Syftet med studien är att beskriva förskollärares syn på sambandet mellan estetiska lärprocesser och yngre barns språkutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med en Reggio Emilia filosofi, där utgångspunkten är en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer samt en fenomenografisk analysmodell. Resultatet i studien visar att förskollärares förhållningssätt är en avgörande faktor för hur de estetiska uttrycken integreras i undervisningen tillsammans med andra ämnen. Resultatet visar också att förskollärare i första hand utgår från barnens intressen vid planering av undervisning i förskolan, där förskollärare uttrycker olika sätt att planera och inkludera estetiska uttrycksformer i undervisningen. Det finns också en benägenhet att välja de uttrycksformer som förskollärare känner sig trygga med, och som inte utmanar deras egna perspektiv och kunskap. Sammanfattningsvis lyfter studien vikten av att vara medveten om att barns utforskande och kunskaper kan synliggöras på olika sätt, där framför allt variationen av olika estetiska uttrycksformer ökar varje barns möjlighet att uttrycka och lära sig genom estetiken.