Elever i dagens skola skriver allt mindre för hand i takt med att de digitala verktygen kommit in i undervisningen. Det råder delade meningar om huruvida det påverkar elevers utveckling. En del menar att ”det vi gör med kroppen fastnar i knoppen” och att barn lär sig läsa genom att skriva - traditionellt med penna och papper. Andra anser att de digitala verktygen öppnar fler dörrar för ett kreativt och gemensamt lärande. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en fördjupad förståelse för hur elevers tidiga skrivinlärning påverkas av vilket skrivsätt och metod som används i undervisningen. Genom att göra systematiska sökningar i tre databaser samt analysera sökresultaten identifierades studier som detta arbete baseras på. De valda artiklarna genererade i fyra teman och gav en bredare bild med olika perspektiv. Kunskapsöversikten ger en transparent bild av aktuell forskning inom området. Resultaten i kunskapsöversikten visar att elevers textskapande ser olika ut när de skriver för hand respektive med digitala verktyg. En mer individanpassad och jämställd undervisning med omedelbar respons erbjuds när eleverna gör digitala aktiviteter. Yngre elever, men inte alltför unga, lär sig lättare att memorera bokstäver när de skriver för hand. Elevernas kognitiva utveckling och intresse är centrala för vilken metod som lämpar sig bäst för den enskilda individen. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att undervisning och metodval bör anpassas efter eleven och att en balanserad användning av skrivsätten bör tillämpas under barns literacyutveckling.

Det finns mycket forskning om historisk empati. Enkelt uttryckt handlar detta begrepp om hur elever förklarar aktörers ageranden i det förflutna. För att lärare ska kunna konstruera uppgifter som utvecklar elevers historiska empati behövs dock mer kunskap om hur uppgifternas innehåll och utformning påverkar elevernas historiska empati. Den här studien syftar följaktligen till att undersöka hur gymnasieelever uttrycker historisk empati när de genomför två uppgifter i historisk empati. I studien intresserar jag mig för de kognitiva och de affektiva aspekterna av historisk empati samt hur tidsperioden påverkar elevernas historiska empati. Som undersökningsmetod användes fokusgrupper och think aloud genom att eleverna genomförde två uppgifter i historisk empati, en om sekelskiftet 1900 och en om 1700-talet. Elevernas samtal analyserades med hjälp av Endacott och Brooks konceptualisering av historisk empati. Resultatet visar att eleverna uttryckte historisk empati genom kontextualisering, affektiva kopplingar och perspektivtagande under båda uppgifterna. Det var vanligast att eleverna använde affektiva kopplingar för att förklara aktörers ageranden i det förflutna. Eleverna skiftade snabbt mellan aspekterna och det verkar som att eleverna tenderade att använda affektiva kopplingar när de inte lyckades kontextualisera. Förhållandet mellan de affektiva och de kognitiva aspekterna verkar dock vara mer komplext än så. Resultatet visar inget tydligt samband mellan historisk empati och den historiska tidsperioden, även om det verkade som att en av grupperna hade svårare att uttrycka historisk empati under den andra uppgiften som handlade om 1700-talet. Med hänsyn till den här studiens begränsningar behövs dock fler studier som undersöker förhållandet mellan de affektiva och de kognitiva aspekterna av historisk empati samt hur den historiska tidsperioden påverkar elevers historiska empati.