Föreliggande studie har tre övergripande syften: (1) att undersöka vilka huvudsakliga behandlingsmetoder/-modeller som framhålls av forskning som mest effektiva rörande behandling av omhändertagna ungdomar med svår psykosocial problematik, som är placerade på institution, (2) att i dessa behandlingsprogram kartlägga vilka huvudsakliga behandlingskomponenter (specifika faktorer) som förespråkas för behandling av dessa ungdomar, (3) att undersöka vilka andra behandlingsfaktorer och aktiviteter (s.k. ickespecifika faktorer) som lyfts fram i forskningen som verkningsfulla och om, och i så fall på vilket sätt, som dessa s.k. ickespecifika faktorer hänger samman med de komponenter som förespråkas i respektive behandlingsmetod (specifik faktor). Studien är utformad som en integrativ litteraturöversikt där tidigare forskning i form av vetenskapliga rapporter och artiklar sammanställs för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Av studiens resultat framgår att behandlingsprogram baserat på kognitiva och beteendeinriktade teorier framstår som mest effektiva i behandlingen av denna grupp ungdomar. De huvudsakliga komponenterna i KBT-programmen utgår bl.a. från motivation, social färdighetsträning, förändring av tankesätt och känslohantering. Slutligen visar resultatet att utöver behandlingen är skola, fritidsaktiviteter och kamratrelationer viktiga inslag i den unges liv. Dessa tre domäner uppfattas mer som separata delar än en integrerad del av institutionsbehandlingen, trots att dessa moment innehåller verkningsfulla komponenter för ungdomars psykosociala utveckling. Vidare diskuteras studiens resultat samt hur en integrativ syn på behandling kan se ut.

I denna uppsats har vi utgått från bakgrundsmaterial som visar på att Malmö stads stadsdelar gör vitt skilda bedömningar om vilka insatser personer med missbruk bör få och hur insatserna ska vara utformande. Med detta som utgångspunkt har syftet varit att ta reda på vilka följderna blir för personer med missbruksproblem under institutionsbehandling. Med följderna syftar vi till om de vitt skilda bedömningarna om insatser påverkar personer i missbruk under behandlingstiden och deras möjlighet till varaktig drogfrihet. För att ta reda på detta gjorde vi fyra stycken kvalitativa intervjuer med fyra personal från två institutioner som bedriver missbruksbehandling. Våra huvudresultat visade att det är stora skillnader i om personer i missbruk ges rätt förutsättningar för en varaktig drogfrihet. Många personer i missbruk är beroende av hjälp från sin stadsdel för att göra de förändringar som krävs för att bli drogfri. De behöver ofta insatser ur ett helhetsperspektiv som exempelvis hjälp med att ordna boende, sysselsättning och tillräckligt lång behandlingstid. Våra resultat visar att det inte är alla klienter som får den hjälpen från sin stadsdel. Det leder till att de under behandlingen har sämre förutsättningar än andra att ta till sig av den behandling som ges. Vi insåg under arbetets gång att ämnet i sig var väldigt komplext. Vissa delar har vi, av utrymmes- och tidsskäl, fått lämna orörda. Det har lett till att vi inte kunnat dra slutsatsen att vårt resultat gäller personer som söker andra former av behandling än institutionsbehandling. Vårt bakgrundsmaterial tyder dock på att det är ett genomgående problem inom missbruksbehandling.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Under 2006 påbörjades arbetet med att nationellt höja kvaliteten på praktiskt socialt arbete. Socialstyrelsen gav då ut nya råd och riktlinjer för hur socialtjänsten kan stärka och utveckla sitt behandlingsarbete. Utifrån detta blir det allt vanligare att mer strukturerade manualer och behandlingsinstrument införs i arbetet. Ett sådant instrument är Youth Outcome Questionnaire, som under hösten 2007 implementeras i en kommunal behandlingsverksamhet i Örebro. Syftet med studien är att undersöka hindrande och möjliggörande faktorer som omgärdar implementeringen av ett behandlingsinstrument i en behandlingsverksamhet för ungdomar på institution. Syftet preciseras genom följande frågeställningar: Hur följdes det behandlingsarbetet upp innan implementeringen av instrumentet? Vad har föranlett att enheten beslutat att införa det nya behandlingsinstrumentet Y-OQ 2.0? Vilka möjliggörande eller hindrande faktorer har föregått implementeringsarbetet av instrumentet? Vilka negativa eller positiva faktorer framkommer i det praktiska handhavandet och tillämpningen av instrumentet? Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med sex personer ur personalgruppen i den aktuella verksamheten. Tolkningsramen utgörs i huvudsak av implementeringsteori. Resultatet visar att personalen har en positiv inställning till arbetet med instrumentet. Man har inte tidigare arbetat utifrån strukturerade utvärderingsmetoder i form av instrument eller manualer och en majoritet av respondenterna ser behovet av utvärdering i verksamheten. Hindrande faktorer under implementeringen visar sig främst i att man upplever utbildningen som något bristfällig och att man inte heller fått någon handledning kring instrumentet. Detta har lett till osäkerhet kring användandet av detta liksom hur man ska använda de resultat som framkommer, vilket också visar på de praktiska svårigheter detta medfört. De möjliggörande faktorerna handlar till stor del om personalens positiva attityd och vilja att använda sig av det nya verktyget. I diskussionen förs resonemang kring implementeringens effekter på behandlingsverksamheten och instrumentets tillämpningsområde inom behandlingsarbetet.</p><p>Nyckelord: Implementering, implementeringsteori, behandlingsinstrument, Youth Outcome Questionnaire (Y-OQ 2.0), institutionsbehandling</p>

SAMMANFATTNING Under 2006 påbörjades arbetet med att nationellt höja kvaliteten på praktiskt socialt arbete. Socialstyrelsen gav då ut nya råd och riktlinjer för hur socialtjänsten kan stärka och utveckla sitt behandlingsarbete. Utifrån detta blir det allt vanligare att mer strukturerade manualer och behandlingsinstrument införs i arbetet. Ett sådant instrument är Youth Outcome Questionnaire, som under hösten 2007 implementeras i en kommunal behandlingsverksamhet i Örebro. Syftet med studien är att undersöka hindrande och möjliggörande faktorer som omgärdar implementeringen av ett behandlingsinstrument i en behandlingsverksamhet för ungdomar på institution. Syftet preciseras genom följande frågeställningar: Hur följdes det behandlingsarbetet upp innan implementeringen av instrumentet? Vad har föranlett att enheten beslutat att införa det nya behandlingsinstrumentet Y-OQ 2.0? Vilka möjliggörande eller hindrande faktorer har föregått implementeringsarbetet av instrumentet? Vilka negativa eller positiva faktorer framkommer i det praktiska handhavandet och tillämpningen av instrumentet? Studien har en kvalitativ ansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med sex personer ur personalgruppen i den aktuella verksamheten. Tolkningsramen utgörs i huvudsak av implementeringsteori. Resultatet visar att personalen har en positiv inställning till arbetet med instrumentet. Man har inte tidigare arbetat utifrån strukturerade utvärderingsmetoder i form av instrument eller manualer och en majoritet av respondenterna ser behovet av utvärdering i verksamheten. Hindrande faktorer under implementeringen visar sig främst i att man upplever utbildningen som något bristfällig och att man inte heller fått någon handledning kring instrumentet. Detta har lett till osäkerhet kring användandet av detta liksom hur man ska använda de resultat som framkommer, vilket också visar på de praktiska svårigheter detta medfört. De möjliggörande faktorerna handlar till stor del om personalens positiva attityd och vilja att använda sig av det nya verktyget. I diskussionen förs resonemang kring implementeringens effekter på behandlingsverksamheten och instrumentets tillämpningsområde inom behandlingsarbetet. Nyckelord: Implementering, implementeringsteori, behandlingsinstrument, Youth Outcome Questionnaire (Y-OQ 2.0), institutionsbehandling

Älgeredskollektivet är ett behandlingshem som riktar sig till ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Behandlingen utförs genom användandet av en rad olika arbetsmetoder vilket bland annat innefattar medlevarskap, som är en relativt ovanlig behandlingsmetod i Sverige. En explorativ fallstudie genomfördes för att jämföra beskrivningen av Älgeredskollektivets arbetsmetoder med vad som enligt forskning kan klassas som effektiv institutionsbehandling av ungdomar. Rapporten baserades på kollektivets verksamhetsbeskrivning och kompletterades med datorstödda intervjuer med kollektivets personal. Resultatet visar att Älgeredskollektivet har valt sina arbetsmetoder/modeller utifrån forskning men att det finns brister i genomförandet av dessa utifrån vedertagna manualer. De har en genomtänkt behandlingstid, personalgruppen är sammanhållen men med varierande utbildning samt att de arbetar aktivt med grupprocesser. Älgeredskollektivet har ett utarbetat system för att kvalitetssäkra samt individanpassa sin behandling och fokuserar även på skola, familjearbete och värdesätter kontakten med prosociala kamrater. Då kollektivet arbetar aktivt med alla de variabler som visat sig vara av vikt för att uppnå en effektiv behandling av ungdomar bör Älgeredskollektivet således kunna anses vara en institution som bedriver effektiv behandling av ungdomar med allvarlig beteendeproblematik ifall de arbetar på det sätt som verksamhetsbeskrivningen beskriver. Bristen på forskning kring medlevarskap bidrog till att resultatet kring medlevarskapet inte var vetenskapligt förankrat men rapporten visade ändå att medlevarskapet bland annat bidrar till en upplevd familjekänsla och att familjeliknande institutioner har visat ge positiva effekter men att det kan leda till en destruktiv relation mellan behandlare och elev i vissa fall.

This study aims to explore how secondary prevention carried out at a Honduran institution for youth at risk is experienced by its professional workers and former residents. This qualitative research is based on ethnographic approaches conducted at Hogar de Niños Renacer, Tegucigalpa, which is a facility for institutional care of youth at risk. Renacer applies a holistic, multidimensional approach to preventive work by covering various dimensions of youth development such as needs for emotional care, education, and spiritual growth. All research participants claim that positive aspects of Renacer include the provision of such possibilities. The project is constantly developing and accommodates various areas in need of improvement such as acquiring sufficient, competent staff. The majority of individuals who have participated in Renacer‟s project are proven to establish a functioning adult life after leaving the institution.