I denna uppsats har vi valt att undersöka hur fem lärare, aktiva och blivande, använder sig av historisk spelfilm i undervisningen. Detta har i första hand gjorts utifrån fyra olika frågeställningar men som ibland visade sig flyta ihop med varandra. Fokus ligger bland annat på vilka problem respondenterna anser användningen av filmmediet kan föra med sig och hur man som lärare ska förhålla sig till detta. Syftet har också varit att undersöka hur respondenterna ser på det omdiskuterade begreppet "historiemedvetande". Undersökningen har genomförts genom kvalitativa intervjuer med de enskilda respondenterna. I förarbetet upptäckte vi att ett antal författare pekade på att spelfilmerna ofta sa mer om sina respektive produktionskontexter än den faktiska händelse de försökte skildra. Resultatet av undersökningen visade att respondenterna i första hand vill använda mediet för att visa på ett historiskt skeende och skapa en kontinuitet, känsla och ett sammanhang för eleverna. De problem som de tillfrågade ansåg kunde uppkomma vid användning av mediet grundade sig till största delen i att eleverna tycks sakna kunskaper i källkritik. Respondenterna hade även en relativt enig syn på begreppet "historiemedvetande"

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka relationen mellan historiska spelfilmer och historiemedvetandet. Vi fokuserar på hur ett antal lärare på högstadiet och gymnasiet förhåller sig i relationen mellan spelfilm och historiemedvetande i syfte att framställa en matris för undervisning med hjälp av film. För att göra detta har vi använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Vi har alla ett historiemedvetande vilket innebär att vi kan förhålla oss till ”då-nu-framtid” och applicera tidsperspektivet på våra egna liv. Det samlade kulturarvet och de gemensamma såväl som individuella livserfarenheter blir en del av vårt historiemedvetande. Skolans förmedling av kulturarvet är ett av samhällets många historiebruk. Skolans bildningmonopol är idag brutet och utmanas av bland annat populärkultur. Detta har medverkat till att det s.k. autenticitetsbegreppet – vad vi anser vara trovärdig historia aktualiserats. I takt med att mediabruset har ökat i samhället har även skolan anammat filmen som ett hjälpmedel i undervisningen från att tidigare varit en form av belöning till eleverna. Saving private Ryan har använts flitigt i vår undersökning därför att vissa scener i filmen är autentiskt återskapade. En källa behöver inte vara skriftlig utan kan likaväl utgöras av en film som i kraft av sin audiovisuella förmedling kräver ett kritiskt förhållningssätt som lärare. Det kritiska förhållningssättet skall även vidareförmedlas till eleverna. Vi ser idag på audiovisuella medier utifrån flera olika perspektiv detta kallas för ett palimpsestiskt förhållningssätt. Det palimpsestiska förhållningssättet eftersträvar att syntetisera tänkbara motsatspar som exempelvis myt och historia. Fördelarna med att använda historiska spelfilmer i historieundervisningen är dels att vi som lärare kan beröra våra elevers känslor, de får hjälp att leva sig in i en viss historisk epok med hjälp av spelfilmen. Spelfilmen kan även användas för att belysa hur grupper bildas eller hur ett utanförskap kan förklaras.

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna uppsats är att undersöka relationen mellan historiska spelfilmer och historiemedvetandet. Vi fokuserar på hur ett antal lärare på högstadiet och gymnasiet förhåller sig i relationen mellan spelfilm och historiemedvetande i syfte att framställa en matris för undervisning med hjälp av film. För att göra detta har vi använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer.</p><p>Vi har alla ett historiemedvetande vilket innebär att vi kan förhålla oss till ”då-nu-framtid” och applicera tidsperspektivet på våra egna liv. Det samlade kulturarvet och de gemensamma såväl som individuella livserfarenheter blir en del av vårt historiemedvetande. Skolans förmedling av kulturarvet är ett av samhällets många historiebruk. Skolans bildningmonopol är idag brutet och utmanas av bland annat populärkultur. Detta har medverkat till att det s.k. autenticitetsbegreppet – vad vi anser vara trovärdig historia aktualiserats. I takt med att mediabruset har ökat i samhället har även skolan anammat filmen som ett hjälpmedel i undervisningen från att tidigare varit en form av belöning till eleverna.</p><p>Saving private Ryan har använts flitigt i vår undersökning därför att vissa scener i filmen är autentiskt återskapade.</p><p>En källa behöver inte vara skriftlig utan kan likaväl utgöras av en film som i kraft av sin audiovisuella förmedling kräver ett kritiskt förhållningssätt som lärare. Det kritiska förhållningssättet skall även vidareförmedlas till eleverna. Vi ser idag på audiovisuella medier utifrån flera olika perspektiv detta kallas för ett palimpsestiskt förhållningssätt. Det palimpsestiska förhållningssättet eftersträvar att syntetisera tänkbara motsatspar som exempelvis myt och historia.</p><p>Fördelarna med att använda historiska spelfilmer i historieundervisningen är dels att vi som lärare kan beröra våra elevers känslor, de får hjälp att leva sig in i en viss historisk epok med hjälp av spelfilmen. Spelfilmen kan även användas för att belysa hur grupper bildas eller hur ett utanförskap kan förklaras.</p>

Denna fallstudie har tagits fram med syfte om att undersöka, diskutera och analysera hur lärare förhåller sig till identitet i relation till historisk spelfilm. Detta syfte har framkommit mot bakgrund i att ge historieundervisningen mening och värde, samt att föra fram läraruppdragets myndighetsutövande och demokratiska fostrande. Studien placerar därmed lärarens sociala roll i anslutning till kulturens inflytande vad gäller elevers livsvärld och identitetsutveckling – att vara och bli, att se sig själv och andra. Studien har följaktligen genomförts med användning av sex stycken kvalitativa intervjuer med historielärare i årskurserna 7-9, vilka kommit att stå som underlag och representation över hur det kan se ut i ett svenskt klassrum år 2014. Därtill har läroplanen tillsammans med vetenskap, teori och forskning kommit att knytas an till intervjuerna för att på så vis underbygga resonemang och resultat. Resultatet av studien visar i sin tur att de intervjuade lärarna allt som oftast väljer att arbeta med historisk spelfilm som komplement i undervisningen. Historiska spelfilmer har då för avsikt att agera likt ett redskap i undervisningen för att visa upp historiska händelser och aktörer på ett sätt som väcker intresse och skapar förutsättningar för upplevelser och medkänsla hos eleverna. Det sker oftast återkopplingar i form av samtal, dialog och diskussioner mellan elever och lärare efter att spelfilmer visats. Spelfilmer problematiseras då efter historiska fakta och trovärdighet i mötet med fiktion men inte ur aspekter som direkt aktualiserar, lyfter eller behandlar vad som visats i relation till identitet – genus, kön och sexualitet. Min slutsats är, mot bakgrund i läroplanen, vetenskap, forskning och teori, att identitet(genus, kön och sexualitet), synen på sig själv och andra, bör närvara i undervisning som berör historia, kultur(historiekultur, populärkultur, medier, masskultur) och berättelser – därmed alltså även historisk spelfilm. Detta då det framkommer i studien att identitet(genus, kön och sexualitet) formas i både social och kulturell kontext och därför även kan påverkas av kulturella konstruktioner. Det förhållningssätt som lärarna uppvisar är i sin tur att behandla identitet i undervisningen, vilket sker mer eller mindre medvetet – dock görs det sällsynt i relation till historisk spelfilm. Istället väljer lärarna att oftast betrakta identitet(genus, kön och sexualitet) som begrepp vilka har för avsikt att ventileras under tematiska förhållanden.

I denna studie analyseras filmen Quo Vadis, Aida? (2020) utifrån dess potential att utveckla narrativ kompetens, som ett uttryck för historiemedvetande, hos elever i en undervisningskontext. Filmen analyseras utifrån en narrativ analysmetod med fokus på vad filmen berättar samt hur det berättas. Därefter används Rüsens teoretiska begrepp erfarandets, tolkandets samt orienterandets kompetens för att belysa filmens potential att utveckla narrativ kompetens. Rüsens teoretiska begrepp används som utgångspunkt men vävs också ihop med fler teoretiska analysverktyg, som den dubbla tankeoperationen och historisk empati. Utifrån tidigare forskning diskuteras sedan filmens möjligheter samt utmaningar att användas i historieundervisningen i den svenska gymnasieskolan. Resultatet visar att det finns potential för Quo Vadis, Aida? att kunna användas på ett meningsfullt sätt i historieundervisningen för att utveckla elevers narrativa kompetens, som uttryck för historiemedvetande. Möjligheterna utgörs av filmens sätt att gestalta och väva samman ”små” och ”stora” berättelser, dess potential att beröra eleverna känslomässigt, samt öppna upp för värdeladdade frågor och diskussioner kring moraliska dilemman. Det finns också ett par utmaningar som behöver tas i beaktande för att filmen ska kunna leva upp till sin fulla potential. Det är ett tidkrävande och komplext arbete för läraren att se till att det finns en balans mellan känslor och kognitiva processer i undervisningen, för att inte elevernas känslor ska ta över och riskera att utvecklandet av historisk empati och historiemedvetandet blir lidande.

Syftet med denna undersökning är att undersöka vilka problem och möjligheter man kan möta med användandet av historisk spelfilm i historieundervisningen. Spelfilmens roll som historieförmedlare har ökat under de senaste åren. Idag fungerar spelfilm med historiska motiv som historieförmedlare för många människor, inte minst ungdomar. I många fall används spelfilmen i underhållningssyfte. En stor anledning till att jag gör denna undersökning är för att se närmare på hur läraren kan arbeta med spelfilmen i historieundervisningen utöver ett rent underhållningssyfte. Dessutom anser jag det viktigt att läraren har kunskap om spelfilm eftersom det är en referensram för många unga. Undersökningen bygger på litteraturstudier av tidigare forskares resultat av relationen mellan historia och film. I undersökningen diskuteras och analyseras spelfilmen utifrån följande perspektiv: pedagogiska teorier, kommunikationsteori, reception, autenticitet, dramaturgin, identitet och identifikation, Samtida avtryck i den historiska spelfilmen, historiebruk, historiemedvetande, kritiskt förhållningsätt samt källkritik. Utifrån dessa perspektiv är tanken att i slutdiskussionen presentera en matris för vad läraren bör tänka på när hon/han visar en spelfilm i historieundervisningen. Resultatet av undersökningen har visat att användning av spelfilm i historieundervisningen är långt mer komplicerad än att bara trycka på ”play”. Men planerar pedagogen bara filmanvändningen noga, utifrån olika aspekter, är det relativt enkelt att identifiera problemen och se fördelarna. / The purpose of this study is to examine problems and possibilities you may encounter when using historical motion-picture when teaching history. Motion-picture as an intermediary of history has increased in recent years. Today, motion-picture with historical motives works as an intermediary to many people, especially youths. Motion-picture is in many cases used for entertainment purposes. One of the big reasons to why I do this study is to look at how teachers can work with motion-picture in history teaching apart from the entertainment purposes. Furthermore, I believe it is important that the teacher has knowledge of motion-picture since it is a frame of reference for many youths.The study is based on literature studies of previous researchers' results of the relationship between history and picture. In the study, motion-picture is discussed and analyzed from the following perspectives: pedagogical theories, communication theory, reception, authenticity, dramaturgy, identity and identification, contemporary impressions in the historical motion-picture, uses of history, historical consciousness, a critical approach and source criticism. The idea is that from these perspectives a matrix/compilation of what the teacher should think about when she/he uses a motion-picture in history teaching will be presented.The results of the study have shown that the use of motion-picture in history teaching is far more complicated than just pressing "play". But if the teacher only plans the use of picture carefully, from various aspects, is it relatively easy to identify the problems and see the benefits.

I det här arbetet vill vi ta reda på hur historiska spelfilmer förhåller sig till historiemedvetande. Det vi främst fokuserar på är hur högstadieelever relaterar till historisk spelfilm och hur deras historiemedvetande påverkas av den audiovisuella historieförmedlingen i skolan, i avsikt att framställa en matris för hur undervisning med hjälp av film ska ske. Ytterligare ett inslag i denna uppsats utgörs av en redogörelse kring hur man praktiskt går till väga när man arbetar med film i undervisningssammanhang. För att uppfylla syftet har vi använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Idag konkurrerar skolans kunskapsmonopol med populärkulturen. I takt med medievärldens expansion har den tekniska utvecklingen och intresset för tekniska medel ökat i samhället. Filmtekniken har förbättrats, vilket har lett till att spelfilmer framstår som mer autentiska än vad de tidigare har gjort. Vårt intryck är att den historiska spelfilmen som ett hjälpmedel i undervisningen får en allt större plats i den svenska skolan. Få läromedel kan få elever att leva sig in i historiska miljöer och ännu färre kan beröra elever emotionellt som just spelfilmen. En annan fördel med spelfilm i skolan är att eleverna får verktyg så att de kan hantera mediernas bild av världen ur ett källkritiskt perspektiv. / With this essay we want to examine the relation between historical movies and historical conciousness. Our main focus is on how seniors of compulsory school relates to historical movies and how their historical conciousness is effected by the audiovisual funds in teaching of history, in purpose to develope a matrix for teaching involving movies. An additional element of our studie represents a short account of how to practically use movies in shool. In order to do this we have chosen a qualatative method with semistructured interviews. Today, school is challenged by e.g. popular cultur. In a time of an increasing flow of media in society, the interest for technical aid has increased in the society. The technical methods in moviemaking has been improved and has conveyed to movies beeing more authentic than they ever been before. Our impression is that movies based on historical events becomes more inported in school. Few didactical aids enables pupils to embrace the historical enviroment and even fewer can touch pupils’ emotions. Another advantage is that movie gives the pupils tools to create a critical thinking when relating to the medias’ perception of the world.

Syftet med detta arbete är att diskutera förhållandet mellan historisk spelfilm och historieundervisningen i den svenska skolan idag.Spelfilm har blivit en del av elevers vardag och historiker diskuterar i allt högre grad hur historia används i spelfilmer och hur detta påverkar vårt historiemedvetande. Möjligtvis är det så att detta bruk av historia leder till ett nytt historiemedvetande.Film kan ses som ett pedagogiskt redskap, en upplevelse som leder fram till intresse och kunskap. Vad detta arbete strävar mot är att undersöka om man kan lära sig något om det förflutna genom historisk spelfilm samt om historisk spelfilm kan utveckla elevers historiemedvetande.Arbetet tar sin utgångspunkt i ett projekt om historisk spelfilm genomfört med högstadie- och gymnasieelever på två skånska skolor. Med avstamp i visandet av två filmer om medeltiden; Robin Hood- Prince of Thieves och En riddares historia, diskuteras faktakunskap, förståelse och historiemedvetande. / The purpose of this work is to discuss historic Hollywood movies in relation to the teaching of history in Swedish Schools today.Hollywood movies are in today’s society a part of the student’s everyday life and historians have increasingly come to discuss how history is used in these movies and how this affects our historic consciousness.Movies can be seen as pedagogical tools, an experience that will lead to an interest and a search for knowledge. What this paper strives to examine is if you can learn anything about the past by watching historic Hollywood movies and in extent if it can serve to develop student’s historic consciousness.Taking its beginning in a project about two movies dealing with the Middle Ages, Robin Hood- Prince of Thieves and A Knight’s tale, this paper discusses basic knowledge, comprehension and historic consciousness.

The present study explores the reception of historical feature films in history education. It is concerned with how pupils experience the films as well as the significance of the feature film for their understanding and interpretation of history. The study incorporates empirical data from classroom projects in two different Swedish upper secondary schools where film was used as an educational tool. Observations of classroom activities were made and interviews with twelve pupils and their history teachers were conducted. The study applies a phenomenological approach. The lifeworld of the pupils is in focus, specifically the aspect of the lifeworld they live and experience in history class when film is used as a means of understanding the past. The phenomenon studied is thus how the pupils experience the film, and through the film, history itself. Theoretical notions from film reception studies and history didactics are used as analytic tools. The study shows how emotional and cognitive processes converge in the pupils’ meaning making of the films. The embodiment of the films’ narrative is an important factor that contributes to both the understanding of the film as well as of history. The pupils experience the films emotionally, feeling both empathy and antipathy for the various characters, physically through sight and sound as well as embodied reactions, and cognitively through an understanding of the film’s narrative. Embodied experience is fundamental for history to become materialized. The audiovisual portrayal and materialization of the past becomes embodied in the pupils so that the experience of the film and of the historical lifeworld presented therein becomes part of their lifeworld. Generally, pupils consider the films to be trustworthy, though this perceived accuracy depends on how authentically the narrative is performed and the pupils’ previous store of historical knowledge.  A didactic dilemma to consider when using historical feature film in the classroom is the contradiction between the aesthetic experience of a feature film and its use as a tool for understanding the past. The captivating character of feature film evokes empathy and engagement with the films’ characters regardless of the degree of historical accuracy. This is a critical issue for teachers; there needs to be balance between respect for the pupils’ aesthetic experience of the film and the need to guide them to develop for example the skills of historical empathy, where distance is necessary for the pupils to be able to consider different perspectives.

The present study addresses what happens when historical feature film is used in history education. The purpose of this thesis is to develop new knowledge of historical film literacy through a study of the feature film's didactical potential in an educa­tional context. This is carried out through an analysis of the historical meaning making among upper secondary students when viewing historical feature films, and special attention is paid to the importance of emotions in the students' meaning making through historical feature film. A focus of the study is the didactical dilemma, previously addressed in historical film research, that arises in the use of feature film in history or social studies education, in relation to educational context, film experience, and historical understanding. The present thesis is an independent continuation of my licentiate thesis History as Fiction (2014). The empirical material consists of interviews with students and teachers from two upper secondary schools in Sweden, as well as documentation from students' assessments and selected scenes from feature films experienced by the students as they were used in history class. The theoretical framework for the study takes an interdisciplinary approach. It is based on Jörn Rüsens under­standing of historical meaning and histo­ri­cal culture, as well as on transaction theory described by John Dewey and Louise M. Rosenblatt. Film reception theory is equally important, represented by theories from David Bordwell and Carl Plantinga. The main research question focused on how the concept of historical film literacy could be developed theoretically. Historical film literacy is understood in this thesis as an advanced consciousness of how historical meaning making is created through the individual's transaction with film's narration in a specific context, and how meaning making ideally links historical disciplinary thinking with practical orientation in life. The core of theoretically developed historical film literacy is an understanding of the individual's emotional and aesthetic experience of historical feature film, and elaborated theoretical knowledge about the close relationship between the affective response and the more distanced cognitive activity during and after watching a film. Also crucial for historical film literacy is an under­standing of the historical film's representation of the past as a conflation of facts and fiction. The knowledge of history that students' gain from historical feature film should be constructed in a synthesis of an aesthetic and an efferent stance in the transaction process. This is because the feature film has the capacity to stimulate both a feeling of empathy and of nearness in the viewer as well as a movement of the viewer away from the narration and towards more distanced cognition. This movement helps the viewer to analyze and interpret the historical meaning making from a critical perspective, when the experience of the feature film is transformed to a reflected experience.