The traditional Christian doctrines of atonement have been widely critized for expressing a violent image of God, and for having serious misogynist consequenses. In this thesis I start by presenting some feminist critics of the objective, subjective and classical view, but my main objective is to discuss the question of feminism and soteriology through the lens of Selma Lagerlöf’s narrative Kejsarn av Portugallien (The Emperor of Portugallia). Selma Lagerlöf’s stories have been used before in theological contexts, mainly through Margareta Brandby-Cöster who detects lutheran undercurrents in Lagerlöfs writings, which I also present in this thesis. Kejsarn av Portugallien deals with the redemption between a father and a daughter, and has some parallels with the subjective and the classical view of atonement, but doesn’t fully align with any of the doctrines. I have found that there are some important themes and imagery in Kejsarn av Portugallien that can be used in a feminist discussion about soteriology. It opens up for a debate on sin, the issues with a male saviour, suffering, images of God and performativity.

Föreliggande undersökning analyserar ett urval stil- och språkliga drag i tre av Selma Lagerlöfs romaner: Gösta Berglings saga (1891), En herrgårdssägen (1899) och Kejsarn av Portugallien (1914). Analysen är av stilistisk karaktär och har avsett att visa eventuella likheter och skillnader mellan de tre romanerna. Metoden utgår från Cassirer (1970) där ett urval aspekter av relevans för denna undersökning har analyserats. Dessa är aspekter på berättarperspektiv, samt språkliga och allmänt stilistiska aspekter, som redogörs både kvalitativt och kvantitativt. Resultatet i föreliggande undersökning visar att Lagerlöfs språk och stil under det 23-årigatidspann som analyserats är tämligen enhetlig. Det finns inga större skillnader mellan Gösta Berlings saga från 1891, En herrgårdssägen från 1899 och Kejsarn av Portugallien som utkom 1914. Vad gäller berättarperspektivet innehar samtliga tre romaner en allvetandeberättare, men där det i Gösta Berlings saga och Kejsarn av Portugallien även finns avsnitt utifrån ett förstapersonsperspektiv (s.k. jag-form). Lagerlöf lyckas även i samtliga tre romaneratt skapa närhet till läsaren, genom att bjuda in läsaren i handlingen. Avseende de språkliga och allmänt stilistiska aspekterna, genererar Lagerlöf att hålla sig konsekvent i sin stil, men skillnader så som i användandet av skiljetecken finns i resultatet. Romanerna präglas för övrigt av långa meningar, med flera satser och även där är det marginella skillnader som skiljer romanerna åt. Användandet av anaforer visar att Gösta Berlings saga är den roman som sticker av, då det i denna roman är tydligare än i de andra två, men annars tenderar Lagerlöf att använda anaforer, likaså sagostil och bildspråk i sina romaner.

No description available.

No description available.

Undersökningen går ut på att ta reda på hur Selma Lagerlöf har använt dialekt som stildrag i boken Kejsarn av Portugallien. Kvalitativ och kvantitativ textanalys används som metod för att besvara undersökningens forskningsfrågor. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur dialekten används som stildrag, vem som framställs som dialekttalare samt vilken dialekt som förekommer i boken. Resultatet visar att Lagerlöf har använt dialekt för att placera in boken i en viss geografisk miljö samt att dialekten visar vilken samhällsklass karaktärerna hör till. Resultatet visar också att det är fattiga och enkla människor utan högre utbildning som framställs som dialekttalare samt så rör det sig om en variant av värmländskan som återfinns i landskapets södra delar som har starka drag från götamålsområdet.