No description available.

Syftet med uppsatsen är att beskriva och förklara hur Fisksätra Folkets hus styrs med ett interimistiskt ledarskap. Den ska även belysa vilka konsekvenser som kan uppstå när en organisation styrs av ett interimistiskt ledarskap. Studien besvarar tre olika frågeställningar: "Hur har det tillfälliga ledarskapet påverkat organisationen samt relationen mellan ledaren och medarbetarna?" "Hur upplever den tillfälliga ledaren i Fisksätra folketshus, sin tillfälliga position, samt hur upplever medarbetarna i organisationen det tillfälliga ledarskapet?" och " Vilka egenskaper, utifrån den tillsatta ledarens och medarbetarnas egna erfarenheter, uppfattas vara viktiga i ett tillfälligt ledarskaps position och hur bör hon utöva dessa egenskaper? Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats. Studien använde sig av semi-strukturerade intervjuer på samtliga anställda i Fisksätra Folkets Hus. Intervjuerna sammanställdes och utifrån den samlade empirin kunde vi tolka och dra slutsatser kring frågeställningarna. Empirin analyserades utifrån begreppet interimistisk ledarskap, ledarskapsstil, kommunikation och motivation. Resultatet visade att det tillfälliga ledarskapet innebar en osäkerhet kring framtiden. Trots att ledaren förbättrat verksamheten i organisationen, genom att effektivisera grupparbetet och utökad kontroll, var osäkerheten kvarstående. Ledaren hade under sin anställningsperiod ändrat sin synsätt på sin tillfälliga position, där hon gick från att ha ett Trailblazing perspektiv till ett Caretaking perspektiv. För att ledaren skulle kunna driva verksamheten var hon tvungen att anpassa sig efter den rådande miljön, genom att utnyttja medarbetarnas kunskap och kontaktnät.

Informationsplattformen Internet har blivit som en självklarhet för många. Dock har den tekniska utvecklingen medfört omfattande upphovsrättsintrång på Internet och utmaningen att komma till rätta med problemet utgör främst fall där Internetleverantörer eller så kallade mellanhänder av teknikens hjälp endast tillhandahåller uppkoppling till nätet. Med anledning av att Internetleverantörers tjänster utnyttjas av kunder för att begå intrång kan det diskuteras huruvida det är möjligt och eftersträvbart att ålägga dessa leverantörer en blockeringsskyldighet för att begränsa åtkomsten av Internet. Vitesförbudsbestämmelsen 53 b § i upphovsrättslagen och även annan reglering ger begränsat utrymme för att meddela förelägganden mot mellanhänder i den utsträckning som torde vara önskvärd utifrån den olagliga verksamhet som förekommer på Internet. Med stöd av 53 b § har Internetleverantörer förbjudits att tillhandahålla uppkoppling till tjänster som används på ett sätt som innebär upphovsrättsintrång. Domstolen är uppenbart medveten om att ”förbjuda uppkoppling” respektive ”blockera” endast innebär en hårfin skillnad. Även i den situation när tjänsten kommer ifrån ett land utanför EU och torde vara laglig i det landet verkar heller inte påverka svaret på frågan. Det kan anses att EU-rätten talar för en mer generös tolkning med hänsyn till exempelvis ett nyligen avgjort mål från Storbritannien. Dock framgår det av EU-rättspraxis att nationell domstol inte tillåts att i förebyggande syfte och utan utredning om intrång framtvinga blockering eller införande av filtreringssystem. En annan frågeställning som aktualiseras är om en möjlig censur av Internet kan anses förenlig med censurförbudet i grundlagarna och om ett åläggande kan anses förenligt med förbudet för medlemstaterna att ålägga en allmän övervakningsskyldighet för tjänsteleverantörer. / Internet as a platform for information has become as obvious to many. However, technological developments have resulted in widespread copyright infringement on the Internet and the challenge to deal with the problem are mostly cases where Internet service providers (ISPs) or known as intermediaries by using technology only provides connectivity to the Internet. As a result of those ISPs whose services are utilized by customers to infringe, it may be arguable whether it is possible and pursued to impose these suppliers a blockage obligation to limit access of the Internet. The rule of injunction § 53 b of the copyright law and other regulations provide limited scope for injunctions against intermediaries to the extent as would be desirable from the illegal activities on the Internet. According to § 53 b, the ISPs are banned from providing access to services that are used in a way that constitutes copyright infringement. The Court is obviously aware of the subtle difference between “prohibit access” and “block”. Even in the situation when the service comes from a country outside the EU and could probably be legal there does not seem to affect the response to the question. It may be considered that EU law could points out a more generous interpretation regarding, for example, a recently determined case from the UK. However, it appears from the EU law that national courts are not allowed to force blocking or introduction of filtering system only in order to prevent a future infringe and without investigation of such an infringe. Another question that arises is whether a possible censorship of the Internet can be considered as consistent with the censorship ban in the constitutions and whether an injunction may be considered compatible with the prohibition for Member States to impose a general monitoring obligation on service providers.