Bakgrund. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård deltar i traumaomhändertagande på akutmottagningen. De utgör en viktig roll i traumateamet och ställs inför krävande utmaningar som kan framkalla känslor hos specialistsjuksköterskorna. Vilket påverkar deras upplevelser av att delta i traumaomhändertagandet. Syfte. Syftet var att beskriva upplevelser hos specialistsjuksköterskor inom intensivvård och anestesisjukvård av att arbeta med traumaomhändertagande vid nivå-1 traumalarm. Metod. Kvalitativ ansats med beskrivande design. Sju specialistsjuksköterskor inom intensivvård och fem specialistsjuksköterskor inom anestesisjukvård på tre mellanstora sjukhus i Mellansverige med erfarenhet av traumaomhändertagande inkluderades. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Huvudresultat. Det framkom ett övergripande tema: Traumaomhändertagandets innebörd, samt fyra huvudkategorier: Systematiskt omhändertagande, Att vara en del av traumateamet, Vårdmiljöns betydelse och Upplevda känslor och strategier genom traumaomhändertagandets förlopp. Specialistsjuksköterskorna beskrev att den givna strukturen och att de kände sig förtrogna med sin roll minskade osäkerheten. Tydlig kommunikation upplevdes förbättra samarbetet och patientsäkerheten. Begränsat utrymme och för mycket personal utöver traumateamet beskrevs komplicera traumaomhändertagandet. Traumaomhändertagandet beskrevs som en betydelsefull uppgift som skedde under positiv stress och med stort fokus. Det framfördes känslor av ovisshet inför vad de skulle mötas av. Erfarenhet, övning och utbildning ökade tryggheten. Debriefing underlättande bearbetningen. Slutsats. Specialistsjuksköterskorna har en betydelsefull roll i traumateamet och ställs inför utmanande och påfrestande situationer där vikten av övning, erfarenhet och utbildning är betydande. Att identifiera specialistsjuksköterskors upplevelser kring ämnet möjliggör uppkomsten av förbättringsområden inom traumaomhändertagande på akutmottagningen. / Background. Specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist take part in trauma life support care in the emergency service. They have an important role of the trauma team. Specialist nurses face challenges that may produce feelings which affect their experiences of participating in trauma life support care. Aim. The aim was to describe the experiences of specialist nurses in intensive care unit and nurse anesthetist, in trauma life support care at first-level trauma. Method. A descriptive design with a qualitative approach was used. Seven specialist nurses in an intensive care unit and five nurse anesthetists worked with trauma life support care at mid-sized hospitals in middle of Sweden were included. Data were collected with semi-structured interviews and analysed with qualitative content analysis. Result. One theme emerged: The Significance of Trauma Life Support Care. Four main categories: Systematic Care, Being Part of the Trauma Team, Importance of Hospital Environment, and Feelings and Strategies Experienced in the Course of Trauma Life Support Care. Specialist nurses described that structures provided feeling of being secure. Communication improved cooperation and patient safety. Limited workspace, excessive personnel of trauma team complicated the trauma life support care. Trauma life support care was described meaningful under positive stress. Feelings of about what they would meet were experienced encounters. Experiences, clinical practice, and education increased feelings of safety. Debriefing made processing easier. Conclusion. Specialist nurses have an important role in the trauma team. The importance of clinical practice, experiences, and education are significant. Identifying experiences of specialist nurses enables to improve trauma life support care in emergency service.

Bakgrund: Specialistsjuksköterskor med inriktning mot intensivvård har ansvar för omvårdnaden av de svårast sjuka patienterna samt kommunicerar med deras närstående. Coronaviruset (SARS-CoV-2) även kallad för Covid-19, leder till en atypisk form av akut andningsbesvär som i vissa fall kräver ventilatorbehandling. Dessa patienter kommer alla att behöva urträning ur respiratorn inför extubation. Urträning initieras oftast på intensivvårdsavdelningen och tillhör intensivvårdssjuksköterskans arbete. En förkortad ventilatorbehandling kan minska patientens lidande, mortaliteten och sänka samhällskostnader. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors framgångsfaktorer för ventilatorurträning av patienter med Covid-19. Metod: Vi har använt oss av kvalitativ metod och intervjuat åtta intensivvårdssjuksköterskor i Västra Sverige. Intervjuerna analyserades kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats som resulterade i tre kategorier. Resultat: Denna kvalitativa intervjustudie visade att en längre och svårare urträningsprocess kräver tålamod och försiktighet. Samtliga intensivvårdssjuksköterskor beskrev urträningsprocessen för patienter med Covid-19 som både längre och svårare i jämförelse med patienter som ventilatorbehandlats av andra orsaker. Tidiga insatser kan lindra sjukdomsförlopp och underlätta urträningen. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att de under pandemin lärt sig använda både medicinska och omvårdnadsmässiga insatser tidigt för att bromsa, lindra eller förhindra ett progrederande sjukdomsförlopp. Mobilisering, teamsamverkan och kontinuitet var viktigt vid urträning och framgångsfaktorer som påverkades av personalens kompetens, stressnivå och andraorganisatoriska faktorer. Slutsats: Denna kvalitativa intervjustudie visade att intensivvårdssjuksköterskor upplever att erfarenhet under pandemins gång har förbättrat förutsättningarna för patienter med Covid-19 i behovav urträning från ventilatorbehandling. Och dessa lärdomar ligger till grund för de faktorer som i dagsläget ofta ligger till grund för en framgångsrik ventilatorurträning. Deras erfarenhet och kunskaper skiljer sig åt och resultatet tyder på att mer utbildning och kontinuitet krävs för att kunna ge en säkrare vård.