Not all payments that an employee receives are cash salary, but may also be salary benefits. It should not matter in which form an employee receives payment, taxation shall be equal despite the form of salary. Cash salary as well as salary in benefits are covered by a general rule in the Swedish Tax Law and shall therefore be taxed when they have a connection to the work performed. There are exemptions to the general rule as some benefits are tax free. In general, taxation shall be easy to foresee.    The legal rules that are treated in this thesis have a general meaning. Therefore the legal rules sometimes have to be filled in or interpreted in order to clarify the meaning of them. As for the provision in 11:8 IL the meaning of it has been clarified by preambles, case law and by recommendations made by The Swedish Tax Agency. Still, the provision may not always be easy to foresee but circumstances in every specific case should make the outcome somewhat foreseeable. Benefits in the form of cars, boats and holiday houses are all benefits that fall within the general rule in 11:1 IL. For benefits in the form of cars to be taxable the car actually has to have been used. While benefits in the form of boats and holiday houses may be taxed just by being available for use. Consequently, it cannot be said that these benefits are treated in the same way. In that sense the provision is not easy to foresee. By developments in case law and by the background in the preambles different treatments of these benefits may be justified.

För att medges skattebefrielse enligt sexmånaders- och ettårsregeln får inte den skattskyldige på grund av semester, tjänsteuppdrag, eller liknande vistats i Sverige mer än sex dagar för varje hel månad som anställningen varar, eller totalt 72 dagar under samma anställningsår. Lagtexten uppställer således en begränsning avseende antalet vistelsedagar i Sverige, men vistelser i tredje land är inte begränsade i lagen. Skatteverket har dock lämnat ett ställningstagande enligt vilket den skattskyldige inte får vistas mer än 96 dagar per anställningsår eller åtta dagar per månad sammanlagt i Sverige och tredje land för att medges skattebefrielse enligt sexmånaders- och ettårsregeln.  Ställningstagandet har ifrågasatts då det begränsar individers möjlighet att medges skattebefrielse enligt reglerna. Mot den bakgrunden syftar uppsatsen till att analysera om Skatteverket har stöd enligt legalitetsprincipen för ställningstagandet. Enligt legalitetsprincipen får ett ställningstagandes materiella innehåll inte uppställa nya rekvisit för tillämpning av lagregler, eller utan stöd av gällande rätt förorda en omotiverat snäv tolkning av rättsregler. Uppsatsens analys visar att ställningstagandets materiella innehåll inte är förenlig med gällande rätt vad gäller sexmånadersregeln. Vad gäller ettårsregeln visar analysen däremot att Skatteverket har stöd av gällande rätt för begränsningen som uppställs i ställningstagandet.  Uppsatsens slutsatser är att ställningstagandet till den del det omfattar sexmånadersregeln inte är förenligt med legalitetsprincipen. Det beror på att tolkningen däri alltför ingripande inskränker sexmånadersregelns tillämpningsområde på ett sätt som mot bakgrund av den materiella analysen inte förefaller rimligt. Den del av ställningstagandet som relaterar till kortare avbrott vid tillämpning av ettårsregeln bedöms emellertid förenlig med legalitets- principen. / In order to qualify for tax exemption according to the six-month and one-year rule, the Swedish Income Tax Act states that the individual seeking tax exemption cannot spend more than six days for each full month of the employment or a total of 72 days under the same employment year in Sweden. The Swedish Tax Agency has however published a statement imposing a limitation also on the days that the individual may spend in third countries. The statement states that a taxpayer may not spend more than 96 days per employment year, or eight days per month in total in Sweden and third countries, in order to qualify for tax exemption under the six-month and the one-year rules. The statement has been questioned as it restricts the ability for individuals to qualify for tax exemption under the rules. Accordingly, the thesis aims at analysing whether the statement is supported by the principle of legality. According to the principle of legality, statements published by the Swedish Tax Agency may not impose new requisites for the application of the law, or without the support of the law make an unjustifiably narrow interpretation thereof.  The analysis shows that the statement´s content is not consistent with applicable law in respect of the six-month rule. Further, the analysis shows that the part of the statement relating to the six-month rule is not consistent with the principle of legality as the interpretation thereof is too restrictive. The scope of the six-month rule is narrowed in a way that in the light of the substantive analysis does not seem reasonable. As for the one-year rule the analysis, however, shows that the Income Tax Act, the preparatory works and relevant case law support the Tax Agency´s view. According to my assessment, the part of the statement relating to the application of the one-year rule is also compatible with the principle of legality.

Vid beskattning finns det två sidor med olika intressen. Dels den enskilde individen som bevakar sitt intresse av att minimera sin skattebelastning och dels staten med ett intresse för skyddet av skattebasen. Vid en flytt från Sverige kan obegränsad skattskyldighet aktualiseras på grund av att den skattskyldige har väsentlig anknytning till Sverige. I svensk skatterätt har legalitetsprincipen, ingen skatt utan lag, en stark ställning. Detta ställer krav på lagstiftningen att den skall uppfylla ett visst mått av förutsägbarhet. Den skattskyldige skall kunna förutse konsekvenserna av sitt handlande. 3:7 IL innehåller tio anknytningsmoment som vid en sammanvägd bedömning skall ligga till grund för graden av skattskyldighet. Ur lagtexten går det dock inte att utläsa vad dessa anknytningsmoment i praktiken innebär. Ledning för ett beslut bör då sökas i förarbete, praxis och doktrin. Praxis på området om väsentlig anknytning är inte enhetlig och gällande en del anknytningsmoment följer inte praxis de kriterier förarbetena stadgat som norm för bedömning. Detta gör att rättssäkerheten såväl som effektiviteten gällande lagrummet 3:7 IL som det är utformat idag kan ifrågasättas. Vidare saknar många domar från Regeringsrätten motiveringar till varför utgången i målet blev som den blev, vilket ytterligare bidrar till en osäkerhet och otydlighet på området. Någon lagstadgad rangordning av de tio anknytningsmomenten finns inte utan det är genom praxis viktningen av anknytningsmomenten har skett. Ett av de viktigaste anknytningsmoment är bostad inrättad för åretruntbruk. Praxis på området har tenderat att förskjutas från att objektivt värdera standard och läge på fastigheten till att subjektivt bedöma hur fastigheten nyttjas. Detta innebär att fritidsbostäder, oavsett läge och standard, inte medför väsentlig anknytning, medans fall där den skattskyldige behåller en permanentbostad alltid betraktas ha väsentlig anknytning. Familj utgör ett starkt skäl till att obegränsad skattskyldighet består, särskilt om familjen kvarstannar. Regelbundna besök till Sverige ses som en indikation på att den skattskyldige inte har för avsikt att bryta banden med Sverige. Vidare utgör ekonomisk engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom väsentligt inflytande och om han bedriver näringsverksamhet här starka grunder för fortsatt obegränsad skattskyldighet i Sverige trots en flytt härifrån. Gränsdragningen för storleken på tillgångar i relation till skattskyldighet är svårbedömd. Generellt kan sägas att ett innehav som inte överstiger 10 % av tillfångarna i ett fåmansföretag bör inte medföra väsentlig anknytning medans ett innehav över 15 % gör det. Gällande anknytningsmomentet om han bedriver näringsverksamhet här antas vanligen att den skattskyldige har så täta kontakter med Sverige att det medför väsentlig anknytning. För att öka både rättssäkerheten och effektiviteten kan förespråkas att domstolen blir tydligare i sin utformning av domar och beslut. Likaså att domarna motiveras väl och att det klart och tydligt framgår varför beslutet blev som det blev. I ett steg i att förbättra både rättssäkerheten och effektiviteten kan förslagsvis ett införande av en ”specialdomstol”, vars ansvarsområde bland annat berör frågor runt väsentlig anknytning, motiveras. Ur ett effektivitetsperspektiv skulle detta troligen förkorta handläggningstider men även höja kompetensen hos domstolen och på så sätt öka förutsägbarheten, minska godtycklighet på området och då minska antalet situationer som kommer till prövning i domstolen.

Människor arbetar utomlands idag i större utsträckning än vad de gjorde förr. Det medför att de påverkas av andra staters lagstiftning och risken uppkommer att det kolliderar med hemstatens lagstiftning som kan leda till internationell juridisk dubbelbeskattning. Interna förfaranden ökar för att undanröja en eventuell juridisk dubbelbeskattning, däribland finns sexmånaders- och ettårsregeln. En person som är obegränsat skattskyldig i Sverige kan till- lämpa dessa regler genom att uppfylla rekvisit som framkommer av 3 kap. 9 § IL och där- med bli skattebefriad på den inkomst som förvärvas utomlands. Vid tillämpning av sexmånaders- och ettårsregeln får kortare avbrott göras om de inte överskrider mer än sex dagar per hel månad eller 72 dagar per anställningsår som framgår av 3 kap. 10 § IL. Av förarbetena till denna regel framgår att regelns syfte bl.a. är att se till att inte alltför långa avbrott görs från tjänstgöringen och att regeln även ska medföra förut- sägbarhet för en person som arbetar utomlands under en begränsad period och vill göra kortare avbrott från den tjänstgöringen. Uppsatsen syftar till att besvara huruvida tillämpningen av kortare avbrott i samband med sexmånaders- och ettårsregeln är förenlig med förarbetena. Enligt ett ställningstagande från Skatteverket fastställs att avbrott från tjänstgöring i Sverige och tredje land högst får uppgå till åtta dagar per hel månad eller 96 dagar per anställningsår. Det framgår inte hur en ut- räkning görs av dagarna, det medför att en förutsägbarhet inte föreligger gällande hur en skattskyldig träffas av ställningstagandet. Det föreligger en osäkerhet i att Skatteverket till synes får ge ett ställningstagande gällande något som redan är lagstadgat. Slutsatsen av denna uppsats är att tolkningen av kortare avbrott inte är förenlig med förar- betena. / People work abroad to a greater extent today than they did in the past. This means that they are affected by other states' legislation and the risk arises that it will collide with the home states' legislation that could lead to an international juridical double taxation. This increases the meaning of internal procedures to eliminate any international double taxation, for example the six-month-rule and one-year-rule. A person with unlimited tax liability in Sweden can use these rules by meeting the requirements found in chapter 3 9 § IL and thus be exempted from tax on income derived from abroad. The application of the six-month-rule and one-year-rule allows that shorter interruptions may be made if they do not exceed more than six days per full month or 72 days per year of employment as prescribed in chapter 3 10 § IL. The preambles of this rule states that the rule in particular seeks to ensure that not too long interruptions are made during an em- ployment and to give predictability to a person working abroad for a limited time and who wants to make a shorter interruption during the employment. This thesis seeks to answer whether the application of a shorter interruption in the six- month-rule and one-year-rule is compatible with the preambles. According to a statement from Skatteverket it is stated that the interruption from an employment in Sweden and a third country may not exceed eight days per full month or 96 days per year of employment. It is not clear how a calculation is made of the days which means that there is no predicta- bility when a taxpayer makes a shorter interruption. It is also unpredictable that Skattever- ket can make statement as it seems regarding something that is already legislated. The conclusion of this thesis is that the interpretation of a short interruption is not consi- stent with the preambles.

<p>Vid beskattning finns det två sidor med olika intressen. Dels den enskilde individen som bevakar sitt intresse av att minimera sin skattebelastning och dels staten med ett intresse för skyddet av skattebasen. Vid en flytt från Sverige kan obegränsad skattskyldighet aktualiseras på grund av att den skattskyldige har väsentlig anknytning till Sverige.</p><p>I svensk skatterätt har legalitetsprincipen, ingen skatt utan lag, en stark ställning. Detta ställer krav på lagstiftningen att den skall uppfylla ett visst mått av förutsägbarhet. Den skattskyldige skall kunna förutse konsekvenserna av sitt handlande. 3:7 IL innehåller tio anknytningsmoment som vid en sammanvägd bedömning skall ligga till grund för graden av skattskyldighet. Ur lagtexten går det dock inte att utläsa vad dessa anknytningsmoment i praktiken innebär. Ledning för ett beslut bör då sökas i förarbete, praxis och doktrin.</p><p>Praxis på området om väsentlig anknytning är inte enhetlig och gällande en del anknytningsmoment följer inte praxis de kriterier förarbetena stadgat som norm för bedömning. Detta gör att rättssäkerheten såväl som effektiviteten gällande lagrummet 3:7 IL som det är utformat idag kan ifrågasättas. Vidare saknar många domar från Regeringsrätten motiveringar till varför utgången i målet blev som den blev, vilket ytterligare bidrar till en osäkerhet och otydlighet på området.</p><p>Någon lagstadgad rangordning av de tio anknytningsmomenten finns inte utan det är genom praxis viktningen av anknytningsmomenten har skett. Ett av de viktigaste anknytningsmoment är<em> bostad inrättad för åretruntbruk</em>. Praxis på området har tenderat att förskjutas från att objektivt värdera standard och läge på fastigheten till att subjektivt bedöma hur fastigheten nyttjas. Detta innebär att fritidsbostäder, oavsett läge och standard, inte medför väsentlig anknytning, medans fall där den skattskyldige behåller en permanentbostad alltid betraktas ha väsentlig anknytning. <em>Familj</em> utgör ett starkt skäl till att obegränsad skattskyldighet består, särskilt om familjen kvarstannar. Regelbundna besök till Sverige ses som en indikation på att den skattskyldige inte har för avsikt att bryta banden med Sverige. Vidare utgör <em>ekonomisk engagerad här genom att inneha tillgångar som, direkt eller indirekt, ger honom väsentligt inflytande </em>och<em> om han bedriver näringsverksamhet här</em> starka grunder för fortsatt obegränsad skattskyldighet i Sverige trots en flytt härifrån. Gränsdragningen för storleken på tillgångar i relation till skattskyldighet är svårbedömd. Generellt kan sägas att ett innehav som inte överstiger 10 % av tillfångarna i ett fåmansföretag bör inte medföra väsentlig anknytning medans ett innehav över 15 % gör det. Gällande anknytningsmomentet <em>om han bedriver näringsverksamhet här</em> antas vanligen att den skattskyldige har så täta kontakter med Sverige att det medför väsentlig anknytning.</p><p>För att öka både rättssäkerheten och effektiviteten kan förespråkas att domstolen blir tydligare i sin utformning av domar och beslut. Likaså att domarna motiveras väl och att det klart och tydligt framgår varför beslutet blev som det blev. I ett steg i att förbättra både rättssäkerheten och effektiviteten kan förslagsvis ett införande av en ”specialdomstol”, vars ansvarsområde bland annat berör frågor runt väsentlig anknytning, motiveras. Ur ett effektivitetsperspektiv skulle detta troligen förkorta handläggningstider men även höja kompetensen hos domstolen och på så sätt öka förutsägbarheten, minska godtycklighet på området och då minska antalet situationer som kommer till prövning i domstolen.</p>

Inom ramen för den svenska inkomstskattelagen finns en expertskatt som ger möjlighet för svenska företag att anställa utländska experter som kan beviljas skattelättnader. 2001 infördes en expertskatt för experter, forskare och nyckelpersoner. Syftet med reglerna var att företag skulle kunna attrahera personer med spetskompetens och ge Sverige tillgång till ny teknologi och kunskap. Expertskattereglerna kritiserades för att ha en bristande förutsebarhet, vilket innebar att företag inte visste när reglerna om expertskatt skulle bli tillämpliga. 2012 infördes regler som innebär att personer som tjänar över två prisbasbelopp per månad automatiskt är kvalificerade för expertskatt. Fortsättningsvis finns möjlighet att kvalificera sig för expertskatt enligt reglerna från 2001. Uppsatsen syftar till att besvara frågan om de nya reglerna från 2012 har ökat förutsebarheten för yrkeskategorin nyckelpersoner. I uppsatsen lyfts även fram viss problematik som finns trots den nya regeländringen från 2012. Lagstiftningen studeras för att se skillnaden mellan 2001 och 2012 års expertskatteregler. Genom förarbeten ses vilket syfte som finns med reglerna. Praxis från innan 2012 presenteras och det analyseras om rättsfallet fått ett annat utfall med nuvarande regler. Om reglerna från 2012 studeras tillsammans med förarbeten ses att reglerna är mer objektiva och lättare att bedöma för ett företag. Det innebär att förutsebarheten för personer i nyckelposition har ökats genom att 2012 års expertskatteregler infördes. Fortfarande finns problematik kvar kring expertskattereglerna. Det grundar sig i att reglerna från 2001 och den nya regeln från 2012 ska tillämpas parallellt. Därmed finns stora skillnader för vad som krävs för att kvalificera sig för expertskatt. En alternativ lösning är svår att finna utan det mest fördelaktiga alternativet är att utveckla praxisen kring reglerna från 2001.

För att locka till sig kvalificerad utländsk arbetskraft inför allt fler länder inom EU en mer förmånligare beskattning för denna typ av arbetstagare. Sverige införde en sådan beskattning år 2001 vilket innebär att experter, forskare eller nyckelpersoner som kommer till Sverige för att arbeta under en period kortare än 5 år endast beskattas på 75 procent av sin lön och annan ersättning. För att kunna erhålla denna förmånligare beskattning ska arbetsgivaren vara ett svenskt bolag eller ett utländskt bolag med fast driftställe i Sverige och arbetsgivaren definieras som den som betalar ut ersättningen till arbetstagaren. Utformning har lett till att utbetalningar från ett utländskt bolag beskattas högre än en objektivt jämförbar utbetalning som kommer från ett svenskt bolag. En sådan situation är ej tillåten enligt de grundläggande principerna om fri rörlighet inom EU. Författaren konstaterar i framställningen att utformningen av arbetsgivarbegreppet utgör en indirekt diskriminerande restriktion av den fria rörligheten av kapital. Detta då det föreligger en objektivt jämförbar situation och ersättningen som betalas ut fattas av sämre villkor om den kommer från ett utländskt bolag respektive ett svenskt bolag. En indirekt diskriminerande restriktion kan i vissa fall rättfärdigas genom rule of reason. EU-domstolen har dömt liknande fall där nationella lagstiftningar har ansetts utgöra restriktioner av den fria rörligheten av kapital. De nationella domstolarna har åberopat att deras lagstiftning syftar till att upprätthålla skattesystems inre sammanhang. Författaren prövade den svenska förmånsbeskattningen mot denna rättfärdigandegrund och fastslog att det inte förelåg ett sådant direkt samband mellan skatteförlusten som uppstår vid ett beviljande av avdrag och den skatteintäkt som kan kompensera för denna förlust. Arbetsgivarbegreppet i det svenska expertskattereglerna utgör således en otillåten restriktion av den fria rörligheten av kapital.