Denna studie behandlar hur pedagoger förhåller sig till flerspråkighet och brytning i förskoleverksamheten tillika hur alla deltagare i förskolans kontext det vill säga barn förskollärare, rektorer, vårdnadshavare och barnskötare interagerar för att stimulera en kvalitativ lärande miljö som främjar flerspråkiga barn i sin språkutveckling. Denna studie är kvalitativ i sin form med strukturerade intervjuer. Vi utgår från Lev Vygotskys pedagogiska teorier alltså sociokulturella teori där de centrala begrepp som studien behandlar är transspråkande, scaffolding, medierade redskap samt kollegialt lärande. Enligt tidigare forskning samt det empiri vi lyckats samla in för denna studie har resultat visat bland annat att flerspråkighet upplevs verka positivt för de barn som har brister i det svenska språket därför det främjar språkkunskaperna. Brytning verkar inte heller vara ett hinder i barnens språkutveckling sålunda personalen behärskar det svenska språket och kan interagera med alla aktörer i verksamheten då detta kan resultera till en kvalitativ lärande där barnen ska vara i centrum.

Syftet med denna studie är att undersöka hur fritidshemspersonal förhåller sig till sitt arbete med elevernas behov, intressen, erfarenheter och att utmana dem till nya upptäckter. Metoden som valdes var en kvalitativ undersökning utifrån semistrukturerade intervjuer. Vygotskys sociokulturella teori har använts tillsammans med begrepp inom barndomssociologin för att analysera studiens empiri. Resultaten visade att olika sätt användes för att ta reda på elevers behov, intressen och erfarenheter samt hur detta tillgodosågs. Resultaten visade även problematik med att tillgodose detta. Slutsatsen av denna studie visar att varje fritidshemsverksamhet varierar mycket, eftersom fritidshemspersonalen gör sina egna tolkningar av läroplanen. För att kunna tillgodose elevernas behov, intressen och erfarenheter krävs ett lättanpassligt förhållningsätt när man jobbar i fritidshemmet. Utmaningar som försvårar detta visar sig också vara varierande, men för att bemöta detta krävs även här en fritidshemsdidaktisk kompetens genomsyrad av flexibilitet.

Det här examensarbete handlar om språkutveckling på fritidshemmet. Huvudsyftet meddenna studie är att undersöka lärarnas perspektiv på arbetet med språkutveckling påfritidshemmet. För att kunna besvara studiens syfte har vi använt oss av följandefrågeställningar: Hur beskriver fritidspedagogerna språkutveckling på fritidshemmet?Vilka metoder och arbetssätt används för att främja språkutveckling hos eleverna påfritidshemmet? Hur upplever och beskriver fritidspedagogerna hinder som uppstår ispråkutvecklande arbete på fritidshemmet?Empiri till vår studie samlades in genom kvalitativa metoder i form avsemistrukturerade intervjuer med sex pedagoger från fyra olika fritidshem. Materialetfrån intervjuerna har analyserats med hjälp av det sociokulturella perspektivet ochnågra av dess centrala begrepp.Resultaten visar att de flesta aktiviteter som anses främja elevernas språkutvecklingsker i grupper. De mest förekommande aktiviteter som upplevs av pedagogerna somspråkutvecklande är: samtal utifrån elevernas intressen, högläsning, skapande avmultimodala berättelser och lek. Även om dessa aktiviteter anses varaspråkutvecklande kan dessa, enligt pedagogerna, inte alltid genomföras på grund avtidsbrist och stora barngrupper.

Denna studie strävar efter en djupare förståelse av förskollärares syn på kemi i förskolans vardag. Genom att tillämpa sociokulturella teorin som en teoretisk ram och genomföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare, belyser resultatanalysen deras syn på att förhålla sig till naturvetenskapens alla delar, inklusive kemi.Studien bidrar med insikter i hur kemi uppfattas av förskollärare, och en ökad förståelse för de praktiska och pedagogiska strategier som används för att förhålla sig till naturvetenskapens olika aspekter, särskilt kemi. Utmaningarna som framkommer utgörs av hinder som påverkar integrationen av kemi i förskolan och betonar vikten av förskollärarkompetens i en dynamisk pedagogisk kontext. Vid diskussionen om långsiktiga fördelar och nackdelar betonar förskollärarna kemiintegrationens potential att främja barnens problemlösningsförmågor, nyfikenhet och kreativitet. Samtidigt erkänns utmaningar såsom tidsbegränsningar och förväntningar från olika håll. Dessa insikter pekar på förskollärarnas medvetenhet kring läroplanen, men faktorer som påverkar deras praktiska integrering av kemi i förskolan är begränsad kompetens. I sin helhet ger studien en bild av förskollärares syn och arbete med kemi i förskolan. Den lyfter fram insikter kring utmaningar och möjligheter som påverkar kemiintegrationen, och understryker behovet av stödstrukturer och kompetensutveckling för förskollärare i deras strävan efter att skapa en gynnsam lärandemiljö för barnen. / This study aims to achieve a deeper understanding of preschool teachers' views on chemistry in the daily life of preschool. By applying sociocultural theory as a theoretical framework and conducting qualitative semi-structured interviews with active preschool teachers, the results analysis illuminates their views in engaging with all aspects of natural sciences, including chemistry. The study contributes insights into how chemistry is perceived by preschool teachers and enhances understanding of the practical and pedagogical strategies used to address various aspects of natural sciences, particularly chemistry. The challenges that emerge consist of barriers affecting the integration of chemistry in preschool, emphasizing the importance of preschool teacher competence in a dynamic educational context. In discussing long-term benefits and drawbacks, preschool teachers highlight the potential of integrating chemistry to enhance children's problem-solving abilities, curiosity, and creativity. Simultaneously, challenges such as time constraints and expectations from various sources are acknowledged. These insights indicate preschool teachers' awareness of the curriculum, but factors influencing their practical integration of chemistry in preschool include limited competence. In its entirety, the study paints a picture of preschool teachers' views and work with chemistry in preschool. It brings forth insights into challenges and opportunities influencing the integration of chemistry and underscores the need for support structures and professional development for preschool teachers in their efforts to create a conducive learning environment for children.

The purpose of this essay is to find out if there is a general understanding of what the concept of ”a competent child” is in the writings of Maria Montessori, as well as in books written about Loris Malaguzzi. The essay then compares this with the answers from pre-school teachers in two Montessori and two Reggio Emilia pre-schools about their understanding of what a competent child is, how that shows in their behaviours and attitudes towards the children and in how they use this to arrange the pre-school physical environment. The essay also takes a look at how the teachers work with documentation, how they perceive their chosen pedagogy helps them in their work with the pre-school curriculum and with the requirement that the pre-school teachings should be grounded in the scientific method, and also explores what does the teachers think about their role as a teacher. The essay then tries to analyse why Reggio Emilia has grown to be the predominant pedagogy   in the Swedish pre-schools and why Montessori has not. The investigation is based on qualitative interviews as well as observations made by the author. The study is based on Vygotskijs socio-cultural theory, which could be summarised that we all learn in social relations.   The conclusion of the study is that there is a general understanding about the competent child in the books written by Maria Montessori and Loris Malaguzzi, as well as in the teacher’s answers to interview questions and in their acting in teaching situations. The study could see some differences in the design of the physical environments, theteachers’ views of their roles in their answers about the curriculum and that the pre-school should be based on the scientific method. These answers combined with the authors’ observations, the literature used for reference and the socio-cultural theory written by Vygotskij brings the author to the conclusion that Reggio Emilia could be seen as modern version of Montessori. Reggio Emilia is more up to date with a modern take on the role of teachers in advancing children’s learning and development, and the pedagogy also has the socio-cultural theory as a base for understanding how both adults and children learn. The Reggio Emilia pre-schools visited by the author also work with aesthetic expressions in a way that the pre- schools based in the Montessori pree-schools don´t. Reggio Emilia also ”gave” the Swedish pree-schools a tool for seeing the children, the teacher´s and the pree-school itself. It gave us pedagogic documentation.

This essay begins with a story that reveals the encounter between pedagogues and children in their free play. In the first part, To be with or stand outside I describe how me and my colleague who are in the pre-school yard meet children through the different ways we participate or don’t participate in their play. In the second part To lose participation, I present a situation where I participate in the children’s play. When I start reflecting on what happens among the other children, I lose my participation on the game. With a starting point in these situations my dilemma becomes how we pedagogues act and interpret children’s play in different ways even though we follow the same curriculum. The purpose of this essay is to investigate pedagogue’s participation in children’s play. I reflect on questions about what is happening in children’s play, what role do pedagogues have regarding children’s play and how children´s play affects by participant pedagogues. In my essay, I try to reflect over the meeting between me, my colleagues and the children on the pre-school yard. In the essay, I rely on Rogers Säljö’s sociocultural theory on how individuals are influenced by the interactions around them. In this case, I refer to the children’s interactions with their surroundings. I reflect upon how pedagogue’s participation is both important for understanding children’s play, but also in creating fun-filled learning. I also reflect on how children’s play must be respected and handled with care in order to not be interrupted or disturbed. During my writing, I have gained an understanding of how educators can be present in children’s play and how a varied view of educators can create a more nuanced approach toward the child group. / Denna essä inleds med en berättelse som synliggör mötet mellan barn och pedagoger i barns lek. I den första delen Att vara med eller stå utanför beskriver jag hur jag och min kollega på gården bemöter barn genom att delta eller inte delta i deras lek på olika sätt. I den andra delen Att tappa delaktighet gestaltar jag en situation där jag från början deltar i barnens lek. När jag börjar reflektera över vad som sker bland de andra barnen tappar jag mitt deltagande i leken. Med en utgångspunkt från dessa situationer blir mitt dilemma att vi pedagoger handlar och tolkar barns lek på olika sätt trots att vi ska utgå ifrån samma läroplan. Syftet med denna essä är att undersöka pedagogernas delaktighet i leken. Jag reflekterar kring frågor om vad som sker i leken, vilken roll pedagoger har i barns lek samt hur påverkas barns lek av delaktiga pedagoger. I min uppsats försöker reflektera och tolka vad som händer i mötet mellan mig, mina kollegor och barnen på gården. I essän utgår jag ifrån Roger Säljös tankar kring den sociokulturella teorin om hur individer påverkas av samspelet med andra. I detta fall barns interaktion med sin omgivning. Jag reflekterar också över hur pedagogers delaktighet både är betydelsefull för att förstå barns lek men också genom att skapa lustfyllt lärande. Jag reflekterar också över hur barns lek måste respekteras och handskas med försiktighet för att inte avbryta eller störa den. Under mitt skrivande har jag fått förståelse för hur vi pedagoger kan ta tillvara på barns lek samt att varierade synsätt hos pedagoger skapar ett mer nyanserat förhållningssätt mot barngruppen.

Dans och drama är viktiga delar i vad estetiska ämnen erbjuder men trots detta uteblir de från många förskolor, används sporadiskt eller bara som hjälpmedel för att undervisa andra ämnen. Syftet med denna studie är att analysera hur förskollärarna och kulturpedagogerna beskriver användningen av estetiska uttrycksformer som dans och drama i undervisningen och varför dessa estetiska uttrycksformer ofta uteblir. Den sociokulturella teorin med tillhörande begrepp som närmaste utvecklingszon, appropriering samt mediering och artefakter står för studiens teoretiska ramverk. Studien grundar sig på intervjuer med förskollärare och kulturpedagoger. Intervjuerna har jämförts och skillnader samt likheter har kategoriserats för att nyansera olika sätt att använda dans och drama i undervisningen samt för att finna orsakerna till varför dessa inte används lika frekvent som andra estetiska uttrycksformer. Det insamlade materialet transkriberades och analyserades utifrån en tematisk analys och delades in i tre olika tematiseringar. Resultatet visade att beroende på tidigare erfarenheter och kunskap påverkas sättet samt i vilken utsträckning dans och drama används i undervisningen. Vidare har den politiska styrningen lett till att kulturella erfarenheter liknande de som kulturpedagogerna utövar blir allt mer sällsynta.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om vad andraspråksperspektiv och inkluderande undervisning betyder i praktiken för ett antal lärare på låg- och mellanstadiet i Sverige. För att uppnå syftet har frågeställningar handlat om hur lärarna förstår vad ett andraspråksperspektiv är i praktiken, hur andraspråksperspektiv tillämpas i undervisningen samt vilka utmaningar finns det för lärarna att lyckas möta andraspråksperspektiv i egna klassrum. Eftersom undersökningen utgår från lärarnas perspektiv bygger undervisningen på en kvalitativ metod och intervjuer med fem grundskollärare. Resultatet analyserades genom tematisk analysmetod. Resultatanalysen identifierade fyra temaområde: faktorer som stimulerar samarbete mellan elever, flerspråkighet som resurs, lärarnas direkta stöttning samt förförståelse och begreppsinlärning. Resultatens slutsats visar att utmaningarna lärarna upplever handlar om vuxen stödverksamhet för lärare med studiehandledning, SvA-verksamhet och modersmål som visas inte är organiserad på ett sätt som kan garantera SvA-elevens optimala stöd. Dessutom handlar slutsatsen om utmaningarna på individnivå för samtliga lärare vilket är förmåga att ta tillvara på elevernas kulturella bakgrund och kunna integrera detta i egen undervisning samt integrera användning av digitala hjälpmedel som stöd för SvA-elever. / The aim of the study is to contribute with knowledge about what second language perspective and inclusive teaching means in practice for some number of Swedish low- and middle primary school teachers. In order to achieve this aim the specific questions have been designed such as: how teachers comprehend what second language perspective is in practice; how second language perspective is applied in a teaching context as well as what the challenges are for the teachers in order to succeed meet the requirements for the second language perspective in their own classrooms. As this study is investigating teachers' perspective the survey has been conducted with a qualitative method approach using interviews with five primary school teachers as the method of collecting data. Thematic analysis has been used for analysis of research data. The results extracted from the analyses are: factors that stimulate collaboration among pupils, multilingualism as a resource, teachers direct support and pupils pre-understanding and concept acquisition. Conclusions are: the teachers´ adult support system (with first language supervisor, SvA-teacher and mother tongue teacher) that is, according to the study results, not organized to offer pupils in Swedish as a second language an optimal support. Other challenges have been identified on the teachers level which are teachers' ability to include pupils´ in Swedish as a second language cultural experiences as well as teachers being able to integrate the use of educational computer tools fit to support these pupils.