Agile software development is a high-technology environment with several challenges. One of these is how to manage knowledge. Knowledge sharing is an important part of software development and is supported in agile practices, but mainly within teams, and not between teams. There is much research done about knowledge sharing within teams and a current trend is to research knowledge sharing in globally distributed teams. However, there’s little research about knowledge sharing between co-located teams, and what barriers and drivers exist. We conducted a case study within an IT-company with four co-located development teams to answer the research question: What are the drivers and barriers for knowledge sharing between co-located agile software development teams and how do they relate to different contexts.  Ten semi-structured interviews and one focus group was conducted and analyzed by using thematic analysis. This analysis constructed 6 themes, where 15 drivers and 21 barriers were identified. We contribute to the research field by presenting these barriers and drivers and show which barriers and drivers that exist in several contexts. We also relate our findings to other research. By our findings we also contribute to practitioners to understand when forming inter-team strategies for KS there is not only one way to success, but strategies need to be formed in several levels of organization.

Agile methods for software development have become popular, especially since the agile manifesto was written in 2001. Many positive effects have been found in organizations using agile methods, but also several dangers. Communication and collaboration in teams is often mentioned as something that works well with the methods, but interactions between teams are often lacking. Since agile teams are cross-functional and focused on products rather than specializations, knowledge becomes spread out in the organization. Within teams, different members often have different deep knowledge, but instead have a lot of knowledge about their products in common. This allows them to discuss knowledge related to the product well, but limits their possibility to discuss advanced topics and experiences regarding their deep knowledge or specialization within their team. These issues are important to consider when applying agile methods in organizations, and the research about the issues is quite thin.   In this research, I have taken an interpretive approach and carried out a case study at the development department of a medium-sized IT company providing large software systems for the healthcare industry, for which I have used the pseudonym MedTech. Three different teams have been studied through interviews with all members as well as observations of agile practices like daily meetings. Further, I have studied three different knowledge practices that MedTech uses to complement the creation and sharing of knowledge that happens in teams. These three complementary knowledge practices had different forms and handled knowledge in different ways. One was closely related to what literature often calls communities of practice, which are groups where members share an interest and interact to deepen their knowledge. In this practice at MedTech, meetings were used to discuss experiences and knowledge about topics within specific areas. Another was more focused on one-way communication through presentations and reading tips, spreading more basic knowledge to a wider audience. The third complementary knowledge practice let employees use 12 work hours every sixth week to do whatever they wanted that related to their knowledge, allowing them to e.g. explore new technologies and be creative or simply read up on some interesting topic.   My results show that agile teams support some sharing and creation of knowledge, especially through having members work closely to each other and share experiences, and through practising their skills in daily work, with help from each other when necessary. Like other research has shown, there was however a lack of practices for interactions between teams in the agile methods. Such interactions were crucial since I found teams to be comparable to theories about communities of knowing, where teams create strong perspectives, the sharing of which is important for utilization and creation of knowledge. The complementary knowledge practice that related to communities of practice was shown to be good for connecting employees with similar specializations, who would normally be separated in different teams. This allowed for creation and sharing of knowledge as individuals needed to explain their experiences and could combine knowledge from different members of the community. The other two complementary knowledge practices were shown to be good for increasing motivation to create and share knowledge, and showing that the organization valued the knowledge of individuals.

Mobila betalningslösningar har blivit allt populärare och för att banker inte ska tappa konkurrenskraft behöver de införa olika mobila betalningslösningar som efterfrågas av bankernas kunder. En utmaning vid införande av mobila betalningslösningar är att det är många aktörer som är delaktiga i införandeprocessen. För att lyckas väl med införandet är samordning och samarbete mellan de olika aktörerna viktigt. När flera team samarbetar mot ett gemensamt mål är det vanligt att problem uppstår gällande att anpassa målen mellan teamen och det kan uppstå motstridiga mål mellan teamen vilket kan påverka kommunikationen, beslutsfattande och ömsesidigt förtroende. När flera team måste förlita sig på andras arbete för att få sitt eget arbete utfört finns också risk att mellanmänskliga konflikter uppstår, vilket kan leda till suboptimala resultat. Syftet med denna kandidatuppsats i informatik är att identifiera, beskriva och förklara framgångsfaktorer för en mellanprojektsrelation mellan kundens projektgrupp och systemleverantörens projektgrupp, och mellanmänskliga relationer inom respektive projektgrupp, vid införande av mobila betalningslösningar. Fallstudiemetoden har tillämpats och en litteraturstudie har genomförts. Utifrån litteraturstudien har en analysmodell utformats. Primära empiriska data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer via Teams. Fem intervjuer med projektmedlemmar från Ålandsbankens och Crosskeys projektgrupper har utförts. Studiens viktigaste slutsatser är att följande framgångsfaktorer är särskilt betydelsefulla för bättre relationer: en öppen och tydlig kommunikation under hela projektet genom att projektmedlemmarna enkelt kan kontakta varandra utanför mötestider, genast tar upp oklarheter och alla projektmedlemmar tydligt informeras om vad som händer. Projektledarnas roll är också avgörande: de behöver vara engagerade och ha en högre grad av kommunikationsförmåga. Tidigare samarbete mellan projektmedlemmar medför att det redan från början av projektet finns ett ömsesidigt förtroende mellan projektgrupperna och individerna vilket också uppfattas som en viktig framgångsfaktor. Projektgruppernas storlek påverkar relationerna genom att en mindre grupp leder till att projektmedlemmarna har tydligare ansvarsområden, kommunikationen är enklare och det är lättare att samarbeta. Kunskapsbidraget från denna genomförda studie är tre indikatorer som lagts till i min modifierade analysmodell: Grad av tydlighet, Grad av öppenhet och Grad av tidigare samarbete.

Användandet av agila metodiker har ökat under de senaste decennierna. Detta har lett till en uppskalning av agila metodiker då även stora organisationer vill uppnå fördelarna som kommer med det agila arbetssättet. Att skala upp agila metodiker, och använda dessa i storskaligt agila miljöer (författarnas koncept skagila miljöer, som återfinns i sektionen ’Begreppet ’skagil’'), kommer dock med flera nya organisatoriska utmaningar. En utmaning, som omnämns i både litteratur och i arbetets empiriska undersökning på företaget Avanza, är inter-teamsamordning i skagila miljöer. Avanza har identifierat problemen med beroenden mellan team i skagila mjukvaruutvecklingsprojekt. För att möta problemet med beroenden initierades det här arbetet med syftet att, utifrån Avanzas nuvarande projekt design, undersöka hur teamöverskridande arbete kan samordnas för att möta beroenden i projektprocessen. För att uppnå syftet genomfördes en fallstudie på Avanza innehållande intervjuer med tolv respondenter och observation av interna dokument. Den empiriska undersökningen bekräftade ursprungsproblematiken gällande inter-teamsamordning och bidrog även med information om företagets nuvarande projektdesign. Resultatet visade att projektorganisationen verkar som en hybrid organisation med starka, agila inslag. Dock visade sig Avanza uppleva sin projektdesignen som helt agil. Vidare ansågs projektets beroenden bidra till agilt slöseri, vilket påverkar både produktivitet och effektivitet negativt i mjukvaruutvecklingsprocessen. Fyra huvudområden av agilt slöseri identifierades vilka var väntan, rörelse, defekter och tilläggsprocesser. Genom att klustra ihop liknande slöseri framtogs tre problemområden kopplade till Avanzas projektprocess, nämligen ’viss frånvaro av proaktivt angreppssätt och planering’, ’viss frånvaro av forum för hantering av inter-teamberoenden’ och ’skillnader i implementering av agila metodiker och projektprioritering bland teamen’. För att möta problemen fastställdes sex åtgärder, nämligen implementering av en mer proaktiv projektledarroll, anammning av hybridkulturen, skapande av rollspecifika team, implementering av arrangerade forum för teamsynkronisering, kodifiering och utveckling av befintliga mekanismer och samordning samt skapande av ett gemensamt förhållningssätt till agila principer i projekt. Arbetets slutsatser är till viss del generaliserbara och skulle kunna adopteras av andra företag eller projektorganisationer som har liknande problem och projektdesign som Avanza. Dock krävs en viss ansträngning för att först identifiera vilken projektdesign intressentföretag har samt att identifiera projektrelaterat slöseri. Avanza är även verksamma inom tech-branschen där projektorganisationen verkar kring mjukvaruutveckling. Därför kan det antas att slutsatserna mer sannolikt, passar andra organisationer som jobbar med mjukvaruutveckling. / The usage of agile methodologies has rapidly increased over the last decades. This has led to an upscaling of agile methods since larger organizations want to gain the benefits of the agile way of working. However, this has not come without issues, and using agile at scale (authors’ concept scagile, in upcoming section ’Begreppet ’skagil”) has introduced new organizational challenges. One challenge that is mentioned both in literature and in the empirical findings at the case company, Avanza, is inter-team coordination in scagile environments. Today Avanza is struggling with dependencies between teams in scaled agile software projects. To address this issue this study was initiated with the purpose to, based on Avanza’s current project design, investigate how cross-team collaboration could be coordinated to face and overcome dependencies in the project process. To accomplish this a case study, containing interviews with twelve respondents and observation of internal documents, was made. The empirical findings confirmed the original issues related to inter-team coordination and also provided valuable information about the company’s project design. Regarding the project design the findings showed that the project organization is a hybrid organization with strong agile influences. However, the alleged perception of the project design was a fully agile organization. Further, the dependencies in the projects seem to cause agile waste, which has a negative influence on productivity and efficiancy in software projects. Four main areas of agile waste were detected, namely waiting, motion, defects and extra processes. By clustering similar waste, three main problem areas were detected, viz ’a certain absence of a proactive approach and planning’, ‘a certain absence of forums for handling inter-team dependencies’, and ‘differences between teams regarding the implementation and usage of agile principles, and project prioritization’. To face these issues, six measures were determined, namely implementation of a more proactive project management approach, embracing the hybrid culture, creating role specific teams, arranging forums for team synchronization, codifying and developing the current coordination mechanisms and deciding on a shared approach for project methodologies. The findings of this study is to some extent generalizable and could be adopted by other companies, or project organizations, that are struggling with the same problem areas and have the same project design as Avanza. However, some effort is required to first determine current project design and to identify project related waste. Further, the client company is operative in the fin-tech industry where the project organization orbits around software development. Therefore it can be assumed that the findings are more likely to fit another software organization.

Syftet med studien är att beskriva hur agila team upplever digitala DSM samt kartlägga vilka tekniska ochsociala behov som uppfylls och/eller saknas. De teman som undersöktes var hur digitala DSMgenomfördes praktiskt, vilka tekniska verktyg som användes samt vilken social inverkan det hade påteamet. För att ge riktning åt studien skrevs tre forskningsfrågor med tillhörande tre hypoteser sombaseras på tidigare forskning. Hypoteserna som utformades löd; (H1) vid digitala DSM behöver fler än detre centrala frågorna diskuteras, (H2) funktioner som simulerar den fysiska arbetsplatsen är bärande för ettfungerande digitalt DSM och (H3) minskad informell kommunikation vid distansarbete kompenseras avatt digitala DSM utökas i tid. Studien har genomförts genom att samla in data från en webbaserad enkätsom skickades ut med hjälp av grindvaktare till flera agila team. Enkäten bestod av både kvalitativafritextfrågor och kvantitativa flervalsfrågor som baserades på Theory of distances (Bjarnason et al., 2016),en sammanställning av intergroup theory samt tidigare forskning. Resultatet visade att små skillnaderfanns mellan traditionella och digitala DSM. Hybrid-varianter, minskad informell kommunikation ochbrist på heltäckande funktioner ansågs vara den största utmaningen med digitala DSM. Fördelarnaupplevdes olika beroende på personliga förutsättningar hos respondenterna. Slutsatserna som kunde drasav studien var att det saknades funktioner för att stödja synlighet av emotioner och kroppsspråk men attfunktioner, som skärmdelning, gav en gemensam bild av projektet. Den informella kommunikationenbehöver aktivt inkluderas vid digitala DSM vilket gör att digitala DSM blir längre än traditionella. Vidareforskning hade kunnat fokusera på virtuella mötesrum som en del av lösningen på identifierade problem. / The purpose of the study is to describe how agile teams experience digital DSM and to elucidate whichtechnical and social needs that are met and/or missing. Following themes were examined: how digitalDSM was implemented in practice, what technical tools were used and what social impact digital DSMshad on the team. To give direction to the study, three research questions were formulated with threeassociated hypotheses based on previous research. The hypotheses that were formed were; (H1) in digitalDSM, more than the three central questions were discussed, (H2) functions that simulate the physicalworkplace are essential for a functioning digital DSM and (H3) reduced informal communication inremote work is compensated by time extended digital DSM. The study was conducted by collecting datafrom a web-based survey that was provided to several agile teams with the help of gatekeepers. Thequestionnaire consisted of both qualitative open questions and quantitative multiple-choice questionsbased on Theory of distances (Bjarnason et al., 2016), a compilation of intergroup theory and previousresearch. The results show that there are small differences between traditional and digital DSMs. Hybridvariants, reduced informal communication and lack of comprehensive features were considered to be thegreatest challenge with digital DSM. The benefits were experienced differently depending on the personalcharacteristics of the respondents. The conclusions of the study were that there were no technicalfunctions to back the visibility of emotions and body language, but that functions such as screen sharing,gave a common picture of the project. The informal communication needs to be actively included indigital DSMs which makes digital DSMs more protracted than traditional ones. Further research can focus on virtual meeting rooms as part of the solution to the identified problems