Postoperativt illamående och kräkningar, PONV, har sedan anestesins begynnelse vållat patienten stort lidande. Tillståndet kan förlänga den postoperativa vistelsen och är en av de vanligaste orsakerna till oplanerad inläggning av patienter i samband med dagkirurgi. Syftet med föreliggande arbete var att undersöka den förebyggande effekten av akupressur som ensam intervention eller i kombination med viss farmakologisk antiemetisk terapi vid postoperativt illamående och kräkningar hos vuxna patienter efter allmänkirurgi. En systematisk litteraturstudie genomfördes och tio vetenskapliga artiklar inkluderades och kvalitetsbedömdes. Sökning utfördes i databaserna PubMed, EBSCO HOST och Cochrane Library. Dessutom genomfördes manuell sökning. Resultatet visade att akupressur på en speciell triggerpunkt, P6, har en förebyggande effekt mot PONV. Ondansetron och akupressur är lika effektivt mot PONV, medan Droperidol verkar ha bättre effekt än akupressur. Slutsatsen var att akupressur har en plats som profylaktisk antiemetika för att förebygga PONV. / Postoperative nausea and vomiting (PONV) has since the beginning of anesthesia caused the patient great suffering. It can prolong the post-operative stay and is one of the most common reasons for unplanned admittance of patients in connection to day surgery. The aim of this work was to study the preventive effect of acupressure as the lone intervention or in combination with certain pharmacological antiemetic therapies for post-operative nausea and vomiting in adult patients who have undergone general surgery. A systematic literature review was conducted and ten articles were included and each study subjected to a quality assessment. A PubMed, EBSCO HOST and Cochrane Library Database were conducted and a manual search of the literature references completed the search.The results showed that acupressure at the P6 meridian point has a preventive effect against PONV and that Ondansetron and acupressure are similarly effective against PONV, while Droperidal seems to have a better effect than acupressure. The conclusion was that acupressure can be used prophylactic to prevent PONV.

Bakgrund: Att vara illamående påverkar människan negativt och den som upplever illamående känner ofta samtidigt ett lidande. Ett av sjuksköterskans grundläggande arbeten är att lindra lidande och främja hälsa. För att på bästa sätt kunna lindra lidande behöver ambulanssjuksköterskan behärska både sina vårdvetenskapliga och medicinska kunskaper. Illamående inom ambulanssjukvården är ett relativt outforskat område som förtjänar ett större fokus. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga förekomsten av illamående hos patienter inom ambulanssjukvården samt om faktorer som kön, ålder, vårdtid i ambulans och mottagande klinik relaterat till sjukdomstillstånd utgör skillnader i förekomsten av illamående. Metod: Undersökningen genomfördes som en retrospektiv journalgranskning med en kvantitativ ansats där 362 journaler granskades. Även demografisk data och farmakologisk behandling med antiemetika registrerades. Resultatet analyserades och hypotesprövningar genomfördes med chitvåtest. Resultat: Studien visade att 17,1% av patienterna var illamående, 17,4% var inte illamående och dokumentation om illamående saknades i 65,5% av journalerna. Patienter som led av kirurgiska tillstånd upplevde mer illamående jämfört med patienter med ortopediska eller medicinska tillstånd, p = 0,0303. En tendens till mer illamående hos kvinnor än män kunde tydas, liksom hos yngre jämfört med äldre. Det fanns även en trend till att illamåendet ökade vid längre vårdtider i ambulansen. Totalt 40,3% av patienterna som upplevde illamående behandlades med antiemetika. Slutsats: Studien visade att både dokumentation om illamående i ambulansjournaler och behandling av illamående var otillräcklig. Det fanns ett samband mellan mottagande klinik och frekvensen av illamående, där patienter med kirurgiska tillstånd upplevde mest illamående. Vidare forskning om avsaknad av dokumentation av illamående och vilka faktorer som påverkar förekomsten av illamående skulle kunna leda till en utveckling av behandlingsriktlinjer och beslutstöd inom ambulanssjukvården. / Background: Nausea is an unpleasant sensation that can cause considerable suffering. One important task for nurses is to relieve suffering and promote wellbeing. In order to relieve suffering paramedics need to be proficient in both medical and caring skills.  Nausea amongst patients within the ambulance service is a relatively sparsely researched field that deserves a greater focus. Aim: To examine the prevalence of nausea amongst patients within the ambulance service and whether the prevalence is affected by factors such as gender, age, time in the ambulance or clinic. Method: In this study 362 ambulance journals from a Southern region in Sweden were examined retrospectively for documentation of nausea. Demographic data and treatment with antiemetics were also recorded. Statistical analysis of significance levels was performed using the Chi-squared test. Results: In 17.1% of cases the patient suffered from nausea and in 17.4% there was documentation that the patient was not nauseous, while there was a lack of documentation in 65.5% of the journals. A significantly larger proportion of patients with surgical conditions suffered from nausea than those with medical or orthopaedic conditions (p = 0.0303). The prevalence of nausea was slightly greater for women than men and for patients under age 60 than over age 60 and there was a trend towards more nausea the longer the time in the ambulance was. Only 40.3% of those who reported nausea were given antiemetics Conclusions: The study showed that both documentation and treatment of nausea were inadequate. There was a connection between which hospital clinic the patients were handed over to and the frequency of nausea, with surgical patients showing the most nausea. Further studies are needed to investigate the lack of documentation of nausea within the ambulance service and factors influencing the prevalence of nausea. This could lead to a predictive instrument to help paramedics detect nausea and better protocols for treating and helping to alleviate nausea.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV, Post Operative Nausea and Vomiting) är ett vanligt problem efter anestesi. Även om många riktlinjer och riskbedömningsverktyg har utvecklats för PONV, så är implementeringen ofta svår. Attityder och kunskap kring ämnet har visat sig påverka implementeringen av riktlinjer. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka anestesipersonals kunskap och attityder kring PONV och kliniska riktlinjer för att förebygga PONV. Metod: Studien är utformad som en kvantitativ, deskriptiv enkätstudie. En totalundersökning genomfördes på en anestesiklinik på ett större sjukhus i Mellansverige. Enkäten innehöll frågor angående anestesipersonals attityder och kunskaper kring riktlinjer och PONV. Resultat: Anestesipersonalens kunskap om PONV var god och stämde överens med skattningen av de egna kunskaperna. Av respondenterna angav 45,5 % att PONV är ett vanligt problem inom anestesi medan 36,3 % såg det som ett stort problem på kliniken. Riktlinjer för PONV ansågs förbättra patientvården och vara av stort värde för att identifiera riskpatienter, men samtidigt framkom att endast 48,5 % uppgav att de använder riktlinjer för PONV dagligen. Större delen av respondenterna ansåg att det föreligger ett delat ansvar för att riktlinjer följs, men det rådde delade meningar om vilka som delade detta ansvar. Slutsats Orsakerna till den diskrepans som förelåg mellan respondenternas positiva attityder och användandet av riktlinjer kan inte till fullo utläsas i huvudresultat. Det kan dock med stöd av tidigare studier argumenteras att externa faktorer på kliniken spelar in. För att klargöra problemet vidare och hur riktlinjer bättre ska kunna implementeras i den kliniska verksamheten så krävs ytterligare studier i ämnet. / Background: Postoperative nausea and vomiting (PONV) is a common problem after anesthesia. Even though many guidelines and risk assessment tools for PONV have been developed, implementation often is difficult. Attitudes and knowledge regarding the subject have been shown to influence the implementation. Aim: The aim of this study was to investigate anesthesia staffs knowledge and attitudes regarding PONV and guidelines. Method: The study is designed as a quantitative, descriptive questionnaire study. A census of an anesthesia clinic of a larger Swedish hospital was executed. The questionnaire contained questions concerning anesthesia staffs attitudes and knowledge about guidelines and PONV. Results: The anesthesia staffs knowledge of PONV was good and correlated with their self-assessment. Of the respondents 45,5 % stated that PONV was a common problem in anesthesia, while 36,3 % regarded it as a big problem in their clinic. Guidelines for PONV were seen as improving patient care and to be of great value for identifying risk patients, while only 48,5 % stated that they use PONV guidelines daily. The major part of the respondents deemed the responsibility for following guidelines as collective, however the opinion on exactly who shared this responsibility differed. Conclusion: The reason for the discrepancy that occurred between the respondents’ positive attitudes and the use of guidelines cannot be fully deduced from the main results. However, with the support of earlier studies it can be argued that external factors in the clinic contribute. Further studies of the subject is needed to clarify the problem.

Introduktion Autolog stamcellstransplantation är idag en vanlig behandling vid myelom och högmaligna lymfom hos patienter <65 år utan omfattande komorbiditet. Behandlingen delas upp i fem faser: induktionsbehandling, stamcellsmobilisering, stamcellsskörd, konditionering med högdoscytostatika och stamcellsåtergivning/transplantation. Initialt behandlades alla patienter som genomgick autolog stamcellstransplantation inom slutenvården under den sista behandlingsfasen, det vill säga i samband med konditionering och stamcellsåtergivning. Sedan 1990-talet har man dock på många håll i världen övergått till poliklinisk vårdform för denna patientgrupp. Detta innebär att patienten genomgår stamcellstransplantationen inom slutenvården men efter detta behandlas som öppenvårdspatient med fasta återbesök på sin hemklinik under posttransplantfasen. Poliklinisk vårdform har visat sig vara en säker, uppskattad och kostnadseffektiv vårdform som inte medför större risker för patienten och som inte ökar mortalitet och/eller morbiditet i samband autolog stamcellstransplantation. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka om det föreligger skillnad i grad av cytostatikarelaterat fördröjt illamående och kräkningar mellan patienter som vårdats polikliniskt jämfört med patienter som vårdats inneliggande på vårdavdelning efter autolog stamcellstransplantation. Metod Studiepopulationen utgörs av 91 patienter varav 33 vårdades polikliniskt och 58 vårdades inom slutenvården efter autolog stamcellstransplantation. Patienterna fyllde i en illamåendedagbok i samband med behandlingen varpå dessa analyserades utifrån variabler gällande cytostatikarelaterat fördröjt illamående och kräkningar. Resultat Resultatet visar att de polikliniserade patienterna mår generellt bättre än de icke- polikliniserade patienterna vad gäller cytostatikarelaterat fördröjt illamående och kräkningar. Sammanfattning Föreliggande studie indikerar ett positivt samband mellan poliklinisk vårdform och lägre incidens av cytostatikarelaterat fördröjt illamående och kräkningar hos patienter som genomgår autolog stamcellstransplantation. / Introduction Treatment for myeloma and lymphoma today typically involves autologous stem cell transplantation for patients <65 years without coexisting comorbidity. The treatment consists of five stages: induction treatment, stem cell mobilisation, stem cell harvest, conditioning with high dose chemotherapy and stem cell rescue (transplantation). Historically all patients treated with autologous stem cell transplantation received treatment as inpatients but this practice has since the 1990ies, due to for instance financial reasons, gradually shifted into an outpatient approach to this line of care. Thus, for the patient the outpatient approach entails myeloablative conditioning and stem cell transplantation as inpatient followed by post transplant care as outpatient part of the home clinic’s outpatient program. Outpatient care following autologous stem cell transplantation has proven to be a safe, highly appreciated and cost effective method of care without any adverse effects on behalf of the patients with regards to clinical outcome, mortality and/or comorbidity. Objectives The aim of this study is to ascertain whether or not there is a difference in degree of chemotherapy-induced delayed nausea and vomiting between an outpatient population and an inpatient population following autologous stem cell transplantation. Methods A total of 91 patients, 33 of whom were included in an outpatient program while remaining 58 were treated as regular inpatients, participated in the study. Patients each day filled out a diary with regards to nausea and emesis during the entire treatment phase. Submitted data was then analysed concerning parameters related to chemotherapy-induced delayed nausea and vomiting. Results The result shows that the outpatient population suffers less in general than the inpatient population in terms of chemotherapy-induced delayed nausea and vomiting. Conclusion To conclude, this study suggests a positive correlation between outpatient care following autologous stem cell transplantation and a lower incidence of chemotherapy-induced delayed nausea and vomiting.

Bakgrund: Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) är en vanlig komplikation till anestesi och en utmaning för anestesisjuksköterskan att behandla. Behandlingen bör vara multimodal och innehålla både farmakologiska- och icke-farmakologiska åtgärder. Akupressur är en metod som tillämpas profylaktiskt för att lindra PONV. Syfte: Syftet med studien var att beskriva i vilken utsträckning anestesisjuksköterskor använder akupressur som preventiv metod för att minska postoperativt illamående ochkräkningar, om anestesisjuksköterskor har utbildning i akupressur, vilka lokala riktlinjer som finns och vilka erfarenheter de har av akupressur. Syftet var även att undersöka i vilken utsträckning akupressur används i dagligt arbete av anestesisjuksköterskor som har tidigare erfarenheter av metoden jämfört med anestesisjuksköterskor som inte har det. Metod: En tvärsnittsstudie med en beskrivande och jämförande design. Ansatsen är i huvudsak kvantitativ men innehåller kvalitativa inslag. Data har samlats in med webbenkäter från dec 2021 – feb 2022. Totalt deltog 36 anestesisjuksköterskor. Huvudresultat: Resultatet visade på låg frekvens av användning och utbildning av akupressur hos anestesisjuksköterskorna. Det fanns en signifikant skillnad mellan erfarenhet av akupressur och i vilken utsträckning metoden används. Resultatet tyder på en positiv inställning till metoden bland anestesisjuksköterskorna. Slutsats: Akupressurbehandling mot PONV används i låg utsträckning. Resultatet indikerar på att tidigare erfarenhet av akupressurbehandling kan bidra till ökad frekvens av användning av metoden. Anestesisjuksköterskor var positivt inställda till att använda metoden och beskriver brist på utbildning och riktlinjer som ett hinder. För att möjliggöra implementering av akupressurbehandling mot PONV behöver tydliga riktlinjer utarbetas och personalen utbildas.

Bakgrund: PONV står för postoperative nausea and vomiting och är ett vanligt problem som drabbar cirka 25–30% av patienterna som genomgår ett kirurgiskt ingrepp under generell anestesi. Vid PONV är det vanligt med både illamående och kräkningar, vilket leder till obehag hos patienten som lider av dessa symtom. Vårdtiden kan bli upp till dubbelt så lång på den postoperativa avdelningen för de patienter som lider av PONV med samtida smärta postoperativt jämfört med de som inte gör det. Syfte: Att beskriva vilka icke-farmakologiska åtgärder som sjuksköterskan kan använda sig av för att lindra PONV i samband med laparoskopisk kirurgi och i vilken utsträckning de lindrar. Metod: Forskningsdesignen som användes var en beskrivande litteraturöversikt inkluderande 11 vetenskapliga randomiserade kontrollerade studier publicerade år 2009–2019. Resultat: De icke-farmakologiska åtgärder som identifierades var akupressur, elektrisk stimulering, preoperativ dryck och musik. Akupressur, elektrisk stimulering och musik visade sig överlag ha en signifikant antiemetisk effekt främst under den tidiga postoperativa perioden hos patienter som genomgått laparoskopisk kirurgi, medan effekten av preoperativ dryck inte kunde klargöras. Slutsats: Akupressur, elektrisk stimulering och musik som icke-farmakologiska åtgärder mot PONV kan lindra och minska lidandet för patienten under det första postoperativa dygnet efter laparoskopisk kirurgi. Effekten av preoperativ dryck på PONV kan inte helt klargöras då inkluderade studier gav två varierande utfall. Sammanfattningsvis är musik och elektrisk stimulering kostnadseffektiva åtgärder som till viss del praktiskt kan tillämpas för att lindra PONV efter laparoskopisk kirurgi, där musik dessutom kan främja delaktigheten i vården för patienten och minska beroendet av sjuksköterskan. Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, icke-farmakologiska åtgärder, sjuksköterska, laparoskopi. / Background: PONV stands for postoperative nausea and vomiting and is a common problem affecting about 25-30% of patients undergoing a surgical procedure under general anesthesia. At PONV, both nausea and vomiting are common, leading to discomfort in the patient suffering from these symptoms. The duration of care can be up to twice as long in the postoperative ward for patients suffering from PONV with contemporary pain post-operatively, compared to those who do not. Purpose: To describe what non-pharmacological interventions the nurse can use to relieve PONV in connection with laparoscopic surgery and to what extent they relieve. Method: The researchdesign used was a descriptive literature review including 11 scientific randomized control trials published in 2009–2019. Results: The non-pharmacological interventions identified were acupressure, electrical stimulation, preoperative drinking and music. Acupressure, electrical stimulation and music were generally found to have a significant antiemetic effect, especially during the early postoperative period, in patients who underwent laparoscopic surgery. The effect of preoperative drink could not be clarified. Conclusion: Acupressure, electrical stimulation, and music as non-pharmacological interventions against PONV can relieve and reduce the patient's suffering during the first postoperative day after laparoscopic surgery. The effect of preoperative drinking on PONV cannot be fully elucidated as included studies yielded two different outcomes. In summary, music and electrical stimulation are cost-effective interventions that can, to some extent, be practically applied to relieve PONV after laparoscopic surgery, in which music can further promote participation in patient care and reduce dependence on the nurse. Keywords: Postoperative nausea and vomiting, non-pharmacological interventions, nurse, laparoscopic

Illamående och kräkning är en problematisk biverkning av cytostatikabehandling oavsett dos. Många patienter får antiemetika för att lindra illamående och kräkning. Trots detta lider många patienter av fortsatt illamående och kräkning vilket påverkar deras dagliga liv. Vad finns det då för icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder att tillgå utöver antiemetikaprofylax? Syftet med denna studie är att systematiskt sammanställa litteratur gällande icke farmakologiska omvårdnadsåtgärder vid cytostatikarelaterat illamående och kräkning. Metoden följer Goodmans sju steg (SBU, 1993). Litteratursökning äger rum i databaserna Cinahl och PubMed, där 17 kvantitativa studier erhålls för granskning och 11 inkluderas i resultatet. Resultatet visar på statistisk signifikans vad gäller effekten av akupressur, akupunktur/elektroakupunktur är lindrande tillsammans med antiemetika vid cytostatikarelaterat illamående och kräkning. Det finns begränsad statistisk signifikans gällande effekten av att massage och progressiv muskelavslappning (PMRT) tillsammans med antiemetika lindrar vid cytostatikarelaterat illamående och kräkning. För att kunna formulera rekommendationer för vårdpersonal krävs fler och större studier. / Nausea and vomiting are problematic side-effects of chemotherapytreatment irrespectively of dose. Many patients receive antiemetic prophylaxis to relief emesis, nausea and vomiting induced by chemotherapy. In spite of this many patients still suffer from continued nausea and vomiting which affects their daily life. Which non-pharmacological nursing actions are then available in addition to antiemetic prophylaxes? The aim of this degree thesis is to systematic compile literature in regards to non-pharmacological nursing at chemotherapy-induced nausea and vomiting. The method follows the seven steps of Goodmans Report (SBU, 1993). Search for literature occurs in the following data bases; Cinahl and PubMed where17 quantitavie studies are obtained for review and 11 are included in the result. The result show statistic significans in regards to the effect of acupressure, acupuncture/electroacupuncture togheter with antiemetic prophylaxis offer relief when it comes to chemotherapy-induced nausea and vomiting. There is limited statistic significans in regards to the effect of massage and progressiv muscle relaxation training togheter with antiemetic prophylaxis offer relief when it comes to chemotherapy-induced nausea and vomiting. To be able to formulate recommendations for nurses and other hospital staff demands more and larger studies.

Thoraxkirurgiska ingrepp är kända för att vara smärtsamma procedurer. Patienterna bedömer smärtan som måttlig till svår. Syftet med denna litteraturstudie var att studera om det finns skillnad i smärtskattning mellan epidural analgesi jämfört mded intravenös analgesi de första dagarna efter thoraxkirurgiska ingrepp hos vuxna patienter och om epidural analgesi ger mindre postoperativa bieffekter i form av sedering, påverkan på lungfunktionen och illamående/kräkning. Metoden som användes var en systematisk litteraturundersökning där aktuell forskning inom området sammanställdes. Nio artiklar som överensstämde med problemformuleringen inkluderades och kvalitetsgranskades. Endast randomiserade kontrollerade studier godtogs. Resultatet visade att i sex av studierna gav epidural analgesi bättre smärtlilndring än intravenös analgesi och något bättre lundgfunktion efter thoraxkirurgi. Graden av sedering och postoperativt illamående/kräkning var endast obetydligt högre i gruppen intravenös analgesi. Denna studie har visat att epidural analgesi ger något bättre postoperativ smärtlindring och bättre lungfunktion versus intravenös analgesi. Mer forskning bör ske på mer individanpassad smärtlidnring och förbyggande av postoperativt illamående/kräkning och sedering. / Thoracic operations are known to be painful procedures. Patients report moderate-to-severe pain. The aim of the literature reveiw was to study if there is a difference in pain relief with epidural analgesi verus intravenous analgesia in patients after thoracic surgery and if epidural analgesi gives less adverse effects like sedation, effects on lung function, nausea and vomiting. The method was a systmatic literature examination reviewing pertinent research in the area. Nine randomized controled trials were finally included. The results showed that epidural analgesia provided better pain relief than intravenous analgesia and higher pulmonary function after thoracic surgery. There were no difference regarding side effects like postoperative nausea and vomiting or regarding the incidence of sedation. This study has shown that the use of epidural analgesia in six of the studies resulted in better analgesia and better pulmonary function versus intravenous analgesia. Individually pain relief and preventing postoperative nausea/vomiting and sedation need more research.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva de icke-farmakologiska åtgärder som kan göra att incidensen av postoperativt illamående och kräkningar minskar. Studien baseras på tio vetenskapliga artiklar som har noggrant valts ut och kvalitetsgranskats. Resultaten visar att de icke-farmakologiska åtgärder som sjuksköterskan kan utföra och som visar sig hjälpa mot postoperativt illamående och/eller kräkningar är baserade på den österländska läran om människan. Med stimuleringar av vissa bestämda punkter på kroppen kan incidensen av postoperativt illamående och kräkningar minskas. Det finns flera sätt på vilka de stimuleringarna kan göras, samt olika punkter som kan stimuleras. I den kinesiska akupunkturen är det punkt P6 på handleden och i den koreanska handaku-punkturen är det punkter K-K9 och K-D2 som har visat effekt i prevention och behandling av illamående och kräkningar. De åtgärderna har visat sig fungera själva, men också som komplement till de farmakologiska behandlingarna. De icke-farmakologiska åtgärderna ger inte biverkningar samtidigt som de är mindre kostsamma än de farmakologiska. Fler studier behövs dock för att evidensen kan konstateras, samt andra icke-farmakologsika åtgärder visas. / The aim of this literature overview was to describe nonpharmacologic treatments which can decrease incidence of Postoperative Nausea and Vomiting (PONV). This literature overview is based on ten scientific articles which have been systematically searched and critically appraised. Our findings show that the non-pharmacologic treatments which have decreased PONV and which a nurse can achieve are based on Asian traditional medicine like acupressure and acupuncture. By stimulating specific points on the body the incidence of PONV decreases. There are many ways that the stimulation can be achieved. In the Chinese acu-pressure it is the P6 acupoint on the wrist and the K-K9 and K-D2 points in the Korean Hand Acupuncture, that have shown efficacy in preventing and treating PONV. The treatments appeared to have an effect if lonly applied or as a complement to pharmacologic treatments. The nonpharmacologic treatments have no side effects and they are less expensive than pharmacologic treatments. However further studies are required to determine the scientific evidence of our findings and to bring light on some others nonpharmacologic treatments.

Bakgrund: Fetma är ett ökande problem i dagens samhälle. Laparoskopiskt Gastric bypass (LGBP) utförs för att hjälpa personer med fetma till viktminskning och det är vanligt att dessa patienter upplever postoperativt illamående, buksmärta och huvudvärk efter ett operativt ingrepp. Det råder meningsskiljaktigheter i tidigare studier hur väl preoperativ näringsdryck kan ha ett samband gällande det postoperativa förloppet.Syfte: Syftet var att jämföra tre olika preoperativa dryckers effekt på postoperativt illamående, buksmärta och huvudvärk efter LGBP under de 24 första timmarna.Metod: En randomiserad studie med kvantitativ design utfördes på en av Nordens största kliniker inom fetmakirurgi. Totalt tillfrågades n=90 kvinnor och tilldelades slutna kuvert med antingen kolhydratdryck, proteindryck eller kranvatten.Resultat: Illamående toppade ca åtta timmar efter operation, det vill säga kl.19.00 på kvällen, för att sedan under natten återgå till preoperativa värden uppmätta kl.06.00. Skillnad mellan kolhydratrik- och proteinberikadryck gav p= 0, 2046 och för kolhydratrikdryck och kranvatten p= 0.8722. Buksmärtan var som högst vid ankomst till uppvakningsavdelningen och stabiliserades två timmar senare och minskade något under natten men försvann inte helt. Huvudvärk låg stabilt i alla grupperna med en ökning runt kl. 19:00 på kvällen för att sedan plana ut under natten. Inga skillnader mellan buksmärta och huvudvärk, p= 0,1569. Det sågs ingen statistisk signifikans hos någon av grupperna i de olika variablerna.Slutsats: Preoperativ vätskebehandling med kolhydratdryck, proteindryck eller kranvatten inför en LGBP operation påverkar inte signifikant illamående, buksmärta och huvudvärk efter operation. / Background: Obesity is a growing problem in today’s society. Laparoscopic Gastric bypass is performed to help people with obesity lose weight and it is common for these patients to experience postoperative nausea, stomach pains, and headaches after a surgical procedure. There are differences in opinion in earlier studies as to the extent that preoperative nutritional beverages can correlate to the postoperative process.Aim: The aim of this paper was to compare three different preoperative beverages’ effect on postoperative nausea, stomach pains, and headaches after LGBP during the first 24 hours after surgery.Method: A randomised study of quantitative design was performed on one of the Nordic countries’ largest clinics specializing in obesity surgery. A total tally of n=90 women were asked to participate and each received sealed packages containing either carbohydrate beverage, protein beverage, or tap water.Results: Nausea peaked eight hours after surgery, at 7.00 PM, and then returned during the night to preoperative values measured at 6.00 AM. The difference between the carbohydrate and protein beverages is expressed as p=0.2046, and the difference between the carbohydrate beverage and the tap water is expressed as p=0.8722. Stomach pains peaked at arrival to the recovery ward and stabilized two hours later, followed by a slight drop-off during the night but without subsiding entirely. Headache was experienced at stable values in all groups, with some increase at 7.00 PM only to level out during the night. There were no differences between stomach pains and headaches, as expressed by p=0.1569. No statistical significance was observed in any group in the different variables.Conclusion: Preoperative fluid treatment with carbohydrate beverages, protein beverages, or tap water before a LGBP surgery does not significantly affect nausea, stomach pain, or headache after the surgery.