Cytopathology plays a significant role in cancer diagnostics. One of the ancillary methods used for prognostication is immunocytochemistry (ICC). Formalin pre-fixed tissue blocks are often used as validated immunohistochemical controls for cytology samples. However, those are not treated as clinical cytology specimen, which are furthermore commonly fixed in alcohol. As cell structure might be affected by added fixatives and block materials, the aim of this project was to compare the effects of fixation in formalin and PreservCyt®, a methanol-based fixative, and the two cell block materials, plasma-thrombin and agar, on the ICC results. The material used in the study consisted of several cell lines provided by the Technological University Dublin, which were chosen to be representative of the clinical cytology samples. The cells were fixed and put into cell blocks for each cell type or as a mixture of different cell types – a composite cell block. All cell blocks were then stained with suitable antibodies. Composite cell blocks could be tested as simultaneously positive and negative ICC control material. The results showed that in general, PreservCyt®-fixed cell blocks preserved sharper cellular morphology compared to those fixed in formalin. However, PreservCyt® also gave unexpected negative results for some antibodies, including some nuclear markers. Plasma-thrombin cell block method showed to have more advantages than the agar method.This study suggests, that with further optimization and validation of both fixative methods and cell blocks, composite cell block has good potential to be used as source of control blocks for cytology samples.

The number of mobile applications (i.e., apps) is rapidly growing, as the mobile computing becomes an integral part of the modern user experience. Malicious apps have infiltrated open marketplaces for mobile platforms. These malicious apps can exfiltrate user's private data, abuse of system resources, or disrupting regular services. Despite the recent advances on mobile security, the problem of detecting vulnerable and malicious mobile apps with high detection accuracy remains an open problem. In this thesis, we address the problem of Android security by presenting a new quantitative program analysis framework for security vetting of Android apps. We first introduce a highly accurate proactive detection solution for detecting individual malicious apps. Our approach enforces benign property as opposed of chasing malware signatures, and uses one complex feature rather than multi-feature as in the existing malware detection methods. In particular, we statically extract a data-flow feature on how user inputs trigger sensitive critical operations, a property referred to as the user-trigger dependence. This feature is extracted through nontrivial Android-specific static program analysis, which can be used in various quantitative analytical methods. Our evaluation on thousands of malicious apps and free popular apps gives a detection accuracy (2% false negative rate and false positive rate) that is better than, or at least competitive against, the state-of-the-art. Furthermore, our method discovers new malicious apps available in the Google Play store that have not been previously detected by anti-virus scanning tools. Second, we present a new app collusion detection approach and algorithms to analyze pairs or groups of communicating apps. App collusion is a new technique utilized by the attackers to evade standard detection. It is a new threat where two or more apps, appearing benign, communicate to perform malicious task. Most of the existing solutions assume the attack model of a stand-alone malicious app, and hence cannot detect app collusion. We first demonstrate experimental evidence on the technical challenges associated with detecting app collusion. Then, we address these challenges by introducing a scalable and an in-depth cross-app static flow analysis approach to identify the risk level associated with communicating apps. Our approach statically analyzes the sensitivity and the context of each inter-app communication with low analysis complexity, and defines fine-grained security policies for the inter-app communication risk detection. Our evaluation results on thousands of free popular apps indicate that our technique is effective. It generates four times fewer false positives compared to the state-of-the-art collusion-detection solution, enhancing the detection capability. The advantages of our inter-app communication analysis approach are the analysis scalability with low complexity, and the substantially improved detection accuracy compared to the state-of-the-art solution. These types of proactive defenses solutions allow defenders to stay proactive when defending against constantly evolving malware threats. / Ph. D.

This thesis provides an overview of the importance of exports for the Czech economy and the main instruments used for support of exports by state and private institutions. It also presents new export activities of a non-state institution - International Chamber of Commerce in the Czech Republic (ICC Czech Republic), which is the general public not sufficiently aware of. The work contains opinions and positions of entities being directly affected by state export promotion in the Czech Republic - particularly small and medium enterprises, large exporters, and commercial banks - and also their specific requirements for the content of state export strategy. Their opinions are derived from various surveys and analysis and based on the information obtained from ICC Czech Republic. To create high-quality export strategy, it is necessary for the Ministry of Industry and Trade to cooperate with all relevant subjects such as EGAP, Czech Export Bank, Czech Chamber of Commerce, ICC Czech Republic, but especially with the business community. The strategy also needs to include the consolidation of state export promotion services, the allocation of sufficient funds for the Czech Export Bank and EGAP, the involvement of commercial banks in foreign trade finance and enhancement of international competitiveness of Czech exports. Thus can only be increased its contribution to individual subjects of foreign trade and the State itself.

<p>Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades ”Responsibility to protect” rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.</p><p> </p><p>Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.</p> / <p> </p><p>Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades "Responsibility to protect" rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.</p><p> </p><p>Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.</p>

Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades ”Responsibility to protect” rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.   Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur. / Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades "Responsibility to protect" rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.   Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.

Das Betriebssystem Android bietet, aufgrund der stetig steigenden Zahl der verfügbaren mobilen Geräte auf Basis dieses System und der ebenfalls stark steigenden Zahl der Nutzer solcher Geräte, eine sehr gute Grundlage zur Entwicklung diverser mobiler Anwendungen. Es kann dabei für jeden erdenklichen Bereich des alltäglichen Lebens, vor allem Freizeit, aber auch Arbeit, eine App auf Grundlage von Android entwickelt werden. Im Bereich der mobilen Eventguides gibt es aktuell noch Entwicklungsbedarf bei den angebotenen mobilen Applikationen. So gibt es zahlreiche Anwendungen für Messen, Konferenzen oder Festivals, allerdings unterscheiden sich diese stark in ihren Funktionen und vor allem in der Darstellung von Karten und Plänen. Häufig werden solche Apps auf Grundlage eines Frameworks erstellt, welches es ermöglicht die App an verschiedene Veranstaltungen anzupassen. Die vorliegende Arbeit beschreibt die Implementierung eines Konferenzführers für die Internationale Kartographische Konferenz 2013 in Dresden. Grundlage für die Implementierung ist dabei die Betrachtung von Orientierungsmethoden und Navigationsanwendungen für Fußgänger im In- und Outdoorbereich und auf Großveranstaltungen. Hierzu werden bereits vorhandene Apps aus dem Bereich Veranstaltungen untersucht. Neben den allgemeinen Funktionen wird ein Augenmerk auf die kartographischen Funktionen solcher Apps gelegt. Im Rahmen der Arbeit wird ein Framework, auf Basis von Android, entwickelt, welches die Erstellung von mobilen Anwendungen für verschiedene Großereignisse ermöglicht. Dieses Framework wird speziell an die Internationale Kartographische Konferenz 2013 angepasst und liefert als Ergebnis eine App, die als digitaler Konferenzführer genutzt werden kann. / The Android operating system offers, due to the increasing number of available mobile devices based on this system and also the rapidly increasing number of users of such devices, a very good basis for the development of various mobile applications. It can be relevant to every conceivable area of everyday life, especially leisure, but also work to develop an app based on Android. It currently still requires development of the offered mobile applications in the area of mobile event guides. There are numerous applications for trade shows, conferences and festivals, but they differ greatly in their functions and, above all in the presentation of maps and plans. Often, such apps are created based on a framework that allows the app to adapt to different events. The present paper describes the implementation of a conference guide for the International Cartographic Conference 2013 in Dresden. Basis for the implementation is the consideration of methods of orientation and navigation applications at indoor and outdoor areas for pedestrians and on major events. To this end, existing applications from the category large events will be studied. Besides the general features a focus is placed on the cartographic features of such apps. A framework, based on Android, which allows the creation of mobile applications for various large events, will be created as part of the work. This framework is adapted to the International Cartographic Conference 2013 and delivers as a result an application that can be used as a digital conference guide.

I och med Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (nedan Romstadgan) finns nu, för första gången, en juridiskt bindande definition av begreppet aggression, vilken baseras på Förenta Nationernas stadga (nedan FN-stadgan) artikel 2(4). Romstadgan utgör grunden för att Internationella brottmålsdomstolen (nedan ICC), i efterhand, ska kunna utkräva ansvar av en fysisk person för aggressionsbrott. Förenta Nationerna (nedan FN) har till uppgift att bevara freden, genom att agera mot staters aggressionshandlingar, framför allt i preventivt syfte och efter beslut av säkerhetsrådet. Det är intressant att jämföra FN-stadgan och Romstadgans aggressionsbegrepp för att på så sätt förstå hur begreppet aggression behandlas i internationell rätt, både i relationer mellan stater och då fysiska personer ska hållas rättsligt ansvariga för aggressionsbrott. Det är också värdefullt att förstå hur de två definitionerna kan påverka varandra och vad det kan föra med sig för fördelar och nackdelar.                       I denna uppsats behandlas FN-stadgans och Romstadgans aggressionsbegrepp i en komparativ studie, en viktig slutsats är att det finns skillnader mellan  de båda stadgorna.                       I uppsatsen ges inledningsvis en historisk inblick i aggressionsbegreppets utveckling, som underlag för den efterföljande behandlingen, där FN-stadgans och Romstadgans begrepp aggressionshandling utreds.                       Därefter behandlas begreppet aggressionshandling enligt FN-stadgan. Utredningen följer Wienkonventionen om traktaträttens allmänna tolkningsregel. Först görs en tolkning av begreppet aggressionshandlings ordalydelse, i enlighet med FN-stadgans systematik. Sedan redogörs för hur begreppet tolkats av relevanta FN-organ och i staters praxis. Generalförsamlingens aggressionsdefinition, i resolution 3314, gås igenom och kritiseras till viss del, då den inte ger en tydlig avgränsning av vad aggressionsbegreppet innefattar. Generalförsamlingens resolution 3314 är dock central och används därmed, som grund för vidare behandling i uppsatsen där resolutionen också jämförs kritiskt med andra FN-organs praxis och med FN-stadgans lydelse. Uppsatsen visar att begreppet aggressionshandling har givits en vag formulering i FN-stadgan och att vad som anses innefattat i begreppet också skiljer sig något mellan de olika FN-organen. Hos FN-organen finns dock den gemensamma kärnan att, som aggressionshandling anses den första våldsanvändningen i en stats internationella relationer genomförd med ett specifikt aggressivt uppsåt.                        Uppsatsen utreder sedan kritiskt Romstadgans aggressionsbegrepp och dess olika delar varvid viktiga skillnader mot FN-stadgan behandlas. Ett specifikt aggressivt uppsåt saknas i Romstadgan och kan inte heller läsas in i denna, då det skulle gå emot Romstadgans ordalydelse och systematik. Romstadgan ser därmed inte heller ett specifikt aggressivt uppsåt, som en försvårande omständighet, utan Romstadgan ser enbart till det använda våldets allvar och omfattning. Vidare så innehåller Romstadgan en tröskel, i syfte att utesluta en legal gråzon från ICCs jurisdiktion, vilken saknar motsvarighet i FN-stadgan. Romstadgan utesluter därmed genom sin lydelse våldshandlingar, som inom delar av den folkrättsliga doktrinen, anses befinna sig inom en gråzon av jus ad bellum.                       I slutsatserna sammanställs sedan de huvudsakliga skillnaderna mellan aggressionsbegreppen enligt FN-stadgan, FN-organen och Romstadgan och en utredning görs av de fördelar respektive nackdelar och risker, som dessa skillnader medför samt hur skillnaderna påverkar varandra. Författaren finner att det föreligger betydande skillnader då specifikt aggressivt uppsåt saknas i Romstadgan samt då Romstadgans tröskelvärde syftar till att utesluta den legala gråzonen inom jus ad bellum. Vidare anser författaren att dessa skillnader riskerar att urholka FN-stadgans våldsförbud och således i framtiden riskera att gynna starka våldsbenägna stater på svaga staters bekostnad. / The Rome Statute for The International Criminal Court (henceforth The Rome Statute) now provides, for the first time, a legally binding definition of the concept of Aggression. The definition is based on the United Nations Charter (henceforth The UN Charter) article 2(4). The Rome Statute is the foundation on which the International Criminal Court (henceforth ICC) can prosecute individuals on crimes of aggression post the events. The United Nations (henceforth UN) has the charter to sustain the peace through acting against the acts of aggression of nations, primarily preventively and based on resolutions by the Security Council. It is interesting to compare the UN Charter and the Rome Statute definition to understand how the concept of aggression is used in international law, both in relations between nations and when individuals shall be held accountable for crimes of aggression. In addition, it’s valuable to understand how the two definitions can impact each other and what the implications might be of similarities and differences.   Hence, this thesis is a comparative study of the concept of aggression in the UN Charter and the Rome Statute. One key conclusion is that there are significant differences in how the aggression is defined in the two documents.   The use and development of the concept Aggression is first accounted for in a historic context as a foundation for the comparative study.   Then, acts of aggression in the UN Charter is thoroughly investigated in three steps. The investigation is carried out in accordance with the Vienna Convention on the Law of Treaties. Firstly, through an interpretation of acts of aggression in accordance with the ordinary meaning of the term in the context of the UN Charter. Secondly through an investigation of the interpretation in relevant UN bodies and in the practice of nations. Thirdly, the definition of the UN General Assembly, resolution 3314, is investigated and criticised as it does not offer a sufficiently clear delimitation of the concept of aggression.  Resolution 3314 is, however, of key importance and is used subsequently as an element of comparison. The resolution is also compared with the practice of other UN bodies and the wording of the UN Charter. The thesis proves the that aggression has a vague definition in the UN Charter and that the scope of the concept is different in different UN bodies. However, common to all UN Bodies is to define aggression as the first use of force with a specific aggressive intent in international relations.    Following on UN, the thesis provides a critical investigation of the concept of aggression in the Rome Statute where key differences relative to the UN Charter are accounted for. The Rome Statute lacks specific aggressive intent and such cannot be made part of the interpretation as it would the statutes wording and systematics. Thus, the Rome Statute does not regard a specific aggressive intent aggravating but looks solely to the gravity and scale of the force used. In addition, the Rome Statute includes a threshold with the purpose of excluding a grey zone from the jurisdiction of ICC. Such grey zone does not exist in the UN Charter. The implication of this is that the Rome Statute excludes acts of violence that, among some international lawyers, are regarded to be in a grey zone of jus ad bellum.   The conclusions include a summary of the main differences across the UN Charter, different UN Bodies and the Rome Statute. That leads into a discussion on the potential advantages and drawbacks that come out of these differences plus potential effects of the reciprocal influence. The key element of this discussion is that aggressive intent is missing in the Rome Statute and that the statute’s threshold aims to exclude the legal grey zone in jus ad bellum. The thesis concludes that these differences risk to weaken the prohibition of the use of force in the UN Charter and, as a consequence, that this may favour strong and aggressive nations at the expense of smaller and weaker nations.

No description available.

Microarray technology has become a dynamic tool in gene expression analysis because it allows for the simultaneous measurement of thousands of gene expressions. Uniqueness in experimental units and microarray data platforms, coupled with how gene expressions are obtained, make the field open for interesting research questions. In this dissertation, we present our investigations of two independent studies related to microarray data analysis. First, we study a recent platform in biology and bioinformatics that compares the quality of genetic information from exfoliated colonocytes in fecal matter with genetic material from mucosa cells within the colon. Using the intraclass correlation coe�cient (ICC) as a measure of reproducibility, we assess the reliability of density estimation obtained from preliminary analysis of fecal and mucosa data sets. Numerical findings clearly show that the distribution is comprised of two components. For measurements between 0 and 1, it is natural to assume that the data points are from a beta-mixture distribution. We explore whether ICC values should be modeled with a beta mixture or transformed first and fit with a normal mixture. We find that the use of mixture of normals in the inverse-probit transformed scale is less sensitive toward model mis-specification; otherwise a biased conclusion could be reached. By using the normal mixture approach to compare the ICC distributions of fecal and mucosa samples, we observe the quality of reproducible genes in fecal array data to be comparable with that in mucosa arrays. For microarray data, within-gene variance estimation is often challenging due to the high frequency of low replication studies. Several methodologies have been developed to strengthen variance terms by borrowing information across genes. However, even with such accommodations, variance may be initiated by the presence of outliers. For our second study, we propose a robust modification of optimal shrinkage variance estimation to improve outlier detection. In order to increase power, we suggest grouping standardized data so that information shared across genes is similar in distribution. Simulation studies and analysis of real colon cancer microarray data reveal that our methodology provides a technique which is insensitive to outliers, free of distributional assumptions, effective for small sample size, and data adaptive.

Univ., Diss.--Bochum, 2005. / Literaturverz. S. [721] - 754.