Harmoniseringen av upphovsrättsskyddet inom den europeiska unionen har lett till ändringar i nationell rätt av flera medlemsstater. Vissa länder har som effekt av olika direktiv infört bestämmelser som gör det möjligt för domstol att ålägga internetleverantörer att blockera sina kunders tillgång till tjänster eller webbsidor som används för att begå upphovsrättsintrång. I Sverige tar detta sin form genom vitesförbud. Hovrätten har i mål nr Ö 10146-09 och i mål nr Ö 7131-09 vid vite ålagt internetleverantörer att sluta tillhandahålla internetuppkoppling för tjänster som används för att begå upphovsrättsintrång. Det torde vara lagenligt att genom föreläggande om vitesförbud även ålägga internetleverantörer att neka sina användare tillträde till en sådan tjänst. Detta torde vara fallet även om tjänsten i fråga är belägen i ett tredje land. Ett sådant föreläggande kan inte anses strida mot censurförbudet, även om tjänsten skulle vara grundlagsskyddad. Föreläggandet bör inte anses inskränka friheten att sprida och ta emot uppgifter, åtminstone inte om tjänsten i huvudsak används till att begå upphovsrättsintrång. Inte heller kan föreläggandet anses strida mot det unionsrättsligt stadgade förbudet mot en allmän övervakningsskyldighet. Möjligheten att vända sig mot en internetleverantör i ett tredje land med ett föreläggande om vitesförbud enligt svensk rätt torde vara förhållandevis liten och på det stora lönlös.

No description available.

För att stävja spridningen av upphovsrättsskyddat materiel via internet har det i Sverige, med bakgrund i en mängd EU-direktiv, införts en rad olika sanktionsmöjligheter. En rättighetsinnehavare kan bl.a. vända sig till domstol och yrka på att en intrångsgörare ska beläggas med ett förbud vid vite mot att fortsätta med intrånget. Ett sådant föreläggande kan även meddelas en mellanhand, i form av exempelvis en internetleverantör, som i objektiv mening anses medverka till upphovsrättsintrång. I praxis har förbudet kommit att innebära att internetleverantörer ålagts att sluta tillhandahålla internetuppkoppling till internettjänster, vilka möjliggjort spridning av upphovsrättsskyddat material. Rättsläget är dock oklart hur långt möjligheten till ingripande för att säkerställa immateriella rättigheter sträcker sig och om den svenska lagstiftningen även medger att en internetleverantör kan åläggas att blockera sina abonnenters tillgång till en hemsida med olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material. En sådan åtgärd tangerar gränserna till det grundlagsskyddade förbudet mot censur. I framställningen har utretts hur problematiken kring upphovsrätten i Sverige förhåller sig till skyddet mot censur, med beaktande av bakomliggande EU-rätt. I framställningen har även en utgångspunkt varit att redogöra för vilka affärsmässiga effekter en sådan reglering skulle få för en internetleverantör. I uppsatsen konstaterade vi att det i nuvarande svensk rätt inte finns någon direkt möjlighet till att ålägga en internetleverantör att blockera tillgången till en hemsida med olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material för en abonnent. Genom undersökning har vi dock funnit att de bakomliggande EU-direktiven ger långtgående möjligheter till att införa sanktioner mot en mellanhand som medverkar till upphovsrättsintrång. I uppsatsen fann vi även att grundlagarna till skydd mot censur, TF och YGL inte blev tillämpliga i fråga om vanliga internethemsidor. Istället blev den allmänna regleringen i RF, som tillförsäkrar envar rätt till informations- och yttrandefrihet, tillämplig. Skyddet enligt RF är dock inte absolut varför vi först fann att det skulle vara möjligt att införa en ny reglering som skulle innebär att en internetleverantör, för att inte själv göra sig skyldig till medverkan till upphovsrättsintrång, hade varit tvungen att blockera tillgången till en hemsida innehållande olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material. Trots möjligheten till införandet av en sådan lag visade nyligen avgjord EU-praxis att en sådan åtgärd skulle anses som alltför långtgående och inskränka inte bara yttrande- och informationsfriheten, utan även rätten till den personliga integriteten samt rätten till näringsfrihet för en internetleverantör. Mot den bakgrunden fann vi att EU-rätten således utgjorde hinder mot att införa en sådan lag. I undersökningen fann vi dessutom att en sådan reglering skulle få långtgående negativa affärsmässiga effekter för en näringsidkare.

Informationsplattformen Internet har blivit som en självklarhet för många. Dock har den tekniska utvecklingen medfört omfattande upphovsrättsintrång på Internet och utmaningen att komma till rätta med problemet utgör främst fall där Internetleverantörer eller så kallade mellanhänder av teknikens hjälp endast tillhandahåller uppkoppling till nätet. Med anledning av att Internetleverantörers tjänster utnyttjas av kunder för att begå intrång kan det diskuteras huruvida det är möjligt och eftersträvbart att ålägga dessa leverantörer en blockeringsskyldighet för att begränsa åtkomsten av Internet. Vitesförbudsbestämmelsen 53 b § i upphovsrättslagen och även annan reglering ger begränsat utrymme för att meddela förelägganden mot mellanhänder i den utsträckning som torde vara önskvärd utifrån den olagliga verksamhet som förekommer på Internet. Med stöd av 53 b § har Internetleverantörer förbjudits att tillhandahålla uppkoppling till tjänster som används på ett sätt som innebär upphovsrättsintrång. Domstolen är uppenbart medveten om att ”förbjuda uppkoppling” respektive ”blockera” endast innebär en hårfin skillnad. Även i den situation när tjänsten kommer ifrån ett land utanför EU och torde vara laglig i det landet verkar heller inte påverka svaret på frågan. Det kan anses att EU-rätten talar för en mer generös tolkning med hänsyn till exempelvis ett nyligen avgjort mål från Storbritannien. Dock framgår det av EU-rättspraxis att nationell domstol inte tillåts att i förebyggande syfte och utan utredning om intrång framtvinga blockering eller införande av filtreringssystem. En annan frågeställning som aktualiseras är om en möjlig censur av Internet kan anses förenlig med censurförbudet i grundlagarna och om ett åläggande kan anses förenligt med förbudet för medlemstaterna att ålägga en allmän övervakningsskyldighet för tjänsteleverantörer. / Internet as a platform for information has become as obvious to many. However, technological developments have resulted in widespread copyright infringement on the Internet and the challenge to deal with the problem are mostly cases where Internet service providers (ISPs) or known as intermediaries by using technology only provides connectivity to the Internet. As a result of those ISPs whose services are utilized by customers to infringe, it may be arguable whether it is possible and pursued to impose these suppliers a blockage obligation to limit access of the Internet. The rule of injunction § 53 b of the copyright law and other regulations provide limited scope for injunctions against intermediaries to the extent as would be desirable from the illegal activities on the Internet. According to § 53 b, the ISPs are banned from providing access to services that are used in a way that constitutes copyright infringement. The Court is obviously aware of the subtle difference between “prohibit access” and “block”. Even in the situation when the service comes from a country outside the EU and could probably be legal there does not seem to affect the response to the question. It may be considered that EU law could points out a more generous interpretation regarding, for example, a recently determined case from the UK. However, it appears from the EU law that national courts are not allowed to force blocking or introduction of filtering system only in order to prevent a future infringe and without investigation of such an infringe. Another question that arises is whether a possible censorship of the Internet can be considered as consistent with the censorship ban in the constitutions and whether an injunction may be considered compatible with the prohibition for Member States to impose a general monitoring obligation on service providers.

No description available.