I dagens skola skriver elever både för hand och med hjälp av digitala verktyg. Den här kunskapsöversikten syftar till att belysa vad som kännetecknar forskning som jämför texter producerad för hand och med hjälp av digitala verktyg. Kunskapsöversiktens syfte är att beskriva vilken skrivmetod som enligt forskning är den mest gynnsamma för elevers textproduktion i de yngre åldrarna.  Urvalet av studier är baserad på systematiska litteraturundersökningar i databaserna PRIMO, ERIC (ProQuest) samt Idunn. Tydliga inkluderingskriterier valdes för att hitta artiklar som överensstämde med syftet för kunskapsöversikten vilket resulterade i sex vetenskapligt granskade artiklar. Slutsatserna från de sex artiklarna är att elevers skrivutveckling gynnas av att skriva digitalt. Elever producerar mer text, med bättre struktur och färre skrivfel när de skriver digitalt. Forskningen visar även att elever med bristande finmotorik gynnas av digitalt skrivande eftersom läsbarheten i elevernas texter ökar. Slutligen visar det sammantagna resultatet att elever föredrar att skriva digitalt jämfört med att skriva för hand. Inom skolan kan, med fördel, lärarprofessionen erbjuda digitala verktyg till elever i sin tidiga skrivutveckling. Digitalt skrivande möjliggör större frihet att kunna planera och ändra sin text under processens gång.

I denna studie undersöker jag hur lärare arbetar med handstil. Syftet är att utforska på vilket sätt lärare säger att de arbetar i skolans tidigare år med undervisning i handstil, dels hur de värdesätter skrivande med handstil i det digitaliserade samhället som vi lever i. Undersökningen utgår ifrån sociokulturell teori och genom semistrukturerade intervjuer med sex lärare besvarar jag studiens forskningsfrågor. Den forskning som ligger till grund för studien säger att träning som leder till automatisering av handstil är en viktig förmåga som eleverna behöver lära sig för att kunna skriva texter med läslig handstil, vilket även framgår från Skolverkets läroplan, Lgr11. Resultatet visar att alla informanter har som mål att eleverna ska lära sig att skriva en läslig handstil, som det står i läroplanen. Finmotoriska övningar genomförs tidigt av alla lärare eftersom finmotoriken har stor betydelse för handstilen. Vid vilken tidpunkt lärarna påbörjar undervisningen i handstil varierar. Nästan alla informanter tror att handstilen kommer att minska eller helt försvinna och digitalt skrivande kommer att ta över. / <p>Svenska</p>

Jag har i denna studie haft som syfte att undersöka hur förmågan att skriva för hand ser ut för elever i mellanstadieålder i en svensk grundskola. Mitt syfte har också varit att undersöka om det finns ett samband mellan förmågan att skriva för hand och förmågan att skriva med textkvalitet. För att nå svar på mina frågeställningar genomförde jag en undersökning där 25 elever deltog. Undersökningen innehöll fyra testdelar som vardera var designade för att mäta olika delar i förmågan att skriva för hand och även ämnade att synliggöra förmågan att skriva med textkvalitet. Den forskning som ligger till grund för den här studien visar att det finns ett samband mellan en automatiserad förmåga att skriva för hand, förmåga att skriva med textkvalitet och skolframgång. Orsaken till detta samband förklaras av forskningen i hur olika minnesstrukturer kan användas och avlastas vid automatiserade förmågor jämfört med icke automatiserade förmågor. Resultatet av studien visar att det finns en stor variation i den undersökta elevgruppens förmåga att skriva för hand. Tydliga tendenser pekar även på att det finns ett samband mellan en automatiserad förmåga att skriva för hand och en förmåga att skriva med textkvalitet.

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka för- och nackdelar mellan att skriva för hand och på dator. Metoden som har använts är en systematisk litteraturstudie där både svensk och utländsk forskning har tillämpats för att få en djupare förståelse. Då jag har läst olika artiklar och avhandlingar kring detta ämne har ett intresse för frågan växt fram. De artiklar som jag har tagit del av har lyft fram fördelarna med att skriva för hand. Detta gjorde att jag ville göra mer efterforskningar för att se om det finns forskning som stärker de olika inriktningarna när det gäller dessa artiklar. De avhandlingar och artiklar som jag har använt mig av i detta arbete lyfter fram både för- och nackdelar med användningen av dator samt att skriva för hand. Jag har begränsat min sökning till texter på svenska, engelska samt norska, texterna är skrivna mellan åren 2000-2017. Resultatet visar att eleverna utvecklar olika förmågor när de skriver för hand. Genom att skriva texter för hand påverkas även inlärningen positivt på sådant sätt att vi lär oss bättre, kommer ihåg bättre men även att vårt fokus blir bättre. Flera av våra minnen utvecklas när vi skriver för hand, som till exempel muskelminnet och arbetsminnet. I studien lyfts då för- och nackdelar som detta kan ha för elevers inlärning. Användningen av datorer ska inte uteslutas, dels för att det står skrivet i styrdokumenten men också för att samhällets utveckling går framåt och digitala hjälpmedel används mer än tidigare. Användning av dator är även ett bra hjälpmedel i klassrummet, inte bara för dem som kan ha inlärningssvårigheter, utan för alla. En dator eller annat digitalt hjälpmedel kan vara ett bra sätt till att inspirera och motivera eleverna i klassrummet. Det är dock viktigt att eleverna lär sig att förhålla sig till användningen av datorer så att inte fokus från inlärningen försvinner. Datorn ska inte heller ses som en kortsiktig lösning då en elev inte vill genomföra en uppgift eller stör andra elever, utan den ska ses som ett komplement till den ordinarie undervisningen. / <p>Svenska</p>

Detta är en kvalitativ studie som syftar till att undersöka hur lärare förhåller sig till skrivverktygens möjligheter och utmaningar i skrivundervisningen. I studien deltog fem aktiva svensklärare som undervisar i årskurserna 4–6. Studien använder sig av semistrukturerade intervjuer med intervjufrågor baserade på Roz Ivaničs teori om skrivdiskurser. Teorin om skrivdiskurser används sedan för att presentera resultatet och för att förklara hur lärarna förhåller sig till skrivverktygens möjligheter och utmaningar i olika delar av skrivundervisningen. Resultatet visar att lärarna föredrog dator som skrivverktyg när eleverna ska skriva längre texter, där en av fördelarna med en skrivundervisning på dator är en enkel textbearbetning. Lärarna anser att skrivande för hand har en fortsatt viktig roll i skolan, bland annat för att det hjälper eleverna med den kognitiva förmågan. Lärarna ser främst möjligheter med ett skrivande för hand i andra funktioner än skapande av längre texter, som exempelvis vid anteckningar. Sammanfattningsvis vill lärarna ha en strävan att kombinera de båda skrivverktygen för att främja elevernas lärande.

Denna litteraturstudie sammanställer forskning om för och nackdelar i skrivundervisningen med digitala verktyg och att skriva för hand. Syftet med litteraturstudien är att få en förståelse kring vilken metod som gynnar elevernas skrivinlärning samt motivation för att skriva. Syftet är även att se om det går att kombinera de olika arbetssätten i skrivundervisningen och hur det påverkar elevernas motivation.   Fokuset är på studier som undersökt elever som går i förskoleklass upp till årskurs 3. Litteraturanalysen (bilaga 1) som användes gav litteraturstudien en bredare förståelse och översikt kring vad forskning säger om skrivundervisning. Eleverna behöver ha motivation för att producera texter och undervisningen ska utveckla deras skrivprocess. I litteraturstudien framkommer inte någon större skillnad mellan att ha skrivundervisning med digitala verktyg eller att skriva för hand, förutom några moment som skiljer sig åt. Däremot är det tydligt att forskarna till studierna förespråkar en kombinerad undervisning med digitala verktyg och att skriva för hand.

Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka hur digital skrift jämfört med handskrift förhåller sig till elevers skriv- och kunskapsutveckling i årskurs 4–9. Den ena frågan handlar om vilka fördelar och nackdelar handskriften har på elevers skriv- och kunskapsutveckling. Den andra frågan handlar om vilka fördelar och nackdelar den digitala skriften har på elevers skriv- och kunskapsutveckling. Ett resultat som visas i denna studie är att digital skrift dominerar skrivundervisningen, då det finns få studier som undersöker handskrift inom svensk-ämnet årskurs 4–9. Ett annat resultat visar att digitala skrivverktyg minskar de fysiska svårigheterna som vissa elever kan uppleva vid handskrift. Ett ytterligare resultat visar att eleverna upplever att digitala verktyg förbättrar undervisningen eftersom det går snabbare och lättare att göra skoluppgifter. Ytterligare resultat visar att svensklärarna upplever press att använda digitala verktyg i svenskundervisningen, då samhället har blivit alltmer digitaliserat. Dessutom upplever svensklärarna att digitala verktyg är intressanta och nödvändiga i svenskundervisning, men att de inte alltid hinner med det i undervisningen. En slutsats som kan dras är att den digitala skriften och digitala verktyg har en stor roll i elevers skriv- och kunskapsutveckling i svenskundervisningen inom årskurs 4–9. En annan slutsats som dras i litteraturstudien är att trots att handskriften har en viktig roll för elevers skriv- och kunskapsutveckling så används den inte i lika stor utsträckning som digitala verktyg inom svenskundervisningen. Det kan bero på att Lgr22 endast förespråkar digital skrift i svenskämnet årskurs 4–9. En annan slutsats är att digitala verktyg är nödvändiga i svenskundervisningen för årskurs 4–9 för att elever med skriv- och lässvårigheter samt andraspråkselever ska kunna producera texter och få möjlighet att delta i undervisningen. En slutsats är också att digitala verktyg möjliggör elevers skrivutveckling, medan handskrift möjliggör elevers inlärning. Därför behövs båda verktygen i skrivundervisningen för årskurs 4–9.

Elever i dagens skola skriver allt mindre för hand i takt med att de digitala verktygen kommit in i undervisningen. Det råder delade meningar om huruvida det påverkar elevers utveckling. En del menar att ”det vi gör med kroppen fastnar i knoppen” och att barn lär sig läsa genom att skriva - traditionellt med penna och papper. Andra anser att de digitala verktygen öppnar fler dörrar för ett kreativt och gemensamt lärande. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en fördjupad förståelse för hur elevers tidiga skrivinlärning påverkas av vilket skrivsätt och metod som används i undervisningen. Genom att göra systematiska sökningar i tre databaser samt analysera sökresultaten identifierades studier som detta arbete baseras på. De valda artiklarna genererade i fyra teman och gav en bredare bild med olika perspektiv. Kunskapsöversikten ger en transparent bild av aktuell forskning inom området. Resultaten i kunskapsöversikten visar att elevers textskapande ser olika ut när de skriver för hand respektive med digitala verktyg. En mer individanpassad och jämställd undervisning med omedelbar respons erbjuds när eleverna gör digitala aktiviteter. Yngre elever, men inte alltför unga, lär sig lättare att memorera bokstäver när de skriver för hand. Elevernas kognitiva utveckling och intresse är centrala för vilken metod som lämpar sig bäst för den enskilda individen. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att undervisning och metodval bör anpassas efter eleven och att en balanserad användning av skrivsätten bör tillämpas under barns literacyutveckling.

Syftet med detta arbete är att undersöka kopplingen mellan att skriva för hand och skriftlig produktion inom ämnet tyska. Även skriftlig produktion på digitala enheter, samt läsning av digitala och fysiska texter undersöks. I en alltmer digitaliserad värld skriver skolelever mindre för hand och detta kan tänkas påverka inlärningen, då hjärnan bland annat använder sig av kroppens olika sinnen för att minnas och läras, men också för att händernas område i den sensoriska hjärnloben upptar särskilt stort utrymme, vilket gör händerna till ett viktigt redskap för människan. I ett ämne som tyska, där skriftlig språkproduktion utgör en central del av undervisningen, är detta en intressant fråga att ställa, då händerna har fått förändrat användningsområde när de skriver digitalt kontra med papper och penna. Det insamlade materialet består av diktamen och enkäter om läs- och skrivvanor från fyra klasser i årskurs åtta och nio på högstadiet. Denna data har sedan sammanställts för att undersöka korrelationen mellan resultatet på diktamen och läs- och skrivvanorna. Undersökningen, som den är utformad, har inte kunnat visa på en tydlig koppling men ses som ett pilotprojekt och som skulle kunna genomföras i större skala och möjligen få fram ett annat resultat.

I denna systematiska litteraturstudie kommer tidigare forskning analyseras och diskuteras med syftet att undersöka fördelar och nackdelar med det digitala och det analoga skrivandet i svenskämnet på högstadiet. Detta görs genom att undersöka vilka förutsättningar elever har för att skapa redigera text kopplat till digitalt eller analogt skrivande. Med Lgr22 som grund analyseras publikationer som gjorts på elever i åldern 10–19 år i och utanför Sverige. Till grund för denna studie ligger 16 publikationer som identifierades genom en systematisk litteraturstudie i databaserna Summon, DIVA, ERIC samt Google Scholar. Bristen på publikationer gällande specifikt analogt skrivande diskuteras i metodkapitlet och detta anses vara en anledning till att studien saknar nyansering i form av att kunna ställa digitalt och analogt skrivande i motsats till varandra. Resultatet av denna studie visar på för- och nackdelar med de båda skrivteknikerna men ett övervägande antal fördelar finns kopplade till det digitala skrivandet. Det digitala skrivandet anses mest fördelaktigt kopplat till följande identifierande mönster: gemensamt och enskilt skrivande, disposition, textbearbetning samt redigering. Dessa mönster är grunden för den diskussion som förs i slutet av studien. I studiens slutsats lyfts det faktum att det digitala skrivandet har tagit allt mer plats i skrivundervisningen, vilket kan korreleras med den utveckling som gjort i läroplanen. Formuleringar kring handskriftens betydelse var tydligt framskrivet i äldre läroplaner gällande årskurs 7–9, medan det i Lgr22 inte finns kvar någon formulering kopplat till handskrift överhuvudtaget.