I föreliggande studie undersöks hur en grupp gymnasielärare i historia uppfattar att internet har påverkat deras undervisning. Skolans digitalisering och tillgången till internet som ett ständigt närvarande medium är något som accelererat och på olika sätt kommit att påverka skolan och lärares yrkesutövning. Studien är gjort med en metodologisk utgångspunkt i fenomenografin, där syftet är att åskådliggöra hur lärare själva uppfattar att internet påverkar viktiga delar inom historieundervisningen. Historiedidaktiskt har lärares uppfattningar om historieundervisning tidigare undersökts, men historielärares uppfattningar om digitalisering och internets påverkan på historieundervisningen är däremot inget som tidigare beforskats i någon större omfattning. Därför kan den här studien betraktas som något av en pilotstudie på området. Tidigare forskning kring IKT och digitalisering av skolan har bland annat studerat implementering av En-till-en system och IKT, samt visat på ett gap mellan politiker och beslutsfattares intentioner med digitalisering och IKT implementering och lärares upplevelser av förändringarna. I syfte att belysa en grupp historielärares uppfattningar och fånga de variationer som framträder inom dessa, med utgångspunkt i fenomenografin har samtalsintervjuer använts för datainsamling. Frågorna har varit utformade från en semistrukturerad modell och databearbetningen har gjorts genom en ordagrann transkribering av intervjumaterialet. Studien visar att internet är ett fenomen som alla de intervjuade lärarna upplever sig berörda av på olika sätt i historieundervisningen, ett fenomen de har att förhålla sig till. Variationer i uppfattningar framträder, där för- och nackdelar uppfattas på olika sätt och där lärarna har skiftande uppfattningar beträffande huruvida elevers historieuppfattningar påverkas av internet. En majoritet av de intervjuade lärarna upplever också att deras användning av internet ökat markant över tid. Slutsatser som kan dras är att det finns en ambivalens i uppfattningarna av internets påverkan på historieundervisningen, vilket också är något som får visst stöd i tidigare forskning. I ett längre tidsperspektiv får digitalisering och internet som medium ännu sägas vara ett förhållandevis nytt fenomen, därför kan detta mycket väl påverka lärarnas uppfattningar kring detta. Jag anser därför att det finns ett intresse för forskningen att fortsätta att studera hur digitalisering och internet uppfattas i skolan och hur dessa fenomen påverkar skolan och skolans verksamhet, inte minst historieundervisningen.

Technological and societal advancements have made development in education a prevailing topic. New teaching tools and methods must be implemented to make education progress at the same velocity as today’s modern society. To be able to make advancements in education, we need to take students views into account and observe their consumption patterns regarding knowledge. This study aims to examine how students consume historical knowledge outside of history education in school and by which means students attain this knowledge. This study use surveys to obtain data on how students in secondary and upper-secondary school view history as a subject and by which means they consume history outside of school. A total of 78 students in Secondary and Upper-Secondary school participated in the survey. The results show a pattern where students consume most of their historical knowledge by commercial means such as movies, TV-series and games. There was little to no interest for gaining knowledge through other instruments such as literature. Consequently, this shows that students are affected by profit-driven and commercial products that aims towards entertainment rather than education. The valuable bi-product of commercial means is that young people consume vast amounts of historical material, without realizing that their consumption could improve their historical literacy.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur den svenska stormaktstiden (1611-1718) framställs i svenska läroböcker över tid. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ textanalys och en kvantitativ innehållsanalys för att få fram hur stormaktstiden framställdes i läroböcker. Resultatet analyserades utifrån ett historiedidaktiskt perspektiv. Uppsatsen använde ett övergripande historiemedvetande ramverk och utgår ifrån Klas-Göran Karlssons typologi av historiebruk som verktyg för att analysera resultatet. Arbetet består av två delar, som behandlar åtta läroböcker vardera. Den ena behandlar hur grundskolans läroböcker framställer stormaktstiden. Den andra behandlar hur gymnasieskolans böcker framställer stormaktstiden. Böckerna sträcker sig från början av 1900-talet till 2010-talet. Det kvalitativa resultatet visade att framställningen av stormaktstiden har förändrats från att vara något stort och ärofyllt i början på 1900-talet till att ha neutraliserats efter 1950-talet. Idag framställs stormaktstiden kritiskt och böckerna är väldigt selektiva av hur mycket utrymme stormaktstiden får i läroböckerna. Det kvantitativa resultatet visade på en svag linjär minskning för grundskolan och upp- och nergångar för gymnasieskolan. Historiemedvetande framkommer inte ur någon av böckerna. Läroböckerna visade en tendens till att bruka ett vetenskapligt, existentiellt och svagt icke bruk av historien.

Vår kunskapsöversikt ämnade att undersöka och sammanställa forskning inom vårt problemområde och svara på vår frågeställning “Hur definieras och tillämpas historiemedvetande i forskning och hur menar forskningen att historieämnet kan utvecklas?”. I våra sökresultat fann vi olika vetenskapliga artiklar, studier och bokkapitel som var relevanta för frågeställningen. De källor vi använt oss av behandlar historiemedvetande som begrepp på ett sätt som blir relevant för historieämnet i skolan. Resultatet är uppdelat i fyra delar: den första delen redogör kort för hur historiemedvetande-begreppet definierats och tillämpats, den andra delen behandlar utmaningar kopplat till läromedel i historia, den tredje delen rör historiebruk i historieundervisningen, den fjärde delen behandlar historiemedvetande kopplat till minnen och historiskt tänkande, samt historieämnets relation till den historievetenskapliga disciplinen. Slutligen diskuterar vi vilka tendenser vi ser i resultatet i stort, samt vad detta skulle kunna innebära för historieämnet.

Vårt syfte med detta arbete har varit att fastställa vilka fördelar det finns med att inkludera utomhuspedagogik i historieundervisningen. Vårt intresse för denna fråga kommer dels ifrån ett delat historieintresse, dels ambitionen att historieämnet ska var något intresseväckande som eleverna vill lära sig mer om. Ett sätt för att göra historieämnet mer lustfyllt för elever kan vara genom att variera historieundervisningen med utomhuspedagogik. Det vi kom fram till genom att studera både nationella samt internationella studier var att det finns en mängd fördelar med att bedriva utomhuspedagogik såsom ökad motivation, ett ökat historiemedvetande samt att det gör undervisning mindre abstrakt för eleverna. För att eleverna ska kunna ta del av fördelarna så ställs vissa krav på lärarens arbete. Dessa krav är till exempel att eleverna måste få chans att ta till sig en god förförståelse innan det att lärtillfället för utomhuspedagogik ska äga rum. De måste även få besöka en plats som är relevant för det stoff som ska läras ut samt så ställs det höga krav på lärarens kompetens kring metoder för utomhuspedagogik. Eleverna måste även få chans att cementera sina nyvunna kunskaper genom ett efterarbete av det som lärts ut vid lärtillfället. I vår empiriska undersökning har vi intervjuat lärare. Vi undersökte ifall lärare bedrev utomhuspedagogik, deras syn på utomhuspedagogik jämfört med definitionen vi valt att använda oss av samt hur de bedrev utomhuspedagogik. Vi använde oss av den insamlade empirin för att jämföra med hur teorin menar att utomhuspedagogik bör gå till för att gynna elevers lärande.

Detta arbete syftar till att undersöka verksamma historielärares uppfattning om narrativ historieundervisning. Den didaktiska pendeln har svängt i takt med de trender som färgat undervisningen och den narrativa traditionen har kommit och gått. Narrativ undervisning är ett omdiskuterat ämne men dess fördelar har sedan 1980-talet etablerats i allt större utsträckning, trots det lyser den berättande läraren med sin frånvaro i majoriteten av de svenska klassrummen. Den befintliga forskningen kring narrativ historieundervisning har sällan riktats mot verksamheten på mellanstadiet, vilket denna studie har haft som huvudsakligt fokus. Under de genomförda intervjuerna beskriver verksamma historielärare på mellanstadiet hur de förhåller sig till narrativ historieundervisning samt hur de upplever att narrativ undervisning påverkar deltagande individer. Utifrån den samlade definitionen av narrativitet, vilken grundar sig på teoretiker som Rüsen, Karlegärd och Fines, analyseras intervjuerna. Studien visar att verksamma historielärare har en mycket bred syn på begreppet narrativitet och gärna använder sig av externa medier hellre än att bedriva den klassiska formen av narrativ undervisning. Trots att den berättande läraren verkar lysa med sin frånvaro ser de intervjuade lärarna mycket positivt på andra former av narrativitet i klassrummet och har ambitioner att utöka detta arbete ytterligare, men att yttre faktorer gör att de känner sig begränsade.

Should local history be included as a part of history education in upper secondary school, and if so, how could it be done? History teachers’ and museum educators’ attitude regarding these questions are examined through semi-structured interviews. The empirical material is categorized with the aid of a phenomenographic method approach and the result is then interpreted based on Bernard Jensen’s theory of historical consciousness. The study is limited to highlighting local historical examples with a geographical link to Västerbotten or Norrbotten, but the different working methods that exist are general. The general opinion of the interviewing informants seems to be that local history can be justified, but that there are some challenges depending on the working method that constitute the starting point.

The purpose of this essay is to examine and thusly gain greater understanding of the impactnarrative abbreviatures may have on pupils metahistorical reasoning. Narrative abbreviaturesis a somewhat unexplored topic in Swedish history didactics and thus few studies have beenpublished that focuses specifically on these and even less so by empirical means. The studyalso aims to give suggestions on further theoretical understanding on narrative abbreviaturesand introduces new concepts in the discussion of these. The study finds that narrativeabbreviatures may have a purpose to serve as a bridge between the abstract and the concreteand between the historical and metahistorical. The pupil’s answers varied in this regard, witha little over half of the respondents arguing in metahistorical terms, whilst others did not. Themethodology to distinguish if answers were metahistorical were inspired by Hayden Whiteand focused on whether the responses argued with a focus on the subject interacting withhistory or the object in terms of the history itself. From these analyses it could be deduced thatstudents metahistorical reasoning varied, including historiographic arguments, moraljudgements and reflections on the narrative abbreviatures themselves. In this the pupilsdisplayed how their narrative competencies were useful in the metahistorical argumentsputting forth and thusly displaying the role that narrative abbreviatures might well play in aneducation interested in pupils metahistorical reasoning capabilities. The study may serve asinspiration for more rigorous studies that further explores causality, rather than correlationand may also serve as inspiration for teachers in search of methods for improving pupil’smetahistorical reasoning.

What are successful teaching-situations, and how do teachers in history perform them? These questions are examined by semi-structurally interviewing history teachers about their definitions of said situations and practical execution to reach such a performance. The empirical material is transcribed and categorized with aid of the phenomenographic method. The study is limited to a region in the middle parts of Norrland, although the results are still of importance in its purpose to exemplify what successful teaching-situations are and how to reach them. The general opinion of the informants seems to be that historical consciousness and learning goals are of importance, yet so too are the social and democratic fostering process if the purpouse are to become a good teacher who offer students successful teaching-situations.

The aim of the essay is to investigate the use of history of the inventor and Nobel prize winner Gustaf Dalén between the years 1931–2020. The survey answers the question why Dalén has gone from being regarded as one of Sweden's most important people to being of local importance. By examining how different groups have used Dalén's memory over time and with different purposes, an explanation for this can be given to this question. The material that forms the basis of the study includes biographies, dissertations, popular science books, a poem, a movie, a theatre performance and Dalén's own museum. A qualitative method is used to examine the material, with historian Klas-Göran Karlsson's use of history classification as an analytical tool. The study results imply that Dalén's memory was used in conjunction with Sweden's industrialization to create unity. In addition, create cohesion around the political project that followed the build-up of the welfare state. This use was prominent until the 1960s, when the history of symbolic characters such as Dalén changed because of a different view of nationalism. The use of history of characters such as Dalén then became more of a local phenomenon. In addition, changed economic conditions in the countryside and a larger cultural history sector have also impacted they change of historical use of Dalén. The development and professionalisation of the subject of history has also had an impact on the use of history that surround Dalén. / Målet med uppsatsen är att undersöka historiebruket kring uppfinnaren och nobelpristagaren Gustaf Dalén mellan åren 1931–2020. Undersökningen ger svar på frågan varför Dalén gått från att räknas som en av Sverige mest betydelsefulla personer till att vara en lokal historisk person. Genom att undersöka hur olika grupper brukat Daléns minne över tid och med olika syften kan en förklaring till detta ges. Materialet som ligger till grund för studien innefattar biografier, avhandlingar, populärvetenskapliga böcker, dikter, en film, en teaterföreställning och Daléns eget museum. En kvalitativ metod använd för att undersöka materialet, med historikern Klas-Göran Karlssons historiebruksindelning som analytiskt redskap. Studien resultat visar hur Daléns minne användes i samband med Sveriges industrialisering för att skapa sammanhållning i samhället. Dessutom legitimera politiken som följde i och med välfärdsstatens uppbyggnad. Detta bruk fortsatte till 1960-talet då historiebruket kring symbolpersoner som Dalén förändrades till följd av en annan syn på nationalism. Detta gjorde att historiebruket kring personer som Dalén förändrades till ett mer lokalt drivet bruk. Dessutom har ändrade ekonomiska förutsättningar på landsbygden och en större kulturhistorisk sektor också samverkat till ett större lokalt historiebruk av Dalén. Historieämnets utveckling och professionalisering har påverkat har sig haft inverkan på historiebruket kring Dalén.