<p>Den här uppsatsen är skriven på uppdrag av GrenseTjänsten Morukulien, vilken är en organisation som hjälper personer, företag och andra organisationer som har ärenden i både Sverige och Norge.</p><p>Syftet med uppsatsen är att jämföra levnadskostnaderna för en tvåbarnsfamilj i Arvika- och Kongsvinger Kommun. Detta görs genom att se vilken familj som har störst köpkraft. Med köpkraft menas hur mycket man kan konsumera för sin disponibla inkomst.</p><p>Levnadskostnaderna jämförs för en genomsnittlig tvåbarnsfamilj. Undersökningen bygger på att alla kostnader läggs i boendelandet. Vidare utgås det ifrån att båda familjerna har samma konsumtionsbeteende som en genomsnittlig svensk tvåbarnsfamilj med jämförbar inkomst. Dessa antaganden förenklar undersökningen men riskerar samtidigt att undervärdera den norska familjens köpkraft.</p><p>Den disponibla inkomsten är nästan 40 procent högre för den norska familjen än för den svenska. Då är inte växelkursen medräknad. Därmed skiljer det ännu mer om man går till banken och växlar pengarna.</p><p>Men när det gäller köpkraften är vi intresserad av vilken mängd varor familjerna kan köpa i hemlandet för sin disponibla inkomst. Då de genomsnittliga kostnaderna är 22,2 procent högre i Norge än i Sverige utan hänsyn till växelkursen, blir slutsatsen av den här uppsatsen att den norska familjen har 14,0 procents större köpkraft än den svenska familjen.</p> / <p>This paper is written at the request of GrenseTjänsten Morukulien, which is an organization that helps people, companies and other organizations that have commisions in both Sweden and Norway.</p><p>The purpose of this paper is to compare the cost of living for a family with two children in Arvika and Kongsvinger and to find out which family who has the biggest purchasing power. The purchasing power is how much you can consume for your disposable income.</p><p>The cost of living is compared to a family with two children. The survey is based on the assumption that everything you consume, you consume in your native country. Furthermore it is assumed that both families and have the same consumption behavior as an average Swedish family with two children with a comparable income. These assumptions simplify the survey, but on the other hand, the risk of underestimating the Norwegian family´s purchasing power arises.</p><p>If you exclude the exchange rate, the disposable income is almost 40 percent higher for the Norwegian family than for the Swedish family. Therfore there´s an even bigger difference if one goes to the bank and exchanges money.</p><p>But when it comes to the purchasing power we are interested in how much the families can consume for the disposable income in their native country. The average prices are 22,2 percent higher in Norway than in Sweden, without consideration to the exchange rate. The conclusion of this paper is that the Norwegian family has 14,0 percent more purchasing power than the Swedish family.</p>

Den här uppsatsen är skriven på uppdrag av GrenseTjänsten Morukulien, vilken är en organisation som hjälper personer, företag och andra organisationer som har ärenden i både Sverige och Norge. Syftet med uppsatsen är att jämföra levnadskostnaderna för en tvåbarnsfamilj i Arvika- och Kongsvinger Kommun. Detta görs genom att se vilken familj som har störst köpkraft. Med köpkraft menas hur mycket man kan konsumera för sin disponibla inkomst. Levnadskostnaderna jämförs för en genomsnittlig tvåbarnsfamilj. Undersökningen bygger på att alla kostnader läggs i boendelandet. Vidare utgås det ifrån att båda familjerna har samma konsumtionsbeteende som en genomsnittlig svensk tvåbarnsfamilj med jämförbar inkomst. Dessa antaganden förenklar undersökningen men riskerar samtidigt att undervärdera den norska familjens köpkraft. Den disponibla inkomsten är nästan 40 procent högre för den norska familjen än för den svenska. Då är inte växelkursen medräknad. Därmed skiljer det ännu mer om man går till banken och växlar pengarna. Men när det gäller köpkraften är vi intresserad av vilken mängd varor familjerna kan köpa i hemlandet för sin disponibla inkomst. Då de genomsnittliga kostnaderna är 22,2 procent högre i Norge än i Sverige utan hänsyn till växelkursen, blir slutsatsen av den här uppsatsen att den norska familjen har 14,0 procents större köpkraft än den svenska familjen. / This paper is written at the request of GrenseTjänsten Morukulien, which is an organization that helps people, companies and other organizations that have commisions in both Sweden and Norway. The purpose of this paper is to compare the cost of living for a family with two children in Arvika and Kongsvinger and to find out which family who has the biggest purchasing power. The purchasing power is how much you can consume for your disposable income. The cost of living is compared to a family with two children. The survey is based on the assumption that everything you consume, you consume in your native country. Furthermore it is assumed that both families and have the same consumption behavior as an average Swedish family with two children with a comparable income. These assumptions simplify the survey, but on the other hand, the risk of underestimating the Norwegian family´s purchasing power arises. If you exclude the exchange rate, the disposable income is almost 40 percent higher for the Norwegian family than for the Swedish family. Therfore there´s an even bigger difference if one goes to the bank and exchanges money. But when it comes to the purchasing power we are interested in how much the families can consume for the disposable income in their native country. The average prices are 22,2 percent higher in Norway than in Sweden, without consideration to the exchange rate. The conclusion of this paper is that the Norwegian family has 14,0 percent more purchasing power than the Swedish family.

<p>Handelns utredningsinstitut använde sig år 2002 av statistiska faktorer för att förutspå detaljhandeln i Kalmar län för år 2012. Idag, år 2010, ser vi att denna prognos i jämförelse mot 2007 års rapport, ej verkar falla in. Vi ser att ett komplement till en sådan prognos för att kunna inkludera de faktorer som Handelns utredningsinstitut ej beaktade, bör utgå ifrån en kvalitativ faktor. För detta krävs det att en ny metod för denna typ av prognostisering tas fram innan vi genomför en ny prognos för detaljhandelns utveckling för år 2020 i Kalmar läns respektive kommuner.</p><p>Syftet med uppsatsen är att genomföra en prognostisering av köpkraftens utveckling och detaljhandelns försäljningsutveckling i Kalmar läns respektive kommuner. Tillsammans med denna prognostisering utformar vi en prognosmetod för prognostiseringen. Det är genom denna prognosmetod som prognostiseringen sker. Genom denna prognos avser vi att bidra med rekommendationer till de ansvariga för respektive kommuns detaljhandelsutveckling.</p><p>Denna studie utgår ifrån den kvalitativa forskningsansatsen, där vi väver samman kvalitativ data med sekundär kvantitativ data för att genomföra en ny prognostisering för år 2020. Vidare har vi arbetat iterativt mellan att ta fram prognosmetoden och genomföra prognostiseringen.</p><p>Vi ser att en generell ökning inom detaljhandelns försäljningsutveckling för respektive kommun kommer att ske. Dock finns det stora skillnader i och med att Kalmar kommun drar till sig en stor del av köpkraften.</p>

Handelns utredningsinstitut använde sig år 2002 av statistiska faktorer för att förutspå detaljhandeln i Kalmar län för år 2012. Idag, år 2010, ser vi att denna prognos i jämförelse mot 2007 års rapport, ej verkar falla in. Vi ser att ett komplement till en sådan prognos för att kunna inkludera de faktorer som Handelns utredningsinstitut ej beaktade, bör utgå ifrån en kvalitativ faktor. För detta krävs det att en ny metod för denna typ av prognostisering tas fram innan vi genomför en ny prognos för detaljhandelns utveckling för år 2020 i Kalmar läns respektive kommuner. Syftet med uppsatsen är att genomföra en prognostisering av köpkraftens utveckling och detaljhandelns försäljningsutveckling i Kalmar läns respektive kommuner. Tillsammans med denna prognostisering utformar vi en prognosmetod för prognostiseringen. Det är genom denna prognosmetod som prognostiseringen sker. Genom denna prognos avser vi att bidra med rekommendationer till de ansvariga för respektive kommuns detaljhandelsutveckling. Denna studie utgår ifrån den kvalitativa forskningsansatsen, där vi väver samman kvalitativ data med sekundär kvantitativ data för att genomföra en ny prognostisering för år 2020. Vidare har vi arbetat iterativt mellan att ta fram prognosmetoden och genomföra prognostiseringen. Vi ser att en generell ökning inom detaljhandelns försäljningsutveckling för respektive kommun kommer att ske. Dock finns det stora skillnader i och med att Kalmar kommun drar till sig en stor del av köpkraften.

If you ask any person for his opinion about "miljonprogrammet", most would answer that it is the largest architectural failure in modern times. The housing shortage meant that numerous buildings had to be built quickly and the architecture was neglected. Today there is again a significant housing shortage, and the need to build many homes have quickly become a political priority issue. These homes should preferably be as cheap as possible. The risk is great that we in 50 years will view these buildings in a similar way that we look at the "miljonprogrammet" today. If we instead turn to the houses that were built in the 1920s these are still considered to be very beautiful and classic tastefulness. This type of house should be easy to replicate by simply building classic houses with pitched roof, simple details above windows and doors with a one-colored plaster facade. This work has been carried out in order to avoid falling into the same situation again. The aim was to prove that there is an increased willingness to pay for houses built around the 1920s. By proving that this is the case, we hope that the houses being built in the future will return to this classic tastefulness architecture which we believe will provide a more sustainable cityscape. The result has been obtained by several independent t-tests of sales in Södermalm and Östermalm, in central Stockholm, during the past five years. Interviews with architects, brokers and construction companies have also carried out to obtain a broader base and to see how professionals in the industry look at the issue. Literature has been used for further theoretical background. The conclusion has been obtained by compiling samples and interviews. The result was that there is a strong significant difference in the willingness to pay of properties built during the "miljonprogrammet" versus 1920. Where the 1920s houses sold for a much higher price. / Frågar man valfri person efter dennes åsikt angående miljonprogrammet skulle de flesta svara att det är det största arkitektoniska misslyckandet i modern tid. Bostadsbristen medförde att mycket skulle byggas fort och arkitekturen kom i skymundan. Idag råder det återigen stor bostadsbrist och behovet av att bygga många bostäder snabbt har blivit en politisk huvudfråga. Dessa bostäder ska helst också bli så billiga som möjligt. Risken är stor att vi om 50 år kommer se på dessa byggnader som man ser på miljonprogrammet idag. Ser man istället till husen som byggdes under 1920-talet anses dessa fortfarande vara väldigt vackra och klassiskt stilrena. Tjugotalshusen borde vara enkla att återskapa genom att bara bygga klassiska hus med sadeltak, få enkla detaljer över fönster och dörrar samt med en enfärgad putsfasad. Det här arbetet har genomförts för att undvika att hamna i samma situation en gång till. Syftet var att bevisa att det finns en ökad betalningsvilja för hus byggda kring 1920-talet. Genom att bevisa att så är fallet hoppas vi att de hus som byggs i framtiden kommer återgå mot denna klassiskt stilrena arkitektur. Detta tror vi kommer ge en mer långsiktigt hållbar stadsbild. Resultatet har fåtts genom en sticksprovsstudie av överlåtelser på Södermalm och Östermalm, i Stockholms innerstad, under de senaste fem åren. Intervjuer med arkitekter, mäklare och byggbolag har även genomförts för att få en bredare bas och för att se hur yrkesverksamma i branschen ser på frågan. Litteratur har använts för vidare teoretisk bakgrund. Slutsatsen har fåtts genom en sammanställning av stickproven och intervjuerna. Resultatet blev att det finns en stark signifikant skillnad i betalningsvilja mellan fastigheter byggda under miljonprogrammet kontra 1920-talet. Där 1920-talshusen såldes för ett betydligt högre pris.