<p>Syftet med föreliggande uppsats har varit att undersöka den religiösa filmens påverkan på människans, och då främst ungdomars, uppfattning av religion. Studien har inriktat sig främst på två prominenta religiösa filmer, The Passion of the Christ och Kristi Sista Frestelse, men många andra religiösa filmer har tagits med i diskussionen för att göra en mer heltäckande bild möjlig. Mer specifikt har syftet varit att undersöka vilka budskap dessa två ovan nämnda religiösa filmer har och vill förmedla, vilka metoder som man använder för att göra detta och till sista huruvida ungdomarna i den empiriska undersökningen verkligen upplever att filmerna påverkat dem i någon utsträckning eller inte. Denna fråga har besvarats genom såväl undersökning av tidigare forskning, en litteraturstudie, men även genom en särskild empirisk undersökning i form av en kvalitativ enkätundersökning baserad på en visning av filmen The Passion of the Christ för undersökningsgruppen. Slutledningen som baserats på ovan nämnda tillvägagångssätt har blivit att de två filmerna jag valt att analysera båda har tydliga budskap som de vill förmedla till tittaren, dock är dessa huvudsakliga budskap hos filmerna sinsemellan djupt olika. The Passion of the Christ som är en film vars mest framträdande budskap är att man bör inse Jesus lidande och vända sig till den kristna tron, fungerar konsoliderande för de redan kristna, de som redan har det religiösa språket färdigt för sig. Däremot misslyckas filmen med sina missionerande intentioner så till den grad att ungdomar utan ett färdigt religiöst språk inte förefaller tolka in Kristi lidande i en frälsningshistorisk aspekt utan helt sonika reagerar på det fysiska våldet utan att dra längre paralleller på samma sätt som ungdomar med en kristen tolkningsgrund.</p>

Syftet med föreliggande uppsats har varit att undersöka den religiösa filmens påverkan på människans, och då främst ungdomars, uppfattning av religion. Studien har inriktat sig främst på två prominenta religiösa filmer, The Passion of the Christ och Kristi Sista Frestelse, men många andra religiösa filmer har tagits med i diskussionen för att göra en mer heltäckande bild möjlig. Mer specifikt har syftet varit att undersöka vilka budskap dessa två ovan nämnda religiösa filmer har och vill förmedla, vilka metoder som man använder för att göra detta och till sista huruvida ungdomarna i den empiriska undersökningen verkligen upplever att filmerna påverkat dem i någon utsträckning eller inte. Denna fråga har besvarats genom såväl undersökning av tidigare forskning, en litteraturstudie, men även genom en särskild empirisk undersökning i form av en kvalitativ enkätundersökning baserad på en visning av filmen The Passion of the Christ för undersökningsgruppen. Slutledningen som baserats på ovan nämnda tillvägagångssätt har blivit att de två filmerna jag valt att analysera båda har tydliga budskap som de vill förmedla till tittaren, dock är dessa huvudsakliga budskap hos filmerna sinsemellan djupt olika. The Passion of the Christ som är en film vars mest framträdande budskap är att man bör inse Jesus lidande och vända sig till den kristna tron, fungerar konsoliderande för de redan kristna, de som redan har det religiösa språket färdigt för sig. Däremot misslyckas filmen med sina missionerande intentioner så till den grad att ungdomar utan ett färdigt religiöst språk inte förefaller tolka in Kristi lidande i en frälsningshistorisk aspekt utan helt sonika reagerar på det fysiska våldet utan att dra längre paralleller på samma sätt som ungdomar med en kristen tolkningsgrund.

The present study explores the reception of historical feature films in history education. It is concerned with how pupils experience the films as well as the significance of the feature film for their understanding and interpretation of history. The study incorporates empirical data from classroom projects in two different Swedish upper secondary schools where film was used as an educational tool. Observations of classroom activities were made and interviews with twelve pupils and their history teachers were conducted. The study applies a phenomenological approach. The lifeworld of the pupils is in focus, specifically the aspect of the lifeworld they live and experience in history class when film is used as a means of understanding the past. The phenomenon studied is thus how the pupils experience the film, and through the film, history itself. Theoretical notions from film reception studies and history didactics are used as analytic tools. The study shows how emotional and cognitive processes converge in the pupils’ meaning making of the films. The embodiment of the films’ narrative is an important factor that contributes to both the understanding of the film as well as of history. The pupils experience the films emotionally, feeling both empathy and antipathy for the various characters, physically through sight and sound as well as embodied reactions, and cognitively through an understanding of the film’s narrative. Embodied experience is fundamental for history to become materialized. The audiovisual portrayal and materialization of the past becomes embodied in the pupils so that the experience of the film and of the historical lifeworld presented therein becomes part of their lifeworld. Generally, pupils consider the films to be trustworthy, though this perceived accuracy depends on how authentically the narrative is performed and the pupils’ previous store of historical knowledge.  A didactic dilemma to consider when using historical feature film in the classroom is the contradiction between the aesthetic experience of a feature film and its use as a tool for understanding the past. The captivating character of feature film evokes empathy and engagement with the films’ characters regardless of the degree of historical accuracy. This is a critical issue for teachers; there needs to be balance between respect for the pupils’ aesthetic experience of the film and the need to guide them to develop for example the skills of historical empathy, where distance is necessary for the pupils to be able to consider different perspectives.

The present study explores the reception of historical feature films in history education. It is concerned with how pupils experience the films as well as the significance of the feature film for their understanding and interpretation of history. The study incorporates empirical data from classroom projects in two different Swedish upper secondary schools where film was used as an educational tool. Observations of classroom activities were made and interviews with twelve pupils and their history teachers were conducted. The study applies a phenomenological approach. The lifeworld of the pupils is in focus, specifically the aspect of the lifeworld they live and experience in history class when film is used as a means of understanding the past. The phenomenon studied is thus how the pupils experience the film, and through the film, history itself. Theoretical notions from film reception studies and history didactics are used as analytic tools. The study shows how emotional and cognitive processes converge in the pupils’ meaning making of the films. The embodiment of the films’ narrative is an important factor that contributes to both the understanding of the film as well as of history. The pupils experience the films emotionally, feeling both empathy and antipathy for the various characters, physically through sight and sound as well as embodied reactions, and cognitively through an understanding of the film’s narrative. Embodied experience is fundamental for history to become materialized. The audiovisual portrayal and materialization of the past becomes embodied in the pupils so that the experience of the film and of the historical lifeworld presented therein becomes part of their lifeworld. Generally, pupils consider the films to be trustworthy, though this perceived accuracy depends on how authentically the narrative is performed and the pupils’ previous store of historical knowledge.  A didactic dilemma to consider when using historical feature film in the classroom is the contradiction between the aesthetic experience of a feature film and its use as a tool for understanding the past. The captivating character of feature film evokes empathy and engagement with the films’ characters regardless of the degree of historical accuracy. This is a critical issue for teachers; there needs to be balance between respect for the pupils’ aesthetic experience of the film and the need to guide them to develop for example the skills of historical empathy, where distance is necessary for the pupils to be able to consider different perspectives.