Bakgrund: Fekal inkontinens innebär en ofrivillig förlust av lös/fast avföring. Fekal inkontinens är ett relativt vanligt förekommande tillstånd, och mörkertalet anses vara stort. Stigmat kring tarmsjukdomar och eliminering gör tillståndet till ett tabubelagt ämne. Att lida av fekal inkontinens försvårar många aspekter av livet och forskning har visat att tillståndet har negativ inverkan på kvinnors livskvalitet. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelser av att leva med fekal inkontinens. Metod: En litteraturöversikt genomfördes för att svara an på syftet. Tio kvalitativa artiklar analyserades med fokus på likheter och skillnader i kvinnornas upplevelser. Dessa blev till teman och subteman som utgör litteraturöversiktens resultat. Resultat: Resultatet presenteras i fem teman och nio subteman. Resultatets fem teman är: Begränsningar, Ett förändrat jag, Möte med vården, Strategier att hantera fekal inkontinens och Hinder och möjligheter att tala om fekal inkontinens. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån livsvärldsteorin. Fekal inkontinens hade stor inverkan på kvinnornas liv och begränsade deras tillgång till världen. Trots att tillståndet endast är ett kroppsligt symtom påverkade det alla dimensioner av kvinnornas liv. Stigmatiseringen kring tarmfunktion och eliminering skapar svårigheter i kontakten med sjukvården. Vidare beskrivs hur ett livsvärldsperspektiv kan användas för att få en djupare förståelse av kvinnornas upplevelser av att leva med fekal inkontinens.

Bakgrund: Av den vuxna befolkningen i världen lever omkring 12 % med överaktiv blåsa (ÖAB) med en tydlig prevalensökning över 44 år. ÖAB definieras som akuta, täta urinträngningar med eller utan inkontinens och innebär en förlust av de första varnande signalerna från blåsan. ÖAB ses som en tyst sjukdom då kvinnor undviker att söka vård. Syfte: Belysa hur det dagliga livet påverkas av överaktiv blåsa hos kvinnor. Metod: Semistrukturerad intervju med kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Kvinnor hanterar ÖAB genom att planera dagen efter toalettillgång. De undviker vätska före aktiviteter, begränsar mängd alkohol samt tömmer blåsan i förebyggande syfte för att minska risken för akuta trängningar och läckage. Vid genomförande av fysisk aktivitet utformas den efter blåsans förmåga. Aktiviteter och rörelsen som medför läckage undviks av kvinnor med ÖAB. Kvinnor som sökt vård för problematiken upplevde sig få ett negativt bemötande av sjukvårdspersonalen vilket också leder till att de slutar söka vård. Slutsats: Kvinnor med ÖAB bildar en vardag efter blåsan och planerar dagen efter blåsans behov att tömmas. Sjukvårdspersonalens bemötande till kvinnor med ÖAB bör ändras för att kvinnorna ska få känna en ökad acceptansnivå till sitt tillstånd. Det leder således till bättre behandlings- och hanteringsmöjligheter för de drabbade kvinnorna. / Background: Of the adult population, worldwide, live about 12 % with overactive bladder (OAB) with a clear prevalence increase over the age of 44. OAB is defined as acute, frequent urination with or without incontinence which means an absence of the first warning signals from the bladder. OAB is seen as a silent decease, because women avoid seeking care. Aim: To illustrate how daily life is affected by overactive bladder in women. Method: Semi-structured interview with qualitative content analysis was used. Result: Women manage OAB by planning their day after toilet access. They avoid drinking before activities, limit the amount of alcohol and empty the bladder for preventive purposes to reduce risk of acute urgency and leakage. When performing physical activity, it´s designed after the ability of the bladder. Activities that cause leakage are avoided by women with OAB. Women who have sought care for the problem, received a negative response from the healthcare staff, which also leads them to stop seeking care. Conclusion: Women with OAB form their daily life after the bladder and are planning the day after the bladder needs to be emptied. The healthcare staff's treatment of women with OAB should be changed so that women can feel an increased level of acceptance of their condition. It leads to better treatment and management options for the affected women.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Bakgrund  Majoriteten av alla förlossningar är så kallade vaginala förlossningar. Vården efter en förlossning innebär ofta en kort kontakt vilken avslutas runt tre månader postpartum. Under vaginal förlossning ådrar sig vissa kvinnor skador vilka kvarstår i över sex månader och upp till flera år postpartum. I vissa fall kan även problematik kopplat till sådana skador uppstå flera år efter en förlossning. Sådana långvariga förlossningsskador är: bäckenbottenprolaps, fekal- och urininkontinens, dyspareuni och bäckensmärta. Dessa skador medför bland annat sviktande basala kroppsfunktioner och smärta. Hälso- och sjukvården spelar en viktig roll i stötta dessa kvinnor för att bibehålla deras KASAM och livskvalitet.   Syfte Syftet var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med långvariga förlossningsskador.   Metod Den metod som använts för detta arbete var en litteraturöversikt baserad på 16 vetenskapliga artiklar vilka analyserades enligt så kallad integrerad analys.   Resultat Kvinnor med långvariga förlossningsskador upplevde en låg hälsa och livskvalitet. Dessa kvinnor upplevde många begränsningar i vardagen och en påverkan på fysisk förmåga, psykiskt mående, relationer och sexuell hälsa. Många kvinnor var missnöjda med den vård de mottagit för sin skada, speciellt gällande bemötandet och erhållen information. Flertalet kvinnor var oroliga inför framtiden medan vissa var hoppfulla eller hade funnit acceptans inför sin situation.   Slutsats I denna litteraturöversikts resultatdel framkom det att omvårdnaden av kvinnor vilka lever med långvariga förlossningsskador är bristfällig, detta gällande främst bemötande och informatik. Två områden vilka är essentiella i sjuksköterskans yrkesutövande. För att förbättra kvinnors självupplevda hälsa och livskvalitet behöver dessa områden utvecklas i form av ett större fokus på personcentrerad omvårdnad och utökad information kring eventuella långvariga förlossningsskador i samband med förlossning. / Background  The majority of all deliveries are vaginal deliveries. After childbirth, the care often involves a short contact which is completed around three months postpartum. During vaginal delivery, some women suffer injuries that persist for over six months and up to several years postpartum. In some cases, problems associated with such injuries can also occur several years after giving birth. Examples of such long-term injuries are: pelvic organ prolapse, fecal and urinary incontinence, dyspareunia and pelvic pain. These injuries cause, among other things, failing basic bodily functions and pain. Health care plays an important role in supporting these women to maintain their sense of coherence and quality of life.   Aim The aim was to highlight women’s experiences of living with long-term maternal childbirth injuries.   Method The chosen method for this study was a literature review based on 16 scientific articles that were analyzed using integrated analysis.   Results Women with long-term maternal childbirth injuries experienced poor health and quality of life. These women experienced many limitations in their everyday life and an impact on physical ability, mental health, relationships and sexual health. Many women were dissatisfied with the health care they received for their injury, especially regarding the care and information received. Most women were worried about the future, but some women were hopeful or had found acceptance for their situation.   Conclusions In the results section of this literature study, it was found that the health care of women living with long-term maternal childbirth injuries is inadequate. This regarding how the health care staff treat the women and the information they receive. Two areas that are essential in the nurse's professional practice. In order to improve women's self-perceived health and quality of life, these areas need to be developed through a greater focus on person-centered care and broadened information about possible long-term birth injuries in connection with childbirth.

För att öka användandet av återbrukbara sanitetsskydd under menstruation inkontinensproblematik och som trosskydd i både utvecklade- och utvecklingsländer krävs det att sanitetsskyddet förutom att uppfylla sitt syfte, även sitter på plats och känns tryggt. För att uppnå detta krävs en komfortabel fästanordning som håller skyddet på plats. För att jobba mot en mer hållbar värld genom reducering av engångsartiklar i plast och mot ett samhälle utan mensfattigdom kan återbrukbara sanitetsskydd vara ett steg i rätt riktning. Branschstandard för återbrukbara sanitetsskydd är idag en binda med en tryckknapp som fästanordning. Tidigare studier framhäver dock en viss problematik med att fästanordningen inte håller sanitetsskyddet på plats utan att skyddet åker åt sidan under användning. För att ta fram en optimal fästanordning för återbrukbara sanitetsskydd, har tre stycken nya fästanordningar tagits fram i denna studie. Dessa fästanordningar var en silikonbeläggning applicerad under skyddet, ett ruggat polyestertyg applicerad på skyddets undersida och två stycken silikonband fastsydda i underbyxans gren för sanitetsskyddet att fästas mellan. Dessa tre kom sedermera att jämföras med den redan etablerade fästanordningen med tryckknapp. Studien baserades på en kvalitativ undersökning som genomfördes av sex kvinnor mellan 25-63 år som förde logg om sina upplevelser av de fyra olika fästanordningarna. Den kvalitativa studien fördes parallellt med en kvantitativ studie i form av ett tvätt-, kraft- och friktionstest för att mäta och jämföra de olika fästanordningarnas hållbarhet i relation till tvätt och användning. Det kvalitativa testet visade på att fästanordningen med tryckknapp och fästanordningen med silikonband integrerade i underbyxa var mest komfortabla och kändes säkrast. Från de kvantitativa testerna presterade silikonbanden integrerade i underbyxa bäst och bekräftar den kvalitativa undersökningen. Däremot riktades kritik från respondenterna kring långsiktigt användande, hygien, utseende och hållbarhet mot fästanordningen med silikonband. Efter resultatanalys kan slutsatsen dras att känslan av psykisk komfort är viktig och att känslan av trygghet infinner sig när sanitetsskyddet är ordentligt fast i underbyxan. Med kritiken i beaktning samt tvättestets resultat som visade på en antydan till slitage av polyesterns kanter, kan en kombination med tryckknapp och silikonbeläggning rent hypotetiskt vara en optimal fästanordning. / In order to encourage the use of reusable sanitary pads for: incontinence problems, panty liners and menstruation in both developed and developing countries alike, a sanitary pad which feels secure and sits in place, whilst also maintaining its functionality, is required. To achieve this a convenient fastening device that holds the sanitary pad in place is necessary. This in turn, helps create a more sustainable planet by reducing single-use plastic items, whilst simultaneously reducing menstrual poverty. Today, the industry standard for reusable sanitary protection is a pad with a press stud as its fastening device. However, previous studies highlight a particular problem with this pad, in which the fastening device does not hold the sanitary protection properly in place. Instead the press stud design has been shown to consistently move to the side for the user, therefore causing discomfort. In order to develop an optimal fastening device for reusable sanitary pads, this study developed three new fasteners: a sanitary pad with a silicone coating applied underneath the pad, a sanitary pad with a coarse polyester fabric on its underside, and a pair of regular underpants with silicon bands sewn in to allow for a pocket for the sanitary pad. These three designs have been developed to compare with the already established press stud fastener. The study was based on a qualitative survey of six women between the ages of 25-63 who kept a log of their experiences testing the four different fasteners that were applied to a reusable pad. The qualitative study was carried out in parallel with a quantitative study in the form of a: washing, force and friction test to measure and compare the durability of the various fasteners in relation to washing and use. The qualitative test showed that the fastener with a press stud and the fastener with silicone bands sewn into the underpants, were the most comfortable and felt the most secure. From the quantitative tests, the silicone bands sewn into the underpants performed best and confirmed the qualitative investigation. After analyzing the results, a conclusion can be drawn that the feeling of psychological comfort is of upmost importance for users. Based on the qualitative and quantitative results, silicone bands integrated into underpants performed best for its purpose. On the other hand, criticism from the respondents regarding long-term use, hygiene, aesthetics and durability was directed at this fastening device. Taking the criticism into account and the results of the washing test where signs of wear and tear were shown on the polyester fabric, a combination with a press stud and silicone coating could hypothetically be the optimal fastening device.

Background: A lot of women who goes through a vaginal delivery will contract injuries due to the delivery. These injuries are termed as tears, prolapse, dyspareunia, incontinence and the symptoms can affect the women in their daily life. The nurse will get in contact with these women in different contexts when the women seek help for her problems. There is an estimated number of unknown cases that are caused by injuries from the delivery due partly to the normalization in the society. It can also be linked to the ignorance and absence from the health care. Aim: The purpose of the literary survey was to describe how life is affected due to the experiences of injuries from delivery. Method: The literature survey has been based on ten scientific articles of both qualitative and quantitative methods. The authors obtained the articles by searches in the databases Pubmed and Cinahl Complete. Results: From the result three main themes was extracted that was the main findings of how the women experiences their life quality due to the injuries from the delivery. A non-working body, physical, psychological, sexual and social limitations and moving on with life. Summary: Suffering a birth injury can be associated with loss of vital functions, pain, discomfort, worry, anxiety and depression. These can lead to the body being perceived as dysfunctional and entail limitations physically, psychologically, sexually and socially. A good treatment from healthcare is important to get the right diagnosis, treatment and support to be able to move on in life. / Background: A lot of women who goes through a vaginal delivery will contract injuries due to the delivery. These injuries are termed as tears, prolapse, dyspareunia, incontinence and the symptoms can affect the women in their daily life. The nurse will get in contact with these women in different contexts when the women seek help for her problems. There is an estimated number of unknown cases that are caused by injuries from the delivery due partly to the normalization in the society. It can also belinked to ignorance and absence from the health care. Aim: The purpose of the literary survey was to describe how life is affected due to the experiences of injuries from delivery. Method: The literature survey has been based on ten scientific articles of both qualitative and quantitative methods. The authors obtained the articles by searches in the databases Pubmed and Cinahl Complete. Results: From the result three main themes was extracted that was the main findings of how the women experiences their life quality due to the injuries from the delivery. A non-working body, physical, psychological, sexual and social limitations and moving on with life. Summary: Suffering a birth injury can be associated with loss of vital functions, pain, discomfort, worry, anxiety and depression. These can lead to the body being perceived as dysfunctional and entail limitations physically, psychologically, sexually and socially. A good treatment from healthcare is important to get the right diagnosis, treatment and support to be able to move on in life.