Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar att de kan stödja barn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan. Frågeställningen är följande: hur uppfattar förskollärare att de kan stödja förskolebarn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan? Fem intervjuer med förskollärare från olika områden med varierande socioekonomisk status i en stor stad genomfördes. Den teoretiska utgångspunkten i arbetet är Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik. Resultaten visar att alla förskollärarna utgår ifrån både det kompensatoriska och kritiska perspektivet när de beskriver sina uppfattningar av orsaker till ett inagerande eller utagerande beteende, vad som kännetecknar dessa barn och hur de kan stödjas. Det är däremot bara vissa som anser att ett dilemmaperspektiv existerar. Olika kategorier i de intervjuades svar urskiljs som placeras in i de olika perspektiven.    Kategorier som överensstämmer med ett kompensatoriskt perspektiv där barns inre brister betonas är en positiv syn på diagnoser och olika segregerande undervisningssätt. Dessa är att pedagogerna är nära barnet utan att undvika stämpling och att det inagerande eller utagerande barnet samspelar eller leker ensam med den vuxne i förskolan. Förskollärarna framhäver i det kritiska perspektivet istället att miljön ska anpassas till barnen, exempelvis genom att ha mindre grupper, bildstöd och rollspel i förskolan. Diskussionen och mina slutsatser visar att det finns både likheter och skillnader med tidigare forskning. De flesta intervjuade är samtidigt både positiva och negativa till diagnoser av inagerande och utagerande barn och vissa anser att diagnoser bara är bra i allvarliga fall.

Syftet med vår undersökning är att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar och samspelar med utagerande respektive inagerande barn genom att ta del av förskollärares syn på arbetet i verksamheter i en liten kommun i södra Sverige. Resultatet kommer inte att ge en heltäckande bild över hur arbetet ser ut nationellt, men vår lokala undersökning är däremot tänkt att skapa ett underlag för diskussion och reflektion för andra förskollärare i respektive verksamheter. För att få reda på våra frågeställningar intervjuade vi fem förskollärare från fyra olika förskolor. Intervjuerna spelades in, vilket underlättade bearbetningen av datainsamlingen. Resultatet av undersökningen visar att viktiga delar i arbetet med inagerande och utagerande barn är att skapa trygghet och lugn för barnen, att finnas närvarande som vuxen i verksamheten och att stärka deras självkänsla genom att bland annat bekräfta barnen. Förskollärarna beskrev också de stora barngrupperna som problematiska för både inagerande och utagerande barn. De menade att små grupper gynnade barn med dessa problem. Det nära samarbetet med föräldrarna förklarades också som en framgångsfaktor för att hjälpa barn i denna problematik. De tre tydligaste motiveringarna till de arbetssätt som förskollärarna använde sig av var olika modeller som SET och Marte Meo, kollegor och litteratur. Förskollärarna bedömde att de använda arbetssätten fungerade bra och de såg framsteg hos barnen i gruppen även om de påpekade att barnens handlingsmönster kunde gå upp och ner i perioder.

BakgrundI kapitlet bakgrund ger vi en beskrivning av barn med ett inagerande beteende ochpedagogernas betydelse för dessa barn. Vi redogör också för lekens, samspelets,kommunikationens och föräldrasamverkans betydelse för barn med ett inagerande beteende. I bakgrunden redogörs även relevant forskning.SyfteVårt syfte med undersökningen är att ta del av pedagogers beskrivning av förskolebarn med ett inagerande beteende samt pedagogernas arbetetssätt/metoder med att få dessa barn att samspela, kommunicera och bli delaktiga i lek och aktiviteter.MetodI vår undersökning utgick vi ifrån ett hermeneutiskt synsätt. Vi använde oss av en kvalitativ metod där intervju var vårt redskap. Vi intervjuade sex pedagoger som är verksamma inom förskolan. Vår teoretiska utgångspunkt är Säljös sociokulturella teorier.ResultatPedagogerna i vår undersökning beskrev metoder som små grupper och att utgå ifrån barnets intresse som betydelsefulla i sitt arbete med barn som har ett inagerande beteende. Vi ser att pedagogens närvaro i barngruppen skapar förutsättningar för att upptäcka och stötta barn med ett inagerande beteende. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med studien var att undersöka hur förskolepersonal från tre olika verksamheter uppfattar begreppen in- och utagerandebeteende samt vilka specialpedagogiska perspektiv som skildras i arbetet med att stödja barn som upplevs bruka ett in- eller utagerandebeteende. Att få en vidare kunskap om hur specialpedagogiska insatser används i förskolans verksamhet samt vad förskolepersonal anser vara betydande i arbetet med att stödja barn i förskolan. Studien grundar sig i kvalitativa semistrukturerade intervjuer som genomförts med sammanlagt åtta stycken personal från förskolan. Vår teoretiska utgångspunkt har varit specialpedagogiska perspektiv vilka benämns som det traditionella perspektivet, det relationella perspektivet och dilemmaperspektivet. Det resultat som vi funnit mest framträdande var föreskolpersonalens uppfattningar om begreppen in- och utagerandebeteende, de specialpedagogiska perspektiv som skildrats samt hur verksamheternas specialpedagogiska arbete ter sig i praktiken. Studiens slutsats var att vi kunnat urskilja samtliga tre specialpedagogiska perspektiv i relation till intervjupersonernas svar samt att vi kunnat se ett samband mellan tid- och resursbrist och samtliga barns rätt till förskoleplats, vilket givit ett resultat i form av ett behov av olika prioriteringar i verksamheterna.

Barn med koncentrationssvårigheter heter examensarbetet och är skrivet av Caroline Djurberg och Linda Larsson. Detta arbete handlar om barn som enligt berörda pedagoger har koncentrationssvårigheter, men som inte har en fastställd diagnos. Vi har genom enkätintervjuer, informella intervjuer, observationer och litteratur studerat dessa elever och hur pedagoger bemöter och arbetar med dem ute i fyra olika klasser. Resultatet av undersökningen visar att barn som enligt berörda pedagoger har koncentrationssvårigheter, jämfört med andra barn, behöver extra stöd och hjälp från både kamrater och vuxna för att hitta en lagom aktivitetsnivå som främjar barnets utveckling. Resultatet visar att koncentrationssvårigheter hos dessa barn inte ligger på barnet, utan att koncentrationssvårigheterna sitter i pedagogens arbetssätt och i miljön. Struktur, tydlighet, gränser, inlärningsmiljö, inlärningsstil och självkänsla är centrala begrepp i arbetet med dessa barn för att koncentrationssvårigheterna ska minska eller helt försvinna.

Handledare:Ingrid SandénExaminator: Lotta AndersonBakgrund:I dagens samhälle är förväntningarna högt ställda på oss i yrkeslivet, i familjelivet och i många andra sociala sammanhang. Egenskaper som ”utåtriktad”, ”verbal” och ”social” betraktas som livsviktiga färdigheter. Hur bör skolan förhålla sig till de elever som saknar dessa färdigheter? Syfte:Syftet med denna uppsats är att i rollen som specialpedagog undersöka och beskriva de uppfattningar ett antal pedagoger ur ett arbetslag har beträffande två elever med inagerande beteende samt att belysa ett för pedagogen tänkbart förhållningssätt till inagerande elever. Metod:För att synliggöra inagerande elevbeteenden används två fallbeskrivningar. Dessa baseras på halvstrukturerade intervjuer med sex pedagoger som under en treårsperiod arbetade med eleverna bakom fallbeskrivningarna. Resultat/Diskussion:Varje form av inagerande handlar i grund och botten om en obalans i interaktionen med andra. I skolan innebär ett inagerande beteende ett hinder för en god måluppfyllelse. Inagerandet är problematiskt även utanför skolan. Skolan måste bli bättre på att utveckla ”hela eleven”. Med stöd i Schibbyes relationsteori finns goda möjligheter för pedagogen att bli den tillerkännande pedagogen som ser och bemöter också den inagerande eleven.