Bakgrund: Organdonation är en process som är betydelsefull då processen handlar om liv och död. Donatorns liv avslutas och mottagaren får en chans till överlevnad. En död donator kan donera fler organ än en levande donator. Intensivvårdssjuksköterskan har en betydande roll i detta och måste vara kompetent och känna sig trygg för att vara med i processen. Att vårda donatorn och anhöriga med respekt och värdighet är grundläggande. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att delta i processen vid organdonation. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ och induktiv design baserad på vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats. Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) analysmetod har använts för att analysera 13 vetenskapliga artiklar.  Resultat: Organdonation är något som väckte många tankar och känslor hos intensivvårdssjuksköterskan. Upplevelserna av att delta i processen skiljer sig. Det ansågs vara något fint och betydelsefullt att finnas där för organdonatorn och dess anhöriga. Samtidigt upplevdes det som stressande och utmattande. Ett behov av stöttning från kollegor och mer utbildning om organdonation behövdes. Slutsats: Sjukvårdens mål är att rädda patienten liv men även när det inte är möjligt behöver intensivvårdssjuksköterskan vårda med respekt och värdighet. Intensivvårdssjuksköterskans professionella vårdande av organdonatorn och ett värdigt bemötande av anhöriga är av yttersta vikt för att etiska ifrågasättande av organdonationsprocessen inte ska uppkomma. / Background: Organ donation is a process that is significant as the process can be about life and death. The donor's life can be ended and the recipient can be given a chance for survival. A dead donor can donate more organs than a living donor. As an intensive care nurse, you have a significant role in this and must be competent and feel safe to be part of the process. Caring with respect and dignity is fundamental to doing a good job for the donor and relatives. Purpose: The purpose was to describe the intensive care nurse's experience of participating in the process of organ donation. Method: Literature study with a qualitative and inductive design based on original scientific articles with a qualitative approach. Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) analysis method has been used which is divided into 9 steps. 13 scientific articles from the two databases were used in the result. Results: Organ donation is something that aroused many thoughts and feelings in the intensive care nurse. The experiences of participating in the process differ. It was considered something nice and significant to be there for the organ donor and their relatives. At the same time, it was experienced as stressful and exhausting. A need for support from colleagues and more education about organ donation was needed. Conclusion: The goal of healthcare is to save the patient's life, but even when it is not possible, the intensive care nurse needs to care with respect and dignity. The intensive care nurse's professional care of the organ donor and a valuable treatment of relatives are of the utmost importance so that the ethicald questioning of the organ donation process does not arise.

Bakgrund: Inom intensivvård är Lungprotektiv Ventilatorbehandling (LPV) en viktig behandlingsmetod för att undvika uppkomst av allvarliga lungkomplikationer. LPV kräver att intensivvårdssjuksköterskor aktivt deltar i vården, vilket förutsätter att kunskap och förståelse kring behandlingen finns. Syfte: Var att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskor, på en intensivvårdsavdelning, bedömer sin kunskap och förståelse kring LPV för att kunna delta i ventilatorbehandlingen. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie i form av en enkätundersökning. Resultat: Det föreligger ej något signifikant samband mellan antal års erfarenhet av intensivvård och intensivvårdsjuksköterskors uppskattade kunskap och förståelse kring LPV. Respondenterna uppskattar sin kunskap och förståelse kring LPV som hög, 68 % anser att verksamhetens utbildning varit bra eller mycket bra, 90 % anser att vidare behov av utbildning finns. Diskussion: Trots bra utbildning kring LPV och hög uppskattad kunskap finns vidare behov av utbildning, vilket talar för en personal som är medvetna om LPV:s syfte och att ständig fortbildning krävs. Då det inte föreligger något statistiskt samband, överrensstämmer resultatet från analysen inte helt med Benner’s teori om hur sjuksköterskors kunskap utvecklas. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskor på en intensivvårdsavdelning i södra Sverige anser att de har tillräcklig kunskap och förståelse kring LPV för att delta i ventilatorbehandlingen. Ett samband mellan antal års erfarenhet av intensivvård och uppskattad kunskap och förståelse kring LPV kunde inte påvisas i studien. / Bakground: To avoid lungcomplications, the Lungprotective Ventilationtreatment(LPV) is of great importance in the intensive care unit. LPV requires participation of theICU nurses, which in turn requires knowledge and understanding of the treatment. Aim:The aim of this study was to identify how ICU nurses, on ICU, assesses theirknowledge and understanding of LPV to participate in the treatment. Method: Aquantitative cross-sectional study in the form of a questionnare. Results: There is nosignificant correlation between years of experience in intensive care and selfestimatedknowledge and understanding of LPV. The respondents estimated their knowledge andunderstanding of LPV as high, 68 % consider previously given education about LPV asgood or very good, and 90 % consider additional internal education are necessary.Discussion: Despite good education about LPV and high estimated knowledge andunderstanding of LPV there remains a need for additional education. This demonstratethat ICU nurses are aware of LPV and it’s purpose, and that continuous education aboutLPV is necessary. The non existing correlation between years of experience in intensivecare and estimated knowledge and understanding of LPV can not fully be applied onBenner’s theory about how nurses knowledge develop. Conclusion: Nurses in a ICU insouthern Sweden consider themselves to have sufficient knowledge and understandingof LPV to participate in the treatment. A correlation between years of experience inintensive care and estimated knowledge and understanding of LPV could not beestablished in this study.

Bakgrund: På en intensivvårdsavdelning ökar kontakten med närstående då patienten är svårt sjuk och oftast sederad. Närstående kan ses som en resurs med sin kunskap om patienten samtidigt som de behöver stöd då de ofta befinner sig i kris. Tidigare forskning lyfter hur intensivvårdssjuksköterskan upplever hinder i interaktionen med närstående från olika kulturer där språkbarriärer, sjukdomsförståelse och kulturella vanor försvårar interaktionen. För att optimera interaktionen har intensivvårdssjuksköterskan en viktig roll där behov av kulturell kompetens föreligger. Nationella studier som berör intensivvårdssjuksköterskans kulturella kompetens i samspel med närstående saknas. Syfte: Studiens syfte var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av interaktionen med närstående från olika kulturer. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design och datainsamlingen skedde genom nio intervjuer där en semistrukturerad intervjuguide användes. Intervjuerna analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av interaktionen med närstående beskrivs genom fyra huvudkategorier med underkategorier: Intensivvårdssjuksköterskans kulturella kompetens, kommunikation, närstående och närståendes närvaro. Slutsats: Kommunikation påverkar alla aspekter av interaktionen med närstående från olika kulturer. För att optimera interaktionen behövs ökad kunskap hos intensivvårdssjuksköterskor. / Background: In an intensive care unit the contact with the patients family increases since the patient is seriously ill and often sedated. The family can be seen as a resource, with their knowledge of the patient while they need support as they often are in crisis. Previous research highlights how intensive care nurses experiencing obstacles in meeting with families from diverse cultures where language barriers, understanding of disease and cultural habits complicate the interaction. In order to optimize the interaction with the patient’s family the intensive care nurse has an important role where the need for cultural competence exists. There is a lack of national studies involving intensive care nurses' cultural competence in interaction with families. Objective: The aim of this study was to examine the intensive care nurses' experiences of interaction with relatives from diverse cultures. Method: The study was conducted with a qualitative design and data was collected through nine interviews where a semi-structured interview guide was used. Interviews were analyzed using manifest content analysis. Results: Intensive care nurses' experiences of interaction with relatives are described by four main categories with subcategories: The intensive care nurses cultural competence, communication, families and presence of families. Conclusion: Communication affects all aspects of the interaction with families from diverse cultures. Intensive care nurses require increased knowledge in order to optimize the interaction.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor utsätts dagligen för psykiskt påfrestande situationer som kan vara svåra att bearbeta utan ett adekvat stöd från arbetsplatsen. Tidigare forskning visar på att intensivvårdssjuksköterskor saknar stöd vid psykiskt påfrestande situationer, men det finns sparsamt med forskning på vilket stöd som kan förbättras. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av psykiskt påfrestande situationer, hur de hanterar dessa situationer och hur de upplever stödet och förslag på förbättringar på arbetsplatsen. Metod: Examensarbetet har en beskrivande design med en kvalitativ ansats.Semistrukturerade intervjuer med åtta informanter. Kvalitativ innehållsanalys tillämpades. Huvudresultat: Intensivvårdssjuksköterskornas upplevelser av psykiskt påfrestande situationer var subjektiva. Det kunde vara svåra situationer med patienter, men också personalrelaterade situationer. Majoriteten använder sig av problemfokuserad coping, de söker aktivt stöd från personer de har förtroende för. Det rådde delade meningar om stödet från kollegorna, cheferna och arbetsplatsen. De gav förslag på hur stödet kunde förbättras. Förslagen handlade om att både chefer och kollegor skulle bli mer uppmärksamma och lyhörda för varandras behov. Slutsats: Situationer som upplevdes som psykiskt påfrestande varierade för varje enskild individ. De flesta använder sig av problemfokuserad coping. Stödet som finns på arbetsplatsen och stödet från cheferna upplevs både som bra och mindre bra. Detta stöd kan förbättras genom att vara lyhörda mot kollegornas behov. Det kollegiala stödet upplevs bra, men att stödet kan förbättras ytterligare i form av en mer medmänsklighet för sina kollegor. / Background: Intensive care nurses are exposed daily to psychologically demanding situations that can be difficult to process without adequate support from the workplace. Previous research indicates that intensive care nurses lack support in these mentally challenging situations. However, there is also a lack in current research on how support can be improved. Purpose: The purposewas to describe the intensive care nurse's experiences of distressingsituations, how they handle these situations,how they experience the support and suggestions for improvements in the workplace. Method: This study has used a descriptive design along with a qualitative approach. Semi-structured interviews were held with 8 intensive care nurses and a content analysis was made. Result: The intensive care nurses experiences of mentally demanding situations were subjective. There could be difficult situations with patients, but also difficulties regarding personnel-related circumstances. The majority of intensive care nurses used problem-focused coping, were they actively sought out support from people they trusted. There were shared opinions regarding the support from colleagues, management and the workplace. Additionally, the intensive care nurses gave suggestions on how this support could be improved. The suggestions included that both the colleagues and the management could be more attentive and responsive to each others needs. Conclusion: Situations that are experienced as mentally demanding showed to vary from each individual. The support at the workplace and the support from management are experienced both as well and less well. The support can be improved by being responsive towards colleagues needs. The collegiate support was experienced as well. However, the support can be improved further by showing more compassion for one and another.

Early extubation of cardiac surgery patients has become increasingly important. The assessment of the patient before an early extubation is crucial and the intensive care nurses (ICU nurses) in this estimation is there for very important. The aim of this study was to examine critical care nurses' knowledge of early extubation, and what view ICU nurse has about factors that affect the time to extubation of cardiac surgery patients. A quantitative approach with descriptive and comparative design was used. Selection was all ICU nurses at a thoracic intensive care unit who were clinically active in patient care. The study showed that ICU nurses had good knowledge of why an early extubation was essential. However, the knowledge about the unit’s extubation criteria was low. ICU nurses felt that the criteria for the cardiac surgery patients on the unit was adequate. The time target of 90 minutes was reasonable. No relationship existed between professional experience and knowledge of the extubation criteria or between knowledge of the criteria and need of support from colleagues in early extubation of the cardiac surgery patients. The ICU nurses considered themselves familiar with the unit’s extubation criteria but the knowledge of them was low and the majority was working according to their own criteria. The units criteria was not sufficiently visible in the unit and could contributed to the low level of knowledge and contribute to that the majority of the ICU nurses was working according to their own criteria. / Tidig extubering av hjärtkirurgipatienter har blivit allt mer viktigt, en åtgärd där intensivvårdssjuksköterskan har en viktig roll i dennes bedömning av patienten. Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans kunskap om tidig extubering samt vilken syn intensivvårdssjuksköterskan har på faktorer som påverkar tiden till extubering av hjärtkirurgipatienter. Studien har en kvantitativ ansats med deskriptiv och jämförande design. Metoden som användes var en enkätundersökning. Urvalet var alla intensivvårdssjuksköterskor på en thoraxintensivvårdsavdelning som var kliniskt verksamma i patientvården. Studien visade att intensivvårdssjuksköterskor hade bra kunskap om varför en tidig extubering eftersträvas. Däremot var kunskapen låg om avdelningens extuberingskriterier. Intensivvårds-sjuksköterskorna ansåg att kriterierna för hjärtkirurgipatienterna på avdelningen var tillräck-liga och att tidsmålet på 90 minuter var rimligt. Studien visade att inget samband fanns mellan yrkeserfarenhet och kunskap om extuberingskriterierna eller mellan kunskap om kriterierna och behov av stöd av kollegor vid tidig extubering av hjärtkirurgipatienter. Intensivvårdssjuksköterskorna ansåg sig känna till avdelningens extuberingskriterier men kunskapen om avdelningens extuberingskriterier var låg och majoriteten arbetar enligt sina egna kriterier. Avdelningens extuberingskriterier var inte tillräckligt synliga på avdelningen vilket kan bidra till den låga kunskapen och bidra till att majoriteten arbetade efter egna kriterier.

Bakgrund: Patienter som vårdas inom intensivvården befinner sig ofta i en situation som präglas av snabba fysiologiska förändringar där patientens vitala funktioner kontinuerligt måste övervakas och registreras. I intensivvårdens komplexa miljö utgör dokumentationen en viktig del för att upprätthålla en hög patientsäkerhet. Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskors uppfattning om dokumentation. Metod: En empirisk deskriptiv studie har genomförts. Fokusgruppintervjuer användes för att inhämta data. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskor anser att dokumentationen fyller en viktig funktion för patientsäkerhet, som informationskälla samt för den egna professionen. Förutsättningar för dokumentationen kunde härledas till tid och organisation, datasystemens för- och nackdelar samt den kulturella påverkan som fanns på arbetsplatsen. Slutsats: Dokumentationen i omvårdnadsjournalen upplevs ofta som bristfällig. Studiens resultat att visat på ett flertal orsaker till detta; avsaknaden av funktionella datasystem, oklara riktlinjer samt ett lågt engagemang hos intensivvårdssjuksköterskor. Klinisk betydelse: Resultatet kan öka intensivvårdssjuksköterskor förståelse för dokumentationens betydelse. De förbättringsförslag som framkommer i studien kan användas för att utveckla dokumentationen inom intensivvården. / Background: Patients cared for in an intensive care unit often find themselves in a situation of rapid physiological changes where the patient´s vital signs must be continuously monitored and registered. In the complex environment of the intensive care units documentation is an important part of maintaining a high level of patient safety. Objective: To examine the intensive care nurse's views of documentation. Method: A descriptive empirical study has been conducted. Focus group interviews were used to collect data and the material was analysed by a qualitative content analysis. Results: Intensive care nurses consider documentation to play an important role for patient safety, as a source of information and for their own profession. They believe that the documentation is affected by time and organization, computer systems and the culture of the workplace. Conclusion: Documentation in the nursing records is often viewed as inadequate. Result of the study revealed a number of reasons for this; lack of functional computer systems, unclear guidelines and a low engagement of the intensive care nurses. Clinical significance: The result could increase intensive care nurses understanding of the importance of documentation. The suggestions for improvement that emerge from this study can be used to develop documentation within intensive care.

Bakgrund: Patienter inom intensivvård transporteras inom sjukhus för att genomgå exempelvis röntgenundersökningar och intensivvårdssjuksköterskor har ansvaret att förbereda och genomföra transporten tillsammans med kollegor. Intrahospital transport (IHT) är ett kritiskt moment för den instabila patienten. I samband med transporten måste patienten lämna den välutrustade och välbemannade intensivvårdsavdelningen och risken för allvarliga komplikationer ökar. En av intensivvårdssjuksköterskans kärnkompetenser är säker vård och det innebär att vårdskador ska förebyggas och åtgärdas. För att kunna förebygga och åtgärda vårdskador behöver intensivvårdssjuksköterskans strategier synliggöras. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors strategier för att genomföra patientsäkra intrahospitala transporter. Design: Kvalitativ med deskriptiv ansats. Metod: Den metod som använts är kritisk incidentteknik (CIT) och data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Metoden passar för att studera mänskliga beteenden som kan förenkla praktiska problem. Stor vikt lades vid utformning av syfte och precisering av de kritiska incidenter som samlades in. Dataanalysen innebar transkribering av intervjuerna och därefter sökande och sorterande av kritiska incidenter som svarade på syftet. Resultat: Huvudfynden i studien är till stor del kopplade till teamarbete, intensivvårdssjuksköterskans mentala förberedelser och kontroller av läkemedel och medicinteknisk utrustning. De kategorier som framkom var; teamarbete, förberedelser samt utveckla kompetens och dela kunskap. Konklusion: Trots att IHT beskrivs som det mest riskfyllda att göra med en patient inom intensivvård så saknas etablerade rutiner dels för hur intensivvårdssjuksköterskan ska lära sig IHT men också rutiner kring utförandet av IHT. Vi vet att vård också kan ge skador, som kostar patienter och närstående stort lidande samt samhället stora ekonomiska summor. Därför måste riskerna i vården synliggöras så att dessa kan förebyggas eller minimeras. Intensivvårdssjuksköterskor besitter tyst kunskap bland annat inom IHT och det behövs mer forskning inom detta för att skapa rutiner som säkerställer framtidens IHT.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning lider ofta av smärta. Smärtbedömning är komplicerat inom intensivvården då patienterna ofta lider av kritisk sjukdom, är sederade och inte själva kan förmedla smärta. Intensivvårdssjuksköterskan kan använda sig av validerade smärtbedömningsinstrument såsom CPOT i sin smärtbedömning. Tidigare forskning visar att det finns hinder såsom bristande kunskap om smärtbedömning och instrumentet CPOT.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av smärtbedömning och av att använda CPOT hos intensivvårdspatienter.  Metod: Studien har en beskrivande design med kvalitativ induktiv ansats. Datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer av tio intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar i Mellansverige. Intervjuerna har analyserats med hjälp av innehållsanalys.  Huvudresultat: Intensivvårdssjuksköterskor upplevde att smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är en utmaning. Smärtbedömning sker framförallt utifrån klinisk blick och erfarenhet men det fanns en medvetenhet om att CPOT ger möjlighet till en mer strukturerad och objektiv smärtbedömning. Trots det användes instrumentet sällan och det fanns en osäkerhet i om CPOT alltid är tillförlitligt. Tydliga mål för smärta och att involvera fler yrkeskategorier i smärtbedömningen är förslag som framkom för möjlighet till en bättre implementering av instrumentet och som kan leda till ökad användning.  Slutsats: Svårigheter med smärtbedömning hos intensivvårdspatienter är ett tydligt problem. CPOT upplevdes inte alltid vara tillförlitligt och har begränsningar hos en stor grupp intensivvårdspatienter. En kombinerad smärtbedömning av intensivvårdssjuksköterskans erfarenhetsbaserade kunskap och CPOT skulle enligt denna studie kunna vara en gynnsam strategi för smärtbedömning av dessa patienter. / Background: Critically ill patients who are cared for in intensive care often suffer from pain. Pain assessment is complicated in intensive care as patients often suffer from critical illness, are sedated and cannot mediate pain themselves. The intensive care nurse can use validated pain assessment instruments such as CPOT in their pain assessment. Previous research shows that there are barriers such as lack of knowledge about pain assessment and the CPOT instrument. Aim: The aim of the study was to explore intensive care nurses' experiences of pain assessment and their use of CPOT on intensive care patients.  Method: The study has a descriptive design with a qualitative inductive approach. The data collection method was semi-structured interviews of ten intensive care nurses in two intensive care units in central Sweden. The interviews have been analyzed using content analysis.  Main results: Intensive care nurses found that pain assessment on intensive care patients is a challenge. Pain assessment is primarily based on clinical vision and experience, but there was an awareness that CPOT provides the opportunity for a more structured and objective pain assessment. Even so, the instrument was rarely used and there was an uncertainty whether CPOT is reliable or not. Clear goals for pain and involving more professional categories in pain assessment were suggestions that emerge for the possibility of a better implementation of the instrument and that can lead to increased use.  Conclusion: Difficulty with pain assessment of intensive care patients is a clear problem. CPOT was not always perceived to be reliable and has limitations in a large group of intensive care patients. A combined pain assessment of the intensive care nurse's experience-based knowledge and CPOT could, according to this study, be an favorable strategy for pain management of these patients.

Bakgrund: Organdonation och transplantation har gjort det möjligt att både rädda liv och även förbättra livskvaliteten för ett stort antal personer. Problematiken som idag råder är att det finns ett stort glapp mellan behovet av organ och tillgången till organgivare. Intensivvårdssjuksköterskan har ett ansvar att se till att potentiella donatorer fångas upp och uppmärksammas på intensiven. Att vårda en potentiell donator samt bemöta anhöriga är en utmaning och kräver både kunskap och erfarenhet för intensivvårdssjuksköterskan. Syfte: Att belysa hur intensivvårdssjuksköterskan upplever sin kompetens gällande vårdandet av en donator och bemötandet av anhöriga under donationsprocessen på en intensivvårdsavdelning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer med tio intensivvårdssjuksköterskor. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ latent innehållsanalys. Resultat: Det ansågs viktigt att intensivvårdssjuksköterskan bemötte både donatorn och anhöriga på ett professionellt sätt, dels bemöta donatorn med värdighet och respekt samt att vara lyhörd och visa empati gentemot anhöriga. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde svårigheter när donatorns önskan inte var känd, att vården var tidskrävande, få anhöriga att förstå att deras närmaste avlidit, samt att några intensivvårdssjuksköterskor tog upp punkter som kunde förbättras för att öka antalet donationer. Samtliga intensivvårdssjuksköterskor upplevde att de hade tillräckligt med kunskap för att vårda en donator men att uppdatering och utbildning behövs alltid. Debriefing eller samtal var något annat som togs upp vilket de flesta upplevde som viktigt för att inte ta med arbetet hem. Slutsats: I studien identifierades brister inom donationsvården och att mer utbildning och riktlinjer kan medföra att dessa skulle kunna minskas. Studien har också bidragit till ökad förståelse och kunskap kring donationsprocessen inom intensivvården. Detta är något som författarna tros kunna ha nytta av i sitt framtida yrke som intensivvårdssjuksköterskor, men också att resultatet i studien kan vara till nytta för andra intensivvårdsavdelningar i Sverige. / Background: Organ donation and transplantation has made it possible to both save lives and also improve the quality of life for a large number of people. In recent years there has been a large gap between the need for organs and the availability of organ donors. Intensive care nurses have a responsibility to ensure that potential donors are identified and highlighted in the intensive care unit. Caring for a potential donor and meet relatives is a challenge and requires both knowledge and experience of intensive care nurses. Aim: To show how intensive care nurses perceive their expertise regarding the care of a donor and the hospitality of relatives during the donation process in the intensive care unit. Method: The study was conducted with a qualitative approach through semi-structured interviews with ten intensive care nurses. Data were analyzed using a qualitative latent content analysis. Results: It was important that the intensive care nurses responded to both the donor and family members in a professional manner, but also responding to donors with dignity and respect and to be sensitive and show empathy towards their families. They experienced difficulties when the donor's wishes are not known, the treatment was time-consuming, getting families to understand their loved one has died. Some intensive care nurses brought up a point of view which could increase the numbers of donations. All intensive care nurses felt that they had enough knowledge to take care of a donor but being up to date and training is always needed. Debriefing or conversation was also something else that was raised which most felt was important not to bring work home. Conclusion: The study identified deficiencies in the donation care but with more training and guidelines this could be improved. The study has also contributed to greater understanding and knowledge surrounding the donation process in intensive care unit. This is which the authors believed to be useful in their future profession as intensive care nurses, but also the results of the study can be useful to other intensive care unit in Sweden.

A lack of information is identified on the ability of professional nurses working in a neonatal intensive care unit to make competent clinical decisions pertaining to the employment of bedside blood product filters during neonatal transfusion. In addition, a lack of complete guidelines existed to aid professional nurses in instances where they are faced with such a decision. A descriptive survey was conducted to determine and describe the knowledge professional nurses working in neonatal intensive care unit have regarding the employment of bedside blood product filters during the transfusion of a neonate with blood or blood products, as well as their ability to make competent clinical decisions in the regard. A questionnaire was designed, which was validated by experts in neonatal intensive care nursing and blood transfusion. The questionnaires were distributed to 10 nominated public and private hospitals with neonatal intensive care units in Gauteng, South Africa, for completion. Participants were self-nominated; they participated in the study of their own free will. Neither the participants’ nor the hospitals’ names were revealed at any stage. Numbers were used to identify the questionnaires. 120 questionnaires were completed and were analysed using descriptive statistics. In the following step, the results obtained from the questionnaires together with literature were used to recommend guidelines for neonatal transfusion utilisation by professional nurses working in neonatal intensive care units. The recommended guidelines were divided into two categories: General guidelines and Specific blood products guidelines. Validity and reliability was enhanced by using staff from ten neonatal intensive care units from the private and public health care sector in Gauteng, South Africa; obtaining a sufficient sample size (n=120); involvement of experts in the field of neonatal nursing science and blood transfusion, as well as a statistician from the University of Pretoria; and verification of results with literature. Ethical principles were adhered to: confidentiality was maintained as no names of any of the hospitals or the participants were disclosed. All information regarding the study was provided to the relevant parties and the participants voluntarily signed an informed consent form. Permission to conduct the study was obtained from the selected hospitals’ management. Approval to conduct the study was obtained from the Ethics Committee of the Faculty of Health Science, University of Pretoria. There were no known risks involved in the study. Recommendations were made for more research on the same topic to be conducted and their outcomes be compared to the results yielded by this study and research to be conducted to related topics. The findings of this study were meant to improve the clinical practice of nursing in neonatal intensive care units. It was therefore recommended that these guidelines be implemented by neonatal intensive care units, training institutions and the South African Blood Transfusion Services. AFRIKAANS : Die navorser het ’n intensiewe oorsig van die bestaande literatuur rakende die kliniese besluitneming van professionele verpleegkundiges in neonatale intensiewe sorgeenhede gedoen. Dit het duidelik uit dié navorsingsoorsig geblyk dat daar baie min gedoen is om die vermoëns vas te stel van professionele verpleegkundiges wat in die neonatale intensiewe sorgeenheid werk met betrekking tot kliniese besluitneming wat die aanwending van bloedprodukfilters tydens neonatale transfusie betref. Aanvullend het die oorsig onthul dat daar geen volledige riglyne bestaan, of voorsien word, vir professionele verpleegkundiges in gevalle waar hul met so ’n besluit gekonfronteer word. Die studie is in twee fases gedoen. In Fase een is ’n vraelys ontwerp gebaseer op konsepte en temas uit die literatuur geїdentifiseer, waarna dit gevalideer is deur kundiges. Die vraelyste is uitgegee aan 10 genomineerde privaat- en publieke hospitale met neonatale inesiewe sorgeenhede in Gauteng vir voltooiing. Die voltooide vraelyste is gesorteer en geanaliseer. Deelnemers is self-genomineerd; die navorser het hulle toegelaat om self te besluit of hulle wou deelneem aan die studie of nie. Deelnemers en hospitale se name is op geen stadium bekend gemaak nie. Nommers is gebruik om die vraelyste te identifiseer. In Fase twee is die uitslae van die vraelyste gebruik om riglyne te ontwerp om gebruik te word in neonatale intensiewe sorgeenhede deur professionele verpleegkundiges vir neonatale transfusie. Riglyne vir neonatale transfusie is geformuleer volgens die uitkoms van die vraelyste in kombinasie sowel as die oorsig van die reeds bestaande literatuur deur middel van induktiewe en deduktiewe beredenering. Aangesien professionele verpleegkundiges kennis moet dra van algemene riglyne om spesifieke riglyne te kan toepas, is die riglyne in twee kategorieë verdeel: Algemene riglyne en Spesifieke bloedprodukte riglyne. Deur hierdie studie in twee verskillende omgewings, naamlik privaat- en publieke instansies te doen, en 10 eenhede van een area (Gauteng) in Suid- Afrika daarby te betrek, sowel as om ’n relatief groot steekproef te gebruik, is die oordraagbaarheid van die uitkoms van die studie na ander streke verhoog. Die navorser het aanbeveel dat verdere studies oor dieselfde onderwerp gedoen word, en die uitkomste daarvan vergelyk word met die resultaat van hierdie studie. Die uitkoms die studie sal dan meer oordraagbaar wees na ander streke in Suid-Afrika. Die uitgebreide literatuuroorsig, die betrokkenheid van kundiges en die navorser se eie ondervinding en kennis in die neonatale intensiewe sorgverpleegkunde, het bygedra tot die vertrouenswaardigheid van die studie. Kundiges op die gebied van neonatale verpleegkunde en bloedtransfusie was betrokke, sowel as ’n biostatistikus verbonde aan die Universiteit van Pretoria. Etiese beginsels is gevolg. Die navorser was nie bewus van, en is ook nie gekonfronteer met enige etiese dilemmas of probleme tydens die studie nie. Konfidensialiteit is deurgaans gehandhaaf in die studie deurdat geen name van die deelnemers of hospitale genoem is nie. Alle inligting met betrekking tot die studie is aan die relevante partye verstrek en die deelnemers het almal uit eie vrye wil ’n ingeligte toestemmingsvorm onderteken. Toestemming om die studie te doen is ook verkry van die genomineerde hospitale se bestuur. Toestemming om die studie te doen is verkry van die Etiese Komittee van die Fakulteit van Gesondheidswetenskappe, Universiteit van Pretoria. Daar was geen risiko’s betrokke aan die studie nie, slegs voordele, aangesien die doel van die studie was om die professionele verpleegkundiges in die neonatale intensiewe sorgeenhede behulpsaam te wees met besluitneming rakende die gebruik van bloedprodukfilters tydens transfusie van bloed of bloedprodukte aan ’n neonaat. Die bevindings van die studie is bedoel om die kliniese praktyk van verpleging in neonatale intensiewe sorgeenhede te verbeter. Gevolglik word ’n aanbeveling gemaak dat hierdie riglyne geïmplimenteer word in neonatale intensiewe sorgeenhede, opleidingsinstansies sowel as die Suid-Afrikaanse Bloedoortappingsdiens. / Dissertation (MCur)--University of Pretoria, 2011. / Nursing Science / unrestricted