Att bryta kalk i ett område orsakar stora ”sår” i naturen, därför finns speciella åtgärder som vidtas när ett kalkbrott brutits klart. Det finns en mängd olika sätt att efterbehandla eller återställa ett kalkbrott på beroende på dess förutsättningar. Aspekter att ta hänsyn till är exempelvis hur kalkbrotten smälter samman med omkringliggande natur, hur kalkbrotten efter efterbehandling blir viktiga boplatser för djur och växter samt om kalkbrottet ligger på ett vattenskyddsområde, som fallet är i Ignaberga. Genom litteraturstudier, dokumentstudier, bildanalyser samt fältstudier undersöker denna uppsats Ignaberga kalkbrotts återställningsplan och hur återställningsarbetet fortskrider. Som jämförande studie har Limhamns kalkbrott valts. Fokus i uppsatsen har lagts på planer som finns kring efterbehandlingen, om hur bestämmelserna tillämpats samt en översiktlig jämförelse mellan hur de båda kalkbrotten efterbehandlats så här långt. Resultaten visar att både Ignaberga kalkbrott och Limhamns kalkbrott efterbehandlar enligt de bestämmelser som finns och att planerna för hur kalkbrotten efterbehandlas bestäms utifrån de enskilda kalkbrottens förutsättningar som visade sig vara klart olika.

Det här examensarbetet undersöker arkitektur som ett medel att förhöja en naturupplevelse. Det utforskar hur en byggnad kan fungera som ett pedagogiskt verktyg som genom kunskap inspirerar och underlättar för besökaren att upptäcka mer av miljön. Studier av rumsliga samband, materialitet och visuella kopplingar har resulterat i en vertikal rörelse genom det 28 meter höga besökscentrum som överblickar den omgivande naturen och dess olika naturtyper.Kopplade till utställningarna i naturumet finns paviljonger utplacerade i respektive naturtyp, vilka fungerar som utposter med information och specifika aktiviteter. De sex utposterna syns från respektive naturtyps utställningsplan i naturumstornet och fungerar som stationer i en rundvandring genom området, där besökare lockas att undersöka naturen på egen hand.Området är en av Naturvårdsverket föreslagen nationalpark, vars mosaik av naturtyper samverkar till en unik miljö. Naturumet är placerat mitt i skogen, i ett av de två provbrott som gjorts här i planerandet av ett större kalkbrott på platsen. Kontrasten mellan uppbruten mark och gammal urskog ger intressanta förutsättningar för arkitekturen, som hjälper till att berätta om den pågående konflikten mellan industrins exploateringsintressen och naturvårdens bevarandeintressen. / This master thesis explores architecture as a means to enhance the experience of nature. It investigates how a building can serve as an educational tool that through knowledge and facilities inspire visitors to discover more of the environment. The study of spatial relations, materiality and visual connections results in a vertical movement through a 28 meter high visitor centre, that overviews the surrounding nature and its different habitat types.In addition to the exhibitions in the visitor centre, pavilions are placed in each habitat, functioning as outpost with information and specific activities connected to them. The six outposts are visible from the lookouts in the central tower and linked together as milestones on a hike through the area, where visitors are urged to explore nature on their own.The area on northern Gotland is one of the EPA:s proposed National parks, in which a mosaic of habitats interact and create a unique environment. The Visitor center is placed in the forest, in one of the two tests quarries dug here in planning of a large limestone quarry. The contrast between the ruptured ground and the old wild-wood give interesting conditions for the architecture and helps telling the story about the pending conflict between industrial exploitation and nature preservation.

<p> </p><p>The today quarry planning at Klinthagen is rough, which provides an opportunity to introduce new exciting methods to improve the quarry gain and efficiency. Nordkalk AB, active at Klinthagen, wishes to start a new quarry at a nearby location. To exploit future quarries in an efficient manner and ensure production quality, multivariate statistics may help gather important information.</p><p>In this thesis the possibilities of the multivariate statistical approaches of Principal Component Analysis (PCA) and Partial Least Squares (PLS) regression were evaluated on the Klinthagen bore data. PCA data were spatially interpolated by Kriging, which also was evaluated and compared to IDW interpolation.</p><p>Principal component analysis supplied an overview of the variables relations, but also visualised the problems involved when linking geophysical data to geochemical data and the inaccuracy introduced by lacking data quality.</p><p>The PLS regression further emphasised the geochemical-geophysical problems, but also showed good precision when applied to strictly geochemical data.</p><p>Spatial interpolation by Kriging did not result in significantly better approximations than the less complex control interpolation by IDW.</p><p>In order to improve the information content of the data when modelled by PCA, a more discrete sampling method would be advisable. The data quality may cause trouble, though with sample technique of today it was considered to be of less consequence.</p><p>Faced with a single geophysical component to be predicted from chemical variables further geophysical data need to complement existing data to achieve satisfying PLS models.</p><p>The stratified rock composure caused trouble when spatially interpolated. Further investigations should be performed to develop more suitable interpolation techniques.</p>

The today quarry planning at Klinthagen is rough, which provides an opportunity to introduce new exciting methods to improve the quarry gain and efficiency. Nordkalk AB, active at Klinthagen, wishes to start a new quarry at a nearby location. To exploit future quarries in an efficient manner and ensure production quality, multivariate statistics may help gather important information. In this thesis the possibilities of the multivariate statistical approaches of Principal Component Analysis (PCA) and Partial Least Squares (PLS) regression were evaluated on the Klinthagen bore data. PCA data were spatially interpolated by Kriging, which also was evaluated and compared to IDW interpolation. Principal component analysis supplied an overview of the variables relations, but also visualised the problems involved when linking geophysical data to geochemical data and the inaccuracy introduced by lacking data quality. The PLS regression further emphasised the geochemical-geophysical problems, but also showed good precision when applied to strictly geochemical data. Spatial interpolation by Kriging did not result in significantly better approximations than the less complex control interpolation by IDW. In order to improve the information content of the data when modelled by PCA, a more discrete sampling method would be advisable. The data quality may cause trouble, though with sample technique of today it was considered to be of less consequence. Faced with a single geophysical component to be predicted from chemical variables further geophysical data need to complement existing data to achieve satisfying PLS models. The stratified rock composure caused trouble when spatially interpolated. Further investigations should be performed to develop more suitable interpolation techniques.

Från bruksort till BRUKA, med kalkbrottet som gemensam nämnare. Stora Vika har historiskt bestått av en symbiotisk relation mellan ortens tre ”ben”: kalkbrottet, cementindustrin och bostadsområdet. Idag präglas orten av att kopplingen mellan dessa tre element gått förlorad. Visionen med BRUKA är att väcka liv i platsens historiska koppling mellan människa och industri, med kalken som “cementerande” element. Till skillnad från bruk - ett substantiv med fokus på maskin och industri så är BRUKA ett imperativ: en mänsklig handling, en plats för folket att göra till sin. BRUKA förvaltar Stora Vikas arv av att bruka platsens unika råvara, kalken, men istället för den historiska produkten cement är kalken i BRUKA en källa till kunskap för geologiska forskare. BRUKA gjuter nytt liv i Stora Vika bygd i form av arbetstillfällen, aktiviteter samt ekonomiskt tillskott för att stötta upp andra insatser i närområdet och i kommunen i stort. BRUKA visar vikten av att luckra upp gränser och göra bruk av mötet mellan människa och natur. BRUKA sätter återigen ortens ”grande dame”, den unika urkalkstenen, i förgrunden, och låter den bli en generator för arbetstillfällen, kunskapsproduktion, kunskapsdelning och bildning, kreativt skapande och lärande. / From the industrial village to BRUKA, the limestone quarry serves as a common denominator. Stora Vika has always had a symbiotic relationship between its three "legs": the lime quarry, the cement industry, and the residential area. Today, the town is distinguished by the fact that the connection between these three elements has been lost. The aim of BRUKA is to revive the site's historical link between man and industry, using lime as the "cementing" element. Unlike "bruk", the Swedish term for "industry" focused on machinery and production, BRUKA is an imperative: a human action. BRUKA honors Stora Vika's tradition of using the site's unique raw material, limestone, but instead of being turned into concrete, the lime in BRUKA serves as a source of knowledge for geological researchers. BRUKA breathes new life into the Stora Vika village through jobs, events, and financial contributions to other community and governmental projects. BRUKA demonstrates the necessity of bridging boundaries and leveraging the combined power of man and environment. BRUKA brings the local "grande dame," the unique primordial limestone, back into the spotlight and enables it to become a generator of jobs, information production, knowledge exchange and education, creativity and learning.