Detta examensarbete i musikteori handlar om folkmusikteoretiska metoder och koncept för variation och improvisation av melodik i svensk folkmusik ur pedagogiskt och konstnärligt perspektiv. Fokus ligger särskilt på vallåtar och spelmansmusik och arbetet beskriver olika musikteoretiska verktyg för melodisk improvisation och variation inom dessa genrer och prövar hur de kan omsättas i musikalisk praktik.  Som bakgrund till arbetet diskuteras olika synsätt på tradition, variation och improvisation inom folkmusik med några olika hänvisningar och forskningsreferenser. Arbetet är sedan tvådelat till sitt upplägg och sin metod: Den första delen är en beskrivning av metodik i undervisningen i folkmusikteori på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (KMH), och särskilt den del som handlar om melodik, variation och improvisation. Beskrivningen utgår från lärarens perspektiv och syftar till att beskriva praktiken - att formulera, konkretisera och resonera kring undervisningens upplägg, innehåll, metoder och progression. Efter beskrivningen följer en sammanfattning och diskussion kring problem och möjligheter med metoderna. Den andra delen handlar om att pröva metodernas och konceptens giltighet och användbarhet genom att pröva dem i ett konstnärligt utforskande. Här beskrivs hur metoderna appliceras dels genom att referera till författarens egna tidigare musikaliskt-konstnärliga erfarenheter och dels genom att beskriva författarens examenskonsert som tar sin utgångspunkt i liknande metoder och förhållningssätt som ligger till grund för undervisningen. Metoderna sätts i ett sammanhang av en bredare beskrivning av konstnärliga val, parametrar för samspel och en musikalisk estetik. Arbetet i sin helhet syftar till att nå kunskap om användbarhet, giltighet och funktion hos vissa musikteoretiska koncept och modeller genom ett konstnärligt utforskande. Arbetet är alltså inte en vetenskaplig undersökning av en pedagogik utan en beskrivning av en metod genom ett konstnärligt utforskande. Metoder från undervisningen prövas alltså i första hand utifrån en konstnärlig praktik. Genom detta ger arbetet exempel på hur metoderna kan fungera i olika sammanhang och tillämpningar både mer allmänt och i relation till en viss estetik. Arbetes slutsats är att applicerandet av dessa metoder kan skapa vissa estetiska kvaliteter och ge förutsättning för ett elastiskt, varierat och improvisatoriskt förhållningssätt i musikskapandet. Förhoppningsvis kan också beskrivningen vara till nytta för den som är intresserad av att undervisa på liknande sätt, eller som är intresserad av en jämförande studie. / <p>Examenskonsert Master Musikteori – Olof Misgeld Improco 28/5 2014 19.30 . Länk till examenskonserten: http://youtu.be/8Hs97kOobfk</p><p>Program:</p><p>Improvisation - Vallåt efter Stina Sundelin och Polska av Gustav Jernberg</p><p>Vallåt fritt efter Hjort Anders</p><p>Polskor - trad efter Niklas Larsson</p><p>Maka emot den/Polska efter JemtOlle/Trolltämjaren - trad efter Gustav Jernberg/trad efter Gössa Anders/av Olle Lindvall</p><p>Gammelkäring - trad efter Hanne Kjersti Yndestad</p><p>Varför kom du hit? - av Olof Misgeld</p><p>Min ros min lilja - trad Dalarna</p><p>Tänkartravare - av Olof Misgeld</p><p>I Seljordsdalen - trad efter Margit Finnekåsa</p><p>Vid Hallonbacken - av Olof Misgeld</p><p>Kring Seljordsdalen/Halling efter Jörn Hilme - av Olof Misgeld/ trad efter Olav Moe</p><p>Vals Briqolage - av Olof Misgeld</p><p>Hambraeuspolskan - trad efter Gössa Anders</p><p>Da hömin The Evening Twilight - trad Shetland, översättning av Karin Ericsson Back</p><p></p><p>Medverkande:</p><p>Olof Misgeld – fiol och viola Petter Berndalen – slagverk Emma Johansson – flöjt, altflöjt Maria Misgeld – sång Leif Ottoson – ackordeon Anna Öberg – dans </p>

<p>Bilaga 1 CD</p>

Methods and ideas for the creation of ‘transparent’ music in the classroom The aims of this port-folio are as follows;  To provide a coherent sequence of pieces and methods which can be used to create music in an educational context and also encourage students and teachers to develop their own creativity.  To provide pieces which develop student’s confidence in their own ability to create music in a variety of ways including composition, improvisation and creative leadership.  To provide exercises and pieces which help to develop the listening and appreciation skills essential for ensemble musicmaking.  To provide methods that enable the creation of ‘transparent music’. This is music in which the some, or all, of the decision making involved in the creation of a piece is accessible and apparent to an audience during its performance. This submission consists of a teaching book containing thirteen pieces/exercises, instructions giving guidance on their possible use in a teaching context and recorded examples. Also included are separate instructions where appropriate for the use of pieces in a concert or other non-educational setting and two essays giving context and background information on the ideas behind the pieces.

Notre thèse pose essentiellement la question d’un principe de dépassement des apparentes contradictions stylistiques dans la musique du jazzman Enrico Pieranunzi (né en 1949) en établissant les stratégies élaborées en vue de ce dépassement. Cela au travers de ses multiples pratiques : au sein même de l’idiome jazz (influences) ; dans la confrontation entre les styles (jazz et musique occidentale de tradition écrite) ; enfin dans le dualisme dépassé entre improvisation et écriture.Après avoir tracé le parcours du pianiste, les processus à l’oeuvre dans sa musique sont discutés à travers trois approches différentes : la pratique de l’improvisation dans le cadre thème solos-thème afin de définir son style personnel – révélateur d’une dialectique filiation/invention (à partir de relevés inédits) ; puis les topiques de ses compositions écrites sont circonscrites afin de mettre en avant la synthèse originale du jazz et de la musique occidentale de tradition écrite à laquelle il parvient (à partir des partitions originales de Pieranunzi) ; enfin, nous nous intéressons aux conceptions de l’improvisation libre qu’il a développées et qui mettent en question les notions de forme et de structure en jazz. Pour ce dernier cas, nous avons été amené à aborder la notion de narration musicale et à développer les outils de modèle-figure et de modèle-cadre pour nos analyses.Une ultime partie rassemble tous les aspects développés au sein d’une étude de l’album EnricoPieranunzi Plays Domenico Scarlatti, ce qui nous permet en dernier instance de souligner la forme particulière de l’éclectisme pieranunzien, à la fois respectueux de ses emprunts et puissamment cohérent dans son style. / The present thesis essentially raises the question of a possible systematic way of going beyondthe seeming stylistic contradictions in the music of jazz man Enrico Pieranunzi (b. 1949). It lays outsome strategies intended to achieve this through his various activities – within the jazz idiom(influences), in the confrontation between styles (jazz and Western written music), and eventuallygoing beyond the dualism of improvisation versus writing.Following an examination of the pianist's background, the processes at work in his music arediscussed through three different approaches. First, improvising in the theme / solos / theme formbased on unpublished-before transcriptions in order to define a personal style that reveals a filiation /invention dialectic. Then, while studying some of Pieranunzi's original scores, the topics of hiscompositions are delineated in order to highlight the personal synthesis of jazz and Western writtenmusic he achieves. Finally, his concepts of free improvisation are dealt with, questioning the notion ofform and structure in jazz. The very last part is devoted to all the aspects studied in the album EnricoPieranunzi Plays Domenico Scarlatti, which eventually stresses Pieranunzi's specific type ofeclecticism, acknowledging its influences while remaining eminently consistent in terms of style.

This thesis examines tap dance practice and performance in England. The study is based on a multi-sited ethnography of two tap dance communities in Manchester and London. Participants in the communities ranged in ages from eighteen to eighty and were from a variety of social backgrounds. The investigation focusses on the tap jam, an informal performance event that showcases improvised tap dance to live music. Many individuals disclosed that they joined the tap communities despite possessing limited knowledge and experience of tap improvisation. Improvisation in tap dance is traditionally studied within the context of performance technique and the historical evolution of tap practice in the United States. American tap practitioners and historians such as Hill (2010), Knowles (2002), Frank (1994), and Stearns and Stearns (1968) state that tap improvisation contributes to unique performance styles but do not clarify how these identities are achieved by tap dancers. In order to understand how performance styles are generated, a symbolic interactionist approach is applied to the act of tap improvisation in the two communities. Viewing tap improvisation through a symbolic interactionist framework revealed that the tap jams are a shared social process that does not limit participation based on dance training or socio-cultural background. The improvised performances at the tap jam created performance identities that focussed on the individual rather than on an English interpretation of tap dance. The thesis delivers an analysis and discussion of how the tap community members cultivate these identities within a social context, exploring how tap dance is evolving beyond American identity and practice.

This thesis, and the accompanying portfolio of pieces, is concerned with investigating practical and theoretical meeting points between improvisation and composition. Such meeting points are evaluated alongside a consideration of ‘freedom’ in improvised music, for which a frame is drawn from George Lewis’s concepts of the ‘Afrological’ (placing emphasis on expression of the ‘self’) and ‘Eurological’ (in which the ‘self’ is explicitly avoided). It is suggested that a reconciliation of these two extremes might be found in a compositional ‘creative displacement’, which might change an improviser’s environment in unforeseen ways and thus stimulate explorations of expressive novelty. Three different compositional approaches to ‘creative displacement’ are investigated: through fixed notation, through electronic real-time notation, and through leadership in a workshop setting. In each case compositional experiments will be undertaken and documented, detailing the creation and realisation of the pieces included in the accompanying portfolio. A terminology for the theoretical consideration of these approaches will draw on theories of complex systems, the philosophy of Gilles Deleuze, and various socio-musicological models such as those of Steven Feld and Charles Keil. Through an evaluation of the portfolio compositions in rehearsal and performance, this thesis will conclude that a reconciliation of Lewis’s ‘Afro’ and ‘Eurological’ can be found through the external application of limitations to improvisational creativity. Such constraints will be described as ‘creatively displacing’ if they provoke a performer towards an exploration of novel expressive approaches. In order to achieve this in practice, limitations must be carefully judged with regard to their degree of abstraction, the manner of their presentation and the nature of their notation; it will be suggested that the presence of a leader is vital in achieving this. These conclusions will lead to a questioning of conventional ideas of improvisation and leadership, and suggest a re-evaluation of indeterminacy within notation.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

No abstract available

Något jag funderat över mycket när jag själv som musiker spelat friare improviserad musik är hur man kan skapa olika tillvägagångssätt för att ta sig an sådan musik, även som nybörjare inom området. Jag har även tidigare jobbat med ensembler där jag behövt lära ut enklare förhållningssätt till improviserad musik och det har ofta gett goda resultat. Detta är högst aktuellt då den ensemble jag nu skrivit för bestod av musiker med varierande improvisationsvana och tanken har varit att alla på något sätt ska ställas inför improvisatoriska tillfällen under styckets gång. Den musik jag skrivit och valt att presentera i denna uppsats innehåller helt noterat, helt improviserat och kompnoterat material (vagare notation). Det jag syftar på med kompnotation kan exempelvis vara enklare genrerelaterade instruktioner som indikerar stiltypiskt ackompanjemang, till exempel när trummorna får instruktionen “Ballad, brushes” syftar det på ett vanligt balladkomp med vispar men lämnar det även öppet för tolkning och till viss del improvisation. En faktor musikerna dock inte har kontroll över är styckets storform då jag valt att själv styra detta i kompositionsprocessen - ett beslut jag tagit då detta leder till intressantare resultat än öppnare/friare improviserade former och för att det blir lättare att förhålla sig till för de musiker som inte är vana vid att improvisera. / <p>Stycke: Constant Curve</p><p>Kompositör: William Lindvall</p><p>Musiker:</p><p>Trummor - Jonathan Leidecker</p><p>Trumpet/Flügelhorn - Joosua Sarikoski</p><p>Trumpet - Emma Granstam</p><p>Trombon - Elias Ukkonen Widding</p><p>Altsaxofon - Sebastian Jonsson</p><p>Tenorsaxofon - Björn Bäckström</p><p>Horn - Emil Engström</p><p>Basklarinett - Astrid le Clercq</p><p>Basklarinett - Daniel Gahrton </p><p>Kontraforte - Gabriella Vargas Karlsson</p><p></p>

Heinrich Scheidemann and Jacob Praetorius (ii), young organ students from Hamburg, traveled to Amsterdam around the turn of the seventeenth century in order to study with the Dutch organist Jan Pieterszoon Sweelinck. While there, they learned not only the basics of counterpoint and voice-leading, but also how to create new kinds of musical texture, which were derived from improvisational practice. Scheidemann and Praetorius took those musical textures back to Hamburg, where they used them in increasingly long and complex chorale fantasias. This study traces those musical textures from their appearance in Sweelinck's chorale variations, through Praetorius and Scheidemann's chorale fantasias, and finally in the virtuosic showpiece, An Wasserflüssen Babylon, by Scheidemann's student, Johann Adam Reincken. In that piece, Reincken uses Sweelinck's musical textures, as well as his own teacher's expansion of the Dutch keyboard style to produce a work that reflects the text of the chorale on which it is based. And, like a sermon, the musical textures in An Wasserflüssen Babylon give rise to a nuanced narrative that works to take both the performer and listener on an aural journey.