Syftet med denna uppsats är att undersöka hur gårdfarihandlarfamiljen på Tommosgården i Älvdalens socken i norra Dalarna organiserade sin handelsverksamhet och sitt gårdshushåll under 1800-talets andra hälft. Ett särskilt fokus riktas mot de hemmavarande kvinnornas roll i verksamhet och hushåll. Undersökningen baseras på en familjebrevväxling, skriven mellan åren 1865-1886. Gårdfarihandeln var då en historiskt och traditionellt förankrad, populär utkomstmöjlighet för många älvdalsbor. Tommosfamiljen organiserade sin rörliga och fasta handelsverksamhet och sitt gårdsliv med jord- och skogsbruk i en familjedriven rörelse beroende av de hemmavarande kvinnorna. Männen ägnade sig åt handel långa perioder årligen då deras hustrur skötte gårdshushållet. Männen engagerade sig i arbetet på gården via brevväxlingen. Familjerörelsen organiserades med hjälp av en fungerande postgång. Den väl inarbetade genusarbetsdelningen i gårdshushållet var en konsekvens av familjens rörliga handelsverksamhet och verkar förändras mellan generationer

No description available.

No description available.

Many of the languages in the world are currently dying at an alarming rate. One of these languagesis Eldalian. It is a small language spoken by about 2,500 people in the village of Älvdalen in theDalarna county of Sweden. Despite shrinking numbers, attitudes towards the language remain highand people are increasingly identifying themselves with the language.Through qualitative datacollection and by using the analytical frameworks of framing as well as place-making to examinethe issues, this thesis details the relationship between the language and its speakers with a focus onthe speakers. Based on the ethnographic accounts and the subsequent analysis, this thesis pointstowards how the change in attitudes regarding the language during the 20th century led to adecrease in the presence of the language is viewed as the main reason why the language is where itis today; with Swedish having replaced the language in most public settings. To change this, therevitalisation movement strives to increase the value of the language by “framing” it in variouscontexts, arguing for its existence, and enriching its usage through values that can be found indifferent contexts. Furthermore, this leads to an engagement with the place-making of Älvdalen bywhich the language is “imbued” into the place through signs and the content production of thosewho live village; increasing its presence by placing it firmly in the Älvdalen setting. Hence,Elfdalian is currently situated in the middle between the “private” to “public”.

The oldest profane log timber houses in Sweden dates back to the 13th century. This study investigates 9 of them. All of the houses are built with interlocking joints and the chosen timber are pine or fir. They are rather modest in size. Two are storage houses on church grounds, the others have had different functions on rural farms. Several of them are still in use as none heated storage space. Originally, they often had the important function of storing the next year’s seed. They were well built with great craftmanship and was meant to be used over several generations. Additional features on the houses that have been beneficial for their longevity are their detachability. They can be moved to find new use, and also being sold away to new owners. Furthermore, they were one of the first generations of houses with a stone foundation. A local adaption in the Middle Sweden were foundation on stilts, another way to avoid contact with the humidity of the soil. Six of the houses are situated in the County of Dalarna and are an important part of the County heritage. With help of the archaeological record, it is possible to follow the development of the house building technology from the traditional Viking age long houses, to the emergence of the first surviving timber houses. This study investigates nine of the houses with the different factors that have contributed to their longevity. Important features have been the solid log timber construction with interlocking joints, together with the foundations which protected the timber from the humidity of the soil. The outer roof lining has been wood shavings or a layer of birch bark together with timber. These building components had developed to maturity in the early 13th century and combined they formed a sustainable house format. The houses have been useful for their owners over the centuries, hence been well maintained. The study also discusses the authenticity of the houses. / De äldsta bevarade profana trähusen i Sverige härrör ifrån 1200-talet och de är samtliga förhållandevis små förrådsbodar eller hus. Studien undersöker nio av dem. Åtta av dem finns i de tre mellansvenska landskapen; Dalarna, Hälsingland och Jämtland. Där kallas de ofta för härbren. En kyrkbod finns i Småland. De är alla knuttimrade hus byggda av virke ifrån furu eller gran. Fem står på en hel stengrund, medan tre står på stolpunderreden, som är en mellansvensk variant av husunderrede för bodar. Ytterligare ett står på stenplintar. Alla dessa typer av grunder har skyddat husen ifrån markfukt. Två är kyrkbodar och har inledningsvis fungerat som så kallade tiondebodar, de andra har haft olika uppgifter på allmogens gårdar som ouppvärmda förrådshus. En viktig uppgift var ofta att lagra nästa års utsäde. De är byggda med stor hantverksskicklighet och omsorg, då de var menade att stå i flera släktled. Som knuttimrade hus har de kunnat monteras ned för underhåll, eller flytt till en annan plats där de behövts bättre. De har också kunnat säljas. I Mellansverige ses de många medeltida bodarna som en viktig del av landskapens kulturarv. Den småländska kyrkboden i Ingatorp anses vara speciellt väl bevarad ifrån medeltiden och har nyligen genomgått en varsam restaurering. Dessa trähus ifrån 1200-talet lyfter frågan om hur husbyggnadstraditionen utvecklades ifrån de tidigare långhusen, som inte blivit bevarade, fram till dessa våra äldsta bevarade trähus. Man kan följa utvecklingen i det arkeologiska fyndmaterialet. Uppsatsen undersöker husen med frågeställningen om vad som bidragit till husens långa levnadstid, samt hur deras autenticitet påverkats genom åren. Bland flera närvarande förhållanden finns den stabila takbärande konstruktionen med knuttimrade timmerväggar, samt att husen har varit skyddade emot markfukt genom de isolerande grunder som valts. De två typerna av takytterskikt som använts är träspån samt näver/takved. Dessa byggnadskomponenter för väggar, grund och tak var vid tiden förhållandevis nya. I början av 1200-talet hade de på var sitt håll mognat teknisk. När de kombinerades bildade de ett hållbart husformat. Vidare har husen fyllt en funktion för ägarna genom århundradena och därför fått underhåll. Studien har gjorts genom litteratur- och fältstudier samt personlig kommunikation.