Uppsatsens syfte är att undersöka vad barn i en skola i ett mångkulturellt samhälle behöver för att de ska klara av att argumentera. För att komma fram till mitt resultat har jag använt mig av observationer och kvalitativa intervjuer. Jag har även genomfört en pilotstudie där jag har haft tillgång till provtexten som låg till grund för den argumenterande övningen vid det nationella provet i svenska våren 2009 samt elevernas texter. Undersökningsgruppen har bestått av tre pedagoger och 7 elever som alla har deltagit vid de nationella proven i svenska våren 2009. De teoretiker som jag har ansett vara relevanta för detta arbete är Lev Vygotskij och Célestin Freinet. De har båda teorier om vikten av att lära sig nya kunskaper som är relevanta samt vikten av att ha ett socialt utbyte vid inlärningen. Vygotskij använder sig av olika utvecklingszoner för att beskriva utvecklingen hos barnet. Freinet använder begreppet ”Tâtonnement expérimental” vilket översatt till svenska blir ”det trevande försöket” för att beskriva sin pedagogik.Språket är en del av den personliga identiteten. För varje nytt språk ett barn möter finns det en ny del av dess identitet som utvecklas. För att barn ska kunna argumentera behöver argumentationen röra något som är viktigt för dem. Övningen behöver vara betydelsefull. De tre pedagoger jag har intervjuat och använt som empiriskt material har alla ett liknande arbetssätt när det gäller argumentationsövningar i klassrummet, de behandlar oftast olika regler som skolan har och varför det är bra med sådana. Man behöver ha argumentationsövningar som behandlar betydelsefulla ämnen för eleverna. Övningen får inte ha några tydliga svar för vad som är rätt och fel. I de nationella proven jag har tittat på har det även funnits ett problem med ämnesvalen, det har för många barn i mångkulturella områden inte funnits någon anknytning. Efter att ha samtalat med eleverna har jag kommit till slutsatsen att ett av problemen kan vara en rädsla för att göra fel.

Studien har utformats från intresset av ett relativt nytt och omtalat fenomen “fear of missing out”, benämnt FoMo. Direkt översatt betyder det rädslan att missa, vilket ofta beskrivs som ett psykologiskt fenomen. Studien har en hermeneutisk ansats och syftar till att förmedla en förståelse av FoMo i relation till sociala aspekter med en socialpsykologisk utgångspunkt. Urvalet består av tio intervjudeltagare i åldern 18–32 år med erfarenhet av upplevd FoMo. Deltagarna har intervjuats om sin upplevelse av FoMo, där de fått tala fritt om fenomenet. Studiens teoretiska referensram bygger på teorier om identitetsutveckling i relation till omvärlden och individens frihet att handla utifrån en kombination av existentialism och symbolisk interaktionism. Resultatet är en tolkning av insamlad data som utformats med stöd av förförståelse, tidigare forskning och den teoretiska referensramen. FoMo handlar om en oro för framtiden. Oron grundar sig i individuella faktorer som är betydande för identitetsutveckling men även sociala faktorer som gemenskap. Att missa en social händelse i sig är inte avgörande för upplevelsen av FoMo utan snarare rädslan för att missa de erfarenheter som händelsen kan leda till. De val vi ständigt måste ta i vardagen har stor betydelse för individen och kan vara avgörande för individens existens.