Studiens syfte är att bidra till kunskap om hur elever ges förutsättningar att äga sin egen kunskapsutveckling i matematik. Genom att ge elever förutsättningar att självreglera kan de dels bedöma sin egen prestation och dels utan yttre stöd reflektera över vad nästa steg i deras lärande är och därmed förbättra sina prestationer. Det finns forskning som visar att elever som kan bedöma sin egen prestation och reglera den, lyckas i skolan. Studien har en aktionsforskande ansats där vi infört tre aktioner i matematikundervisningen i årskurs nio. Aktionerna gick ut på att synliggöra och bearbeta kunskapskraven tillsammans med eleverna med syfte att de i slutet av arbetsområdet skulle kunna göra en korrekt självbedömning samt motivera bedömningen. Vi har genom fokusgruppsintervjuer tagit reda på vad eleverna beskriver hjälper dem att kunna bedöma den egna prestationen. Analysen av data har lett till två huvudteman “lära tillsammans” och “förutsättningar för bedömning”. Eleverna uttrycker ett behov av att kunskapskraven görs tillgängliga och konkreta samt har en tydlig koppling till ämnesinnehållet. De belyser också vikten av kamratsamverkan i undervisningen. Vi drar slutsatsen att varje del i undervisningsprocessen måste bearbetas tillsammans med eleverna i varje nytt arbetsområde och kopplas till det specifika ämnesinnehåll som ska behandlas.

No description available.

Syftet med studien är att ur ett Vygotskijperspektiv skildra förskollärares syn på barns samspel och samlärande samt vilken syn de har på sin egen roll i detta sammanhang. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka uppfattningar har förskollärare om samspel och samlärande hos förskolebarn? Hur ser förskollärare på den pedagogiska miljöns betydelse för att främja samlärande och samspel? Hur beskriver de sin egen roll i barns samarbete och samlärande? I studien intervjuas fem verksamma förskollärare på tre olika förskolor. Det visar sig att nästan alla känner till Vygotskij och delar av hans teorier och en förskollärare har även honom som förebild. Resultatet visar att de på många sätt arbetar efter hans teorier men att ibland saknas en medvetenheten om det. En större medvetenhet skulle kunna medföra att förskollärare främjar samlärande och samspel, både genom sitt förhållningssätt och genom sin attityd till samarbete samt hur den pedagogiska miljön organiseras. Det visar sig att barns förmåga till samspel och samarbete skiljer sig åt och att den kan komma till uttryck i såväl barn- som vuxeninitierade aktiviteter Förskollärarens roll innebär både att inspirera och utmana men också att vägleda och stötta för att främja samarbete och samlärande hos barn. Studien visar också att barn samspelar och hjälper varandra mer när vuxna inte finns i närheten samtidigt som informanterna anser att närvarande lärare är en viktig faktor i förskolan. Den pedagogiska miljön är viktig för barns samlärande och utveckling men resultatet visar att mängd, variation och tillgänglighet avseende material kan väcka debatt i förskolan.