Denna studie undersöker skönlitteraturens potentiella möjlighet att utveckla historiemedvetande hos elever på svensk gymnasieskola. Syftet med undersökningen är att se om den skönlitterära författaren skapar förutsättningar för historiemedvetande och i så fall hur samt visa på hur skönlitteratur kan användas i en ämnesövergripande svensk- och historieundervisning enligt Gy11. Två romaner undersöks, den historiska romanen Boktjuven samt science-fiction-romanen Hungerspelen. Dessa romaner dekonstrueras med hjälp av analysschemat Inomvetenskaplig och utomvetenskaplig historieskrivning för att se om romanerna kombinerar historieförmedlande och skönlitterära grepp i en växelverkan mellan distans och närhet, något som enligt Carina Renander kan leda till ett potentiellt utvecklat historiemedvetande. Resultatet från denna analys kopplas sedan samman med Gy11 och exempel på undervisningssituationer presenteras. Resultatet av undersökningen är att den historiska romanen Boktjuven potentiellt kan utveckla elevers historiemedvetande i sig självt medan science-fiction-romanen Hungerspelen genom sina skönlitterära grepp kombinerat med ett annat medie med historieförmedlande grepp kan uppnå samma effekt. Hungerspelen har även andra kvaliteter än Boktjuven i egenskap av dystopi då Hungerspelen kan fungera som sedan, en tänkbar framtidsversion, i historiemedvetandets då, nu och sedan. Både Boktjuven och Hungerspelen kan användas i ämnesövergripande svensk- och historieundervisning enligt Gy11, detta på ett sätt som levandegör och dekonstruerar historien samt inspirerar till vidare kunskap.

Licentiatavhandling Växjö : Växjö universitet, 2007.

Studien undersöker skönlitteraturanvändningen i historieundervisningen vilket har genomförts utifrån empiriskt material. Det empiriska materialet är framtaget via kvalitativa intervjuer med lärare som undervisar i årskurserna 4-6. Utifrån intervjuer med fem stycken lärare har studien undersökt deras tankar om skönlitteratur i historieundervisningen samt om användningen kan utveckla ett historiemedvetande. Studien har resulterat både för och nackdelar med användningen av skönlitteratur i historieundervisningen. Resultatet visar även att lärare använder skönlitteratur utifrån olika arbetssätt. Studien resulterar i att skönlitteratur i kombination med faktatexter kan utveckla elevers historiemedvetande men att det kräver en bearbetning av skönlitteraturen.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att bidra med kunskap om hur historielärare på mellanstadiet beskriver sin undervisning utifrån de didaktiska perspektiven med fokus på vem. Frågan är relevant med tanke på att innehållet i aktuell läroplan och förekommande läromedel inte tar hänsyn till de mångkulturella elevgrupper som representeras på många svenska grundskolor i dagens samhälle. Tidigare forskning tyder på att läroplanens ambitioner kan uppfattas motsägelsefulla. All undervisning ska nämligen anpassas efter varje elevs individuella förkunskaper, bakgrunder och behov. Samtidigt har det centrala innehållet i historieämnet ett starkt svenskt och nordiskt perspektiv, trots att många elever i dagens skolor har sina bakgrunder och kulturella tillhörigheter i en icke svensk tradition. Resultatet visar att lärare vid planering och genomförande inte tar hänsyn till elevernas etniska bakgrunder. I vem-perspektivet belyses de inlärningssvårigheter eleverna har och de anpassningar som behövs för att möta dessa. Den slutsats som kan dras av detta är att det finns ett behov av att lyfta frågan om syftet med historieundervisning och belysa vikten av ett väl utvecklat historiemedvetande. För att på detta sätt stärka elevernas identitetsskapande processer vilket gynnar deras framtida utveckling till individer som känner delaktighet i, gemenskap med och ansvar för det samhälle de förväntas vara verksamma i. / <p>SO</p>

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka hur den svenska stormaktstiden (1611-1718) framställs i svenska läroböcker över tid. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ textanalys och en kvantitativ innehållsanalys för att få fram hur stormaktstiden framställdes i läroböcker. Resultatet analyserades utifrån ett historiedidaktiskt perspektiv. Uppsatsen använde ett övergripande historiemedvetande ramverk och utgår ifrån Klas-Göran Karlssons typologi av historiebruk som verktyg för att analysera resultatet. Arbetet består av två delar, som behandlar åtta läroböcker vardera. Den ena behandlar hur grundskolans läroböcker framställer stormaktstiden. Den andra behandlar hur gymnasieskolans böcker framställer stormaktstiden. Böckerna sträcker sig från början av 1900-talet till 2010-talet. Det kvalitativa resultatet visade att framställningen av stormaktstiden har förändrats från att vara något stort och ärofyllt i början på 1900-talet till att ha neutraliserats efter 1950-talet. Idag framställs stormaktstiden kritiskt och böckerna är väldigt selektiva av hur mycket utrymme stormaktstiden får i läroböckerna. Det kvantitativa resultatet visade på en svag linjär minskning för grundskolan och upp- och nergångar för gymnasieskolan. Historiemedvetande framkommer inte ur någon av böckerna. Läroböckerna visade en tendens till att bruka ett vetenskapligt, existentiellt och svagt icke bruk av historien.

The purpose of this paper is to investigate and analyze how swedish history teachers teach about genocide and to find out if the introduction of the new curricula in 2011 has caused any changes in the planning and implementation of their teaching methods. The essay, which consists of two sub-studies, have been inspired Niklas Ammerts study Om vad och hur ’må’ ni berätta? The theoretical starting points have been the didactic triangle and the use of history. Our research questions thus basically follows the didactic questions What? How? and Why? Both studies are qualitative and based on semistructured interviews. In each study, four teachers are interviewed from different schools around southern and central Sweden.Based on our studies, we can show that the teachers tend to treat the subject area through a variety of approaches. While the middle and junior high school teachers are more tied to the central content, where the Holocaust and Gulag play a central role, the teachers at the high school level have a more liberal interpretation for which genocide they choose to approach. What becomes clear is that while the teachers at the lower levels focus on creating a foundation for the students before they reach high school, which leads to more abstract and simplified teaching, the high school teachers aim is to try and deepen their work so that the students can become critical thinking democratic social citizens. However, it is also clear that depending on which program students choose to attend at the high school level today, they tend to get very different teaching, which in turn increases the risk that their knowledge progression may become very different.

Vår kunskapsöversikt ämnade att undersöka och sammanställa forskning inom vårt problemområde och svara på vår frågeställning “Hur definieras och tillämpas historiemedvetande i forskning och hur menar forskningen att historieämnet kan utvecklas?”. I våra sökresultat fann vi olika vetenskapliga artiklar, studier och bokkapitel som var relevanta för frågeställningen. De källor vi använt oss av behandlar historiemedvetande som begrepp på ett sätt som blir relevant för historieämnet i skolan. Resultatet är uppdelat i fyra delar: den första delen redogör kort för hur historiemedvetande-begreppet definierats och tillämpats, den andra delen behandlar utmaningar kopplat till läromedel i historia, den tredje delen rör historiebruk i historieundervisningen, den fjärde delen behandlar historiemedvetande kopplat till minnen och historiskt tänkande, samt historieämnets relation till den historievetenskapliga disciplinen. Slutligen diskuterar vi vilka tendenser vi ser i resultatet i stort, samt vad detta skulle kunna innebära för historieämnet.

Detta arbete syftar till att undersöka verksamma historielärares uppfattning om narrativ historieundervisning. Den didaktiska pendeln har svängt i takt med de trender som färgat undervisningen och den narrativa traditionen har kommit och gått. Narrativ undervisning är ett omdiskuterat ämne men dess fördelar har sedan 1980-talet etablerats i allt större utsträckning, trots det lyser den berättande läraren med sin frånvaro i majoriteten av de svenska klassrummen. Den befintliga forskningen kring narrativ historieundervisning har sällan riktats mot verksamheten på mellanstadiet, vilket denna studie har haft som huvudsakligt fokus. Under de genomförda intervjuerna beskriver verksamma historielärare på mellanstadiet hur de förhåller sig till narrativ historieundervisning samt hur de upplever att narrativ undervisning påverkar deltagande individer. Utifrån den samlade definitionen av narrativitet, vilken grundar sig på teoretiker som Rüsen, Karlegärd och Fines, analyseras intervjuerna. Studien visar att verksamma historielärare har en mycket bred syn på begreppet narrativitet och gärna använder sig av externa medier hellre än att bedriva den klassiska formen av narrativ undervisning. Trots att den berättande läraren verkar lysa med sin frånvaro ser de intervjuade lärarna mycket positivt på andra former av narrativitet i klassrummet och har ambitioner att utöka detta arbete ytterligare, men att yttre faktorer gör att de känner sig begränsade.

The purpose of this essay is to investigate how Senior Secondary School (4-6) in Hong Kong teach and assess the concept og historical consciousness. The essay will draw its research on the curriculum from Hong Kong and for the subject history, and examine how it describes historical consciousness, and how it is described on a policy level in comparison to the Swedish curriculum for the subject history. The essay's theoretical approach is based on the curriculum theory "formulation arena" and civic curriculum code to help understand how curriculums are formulated and created. The result demonstrates that the curriculum mentions in its aims, goals and broad leaning outcomes that the students ought to learn about historical consciousness and it should be related to the subject's material. Furthermore, the assessment of the concept should be aligned with the goals and should be assessed with either formative or summative assessment.

Should local history be included as a part of history education in upper secondary school, and if so, how could it be done? History teachers’ and museum educators’ attitude regarding these questions are examined through semi-structured interviews. The empirical material is categorized with the aid of a phenomenographic method approach and the result is then interpreted based on Bernard Jensen’s theory of historical consciousness. The study is limited to highlighting local historical examples with a geographical link to Västerbotten or Norrbotten, but the different working methods that exist are general. The general opinion of the interviewing informants seems to be that local history can be justified, but that there are some challenges depending on the working method that constitute the starting point.