This thesis explores the concept that self-imposed constraints in jazz improvisation can enhance creativity and the generation of ideas. With the help of constraints, the purpose is to find new pathways in music that I wouldn't have taken otherwise. The ambition is to move beyond habitual playing and deep-seated patterns on the instrument, aiming for a more genuine creative expression. Various types of restrictions are applied within a jazz quartet, tailored and assigned to each band member. The outcomes were showcased during my graduation concert, featuring predominantly jazz compositions and standards.  The imposed limiations proved effective in fostering new and exciting musical developments. Under the right conditions, these constraints playfully accentuated and amplified our musical identities, although some proved too restrictive to inspire meaningful progress in our music. / <p><strong>Musik</strong></p><p>Eronel (Thelonius Monk)</p><p>Untitled (Eskil Larsson)</p><p>Straight No Chaser (Thelonius Monk)</p><p>You Know I Care (Duke Pearson)</p><p>Heartaches (Al Hoffman)</p><p><strong>Medverkande musiker</strong></p><p>Eskil Larsson - Tenorsaxofon</p><p>Milos Lindegren - Piano</p><p>Johannes Bäckström - Kontrabas</p><p>Felix Kling - Trummor</p>

I detta arbete kommer jag redovisa hur jag har arbetat för att utveckla riktning inom jazzimprovisation. Jag har fokuserat på harmonik och melodik för att skapa en större känsla av spänning och upplösning då jag, som har tagit stor inspiration från bebop och blues, har känt att mina improvisationer låter för vertikalt (stillastående) och för lite horisontellt (känsla av riktning). Mitt tillvägagångssätt för att utveckla det horisontella är genom att studera skalor och andra teoretiska koncept som jag sedan applicerar på improvisationer som jag spelar in och transkriberar. Jag analyserar improvisationerna och framför resultaten i form av teoretisk beskrivning, ljudfiler och notbilder. Resultatet har gett mig en inblick till hur jag kan utveckla tonförrådet i mina jazzimprovisationer samt ge mig en bredare förståelse för spänning och upplösning.

This thesis describes an exploratory application of a statistical analysis and modeling technique (Markov chains) for the modeling of jazz improvisation with the intended subobjective of providing increased insight into an improviser's style and creativity through the postulation of quantitative measures of style and creativity based on the constructed Markovian analysis techniques. Using Visual Basic programming language, Markov chains of orders one to three are created using transcriptions of improvised solos by John Coltrane in his song Giant Steps. Still considered as statistical data, the Markov chains are examined and information is extracted from them through the development of several statistical tools for musical analysis. Two general categories of tools for analysis are developed: Subtraction matrices and graphical comparisons of distributions. Using these tools and the raw Markov chain data for musical analysis, quantitative measures for creativity and style are postulated. These measures are based on previously developed models and definitions of creativity and style taken from the literature. The information acquired from the implementation of the analysis tools is applied to the models in order to provide a theoretical basis for the development of the quantitative measures and a framework for the interpretation of the information. Guilford's Structure of Intellect model is used for developing creativity measures and Heen's model of the constructs of style analysis is used for determining measures of style. Overall, this research found that Markov chains provide distinct and useful information for musical analysis in the domain of jazz improvisation. Many examples of Markov chains are enumerated and tools for analysis are developed that implement the Markov chains. It is then explained how Markov chains and the tools for their analysis can be interpreted to determine quantitative measures of creativity and style. Finally, this thesis presents conclusions on Markov chain portrayals, new analysis tools and procedures, quantitative measures of creativity and style, and, in sum, that Markovian modeling is in fact a reasonable and useful modeling approach for this application. / Master of Science

Call number: LD2668 .T4 1954 W58 / Master of Science

Abstract svenska Studiens syfte var att undersöka hur sångundervisning idag tar sig an interpretation, med inriktning på musikergymnasium. Idag känner många sångelever till begreppet och har varit i kontakt med det i sin undervisning, men då jag själv utbildades var så inte fallet. Denna studie undersöker därför om och hur utveckling skett på området. Interpretation är även ett bekant begrepp för den som ägnar sig åt exempelvis musikal, eller opera, men det är inte lika vanligt att man talar om begreppet inom jazzvärlden, således har jag valt att inrikta mig på att undersöka de afro- amerikanska genrerna, och med det avses för det mesta pop, soul, jazz, visa, blues. Studien använder sig av intervjuer, deltagande observationer, samtal och litteratur. Jag har närvarat vid två musikgymnasium, och informanterna i studien är sångerskor och sångpedagoger inom afro-genren. Analysen visar att inom litteraturen på området rör det sig främst om metodik för musikal och/eller opera, dock är dessa metoder även anammade inom de afro- amerikanska genrerna för det mesta. De måste dock modifieras och användas annorlunda då sångare inom afro- genren oftast icke har så givna scenarion att förhålla sig till som inom opera och musikal, vilket jag upptäckt under mina deltagande observationer vid två musikergymnasium. Detsamma framgår i de intervjuer jag genomfört.  Undervisningen i interpretation blir således ett verktyg för att utveckla sin förmåga till uttrycksfullhet.   Nyckelord: sångare, interpretation, jazz, utbildning, musikal, opera, sång. / Abstract The purpose of the study was to investigate how teaching song deals with interpretation, especially in the afro- american genre and with focus on music-profiled high schools in Sweden. A lot of younger students of music and song today are familiar with the concept, but so that was not the case when I was a student, so I wanted to examine what methods are used, and how. The literature mostly revolves around interpretation in relation to opera and musicals, so I wanted to examine what methods are used in the afro- American genres, such as pop, soul, folk, jazz and so on. The difference being that in those genres you don’t have the same elaborate story or scene to relate to as you do in opera and musical. I went about the study in several ways, all informants involved are singers and/or song- teachers, and I have interviewed, and observed, and discussed and read literature in order to find out just how interpretation is integrated with the song- education of young singers of today.   The analysis shows that often the same methods are used as in dealing with opera and musical, but the expectations on how you use these methods vary, and it is often more used as a technique to develop your skills of how to be express full in your singing, than to how you should act on stage. What you lose in the afro- american genres is the given scenario that often opera and musical- students have to take into consideration.   Key- words: singers, interpretation, jazz, education, musical, opera, song

Manhattan by Midnight is a three-movement work for jazz orchestra scored for woodwinds, brass and jazz rhythm section. The intent is to compose a work that reflects and emphasizes two musical elements that set jazz apart from every other genre: the swung eighth note and its distinctive, idiomatic use of extended diatonic and chromatic harmony. Combining these two musical elements with my own ever-evolving composition style will culminate in a work that explores and expands upon the typical conventions of jazz melody, jazz harmony and jazz rhythm to create a piece that is a sum of my influences as well as my experiences. The title Manhattan by Midnight refers to the night I moved into my current residence, which is in a neighborhood called Washington Heights in the northern part of Manhattan in New York City. The drive in and the frantic attempt to move all of my belongings into my apartment, as well as the multitude of emotions a jazz musician experiences when making the move to the jazz capital of the world provided more than enough inspiration for an extended composition. The following analysis of this suite provides an overview of how Manhattan by Midnight works in a technical sense with special attention given to form, harmony, melodic content and orchestration. / text

I denna uppsats försöker jag beskriva vad begreppet improvisation innebär inom jazzmusik. Ämnet improvisation är för mig väldigt viktigt, det är ett ämne som jag valt att specialisera mig på i min musikhögskoleutbildning. Min förmåga att improvisera har hjälpt mig i många situationer i livet, framförallt sådana situationer där det gäller att kunna vara flexibel, till exempel spel- eller musikundervisningssituationer. Undersökningen baseras i huvudsak på intervjuer med fem olika svenska jazzmusiker. Jag har kommit fram till att begreppet improvisation är komplext och svårdefinierat. Det finns dock vissa, vanligen återkommande, viktiga ingredienser inom improvisation som definierar vad som är kvalitet, bra eller dåligt. Improvisation är en social sysselsättning. Det handlar om att vara lyhörd, att påverkas av sin omgivning. Samtidigt måste man som musiker ha goda instrumentfärdigheter för att obehindrat kunna uttrycka de musikaliska idéer som kommer till dig i stunden. Det finns många likheter med att lära sig ett språk. För att bli en god improvisatör så krävs det att man tänker på vad man spelar och varför på samma sätt som vi i vardagliga livet reflekterar över vår personlighet och våra handlingar. / In this essay I will try to determine the meaning of the word improvisation within the field of jazz music. The survey is based on five different interviews with jazz musicians. In my inquiry, I have found that the word improvisation is complex and difficult to explain. There are however, some common, key ingredients that can define quality in an improvisation. Improvisation is a social activity. It is about having a keen ear to what´s going on around you. In addition to this, you need, as a musician, good instrumental skills to be able to express the musical ideas that come to you. There are many similarities to learning a language. To be a good improviser you need to think about what you play and why you play it, in the same way that we, in everyday life, reflect on our personality and our actions.

Det finns en hel del litteratur som lär ut jazzimprovisation, men få som visar vilka musikaliska strukturer som kan användas för att få det att låta ”jazzigt”. I den här kvalitativa studien utforskas därför likheterna mellan fem olika utvalda jazzimprovisationer i piano. I fokus står improvisationernas musikaliska ”språk” ifråga om musikaliska byggstenar eller strukturer. Forskningsfrågan lyder: Vilka musikaliska ”byggstenar” eller strukturer, har fem olika solon i jazzpiano gemensamt? Syftet med studien är att finna likheter mellan några pianoimprovisationer av kända jazzmusiker. Studien utgår från fenomenologiskt och hermeneutiskt perspektiv. Resultaten visar att de olika musikerna använder sig av en rad olika specifika koncept som de bygger sina jazzimprovisationer på: bluesspråk, side slipping, kromatik och närmandetoner, ackordstoner, reharmonisering, överlagrade ackord och pentatonik. Det fenomen som synes hålla samman dessa koncept är tension and release, som tillsammans med koncepten bidrar till det musikaliska språk som används inom den här delen av jazzgenren. Trots att pianisterna synes bygga sina improvisationer på samma koncept, används dock dessa på så pass varierade sätt, att improvisationerna upplevs som både personliga och kreativa. / It is easy to find literature that teaches jazz improvisations, but hard to find any that really shows which musical structures can be used in order to make a sound “jazzy”. This qualitative study will therefore explore the similarities between five piano-jazz improvisations.  The music “language” of the musicians such as the “building blocks” or structure will be in focus when comparing these improvisations. The research question for this study will therefore be: what musical building blocks or structures have the five solos in jazz piano in common? The aim is to find similarities between some piano improvisations done by acclaimed jazz musicians. The study will have a phenomenological and hermeneutic approach. The presented result show that the musicians use a range of specific concepts when building their jazz improvisations; blues, side slipping, chromaticism and approach notes, chord tones, reharmonisation, upper structure triads and pentatonics. The conclusive phenomena has been proven to be tension and release, that together with the concept contributes to the music language that is used within this jazz genre. Even though the different pianists seems to use the same concept when building their improvisations, it is in the way they use them in terms of variation, that makes the solos appear personal and creative.

Une étude de l’histoire du jazz en Tunisie montre une interaction entre des facteurs culturels intrinsèques, comme la réceptivité vis-à-vis les cultures d’autrui et le développement de la productivité culturelle locale, et des facteurs culturels extrinsèques liés à la mondialisation de la musique. Ce phénomène, ayant ensuite fait l’objet d’une étude statistique et sociologique, sous-tend de nouvelles tendances d’écoute, d’apprentissage et de pratique musicale chez les jeunes musiciens des Instituts Supérieurs de Musique en Tunisie (ISM-s). Les intérêts enregistrés pour les musiques improvisées extra-arabes – comme notamment la musique turque et le jazz – sont corrélés avec des tendances de métissage musical. L’analyse d’un corpus d’improvisations réalisé auprès d’un échantillon de trois jeunes pianistes/claviéristes orientaux diplômés des ISM-s montre un discours particulièrement acculturé, révélateur d’un disfonctionnement de l’appareil didactique local, mais au demeurant rattaché à une identité culturelle endogène. Enfin, la dernière phase du travail a été consacrée à l'étude d’un corpus de métissage expérimenté. L’analyse approfondie d’une musique du `ûdiste/compositeur Anouar Brahem accompagné par le contrebassiste de jazz Dave Holland, dévoile un processus créatif original et conceptuel, basé sur une fusion musicale multi-référentielle, subtile et cohérente. Ce processus, synonyme de diversité culturelle, est toutefois entravé par des enjeux commerciaux et d’uniformisation esthétique. / This historical study of jazz in Tunisia reveals an interaction between intrinsic cultural factors, such as receptivity to other cultures and the development of local cultural production, and extrinsic factors related to the cultural globalization of music. First, this dissertation includes a statistical and sociological study concerning the new listening, learning, and performance trends among young musicians at the Higher Institutes of Music in Tunisia (ISM-s). These students’ interest in non-Arab improvised music – especially Turkish music and jazz – is correlated with their tendencies towards musical hybridity. Next, this work includes an analysis of a collection of improvisations by a sample of three young pianists / oriental keyboard players graduating from ISM-s. Their improvisations reveal a particularly globalized discourse; and although defaults in their work stem from problems in the local pedagogical system, their improvisations are nevertheless linked to their endogenous cultural identity. The final section of the dissertation examines a collection of experimental, hybrid recordings by ûdiste/composer Anouar Brahem, accompanied by jazz bassist Dave Holland. An analysis of these recordings unveils a creative process that is original and conceptual, based on a musical fusion that is multi-referential, subtle, and coherent. This process is synonymous with cultural diversity, yet it is hampered by issues of commercial and aesthetic uniformity.

The purpose of this study is to explore how arpeggioexcercises used as a method for studying improvisation is experienced. Research questions are: What is my attention directed towards when performing the exercise? What benefit for my improvising can there be by using arpeggioexercises? To investigate this, I have done eight practice sessions of one hour each where an arpeggioexercise is used to study a song. All sessions are ended with audio logs where I reflect on how things have gone during the practice session. I have also made two improvisations on the selected song, one before the practice sessions implementing the exercise and after. Regarding the processing of data, I have chosen a phenomenological perspective as a theoretical standpoint. The result shows what has been in my consciousness during the process of practicing and how my improvising has changed. The results first theme "Study Process" describes arpeggio as studying method. This theme is given the categories "Progression", "Detection of problems," "Mechanical exercise". In the second theme, "Improvised solos," describes the benefits of using arpeggios as a method of studying improvisation. Categories are here " Approach to the tonal and harmonic structures", "Rule-breaking approach". During the process, it appears that I have learned some new patterns and that I am more aware of what I do when I improvise. Meanwhile, the process proved to be exhausting. / Syftet med föreliggande studie är att utforska hur en specifik arpeggioövning som instuderingsmetod för improvisation erfars. Forskningsfrågor är: Vad riktar jag min uppmärksamhet mot i samband med övandet av arpeggion? Vad för nytta kan det finnas med arpeggioövning för när jag improviserar? För att undersöka detta har jag lagt upp 8 övningspass på en timme vardera där arpeggioövning används för att studera en låt. Alla övningstillfällen har avslutats med ljudloggar där jag reflekterar över hur det har gått under övningspasset. Dessutom har jag gjort 2 improvisationer över vald låt, en innan övningspassens genomförande och en efter. Som teoretisk utgångspunkt har jag valt ett fenomenologiskt perspektiv. I resultatet visas vad som har förekommit i mitt medvetande under instuderingsprocessen och hur mitt improviserande förändrats. Resultatets första tema ”Instuderingsprocessen” beskriver arpeggio som instuderingsmetod och mina tankar kring den. Under detta tema ges kategorierna ”Progression”, ”Uppdagande av problem”, ”Mekanisk övning”. I det andra temat, ”Improviserade solon”, beskrivs hur arpeggio som metod kommer till användning vid improvisation. Kategorier är här ”Förhållning till tonala och harmoniska strukturer”, ”Regelbrytande förhållningssätt”. Under processens gång framkommer att jag lärt mig en del nya mönster och att jag är mer medveten om vad jag gör när jag improviserar samtidigt som instuderingsprocessen visat sig vara utmattande.