En av njurarnas funktion är att rena blodet från slaggprodukter och överflödig vätska. Vid njursvikt försämras denna förmåga och dialys kan behövas för att kompensera funktionen. Det finns två olika dialysmetoder; hemodialys och peritonealdialys, vilket renar blodet på en konstgjord väg. Personer som erhåller hemodialys behandlas vanligtvis på sjukhus men liksom peritonealdialys går det att behandlas med hemodilays även i personens egna hem. Sjuksköterskan har ett ansvar att kunna ge en god vård vilket bland annat innebär att ta hänsyn till och få en uppfattning om personens livsvärld. Detta är en förutsättning för att kunna möta patienten, för att kunna ge individanpassad utbildning samt att arbeta hälsobefrämjande specifikt mot den enskilde personens behov. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva personers upplevelser och erfarenheter av att leva med hemdialys. Metod var en litteraturöversikt där analysen utgjordes av sju kvalitativa och tre kvantitativa artiklar. Resultatet visade att hemdialys har en positiv inverkan på hälsan och att personerna upplevde en känsla av frihet. Sjuksköterskans stöd har visats ha en stor betydelse för personerna och att det är viktigt med en noggrann utbildning. Personerna upplevde en oro över att de var ensamma i ansvaret för behandlingen och även för att komplikationer skulle uppstå. Dialysbehandlingen gjorde att hemmet förändrades då mycket material skulle förvaras, det visades även att familjens stöd var betydelsefullt. Slutsatsen är att hemdialys har en positiv påverkan på hälsan men det har även visats skapa oro gällande det stora ansvaret för behandlingen. Sjuksköterskans stöd är betydelsefullt för att stärka personens självförtroende. Kunskapen kan användas för att förbättra sjuksköterskans hälsofrämjande arbete.

Bakgrund: Antal personer som lever med kronisk njursvikt ökar med befolkningsökningen. Peritonealdialys är en vanlig livsuppehållande behandling för patienter som lever med kronisk njursvikt som främst sköts av patienter i hemmet. För att kunna fortsätta leva med sjukdomen under kontroll kräver peritonealdialys införande av nya livsförändringar som på olika sätt kan vara påfrestande för patienterna. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med peritonealdialys i sin vardag. Metod: Litteraturöversikten baserades på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativa ansatser hämtade från databaserna CINAHL complete och PsyINFO. Sökorden som användes vid artikelsökning var patient experience, living with" och "peritoneal dialysis" som vidare utökades till "perspective", "home dialysis, qualitative study och interview'' med års begränsning 2000- 2017. Resultat: Litteraturöversikten visade att patienternas upplevelser av att leva med peritonealdialys innefattade en livsförändringsprocess med upplevelser av övergång som en besvärlig vändpunkt i livet vilket började redan vid PD- initiering. De första sex månaderna var den svåraste tiden att hitta balansen och anpassa sig till ett nytt levnadssätt, under den perioden hade patienterna stora behov av stöd både från sjukvården och det egna sociala nätverket dels för att bearbeta de olika förluster och begränsningar relaterad till PD- behandlingen, dels för att upprätthålla motivationen för att fortsätta sköta sin behandling. Med tiden ökade patienterna upplevelser av oberoende självständighet i att hantera sin egenvård och deras behov av stöd minskade, stödet från sjukvården minskade till enbart rutinkontroller. Diskussion: Patienters upplevelser av att leva med PD diskuterades och analyserades utifrån Orems teori om egenvårdsbalans och tidigare forskning. Större delen av diskussionen understryker betydelse av sjukvårdpersonalens bemötande som kan såväl positivt som negativt påverka patienters upplevelser. Hur väl en patient lyckades med sin egenvård berodde mycket på bemötandet, anpassad information, typ av stöd i patientens sociala nätverk och vilka vårdinsatser patienten fick under behandlingsprocessen.

Bakgrund: Kronisk njursvikt är en vanlig förekommande sjukdom och andelen patienter i behov av dialys är hög. Patienten har idag möjlighet att behandlas i hemmet med antingen hemodialys eller peritonealdialys. För att patienten ska kunna utföra sin behandling i hemmet är egenvård och delaktighet centralt. Att sjuksköterskor arbetar personcentrerat är också en viktig aspekt, där patientberättelsen är utgångspunkten i hur vården ska utformas. Syfte: Beskriva patienters upplevelser av dialysvård i hemmet. Metod: Då syftet var att beskriva patienters upplevelse av sin dialysbehandling utfördes en kvalitativ litteraturöversikt bestående av 11 vetenskapliga artiklar med patientperspektiv. Resultat: Resultatet visar att patienten i början av behandlingen upplever en osäkerhet kring lärandet av hemdialys, men tryggheten ökar med tiden. Behovet av stöd ifrån sjuksköterskor och närstående beskrivs som en viktig faktor då det bidrar till en ökad trygghet för patienten i sin behandling. Efter en tid kan patienten anpassa sin behandling inom den terapeutiska ordinationen för att kunna styra sin behandling utifrån vardagliga aktiviteter. Konklusion: Hemdialys medför stora krav på patientens delaktighet och egenvård. Sjuksköterskans stöd leder till trygghet i behandlingen. När en god egenvård uppnås och behandlingen fungerar medför hemdialys flexibilitet och frihet där patienten upprätthåller en önskvärd livsstil. / Background: Chronic kidney disease is a common disease, and the numbers of patients in need of dialysis are high. The patient today has the opportunity to do dialysis at home with either hemodialysis or peritoneal dialysis. Self-care and participation are essential and central for the patient to cope with the treatment method at home. It's also important that the nurse operate person-centered. The patient's own story is the focal point in how the care is designed. Purpose: Describe patients experience on dialysis at home. Method: Qualitative articles with a patient perspective were analyzed. Results: The patient was initially uncertain about learning the treatment, but security comes with time. The need for support by relatives and nurses were described as necessary in the security of their treatment. With time the patient learned to adjust the treatment within the therapeutic ordination to fit with everyday activities. Conclusion: Home dialysis involves requisites on the patient. Self-care and participation are central. Support of the nurse gives the patient security in their treatment. When a good self-care is reached, the treatment method enables flexibility and freedom, and the patient can live a more desirable life.

Introduktion: Med en stigande ålder på befolkningen förväntas andelen människor med njursvikt öka världen över och därmed kommer flertalet att behöva dialys för att ersätta njurarnas funktion. I och med detta kan fler komma att behöva utföra dialys i hemmet. Tidigare forskning säger att dialys i hemmet är en outnyttjad tillgång i världen och dessutom billigare än dialys i center, samtidigt som dialys i hemmet tillåter patienten att utföra mer egenvård. Som teoretisk referensram används Dorothea Orems omvårdnadsteori om egenvård.  Syfte: Detta arbete har som mål att undersöka patienternas erfarenheter av egenvård och dialysbehandling i hemmet.  Metod: För att besvara studiens syfte gjordes en deskriptiv litteraturstudie med artiklar från hela världen.  Resultat: Resultatet visade att ett genomgripande tema framkom: “Patienterna upplevde egenvården i samband med dialys i hemmet som något positivt vilket gav dem mer självständighet, ökad flexibilitet och ökad kontroll. Stöttningen ansågs också viktig för patienten”. Stöd, både från anhöriga och sjukvårdspersonal, kunde vara positivt genom att patienterna fick ökad förståelse för sin sjukdom, ökad självsäkerhet och självförtroende samt skapade trygghet. Stödet kunde också vara negativt då det kunde få patienterna att uppleva erfarenheter som rädsla, frustration och minskad självständighet. Välbefinnande kan öka vid behandling i hemmet, genom bland annat ökad frihet och ökad energi. Känslan av kontroll ökar vid egenvård och behandling i hemmet då behandlingen ofta blir till en rutin för patienten. Modifiering av egenvård är möjlig och görs ofta genom att experimentera och ändra restriktioner och egenvårdstips för att kunna leva ett normalt liv. Slutsats: Studien visar på att egenvård och dialysbehandling i hemmet ofta är positivt för patienterna, men det finns negativa aspekter som patienterna upplever. / Introduction: With an aging population, the amount of people with chronic kidney disease will increase in the world and so will the amount who will need dialysis to replace their kidney function. Consequently, more people will need access to dialysis from home. Studies show that home-dialysis is an untapped resource worldwide and provides patients with a cost effective solution. As a theoretical framework, Dorothea Orems theory of self-care will be used. Aim: The aim of the study is to investigate patients' experience of self-care and dialysis at home. Method: To answer the study's aim, a descriptive review was done by consulting academic research or articles from different areas of the world. Results: The results showed a main theme: “Patients experienced that the self-care in correlation with home-dialysis was seen as positive and gave them independence, flexibility and control. Support was also considered important”. Support with self-care had a big presence, both from healthcare and relatives. Support could be both positive and negative, while providing the patient with a better understanding of their disease, self-assurance, and safety, it was also the root of frustration and a reduction in independence. Wellbeing could improve through home-dialysis through increased freedom and energy. The feeling of control also increased through self-care and dialysis-treatment and both often became a routine. Modifications in self-care are often made through experimenting and patients' own changes of restrictions and self-care tips, made to live a normal life. Conclusion: The study shows that self-care and dialysis-treatment at home was often seen as positive by the patient, but there are negative aspects that patients also experience.

Bakgrund: Det finns ett stort intresse för hemdialys. Sjuksköterskan ska jobba personcentrerat och främja personers självbestämmande redan vid val av dialysmetod och vid undervisningen av hemdialys. Användningen av hemsjukvård ökar och därav behovet av kunniga sjuksköterskor inom hemdialys. Sjuksköterskan ska stötta personer i sin egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av hur vardagslivet påverkas vid dialysbehandling i hemmet. Metod: Studiens design var en allmän litteraturstudie med induktiv ansats, utförd med strukturerad sökmetod och innehållsanalys. Resultat: Personerna upplevde ett påverkat vardagsliv med fysiska begränsningar, medikalisering av hemmet och ett försämrat psykiskt mående. Det var svårt att koordinera dialysschemat mot arbete, fritidsintressen och familjeliv. Livet med hemdialys upplevdes också som ett normaliserat liv i jämförelse med hemodialys på mottagning. Resultatet delades in i tre huvudkategorier: Fysisk påverkan, Praktisk påverkan och Psykisk påverkan. Konklusion: Personer upplevde vardagslivet som förändrat, men uppskattade att möjligheten till hemsjukvård fanns. Genom en grundlig och individanpassad utbildning kunde sjuksköterskan ge en god och trygg start på behandlingsmetoden som gav personen verktyg till att hantera sin egenvård så bra som möjligt. / Background: There’s a big interest in home dialysis. The nurse’s task is to use person-centred care and to promote people’s autonomy. This should be applied when helping people choose dialysis modalities and during the training programs. The utilisation of home care is increasing and therefore the need of nurses with home dialysis knowledge. The nurse should support people in their self-care. Aim: The aim was to describe the experiences of people’s everyday life when using home dialysis. Method: A general literature review with inductive approach. A structured search method and a content analysis were used. Results: People experienced a changed everyday life in terms of physical limitations, medicalisation of the home and a deteriorated psychological well-being. The people found difficulties coordinating the dialysis schedule with work life, family life and hobbies. Life with home dialysis were also seen as normal compared to in-centre dialysis. The result generated into three main categories: Physical impact, Practical impact and Psychological impact. Conclusions: People experienced everyday life as changed but appreciated the possibility to dialyse at home. With a thorough and individualized training, the nurse can give people a good and safe start to the treatment as well as tools to manage selfcare