No description available.

Idag räddas fler människor med allvarliga hjärtsjukdomar men bestående skada på hjärtat kan leda till nedsatt pumpkraft och orsaka att hjärtat sviktar. När hjärtat inte orkar att effektivt pumpa ut blod i blodomloppet, berörs kroppens alla organ av låg hjärtminutvolym, ökat fyllnadstryck och otillräcklig syretillförsel. Typiska symtom och tecken debuterar först vid ansträngning och vid försämring även i vila och kan vara livshotande. Syndromet hjärtsvikt har hög sjuklighet, dödlighet och kan orsaka stort lidande för patienten. Det blir också en hög belastning för vården. Behandlingen förbättrar förutsättningen för flera patienter med hjärtsvikt men det ställer krav av patienten att följa behandling och rekommendationer samt acceptera att leva ibland med strikta restriktioner. Att få hjärtsvikt innebär hög risk att försämras i sitt tillstånd och behöva vårdas på sjukhus. Eftersom tiden på sjukhus är kort, kan det göra att patienten inte är färdigbehandlad och skrivs ut för tidigt och därmed behöver återinläggas. För att minska behovet av återinläggning, krävs bättre förståelse kring problemet att hitta, utforska och implementera förebyggande strategier. Syftet var att beskriva orsaker till återinläggningar på sjukhus för personer med hjärtsvikt. Metoden som användes var en litteraturöversikt. Till studien valdes artiklar av kvalitativ och kvantitativ forskning utförd på vuxna, "peer reviewad", max tio år gamla, publicerade på engelska eller svenska och tillgängliga i full text. Vetenskapliga artiklar publicerade innan år 2010, skrivna på andar språk än engelska eller svenska och ej tillgängliga i full text exkluderades. Sjutton vetenskapliga artiklar inkluderades. Resultatet visade att orsaken till återinläggningar var faktorer relaterade till patientens fysiska och psykiska mående, effekten av behandlingen, uppfattningen hur viktig den är, följsamheten och resurser att hantera den. Även sociala och ekonomiska faktorer visades ha samband mellan försämrat tillstånd i hjärtsvikt och behov av återinläggning. Orsaken till återinläggningar av hjärtsviktspatienter är komplexa. På individnivå är det viktigt att patienten förstår vikten av att ha ansvar för sin egen hälsa. Sjukvården har ansvar att förebygga hälsa, erbjuda rätt behandlig och att stödja patientens förmåga att hantera situationen. Faktorer som leder till att patienter med hjärtsvikt återinläggs ofta har samband med bristande förståelse och uppföljning av behandling som kan orsakas av patienten, vården och socioekonomiska omständigheter. Ett optimal omhändertagande av hjärtsviktspatienter bör involvera slutenvård, primärvård och hemsjukvård. Även människans förmåga at ta hand om skig själv sperar en viktig roll. Ett väl fungerande samarbete och tydlighet i vårdkedjan kan optimera vården för den sjuke och förhindra återkommande inläggningar. / Nowadays, there is a good survival rate for patients with heart disease but permanent heart damage can reduce pumping ability and lead to heart failure. When the heart is no longer able to efficiently pump, all organs of the body are affected by a low cardiac output, increased filling pressure and insufficient oxygen supply. Typical symptoms begin at rest and can be life threatening. Heart failure has a high morbidity and mortality. It causes significant reduction in quality of life for the patient and is a burden for the healthcare system. Treatment of heart failure reduces symptoms but requires the patient to follow recommendations and accept strict restrictions to their life. To be a patient with heart failure involves a high risk of deterioration and need for inpatient treatment. Admission time can be relatively short and often patients are discharged prematurely, consequently leading to readmission. To reduce readmission rates, a better understanding of the problem is required in order to find, explore and implement preventative strategies.  The purpose of this paper is to describe the causes of readmission for patients with heartfailure. For this study, the method used was a literature review. Both qualitative and quantitative research papers were used. Inclusion requirements were peer reviewed articles no more than ten years old, in which full text articles could be found and the subjects were adults. We included both English and Swedish publications. Scientific articles published before 2010 and those written in languages other than English or Swedish were excluded. Seventeen scientific articles were included.  The results of this paper show that readmission rates are related to the patients physical and mental health, treatment efficacy, resources available and the patient’s perceptions of the importance of treatment, as well as their compliance to it. Social and economic factors were also shown to be associated with worsening heart failure and readmission rate. The causes for readmission of heart failure patients are complex. At the individual level, the patient can be considered responsible for their own health, and therefore responsible for deterioration in their health. Healthcare, however, is responsible for preventative measures, such as offering the appropriate treatment, and supporting the patient to understand how to care for their own health. Factors contributing to readmission are often related to a lack of understanding of the condition or a lack of appropriate follow-up, this can be on the side of the patient or the healthcare provider, and often related to socio-economic circumstances. Optimal heart failure treatment involves a combination of inpatient care, primary care and at home care. The patient’s ability to take care of themselves plays an important role. A well functioning collaboration with clear roles within the healthcare system can optimise treatment for the patient and reduce readmission rates.

Bakgrund I Sverige dör 55 kvinnor per dag i hjärt- och kärlsjukdom och hjärtsvikt räknas som en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor. Hjärtsvikt kan yttrar sig på olika sätt hos kvinnor och män och det råder stora könsskillnader gällande symtom, diagnos, behandling och omvårdnad. En hjärtsviktdiagnos innebär stora förändringar i livet och medför ofta funktionsnedsättningar. Syfte Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer som påverkar livssituationen för kvinnor med hjärtsvikt. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats valdes med avsikt att redogöra för det aktuella vetenskapliga kunskapsläget. Totalt har 15 artiklar inkluderats. Resultat Tre huvudteman utformades; förändring, anpassningsförmåga och stödjande relationer. Utifrån syftet att beskriva vilka faktorer som påverkar livssituationen för kvinnor med hjärtsvikt identifierades följande faktorer; livskvalitet, fysiska och psykiska symtom, ålder, kunskap, egenvård, copingstrategier och stöd från familj samt hälso- och sjukvård. Slutsats De faktorer som framkom i resultatet står alla i relation till och påverkar varandra. Kvinnor drabbas av hjärtsvikt senare i livet än män. Det observerades att kvinnors livssituation präglas av en hög grad av stress och att de i större utsträckning drabbas av depression och ångest i samband med hjärtsvikt. Generellt förbättrades livskvalitet i takt med stigande ålder och förändrade förväntningar. Kunskap och stöd från familj samt hälso- och sjukvårdspersonal bidrar till en känsla av sammanhang vilket i sin tur gör det lättare att hantera livssituationen.

<p>Patienter med diagnosen hjärtsvikt ökar i samhället, årligen beräknas ca 30 000 nya fall tillkomma. Egenvård är viktig för denna patientgrupp men för att bedriva egenvård krävs att patienten har tillräklig fysisk och psykisk kapacitet, kunskap och motivation. Råder brist på egenvårdsresurser är det ofta personalen på äldreboendet som måste stödja eller helt ta över egenvården. För detta krävs kunskap att se signaler och symtom vid en försämring. Syftet med denna studie var att kartlägga hur personalen i kommunens äldreboende uppfattar signaler och symtom hos patienten med hjärtsvikt samt vilka åtgärder som vidtas när patienten själv saknar egenvårdsförmåga. Studien genomfördes i en mellansvensk kommun under våren 2007. Enkäter (n=228) skickades ut till 8 kommunala äldreboenden. Enkäten vände sig till den personal som arbetade med omvårdnaden på boendet, kommunsköterskorna var exkluderade från studien. Enkäten omfattade både öppna frågor och frågor med fasta svarsalternativ. Resultatet visade att utbildningsnivån var hög, 96,7 % hade någon form av vårdutbildning, 3,3 % saknade helt utbildning. Studien visade att personalen kontaktar kommunsköterskan vid avvikande symtom men att personalen ofta inte vet vilken eller vilka sjukdomar de boende lider av. Om kunskap finns om vilken sjukdom den boende har samt vilken eller vilka symtom som ses vid en försämring så kan ett lidande förhindras för den boende. Finns kunskap att förhindra och förebygga finns även en vårdkvalitet att vinna och pengar att spara.</p>

<p>Syfte: syftet med den här studien var att beskriva hur omvårdnaden ska utformas av sjuksköterskan för att patienter med hjärtsvikt skall uppleva en tillfredsställande livskvalitet. Metod: Studien är en litteraturstudie baserad på 18 vetenskapliga artiklar. Resultat: Studiens huvudresultat visade att när patienter fick någon form av utökat stöd från sjuksköterskor, i samråd med läkare, med tätare kontakter, utökad patientutbildning, telefonuppföljning och information genom dataprogram ledde det till en högre livskvalitet hos patienterna. Det ledde även till en förbättring av symtomkontroll och egenvårdförmåga. Det påvisades inte i studier någon större skillnad mellan kvinnors och mäns upplevelse av livskvalitet. Men kvinnor upplevde en högre sjukdomsgrad och en försämring av livskvaliteten i de fysiska dimensionerna. Männen upplevde bättre livskvalitet vid lägre grad av depression. Sjuksköterskor har en viktig funktion i omvårdnaden av hjärtsviktspatienter. En kompetent sjuksköterska inom hjärtsviktsvård bör ha god kunskap om sjukdomen, förståelse för patientens situation och tid för patientundervisning.</p>

Patienter med diagnosen hjärtsvikt ökar i samhället, årligen beräknas ca 30 000 nya fall tillkomma. Egenvård är viktig för denna patientgrupp men för att bedriva egenvård krävs att patienten har tillräklig fysisk och psykisk kapacitet, kunskap och motivation. Råder brist på egenvårdsresurser är det ofta personalen på äldreboendet som måste stödja eller helt ta över egenvården. För detta krävs kunskap att se signaler och symtom vid en försämring. Syftet med denna studie var att kartlägga hur personalen i kommunens äldreboende uppfattar signaler och symtom hos patienten med hjärtsvikt samt vilka åtgärder som vidtas när patienten själv saknar egenvårdsförmåga. Studien genomfördes i en mellansvensk kommun under våren 2007. Enkäter (n=228) skickades ut till 8 kommunala äldreboenden. Enkäten vände sig till den personal som arbetade med omvårdnaden på boendet, kommunsköterskorna var exkluderade från studien. Enkäten omfattade både öppna frågor och frågor med fasta svarsalternativ. Resultatet visade att utbildningsnivån var hög, 96,7 % hade någon form av vårdutbildning, 3,3 % saknade helt utbildning. Studien visade att personalen kontaktar kommunsköterskan vid avvikande symtom men att personalen ofta inte vet vilken eller vilka sjukdomar de boende lider av. Om kunskap finns om vilken sjukdom den boende har samt vilken eller vilka symtom som ses vid en försämring så kan ett lidande förhindras för den boende. Finns kunskap att förhindra och förebygga finns även en vårdkvalitet att vinna och pengar att spara.

Syfte: syftet med den här studien var att beskriva hur omvårdnaden ska utformas av sjuksköterskan för att patienter med hjärtsvikt skall uppleva en tillfredsställande livskvalitet. Metod: Studien är en litteraturstudie baserad på 18 vetenskapliga artiklar. Resultat: Studiens huvudresultat visade att när patienter fick någon form av utökat stöd från sjuksköterskor, i samråd med läkare, med tätare kontakter, utökad patientutbildning, telefonuppföljning och information genom dataprogram ledde det till en högre livskvalitet hos patienterna. Det ledde även till en förbättring av symtomkontroll och egenvårdförmåga. Det påvisades inte i studier någon större skillnad mellan kvinnors och mäns upplevelse av livskvalitet. Men kvinnor upplevde en högre sjukdomsgrad och en försämring av livskvaliteten i de fysiska dimensionerna. Männen upplevde bättre livskvalitet vid lägre grad av depression. Sjuksköterskor har en viktig funktion i omvårdnaden av hjärtsviktspatienter. En kompetent sjuksköterska inom hjärtsviktsvård bör ha god kunskap om sjukdomen, förståelse för patientens situation och tid för patientundervisning.

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett allvarligt sjukdomstillstånd som påverkar det dagliga livet och ökar med stigande ålder. Syfte: Syftet var att belysa upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Metod: En systematisk litteraturstudie valdes som metod. Sökning av artiklar gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Efter kvalitetsgranskning ansågs åtta artiklar vara användbara för att svara på syftet. Resultat: Sex kategorier utkristalliserades, vilka var lidande, rädsla, begränsning, beroende, anpassning och hopp. Att leva med hjärtsvikt innebar lidande i form av sjukdomslidande, vårdlidande och livslidande. Upplevelser av rädslor relaterade till hela livssituationen var framträdande. Det fanns upplevelser av begränsningar fysiskt, psykiskt och socialt i det dagliga livet. Begränsningar kunde bero på trötthet, andfåddhet, ödem, försämrad kognitiv funktion och upplevelsen av ett oklart deltagande i sin omvårdnad. På grund av sjukdom uppstod ett beroende av andra människor och omvårdnad. Anpassning till sjukdom och symtom var nödvändigt men svårt att acceptera. Hopp upplevdes inför framtiden. Slutsats: Slutsatsen var att personer med hjärtsvikt upplevde ett omfattande lidande. Genom litteraturstudiens resultat kan sjuksköterskan erhålla en större förståelse för personers upplevelse av att leva med hjärtsvikt. Kunskapen kan komma till användning då sjuksköterskan i omvårdnadsarbetet möter personer med hjärtsvikt.

Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på hur information och undervisning kan utformas och vara ett bra sätt att förbättra den hälsorelaterade livskvaliteten hos patienter med hjärtsvikt. Femton vetenskapliga artiklar valdes ut genom fulltextdatabasen United States National Library of Medicine (MEDLINE) och Högskolan Dalarnas sökmotor Electronic Library Information Navigator (ELIN). Sökorden som användes var heart failure, quality of life, information/education och nursing i olika kombinationer. Artiklarna som valdes ut granskades med hjälp av modifierade granskningsmallar för att säkerställa att dom var av så hög kvalite som möjligt. Fysisk funktionell förmåga och kunskap om sjukdomen har betydelse för patientens upplevelse av sin hälsorelaterade livskvalitet. Flera av artiklarna i litteraturstudien visar att sjuksköterskeinriktad patientutbildning är effektivt för att förbättra livskvaliteten och den hjälper patienterna att se sina symtom och främjar egenvård. Utbildningen innefattar ofta information om att förändra sin livsstil, fysisk aktivitet, daglig vägning, diet och läkemedelsdosering samt information och undervisning till både patienter och anhöriga om hjärtsvikt och dess symtom. Familj och vänner är ofta ett stort stöd för patienter med hjärtsvikt. Studier visar dock att de ofta har de begränsade kunskaper om vad hjärtsvikt är och hur behandlingen ser ut. De övergripande resultaten av litteraturstudien visar på att databaserad utbildning ger ökad kunskap om hjärtsvikt i jämförelse med sedvanlig utbildning.

Inledning: Risken för återinskrivning minskar om patienten har kunskap och kan hantera hjärtsvikten utifrån egenvårdsråd. Förmågan att ta till sig information har även en central roll i detta. Hjärtsviktspatienter med dålig följsamhet i sin egenvård av sjukdomen skrivs oftare in än de som har bra följsamhet. Minskad förståelse och kunskap kring sjukdom leder till minskad möjlighet för patienten att förstå information, läsa och följa medicinska rekommendationer samt skriftliga och muntliga instruktioner. Metod: Ett frågeformulär delades ut till patienter på två hjärtsviktsmottagningar i Mellansverige. Skillnader mellan skriftlig information testades mot skriftlig och muntlig information och analyserades med Mann-Whitney U test. Trettio patienter besvarade frågeformuläret (97 % response rate). Resultat: Sextiotre procent av deltagarna i denna studie fick både muntligt och skriftlig information angående egenvården. 60 % i undersökningsgruppen hade endast en grundskola/gymnasial utbildning och 40 % hade en högskola/universitets utbildning. Kunskapsmässigt skiljde sig inte grupperna åt. Diskussion: Tidigare studier har visat att egenvården inte alltid utförs optimalt bara för att patienten har en hög kunskap. Studiens kliniska implikationer är att patienter som följs upp på hjärtsviktsmottagningar har bra kunskap oavsett utbildningsnivå eller hur de fått informationen.' Slutsats: Det fanns ingen signifikant skillnad i kunskap mellan de olika informationssätten och utbildningsnivåerna.