Projektet utforskar knuttimringstraditionen i Dalarna, både som konstruktionsprincip och estetiskt uttryck. Teknikens historik och uppkomst analyseras, samt kringliggande fenomen så som fyrkantsgården, fäbodkulturen och månghussystemet. Olika tidstypiska konstruktionsmässiga detaljerna presenteras – knuttimringen med dess olika knuttyper, ved- och faltak och den vanligaste typen av grundläggning; knutstenar. Den samtida bebebyggelsen analyseras för att se hur den förvaltar traditionen idag – vad har bestått och vad har tillkommit? Planbestämmelser för ett område i Lerdal, Rättvik, visualiseras och diskuteras – lyckas man genom dessa bevara det ursprungliga uttrycket, eller är det någonting annat som utgör kärnan i traditionen? Ett förslag på ett sommarhus i området presenteras, som på ett alternativt sätt kombinerar traditionen med dagens teknik och möjligheter. Är det möjligt att på ett bättre sätt förvalta det kulturhistoriska arvet i Dalarna, men samtidigt kombinera med moderna arkitektoniska detaljer och kvalitéer? Denna fråga och fler försöker projektet besvara genom ett förslag som tar hänsyn till tradition, planbestämmelser, konstruktion, funktion, rumslighet, utsikt och avskildhet. / The project explores the timber joint tradition in Dalarna, Sweden, both as a construction principle and aesthetic expression. The history and origins of the technique are analyzed, as well as associated phenomenas such as the square yard, pasture culture and the system of having several smaller houses with different functions. The various typical structural details are presented - timber jointing with its different joints, different types of roofing and the most common type of foundation; joint stones. The contemporary built environment is analyzed to see how it preserves the tradition today - what has remained and what has been added? Plan regulations for an area in Lerdal, Rättvik, are visualized and discussed - is the original expression preserved through these regulations, or is there something else that constitutes the core of the tradition? A proposal for a summer house in the area is presented as an alternative method to combine tradition with today's technology and capabilities. Is it possible to more successfully preserve the cultural heritage of Dalarna, but at the same time combine with modern architectural features and qualities? This question and more, the project seeks to answer through a proposal that takes account of tradition, plan regulations, construction, function, spatiality, view and privacy.

The oldest profane log timber houses in Sweden dates back to the 13th century. This study investigates 9 of them. All of the houses are built with interlocking joints and the chosen timber are pine or fir. They are rather modest in size. Two are storage houses on church grounds, the others have had different functions on rural farms. Several of them are still in use as none heated storage space. Originally, they often had the important function of storing the next year’s seed. They were well built with great craftmanship and was meant to be used over several generations. Additional features on the houses that have been beneficial for their longevity are their detachability. They can be moved to find new use, and also being sold away to new owners. Furthermore, they were one of the first generations of houses with a stone foundation. A local adaption in the Middle Sweden were foundation on stilts, another way to avoid contact with the humidity of the soil. Six of the houses are situated in the County of Dalarna and are an important part of the County heritage. With help of the archaeological record, it is possible to follow the development of the house building technology from the traditional Viking age long houses, to the emergence of the first surviving timber houses. This study investigates nine of the houses with the different factors that have contributed to their longevity. Important features have been the solid log timber construction with interlocking joints, together with the foundations which protected the timber from the humidity of the soil. The outer roof lining has been wood shavings or a layer of birch bark together with timber. These building components had developed to maturity in the early 13th century and combined they formed a sustainable house format. The houses have been useful for their owners over the centuries, hence been well maintained. The study also discusses the authenticity of the houses. / De äldsta bevarade profana trähusen i Sverige härrör ifrån 1200-talet och de är samtliga förhållandevis små förrådsbodar eller hus. Studien undersöker nio av dem. Åtta av dem finns i de tre mellansvenska landskapen; Dalarna, Hälsingland och Jämtland. Där kallas de ofta för härbren. En kyrkbod finns i Småland. De är alla knuttimrade hus byggda av virke ifrån furu eller gran. Fem står på en hel stengrund, medan tre står på stolpunderreden, som är en mellansvensk variant av husunderrede för bodar. Ytterligare ett står på stenplintar. Alla dessa typer av grunder har skyddat husen ifrån markfukt. Två är kyrkbodar och har inledningsvis fungerat som så kallade tiondebodar, de andra har haft olika uppgifter på allmogens gårdar som ouppvärmda förrådshus. En viktig uppgift var ofta att lagra nästa års utsäde. De är byggda med stor hantverksskicklighet och omsorg, då de var menade att stå i flera släktled. Som knuttimrade hus har de kunnat monteras ned för underhåll, eller flytt till en annan plats där de behövts bättre. De har också kunnat säljas. I Mellansverige ses de många medeltida bodarna som en viktig del av landskapens kulturarv. Den småländska kyrkboden i Ingatorp anses vara speciellt väl bevarad ifrån medeltiden och har nyligen genomgått en varsam restaurering. Dessa trähus ifrån 1200-talet lyfter frågan om hur husbyggnadstraditionen utvecklades ifrån de tidigare långhusen, som inte blivit bevarade, fram till dessa våra äldsta bevarade trähus. Man kan följa utvecklingen i det arkeologiska fyndmaterialet. Uppsatsen undersöker husen med frågeställningen om vad som bidragit till husens långa levnadstid, samt hur deras autenticitet påverkats genom åren. Bland flera närvarande förhållanden finns den stabila takbärande konstruktionen med knuttimrade timmerväggar, samt att husen har varit skyddade emot markfukt genom de isolerande grunder som valts. De två typerna av takytterskikt som använts är träspån samt näver/takved. Dessa byggnadskomponenter för väggar, grund och tak var vid tiden förhållandevis nya. I början av 1200-talet hade de på var sitt håll mognat teknisk. När de kombinerades bildade de ett hållbart husformat. Vidare har husen fyllt en funktion för ägarna genom århundradena och därför fått underhåll. Studien har gjorts genom litteratur- och fältstudier samt personlig kommunikation.