randomiserad kontrollerad cross- over design där åtta män och fem kvinnor (medelålder 26 ± 3.67), fysiskt aktiva, genomförde ett beeptest vid två tillfällen. Testet utfördes av samma person vid ett tillfälle inomhus och ett tillfälle utomhus. Analysen utgick från uppskattat VO2 max genom protokoll av beeptest, objektiv mätning och kontroll av puls direkt före tester och direkt efter genomförda tester.Resultat: Resultaten visade en signifikant skillnad i VO2 max (O2ml/kg/min) (p= 0.047), genom en högre fysisk prestation inomhus i jämförelse med utomhus (46.08 ± 8.76 och 44.73 ± 8.84). Puls (slag/min) efter genomförda tester visade ett högre medelvärde inomhus i jämförelse med utomhus (192.36 ± 10.13 och 190.45 ± 9.11), men ingen signifikant skillnad (p=0.11). Puls före tester visade ingen signifikant skillnad (p=0.898) mellan inomhusmiljön och utomhusmiljön (107.16 ± 18.78 och 107. 75 ± 18.49).Slutsats: Resultaten indikerar på att det är skillnader i fysisk prestation i olika miljöer. VO2 max var signifikant högre i inomhusmiljön i jämförelse med utomhusmiljön. Medel-maxpulsen tenderade ha ett högre medelvärde inomhus i jämförelse med utomhus. / Background: Exercise performed in natural environments produces health-promoting effects and increases well-being, in comparison with exercises performed in indoors-environments. Individuals who exercise outdoors has higher velocity, heartrate and blood lactate concentration compared to individuals who exercise indoors, which affects the physical performance.Purpose: The purpose of this study was to investigate measurable differences in physical performance indoors and outdoors through a maximum heartrate test.Method: The study was conducted with a randomized controlled cross over design where five women and eight men, physical active, in the middle age of 26 ± 3.67 years, performed a shuttle run test at two times. The test was repeated by the same individual one time indoors and one time outdoors. The analysis was made by estimated VO2 max using a protocol from the performed shuttle run test, and controlled objective measurements of pulse levels, directly before the test started and directly after finished test.Results: Significant differences were found between indoors and outdoors, where VO2 max (O2ml/lbs/min) (p= 0.047) was higher indoors than outdoors (46.08 ± 8.76 and 44.73 ± 8.84). Pulse levels (beats/min) was higher indoors than outdoors (192.36 ± 10.13 and 190.45 ± 9.11) after finished test, but significant differences were not found (p=0.11). Significant differences were not found in pulse levels before the test (p=0.898), between the different environments (107.16 ± 18.78 and 107. 75 ± 18.49).Conclusion: The results in this study show that there are differences in physical performance between different environments. VO2 max was significantly higher in the indoor environment compared to the outdoor environment. The average maximum pulse tended to have a higher average indoors compared to outdoors.

The ownership and demand for fitness trackers, smartwatches, and wrist-worn deviceshave been increasing globally. These devices offer various features such as measuringphysical activity, sleep monitoring, and health-related measurements like heart rate andheart rate variability using PhotoPlethysmoGraphy (PPG). However, research indicatesthat PPG measurements are less accurate on darker skin compared to lighter skin due to thehigher presence of melanin, a light-absorbing substance in dark skin.This thesis addresses the impact of melanin on the accuracy of heart rate measurements ondifferent skin colors using four commercial smartwatches, Apple Watch Series 5, FitbitCharge 2, Xiaomi Miband 3, and Sony mSafety. The study involves analyzing the accuracyof these smartwatches on individuals with varying skin colors while controlling forexternal factors. The collected data from the smartwatches are compared to a referencesensor that uses electrocardiography (ECG) measurements with electrodes placed aroundthe chest. Three different tests are conducted wearing the devices, with no movement,while walking, and with circular hand motions.The tests were conducted on twelve participants representing the 6 different skin typescategorized using the Fitzpatrick scale. With the presented results in this thesis, it wasconcluded that the 4 smartwatches' measurement accuracy does not seem to be dependenton specific skin types. Ranked in terms of Mean Absolute Error (MAE), the Apple Watchshowed the lowest value, followed by Xiaomi, Fitbit and the mSafety and that the accuracydid not depend on skin color. / Ägandet och efterfrågan av smartklockor har ökat globalt. Dessa enheter erbjuder olikafunktioner som mäter fysisk aktivitet, övervakning av sömn och hälsorelaterade mätningarsom puls och hjärtfrekvensvariabilitet med hjälp av PhotoPlethysmoGraphy (PPG).Forskning har dock visat att PPG-mätningar är mindre noggranna på mörkare hud jämförtmed ljusare hud på grund av den högre närvaron av substansen melanin, ettljusabsorberande ämne.Syftet med detta arbete är att undersöka påverkan av melanin på noggrannheten i pulsmätningar på olika hudfärger med hjälp av fyra kommersiella smartklockor: Apple WatchSeries 5, Fitbit Charge 2, Xiaomi Miband 3 och mSafety av Sony. Arbetet inkluderar enanalys av dessa smartklockors noggrannhet på personer med de olika hudfärger samtidigtsom externa faktorer som kan påverka noggrannheten kontrolleras. De insamlade data frånsmartklockorna jämförs med en referenssensor, Polar band, som använderelektrokardiografimätningar (ECG) med elektroder. Tre olika tester utförs med enheterna,utan rörelse, medan man går och med cirkulära handrörelser.Testerna utfördes på tolv deltagare som representerar olika hudtyper kategoriserade enligtFitzpatrick-skalan. Utifrån de presenterade resultaten i denna avhandling drogs slutsatsenatt de fyra smartklockornas mätnoggrannhet inte verkar vara beroende av specifikahudtyper. Rankade i termer av Mean Absolute Error (MAE) visade Apple Watch det lägstavärdet, följt av Xiaomi, Fitbit och mSafety.