Transpersoner i Sverige är en grupp som i hög grad drabbas av psykisk ohälsa och tidigare forskning vittnar om att vardagssituationer för dem många gånger kan vara förknippade med svårigheter, diskriminering och ifrågasättande. Studiens syfte är att ur ett socialpsykologiskt perspektiv undersöka transpersoners upplevelser av könssegregerade toaletter och omklädningsrum i offentligheten, med utgångspunkt i informanternas reflektioner kring sin könsidentitet. Kvalitativa intervjuer har använts som metod, grundat i en hermeneutisk tolkning. Urvalet består av åtta transpersoner med skilda könsidentiteter. Ett teoretiskt ramverk grundat i symbolisk interaktionism i kombination med genusteori ligger till grund för analysen. George Herbert Meads teori om identiteten som något i ständig utveckling, i symbios med Judith Butler som i sin teori menar att kön ständigt görs i samband med omgivningen, används för att analysera informanternas upplevelser med interaktioner i fokus. Resultatet visar att informanterna upplever en ökad granskning och ifrågasättande i könssegregerade rum, vilket ökar deras självmedvetenhet och uppbådar obehag. Könssegregerade rum upplevs som otrygga och kännetecknas av en ovisshet om andras attityder och kunskap kring trans, vilket därmed innebär en risk för ifrågasättande och våld. Informanterna upplever inte att deras uppfattning om sin könsidentitet påverkas av andras bemötande, men det har en inverkan på välmåendet.

Studie- och yrkesvägledare har till uppgift att motverka ungdomars könssegregerade val till gymnasieskolan. Bakgrunden till den här studien är en statlig utredning där hälften av ungdomarna tycker att det är viktigt med män och kvinnor i yrket medan den andra hälften inte tycker det spelar någon roll. Syftet är att ytterligare belysa hur ungdomar tänker och talar om kön och könsblandade grupper.     Vilken betydelse tycker ungdomar att det har att både män och kvinnor arbetar inom ett yrke? Vilka är deras egna erfarenheter, och har könsfördelningen i olika yrken påverkat deras gymnasieval?    Genom en diskursanalys av hur en grupp ungdomar i kvalitativa intervjuer talar om kön och könsblandade arbetsgrupper framkommer att ungdomarna har tillgång till en mängd olika diskurser om kön.     Analysen visar att ungdomarna har fått goda kunskaper om genus- och jämställdhetsfrågor i skolan, och är positiva till jämställda arbetsgrupper på en strukturell nivå. Ett könsblandat arbetsliv är viktigt eftersom könen kompletterar varandra. Men kunskaperna påverkar inte deras eget yrkes- och gymnasieval: för deras personliga del spelar könsfördelningen ingen större roll. Det är vilka individerna är som har betydelse för arbetet.    Den könsblandade gruppen framträder som normativ, vidare uppvärderas manliga enkönade grupper medan kvinnliga nedvärderas, av både flickor och pojkar.  Det som upplevs som mest problematiskt är att vara ensam i grupper med det motsatta könet. Könsbrytare vill ingen i den här studien vara, då spelar könsskillnaderna stor roll.       Slutligen diskuteras hur lärare och studie- och yrkesvägledare genom att tona ner genusteorin och istället framhålla normbrytande praktiker kan förändra diskurserna eleverna har tillgång till, och på så vis påverka eleverna att göra fler könsöverskridande val till gymnasiet.

<p>In Stockholm there are currently five women, out of a total of 102 employees, working in public sports arenas. In sports arenas men are numerically superior amongst the workers as well as the visitors. These arenas are in many ways male dominated, masculinized environments. In this essay I investigate the reasons behind the uneven distribution, in terms of gender, among sports arena workers. I do this by interviewing seven female sports arena workers (the five current and two former), and by observing their workplaces. Through discourse analysis of their narratives, I seek to use these women’s experiences, as being part of a minority, as a way to render sports arenas more available for a larger public. In the study I have a feminist, post-structural standpoint, and I relate my results to theories on gender and organization as well as research on gender and sports. From a doing gender perspective<em> </em>I focus on how the women that I have interviewed talk about themselves, their workplaces and their choices of profession, as well as how they talk about gender and gender equality.</p><p>The aim of this study is to present these women’s perspectives on sports arenas as organizations, and to draw links between these particular workplaces and larger social discursive patterns. Another aim with the study is to problematize the very effort to achieve (numerical) equality between the sexes, and to uncover underlying biases. Except for gender biases I also consider intersections between gender and age, social class and sexuality. One of my main findings is that there are quite specific discourses surrounding this profession, reproducing it as masculine. An equalization of the distribution in terms of gender among the employees is not necessarily the entire solution to the inequality problem. A more qualitative effort is needed, for instance a redistribution of power resources within the organization. In the essay I present a list of concrete proposals on how to diversify the personnel in the future, based on the interviews. The main goal with this work is to destabilize the gender based gap in the Swedish labor market, and to increase the availability to all spheres in society, for everyone, on equal terms.</p>

In Stockholm there are currently five women, out of a total of 102 employees, working in public sports arenas. In sports arenas men are numerically superior amongst the workers as well as the visitors. These arenas are in many ways male dominated, masculinized environments. In this essay I investigate the reasons behind the uneven distribution, in terms of gender, among sports arena workers. I do this by interviewing seven female sports arena workers (the five current and two former), and by observing their workplaces. Through discourse analysis of their narratives, I seek to use these women’s experiences, as being part of a minority, as a way to render sports arenas more available for a larger public. In the study I have a feminist, post-structural standpoint, and I relate my results to theories on gender and organization as well as research on gender and sports. From a doing gender perspective I focus on how the women that I have interviewed talk about themselves, their workplaces and their choices of profession, as well as how they talk about gender and gender equality. The aim of this study is to present these women’s perspectives on sports arenas as organizations, and to draw links between these particular workplaces and larger social discursive patterns. Another aim with the study is to problematize the very effort to achieve (numerical) equality between the sexes, and to uncover underlying biases. Except for gender biases I also consider intersections between gender and age, social class and sexuality. One of my main findings is that there are quite specific discourses surrounding this profession, reproducing it as masculine. An equalization of the distribution in terms of gender among the employees is not necessarily the entire solution to the inequality problem. A more qualitative effort is needed, for instance a redistribution of power resources within the organization. In the essay I present a list of concrete proposals on how to diversify the personnel in the future, based on the interviews. The main goal with this work is to destabilize the gender based gap in the Swedish labor market, and to increase the availability to all spheres in society, for everyone, on equal terms.