I samhället värderas extroverta egenskaper högre än de typiska introverta dragen och är något som tidigt ifrågasätts i förskolan och skolan. Detta kan bero på en okunskap hos personalen, att man har attityden och synen av att det extroverta är strävansvärt eftersom skolan speglar samhällets norm. Syftet med studien var att undersöka förskollärares pedagogiska bemötande av och kunskap om introverta barn. Vi har utgått ifrån relationen mellan Vygotskijs sociokulturella teori och Gardners teori om multipla intelligenser i vår analys. Vi genomförde en kvalitativ studie där vi intervjuade 11 förskollärare inom Gävleborgs län. Vi använde oss av en tematisk analys för att analysera resultatet. Resultatet visar att det finns en avsaknad av formell kunskap om ämnet men att samtliga deltagande respondenter uppvisat reell (erfarenhetsbaserad) kunskap om ämnet. Vi kunde utöver det se en koppling mellan våra två forskningsfrågor och resultatet, att förskollärarnas pedagogiska bemötande var kopplat till deras kunskap om ämnet oavsett om det var en formell kunskap eller en personlig förståelse för begreppet introvert. / In society, extrovert qualities are valued higher than the typical introvert traits and are something that is questioned early in preschool and school. This may be due to an ignorance on the part of the staff, that you have the attitude and view that the extrovert is worth striving for, because the school reflects society's norm. The purpose of the study was to investigate preschool teacher's pedagogical approach and knowledge about introverted children. We have started from the complimentary relationship between Vygotsky's sociocultural theory and Gardner's theory of multi-intelligence in our analysis. We conducted a qualitative study where we interviewed 11 preschool teachers in Gävleborg County. We used a thematic analysis to analyze the results. The results show that there is a lack of formal knowledge about the subject, but that all participating respondents have demonstrated real (experience-based) knowledge about the subject. We could see a connection between our two research questions and the result, that the preschool teachers' approach was linked to their knowledge of the subject, regardless of whether it was a formal knowledge or a personal understanding of the concept of being introvert.

Vårt samhälle bygger på extrovertism och de extroverta egenskaperna har blivit normen. Barnen lär sig tidigt att anpassa sig till samhällets krav och förväntningar genom normaliseringspraktiker som skola och förskola där läroplanen för förskolan skriver att förskolans uppgift är att forma barnen till aktiva samhällsmedlemmar. Syftet med studien är att studera hur pedagoger i förskolan arbetar med introverta barn och deras behov samt förutsättningar. För att ta reda på detta genomfördes en kvalitativ studie där fyra pedagoger med olika bakgrunder intervjuades inom södra Sverige. Resultatet analyserades med en intersektionell teori vars fokus var att få syn på makten förskolan har över introverta barn och deras behov. Resultatet visade att introverta barns utmaningar i förskolan kan delas in i tre kategorier, normer, miljö och kunskap där normerna och förväntningar på barnen i förskolan kan skapa svårigheter för bland annat introverta barns självsyn eftersom dessa barns personlighetsdrag inte alltid passar in i verksamheten. Barnen kan hamna utanför gemenskapen och känna sig annorlunda. Förskolans miljö uttrycks inte vara anpassad åt introverta barns behov där det inte alltid finns möjlighet för barnen att få vara själva och ladda om i en lugn miljö. Kunskapen om introvertism och introverta barn uttrycks vara låg, vilket kan skapa fler utmaningar för introverta barn då deras behov och förutsättningar inte förstås. Alla dessa utmaningar skapas och påverkas av olika maktstrukturer i förskolan där pedagogerna anser att de inte har mycket makt över att påverka förskolan förutom på verksamhetsnivå. Detta skapar en känsla av maktlöshet hos vissa pedagoger. Läroplanen för förskolan uttrycks vara tolkningsbar och i vissa fall motsägelsefull som sedan kan skapa variation inom förskoleverksamheten och dess syfte.

This essay is a scientific essay that centers around a story based on a self-experienced dilemma about a shy and silent child who does not communicate with the pedagogues at the preschool nor the majority of the other children. The child chooses to only communicate through her best friend and is then able to use both body- and verbal language, and it is only through this friend that others learn what the child wants.   The purpose of the essay is to examine how preschools satisfy the needs of silent and shy children, by studying my own actions in the described story. The questions at issue which are studied in this essay include how I as a future preschool teacher can support the silent and withdrawn children. Which tools and strategies pedagogues can use to uplift them. How I as a pedagogue can include these children and make them participate in the preschool’s activities. As well as how pedagogues relate to the need of interaction among silent children. These questions are answered through the writing of the essay where my practical knowledge, which constitutes of 17 years of working as a caretaker of children, and theoretical perspectives such as the theory of connection and a sociocultural perspective are applied. An interview with a certified speech therapist has also been conducted. The conclusions that can be made are that there are several possible tools and strategies that can be used to include and facilitate for the silent and shy children in the preschool, for example picture-support, smaller groups of children or that you as an pedagogue participate yourself and give the child roles within the plays that it is able to manage. Furthermore, an important lesson is that the theoretical perspectives constitute a crucial support for pedagogues in their approach towards shy children, that it is important to do a mapping of the shy children in terms of what causes the difficulties and when they arise, and also to always proceed from the individual child’s needs so that every child at the preschool gets the best possibilities for education. / Denna uppsats är en vetenskaplig essä som utgår ifrån en berättelse som utgörs av ett egenupplevt dilemma om ett blygt och tystlåtet barn som inte kommunicerar med pedagogerna på förskolan eller majoriteten av de andra barnen. Barnet väljer att endast att kommunicera via sin bästa kompis och kan då använda både kroppsspråk och verbalt språk, och det är endast genom kompisen som andra får veta vad barnet vill. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förskolan tillgodoser tystlåtna och blyga barns behov, genom att studera mitt eget handlade i den beskrivna berättelsen. De frågeställningar som studeras i uppsatsen inkluderar hur jag som framtida förskolelärare kan stödja de tystlåtna och tillbakadragna barnen. Vilka verktyg och strategier pedagoger kan använda för att lyfta fram dem. Hur jag som pedagog kan inkludera dessa barn och få dem delaktiga i aktiviteterna på förskolan. Samt hur pedagoger förhåller sig till behovet av samspel hos tystlåtna barn. Dessa frågeställningar besvaras genom essäskrivande där min praktiska kunskap, som består av 17 års arbete som barnskötare, samt teoretiska perspektiv som anknytningsteorin och ett sociokulturellt perspektiv tillämpas. En intervju med en legitimerad logoped har också genomförts. Slutsatser som kan dras är att det finns flera möjliga verktyg och strategier som kan användas för att inkludera och underlätta för de tystlåtna och blyga barnen i förskolan, bland annat bild-stöd, mindre barngrupper eller att man som pedagog själv deltar och ger barnet roller i leken som den klarar av. En viktig lärdom är vidare att de teoretiska perspektiven utgör ett väsentligt stöd för pedagoger i sitt bemötande av blyga barn, att det är viktigt att göra en kartläggning av de blyga barnen kring vad som orsakar svårigheterna och när de uppstår, samt att alltid utgå från det enskilda barnets behov så att alla barn på förskolan får de bästa förutsättningarna för lärande.