Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger på fyra förskolor utformar och planerar innemiljö för att den ska ha en för barn god språkutvecklande funktion. Vidare kommer vi att ta reda på pedagogers arbetssätt för att stimulera barns språkutveckling i verksamhetens innemiljöer. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsstrategi med öppna observationer och semistrukturerade intervjuer för att samla in materialet till vårt arbete. Vårt resultat visar att all innemiljö kan vara språkutvecklande, men att det är samspelet mellan pedagoger och barn som är avgörande för språkutvecklingen. Slutsatsen är att miljö och material är viktiga kommunikativa medspelare i barns språkutveckling, men att det är pedagogen som är startmotorn.

BAKGRUND:I bakgrunden beskrivs tidigare forskning kring förskolans miljöer. Hur den svenska försko-lans miljöer sett ut och ser ut idag. Jag beskriver också Reggio Emilia filosofins uppkomst samt dess tankar om förskolans miljöer.SYFTE:Syftet för undersökningen är att ta reda på och redovisa hur miljön på hur en förskola inspi-rerad av Reggio Emilia och en förskola utan inriktning ser ut, samt hur pedagogerna på des-sa två förskolor ser på betydelsen av den fysiska innemiljön för barns utveckling och läran-de.METOD:Metoden består av att en övergripande self-report fråga lämnats ut till 12 pedagoger i två olika praktiker, en förskola med Reggio Emilia inriktning och en förskola utan speciell in-riktning. Datainsamlingen har analyserats enligt en kvalitativ ansats och kompletterats med observationer av de fysiska miljöerna (gjorda löpande under fem veckors tid).RESULTAT:Resultatet har visat pedagogernas tankesätt kring sin förskolas fysiska innemiljöer. Det visar vidare likheter och skillnader mellan de två praktikernas innemiljöer och likheter och skill-nader i pedagogernas tankesätt.