No description available.

Bakgrund: Delirium har en utbredd förekomst inom olika vårdmiljöer, särskilt på intensivvårdsavdelningar. Detta kan leda till flera negativa konsekvenser, inklusive förlängda vårdtider på intensivvårdsavdelningen och i sjukhusmiljön. Syftet: med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda vuxna patienter med intensivvårdsdelirium. Metoden: för detta var en litteraturstudie som genomfördes enligt Polit och Becks niostegsmodell. Studien baserades på 18 kvalitativa artiklar som analyserades med Braun och Clarkes tematiska analys. Resultat: författarna identifierade två teman: att identifiera och behandla delirium, samt att möta utmaningar och osäkerhet i vården av patienter med delirium. Sex subtema delades sedan in i bedömningsinstrument för att identifiera delirium, utmaningar med läkemedelsbehandling och omvårdnadsåtgärder vid ickeläkemedelsbehandling, bristande kunskap, vikten av att optimera vårdmiljö och kommunikationssvårigheter. Detta ledde fram till slutsatserna att det fanns brister i bedömningen av intensivvårdspatienter med delirium delvis på grund av tidsbrist och kunskapsbrist. Läkemedelsbehandling användes i stor utsträckning vilket ledde till mer övervakning och tillsyn i stället för att använda icke-läkemedelsbehandlingsåtgärder. Tillräckligt med kunskap om delirium saknades och behov av mer utbildning efterfrågades för att öka kompetensen kring deliriumvård. Miljön påverkade arbetet och modifiering av miljön skapades för en tryggare arbetsplats och för att förebygga delirium / Background: Delirium is widespread in various healthcare settings, particularly in intensive care units (ICUs). This condition can lead to several negative consequences, including prolonged stays in the ICU and the hospital. Aim: The study aimed to describe nurses' experiences of caring for adult patients with ICU delirium. Method: A literature review was conducted following Polit and Beck's nine-step model. The study was based on 18 qualitative articles analyzed using Braun and Clarke's thematic analysis. Results: The authors identified two main themes: identifying and treating delirium and facing challenges and uncertainties in caring for patients with delirium. Six sub-themes were categorized into assessment tools for identifying delirium, challenges with pharmacological treatment and nursing interventions for non-pharmacological treatment, lack of knowledge, the importance of optimizing the care environment, and communication difficulties. The conclusions drawn were that there were deficiencies in the assessment of ICU patients with delirium, partly due to time constraints and lack of knowledge. Pharmacological treatment was extensively used, leading to more monitoring and supervision instead of utilizing non-pharmacological treatment measures. Adequate knowledge about delirium was lacking, and more education was needed to increase competence in delirium care. The environment impacted the work, and modifications were made to create a safer workplace and prevent delirium.

Introduktion: Intensivvårdsavdelningen är en högteknologisk miljö, vilket ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskan som vårdar kritiskt sjuka patienter. Intensivvårdspatienter är i behov av att transporteras inom sjukhuset. Dessa transporter är riskfyllda och ställer krav på intensivvårdssjuksköterskan. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av patientsäkerheten vid intrahospitala transporter. Metod: Studien genomfördes som en integrativ litteraturstudie enligt Whittemore & Knafl (2005) med induktiv ansats. Totalt inkluderades tre kvalitativa studier, tre mixade metoder och tre kvantitativa studier samt en observationsstudie. Resultat: Baserades på 10 artiklar som berör intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av patientsäkerheten vid intrahospitala transporter. Utifrån studiernas resultat identifierades faktorer som hotar och främjar patientsäkerheten under intrahospitala transporter som presenteras i de tre teman: Att samarbeta i teamet, Att arbeta förebyggande och Ökad arbetsbelastning. Konklusion: Forskningsområdet inom intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av patientsäkerhet under intrahospitala transporter var begränsat. Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att intrahospitala transporter var riskfyllda och krävande, där patientsäkerheten var hotad. Intrahospitala transporter kräver kompetens och förberedelser för att kunna utföra intrahospitala transporterna på ett patientsäkert sätt. Där fungerande utrustning, samarbete inom teamet, patientens kliniska status och vårdmiljö hade en betydande roll för att kunna utföra säkra intrahospitala transporter. / Introduction: The intensive care unit is a high-tech environment, which places high demands on the intensive care nurse who cares for critically ill patients. Intensive care patients need to be transported within the hospital. These transports are fraught with risk and place demands on the intensive care nurse. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of patient safety during intrahospital transport. Method: The study was conducted as an integrative literature study according to Whittemore & Knafl (2005) with an inductive approach. In total, three qualitative studies, three mixed methods and three quantitative studies and one observational study were included. Results: Was based on 10 articles concerning the intensive care nurse's experiences of patient safety during intrahospital transport. Based on the results of the studies, factors that threaten and promote patient safety during intrahospital transport were identified, which are presented in the three themes: Working together in the team, Working preventively and Increased workload. Conclusion: The research area within intensive care nurses' experiences of patient safety during intrahospital transport was limited. Intensive care nurses felt that intrahospital transport was risky and demanding, where patient safety was threatened. Intrahospital transports require competence and preparation to be able to carry out the transports in a patient-safe way. Functioning equipment, collaboration within the team, the patient's clinical status and care environment played a significant role in being able to carry out safe transports.

Introduktion: Avslutad intensivvård leder ofta till efterföljande vård på en allmän vårdavdelning. Patienter som vårdats på en intensivvårdsavdelning efter utskrivning till vårdavdelning bör få en uppföljning av en intensivvårdssjuksköterska för att kunna upprätthålla hög patientsäkerhet och en god vård. Det är därför av betydelse att beskriva hur sjuksköterskor på vårdavdelning upplever denna uppföljning efter avslutad intensivvård. Syfte: Syftet var att beskriva grundutbildade sjuksköterskors upplevelse av att delta i uppföljning av utskriven intensivvårdspatient - Post intensivvårdsgrupp (PIG). Metod: En intervjustudie med ändamålsenligt urval och kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat: Resultatet bildade tre kategorier; Att utmanas i en dynamisk vårdmiljö där teamarbete är betydelsefullt, att få stöd bidrar till ett lärande som ger en känsla av trygghet och att utgå från patientens nuvarande status och individuella behov. Slutsats: PIG-uppföljning kan ge stöd och nytta till både patienter och vårdpersonal. PIG-uppföljning kan fungera som ett känslomässigt och pedagogiskt stöd för grundutbildade sjuksköterskor på vårdavdelning, med målet att hjälpa patienter vidare i sin fortsatta återhämning efter avslutad intensivvård. PIG-uppföljning kan bidra till ett fördjupat samarbete mellan IVA och vårdavdelning som ger möjlighet till kunskapsutbyte med syfte att öka kompetensen på vårdavdelning och därmed öka patientsäkerheten.

Bakgrund: Intensivvård är sjukvård inom högteknologisk verksamhet där patienter som är allvarligt och kritisk sjuka eller skadade vårdas. Att under vårdtiden på intensiven vårdas i respirator försämrar patienternas möjlighet att kommunicera verbalt med andra. Tidigare var rutinen att patienter som vårdades i respirator sederades djupt och kravet på kommunikation var då inte så hög, men det senaste decenniet har regimen kring det förändrats. Idag respiratorbehandlas patienter med en ytligare sedering och dagliga väckningar. Kommunikation är viktigt vid omvårdnad av patienter. Patienter önskar mer kommunikation och information från personal då det är svårt att förstå alla situationer som de befinner sig i. Intensivvårdssjuksköterskor menar att vårda patienter i respirator med ytlig sedering kan vara en etisk konflikt. Det ställer höga krav på oss som ska vårda dessa patienter att vi kan förklara vad som hänt, kommer hända och vad vi ska göra med patienterna så det förstår vad vi säger och menar.  Syfte: Syftet var att beskriva strategier för kommunikation när ett gemensamt verbalt språk saknas hos patient med invasiv ventilationsbehandling och intensivvårdssjuksköterskan. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ ansats med kritiskt incident teknik som metod. Studien hade ett ändamålsenligt urval och inkluderade intensivvårdssjuksköterskor från hela landet. Datainsamlingen har skett med ostrukturerade intervjuer och datan har analyserats induktivt. Författarna letade efter beteendecitat och beskrivningar av olika strategier för kommunikation. Dessa indelades sedan i underkategorier medan ett resultat skrev fram och slutligen presenterades i tre olika huvudkategorier.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier; Skapa trygghet med kommunikation och kroppsspråk, resurser för att tolka och förstå patienter och använda kommunikationshjälpmedel.  Slutsats: Att vårda patienter som inte intensivvårdssjuksköterskorna har ett gemensamt verbalt språk med är komplext. Studien fann att genom kroppsspråket gick det att kommunicera med patienterna. Det framkom att något som var väldigt viktigt var att skapa en trygg och säker atmosfär för patienten, kände patienten sig trygg och sedd menade studiedeltagarna att den verbala kommunikationen inte längre spelade fullt lika stor roll.

ÚVOD: Syndrom vyhoření relativně závažný problém projevující psychosomatickým onemocněním, emocionální vyčerpaností jedince. Vzniká především pomáhajících profesí, jako důsledek chronického stresu, ztráty motivace svém povolání CÍLE Cílem diplomové práce bylo zjistit syndrom vyhoření ovlivňuje sexualitu všeobecných sester pracovištích neodkladné péče v kultních nemocnicích. Výzkumné šetření probíhalo pomocí dvou dotazníků. První standardizovaný dotazník zjišťuje míru syndromu vyhoření, jde o českou verzi Shironomovy škály (Shirom, Melamed, 2006 in Ptáček 2013) Druhý dotazník je zaměřen na xuální funkce ženy (Mellan in Kratochvíl, 1999 . Výzkumný vzorek tvořily všeobecné sestry ženy, pracující na odděleních neodkladné péče v nefakultní nemocnici. VÝSLEDKY vyhodnocení dat bylo použito 62 dotazníků. Byly stanoveny čtyři pracovní hypotézy H1: Předpokládáme, že rozvojem syndromu vyhoření bude klesat žen pracujících jako všeobecná sestra odděleních neodkladné péče v nefakultních nemocnicích pohlavní touha. H2: Předpokládáme, že rozvojem syndromu vyhoření bude klesat acujících jako všeobecná sestra odděleních neodkladné péče nefakultních nemocnicích hodnocení sebe jako sexuální partnerky.H3: Předpokládáme, že nižším dosaženým vzděláním pracující odděleních neodkladné péče nefakultních nemocnicích budou dosahovat...